Lucas 15

Yai Wɨn Kɨbiya (IWS) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Mɨ ɨigwɨra kamɨm omom omomi umɨr haiiyɨm mɨ kam nhɨrɨm dimɨn biyɨe tɨriyɨm mɨ kam nhɨr ɨkɨm, sɨma Jisɨs siir kingiina yɨt siir yai ɨmiir wakaeyam.
1 Certa ocasião, muitos cobradores de impostos e outras pessoas de má fama chegaram perto de Jesus para o ouvir.
2 Mɨ Farisi kamɨm mɨ kamɨm siyɨu komii nɨnoknɨnkɨniyɨm sɨma ɨo nwokɨm Jisɨs siirɨn mɨ sɨma hɨnɨɨna boɨn, tɨ inkamɨn kamɨm dimɨn biyɨe tɨriyɨm nae sɨmaka nɨdwokai aekɨn.
2 Os fariseus e os mestres da Lei criticavam Jesus, dizendo: — Este homem se mistura com gente de má fama e toma refeições com eles.
3 Mɨ Jisɨs siya ta boɨniyɨo yaiya sɨmiir asi boɨnkɨn
3 Então Jesus contou esta parábola :
4 mɨ kɨmiir inkam nwɨrkɨ siir sibsibɨm kamaɨrɨm ɨriiyarkɨ nɨuwi, (100) mɨ siir sibsib ɨrɨn whaowaei mɨ siir adɨn wɨ panɨɨna tɨri? Mɨ siya tɨ sibsib kamnwii ɨuur ɨriiyar ɨdiyɨm (99) wɨ hɨrar haiburgigi mɨ yɨm wɨ hɨrar nokwo aekii. Mɨ siya wɨ tɨ sibsib ɨrɨn siirɨm ninɨ hansɨr ɨuwi.
4 — Se algum de vocês tem cem ovelhas e perde uma, por acaso não vai procurá-la? Assim, deixa no campo as outras noventa e nove e vai procurar a ovelha perdida até achá-la.
5 Mɨ siya siir hansɨr haii mɨ siya siirɨn wɨ siir waeyao niwouu apnami. Mɨ siya pɨ maɨrgɨmaɨrga nwonami.
5 Quando a encontra, fica muito contente e volta com ela nos ombros.
6 Mɨ ɨiya siya siir omaka hɨriir swokɨ ɨmbiyami mɨ siya wa kauwok boɨnami siir nomiiyauɨm mɨ siir inkamnanɨm, sɨmiiramɨn, ɨrɨpa saɨka haɨngiriyɨu owɨm. Mɨ siya wɨ sɨmiir boɨnki, kɨma kanaka timɨ maɨrgɨmaɨrga! Dimusi rani, kariir sibsib ɨrɨn nikɨ whaowaekiyɨn kara siir bɨdi hansɨryɨskai haiyɨn.
6 Chegando à sua casa, chama os amigos e vizinhos e diz: “Alegrem-se comigo porque achei a minha ovelha perdida.”
7 Kara kɨmiir boɨnkii mɨ nɨnomor kou hɨran iikamɨm yɨm ɨni, ɨriipɨ hɨriinanar mɨ owɨm. Mɨ iikam kamnwii ɨuur ɨriiyar nwiiyɨm, (99) sɨma ha naɨngwowi, sɨma dimɨn biyɨe bɨ tɨrkɨm mɨ sɨma tɨ hɨriinan iikam ɨmiirɨn maɨrgɨmaɨrga wao kɨntani. Mɨ dimɨn biyɨe inkam nwɨruwakar tɨri mɨ siir kwoɨnɨn ha kisɨna haigii mɨ nɨnomor kou hɨrɨn wɨ maɨrgɨmaɨrga komiiya nwowi siiramɨn. Ɨriig.
7 — Pois eu lhes digo que assim também vai haver mais alegria no céu por um pecador que se arrepende dos seus pecados do que por noventa e nove pessoas boas que não precisam se arrepender.
8 Mɨ wiga umɨr ɨuurgakɨ nɨuwi mɨ mhoɨiya kwɨra ɨna swokɨ whaowaekiya mɨ saeya wɨ panɨɨna tɨri, ha? Saeya wɨ ɨriiyasmɨr pae bignaei. Mɨpa bigna nhɨskɨg kaeyami, saiir bɨdi mɨ kɨga.
8 Jesus continuou:
9 Mɨ saeya hansɨr haii mɨpa kauwok boɨnki saiir nomiiyauɨm mɨ saiir inkam inkamnanɨm, sɨma ɨrɨpɨ nwowɨm. Mɨ saeya ɨna boɨnkiya, kɨma maɨrgɨmaɨrga kanaka dwo! Kariir umɨr kwɨra nikɨ whaowaekiya bɨdi swokɨ hansɨryɨskaiya!
9 E, quando a encontra, convida as amigas e vizinhas e diz: “Alegrem-se comigo porque achei a minha moeda perdida.”
10 Kara kɨmiir boɨnkii mɨ ɨriipɨ hɨriinan Adi Komii siir paekwosɨmɨn siya inkamɨn dimɨn biyɨekakɨn naɨngwo tɨbmiiyɨn siirɨmar maɨrgɨmaɨrgaeikɨn. Ɨriig.
10 — Pois eu digo a vocês que assim também os anjos de Deus se alegrarão por causa de um pecador que se arrepende dos seus pecados.
11 Jisɨs siya boɨn, inkam nwɨrɨn siir yɨnisɨm yɨnkamiyɨno nwɨsko.
11 E Jesus disse ainda:
12 Mɨ nomousɨmɨn ad ɨiir boɨn, adi, kara mɨnam naɨngwowi, kɨra digworaekwo whɨekakɨm krɨriir yao whɨd hauu kariirɨn panaowar whauu. Mɨ adɨn ɨna hɨdgiyɨn siir digworaekwo whɨekakɨm siir yɨnisɨm nwɨs owiiram.
12 Certo dia o mais moço disse ao pai: “Pai, quero que o senhor me dê agora a minha parte da herança.”
13 Mɨ bɨ kɨmɨmɨnkɨn, tɨ nomousɨmɨn siir umɨr digworaekwo whɨekakɨm ɨna hauugiyɨm, inkam nhɨrkɨm saɨnɨm. Mɨ siya om whɨrɨn kingiin tani, siir inɨ owou. Mɨ siya tɨ om ɨiir nwowɨn mɨ siir umɨr digworaekwo whɨekakɨm ɨni siyɨu biyɨeyɨm siya tɨrɨm sɨmiir yɨuguguskiyɨm.
13 Poucos dias depois, o filho mais moço ajuntou tudo o que era seu e partiu para um país que ficava muito longe. Ali viveu uma vida cheia de pecado e desperdiçou tudo o que tinha.
14 Mɨ siya siir digworaekwo whɨekakɨm hɨriinan nɨuguguskiyɨm mɨ mhoɨiya tɨ omɨn siirɨn mhɨi komiiya ɨna yamaoɨua. Mɨ siya ɨni dimɨn whɨrmɨn whɨrmɨn karamaeyar yamwo ɨuwɨn.
14 — O rapaz já havia gastado tudo, quando houve uma grande fome naquele país, e ele começou a passar necessidade.
15 Mɨ siya tɨ om whɨrɨn siir hɨran inkamɨn siir mɨi asi ninɨ mɨriiyɨugɨn. Mɨ tɨ inkamɨn siya yɨkropki siirɨn, maeyaua hu nɨmiiyaeiya saiirɨm, siya kɨgrɨraowɨm sɨmiirɨn.
15 Então procurou um dos moradores daquela terra e pediu ajuda. Este o mandou para a sua fazenda a fim de tratar dos porcos.
16 Siya mɨnam naɨngwowi siir mhɨiya tɨ binɨm sɨmiir ɨsɨm hugɨ sɨm naemɨmɨn ɨtkɨkɨnɨm sɨmiir naeyɨm. Mɨ siirɨn nae mɨnɨm, inkam nwɨrkɨ bɨ swokɨ hauugɨn.
16 Ali, com fome, ele tinha vontade de comer o que os porcos comiam, mas ninguém lhe dava nada.
17 Mɨ mhɨinae karamae siya nwowa mɨ siya ha naɨngwoyɨmyokɨn mɨ siya ɨna boɨnkiyɨn, kariir adɨn siir mɨiyan kamɨm yɨm sɨma naeyɨm wara whaowae rani. Mɨ kara tɨr namwoniyɨn mhɨi ɨna yamaoniyɨn. Mɨ kara hɨriirnanar nwowi, an wɨ kapi naowi.
17 Caindo em si, ele pensou: “Quantos trabalhadores do meu pai têm comida de sobra, e eu estou aqui morrendo de fome!
18 Mɨ hanɨɨngɨ nɨuwi, an tɨ swokɨ am kariir adɨn siirɨm. Mɨ kara siirɨn wɨ hɨnɨɨna boɨni, adi kara siyɨu biyɨe Adi Komii mɨ kɨra kowiir whwonkam ɨda bɨdi tɨrɨn.
18 Vou voltar para a casa do meu pai e dizer: ‘Pai, pequei contra Deus e contra o senhor
19 Kara inkam mɨiyɨk rani mɨ kɨra kariirɨn kɨriir yɨnisɨm kɨpi nɨkɨu. Mɨ kɨra kariirɨn, kɨriir mɨiyan inkamnan boɨn.
19 e não mereço mais ser chamado de seu filho. Me aceite como um dos seus trabalhadores.’ ”
20 Mɨ siya hɨriinan boɨnkiyɨn mɨ siya ɨna swokɨ amɨn siir ad ɨiiramar. Mɨ siya aru tɨrar nwowamɨn, siir adɨn saiirar kɨgwɨnɨn. Mɨ siir adɨn siirsiyɨn naɨngwoyɨmyok prasae bɨ kɨnkɨn. Mɨ siya niwɨtnamɨn mɨ ɨni yɨnisɨm ɨiir yaka iwɨt ankabmamaɨrɨuwɨn.
20 Então saiu dali e voltou para a casa do pai.
21 Mɨ yɨnisɨmɨn ɨna boɨnkiyɨn Adi, kara dimɨn biyɨe Adi Komii mɨ kɨra, kowiir whwonkam ɨda tɨrkɨn. Mɨ kara inkam mɨiyɨk rani, kɨra kariirɨn, kɨriir yɨnisɨm kɨpi nɨkɨu.
21 E o filho disse: “Pai, pequei contra Deus e contra o senhor e não mereço mais ser chamado de seu filho!”
22 Mɨ adɨn siir mɨiyan kam ɨmiir boɨnki, kɨma bɨiyan yɨuɨs prɨeiya saiir whainanisasau mɨpi siir winɨ kaiyaigɨnɨuni. Mɨ siirɨn ɨɨndɨhop ha timɨ iyopkɨkɨu haigɨnɨu. Mɨ siirɨn su ha timɨ ii haigɨnɨu. Mɨ siya siiramɨn pranaepranae bɨ maɨrgɨmaɨrgakɨm.
22 — Mas o pai ordenou aos empregados: “Depressa! Tragam a melhor roupa e vistam nele. Ponham um anel no dedo dele e sandálias nos seus pés.
23 Bulmakau ɨrpakiyɨnɨn ɨra tinɨ hainaki mɨpa dɨsomao. Mɨpi krɨmar nongwomamaɨr aei.
23 Também tragam e matem o bezerro gordo. Vamos começar a festejar
24 Dimusi rani, tɨ kariir yɨnisɨmɨn siya naonamnan bɨdi yowɨn. Mɨ tariinanɨn siya ɨni omwaiya swokɨ waiyaɨn siya bɨdiyar ikɨ whaowaekiyɨn. Mɨ kara siir bɨdi swokɨ kɨgɨn mɨ sɨma nae komii asi naekɨm.
24 porque este meu filho estava morto e viveu de novo; estava perdido e foi achado.”
25 Mɨ yaowaeyɨn numɨr nwokɨn mɨ mhoɨiya siya ha nɨtɨn omaka kingiin hɨriir mɨ siyar wakaeni, ɨi kɨdɨm, pɨ nɨnkɨnɨuwi. Yɨm sɨma mwai waowi.
25 — Enquanto isso, o filho mais velho estava no campo. Quando ele voltou e chegou perto da casa, ouviu a música e o barulho da dança.
26 Mɨ siya siir mɨiyan inkam nwɨr ɨiir yɨkɨuna mɨ ɨna srɨiyɨn, sɨma dimu dimɨn tɨri?
26 Então chamou um empregado e perguntou: “O que é que está acontecendo?”
27 Mɨ siir mɨiyan inkamɨn siirɨn ɨna boɨnɨn, kɨriir nomousɨmɨn bɨdi swokɨ ɨtɨn. Mɨ kɨriir adɨn siya kao ɨrpakiyɨnɨn ɨra yɨsomao siirɨm. Dimusi rani, siya siir yɨnisɨm ɨiir bɨdi swokɨ kɨgɨn. Mɨ siir dimɨn whɨrkɨ bɨ kɨmbugɨn.
27 — O empregado respondeu: “O seu irmão voltou para casa vivo e com saúde. Por isso o seu pai mandou matar o bezerro gordo.”
28 Mɨ yaowae siir kwoɨnɨn ɨni haugɨhauga whiyɨekiyɨn. Mɨ siya omaka hɨriir panɨɨnsi yapnɨnopkainamsi. Mɨ siir adɨn ha napnaniniyɨn mɨ siirɨn yai mɨiyɨk ɨmiirar yani boɨni siya napnɨnopkainamɨm.
28 — O filho mais velho ficou zangado e não quis entrar. Então o pai veio para fora e insistiu com ele para que entrasse.
29 Mɨ siya adɨn siir yaiyaka hɨnɨɨna yowarkɨi boɨn, bɨewii kasaka rani, kara kɨriir mɨiyan inkamnan nwowɨn mɨ kara kɨriir yaiyaka ɨigwɨr bɨ nantamyɨriyɨrkɨn. Mɨ kɨra meme ɨi kariir bɨ swokɨ hauugɨn. Kara kariir nomiiyauɨm maɨrgɨmaɨrga sɨmaka mɨ owɨm. Nɨɨngakɨ, nɨɨngakɨɨnga.
29 Mas ele respondeu: “Faz tantos anos que trabalho como um escravo para o senhor e nunca desobedeci a uma ordem sua. Mesmo assim o senhor nunca me deu nem ao menos um cabrito para eu fazer uma festa com os meus amigos.
30 Mɨ tɨ kɨriir yɨnisɨmɨn siya kɨriir digworaekwo whɨekakɨm ɨni ɨkɨ wigɨm hɨi nanaeiyɨm, sɨmiir yɨugugusgikɨn mɨ siya ha swokɨ ɨtɨn mɨ kɨra ɨni siirsi yaɨngwoyɨmyokɨn. Mɨ kɨra bulmakau yɨnisɨm ɨrpakiyɨnanɨn ɨna mɨ ɨsomɨn siirɨm.
30 Porém esse seu filho desperdiçou tudo o que era do senhor, gastando dinheiro com prostitutas. E agora ele volta, e o senhor manda matar o bezerro gordo!”
31 Mɨ adɨn siir boɨnki, yɨnisɨm, ɨinokɨinokɨn kɨra kanaka nwokɨn mɨ kariir digworaekwo whɨekakɨm, yɨm kɨriirgɨm.
31 — Então o pai respondeu: “Meu filho, você está sempre comigo, e tudo o que é meu é seu.
32 Mɨ tariinanɨn krɨma ha maɨrgɨmaɨrga mɨ krɨmiir mhɨi kwoɨnɨm, wadɨeyar dwo. Tɨ kɨriir nomousɨmɨn siya naonamnan bɨdiyar ikɨ owɨn. Mɨ tariinanɨn siya ɨni omwaiyar swokɨ waiyaɨn. Siya bɨdiyar ikɨ whaowaekiyɨn mɨ tariinanɨn krɨma siir bɨdi swokɨ hansɨryɨskaiyɨn. Ɨriig.
32 Mas era preciso fazer esta festa para mostrar a nossa alegria. Pois este seu irmão estava morto e viveu de novo; estava perdido e foi achado.”

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 15, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.