Atos 27
ikz (IKZ) vs ARIB
1 Hanʉ yaswajibhwɨ kʉbha tujɨ nu ubhwatʉ ɨɨsɨ ya Itaariya, Paaurʉ na abhabhohwa abhandɨ bhakatuurwa mʉmabhoko gʉ ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ. Ʉmʉkʉrʉ wuyo iriina ryazɨ Yuuriyo, wa riribhita rya abhasirikarɨ rɨnʉ ryarɨ rɨrabhirikirwa Riribhita rya Kaisaari Agusitʉ.
1 E, como se determinou que navegássemos para a Itália, entregaram Paulo e alguns outros presos a um centurião por nome Júlio, da corte augusta.
2 Tʉkatiira mubhwatʉ bhʉnʉ bhwarɨ bhukurwa ʉrʉbhɨri rwa Aduramitiiyʉ, bhwarɨ bhʉraja kubhihuukʉ bhya Asiya. Tʉkarwa hayo, tʉrɨ hamwɨmwɨ na Arisitʉʉrikʉ, wa kʉrʉbhɨri rwa Tɨsarʉʉnikɨ mucharʉ cha Makɨdʉniya.
2 E, embarcando em um navio de Adramítio, que estava prestes a navegar em demanda dos portos pela costa da Ásia, fizemo-nos ao mar, estando conosco Aristarco, macedônio de Tessalônica.
3 Hanʉ bhwɨrirɨ, tʉkahika kʉrʉbhɨri rwa Sidʉʉni. Yuuriyo akakorera Paaurʉ bhwaheene ku kumwisirirya iirore na abhasaani bhaazɨ, korereke bhaazɨ kʉmʉsakirya kubhwɨndi bhwazɨ.
3 No dia seguinte chegamos a Sidom, e Júlio, tratando Paulo com bondade, permitiu-lhe ir ver os amigos e receber deles os cuidados necessários.
4 Tʉkakaja no orogendo kurwa iyo, nawe tʉkahɨta rusizʉ wa riginga rya Kipurʉ korereke tutigɨ kotemwa bhʉkʉngʼu nʉ ʉmʉkama.
4 Partindo dali, fomos navegando a sotavento de Chipre, porque os ventos eram contrários.
5 Tʉkaambʉka ɨnyanza yiyo, tʉkahɨta ʉrʉbhaara rwa Kirikiya na rwa Pamufiiriya, tʉkahika Miira ʉrʉbhɨri rwa Riikiya.
5 Tendo atravessado o mar ao longo da Cilícia e Panfília, chegamos a Mirra, na Lícia.
6 Ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ akabhona ubhwatʉ bhwʉ ʉrʉbhɨri rwa Arɨkizandiriya, bhʉnʉ bhwarɨ bhʉraja mʉʉsɨ ya Itaariya, akatutiiryamu.
6 Ali o centurião achou um navio de Alexandria que navegava para a Itália, e nos fez embarcar nele.
7 Tʉkamara zisikʉ nzaru, tʉkabha tʉraja hanyʉʉhuhanyʉʉhu nu ubhwatʉ kwa nyaakʉ, tʉkahika haguhɨ nʉ ʉrʉbhɨri rwa Niidʉ. Ʉmʉkama ʉmʉhaari gʉkatorecha kʉhɨta ɨnʉ twarɨ toreenda kʉhɨta, gʉkagirya tʉhɨtɨ inyuma ya riginga rya Kireete, ʉrʉbhaara rwa Sarimʉʉnɨ.
7 Navegando vagarosamente por muitos dias, e havendo chegado com dificuldade defronte de Cnido, não nos permitindo o vento ir mais adiante, navegamos a sotavento de Creta, à altura de Salmone;
8 Tʉkahɨta rusizʉ kwa nyaakʉ, tʉkahika hanʉ hakubhirikirwa Ikihuukʉ Ɨkɨzʉmu, haguhɨ na kʉrʉbhɨri rwa Raseeya.
8 e, costeando-a com dificuldade, chegamos a um lugar chamado Bons Portos, perto do qual estava a cidade de Laséia.
9 Twarɨ tuhikiryɨ sikʉ nzaru morogendo, na zisikʉ zu ukwiyima kurya zaarɨ zihitirɨ. Kʉ gayo ɨkarorekana tʉraangʼehe no orogendo ruyo, turiku kobhona ɨnyaakʉ. Neho Paaurʉ akabhatongera abhakɨndichazɨ,
9 Havendo decorrido muito tempo e tendo-se tornado perigosa a navegação, porque já havia passado o jejum, Paulo os advertia,
10 “Imwɨ, inyɨ nɨrarora kʉbha orogendo rwɨtʉ rʉnʉ, rʉraaza kotoreetera ɨnyaakʉ. Ubhwatʉ bhʉnʉ hamwɨmwɨ ni imirigʉ jaku, bhyʉsi bhɨratʉra kurikɨra mʉnyanza. Ɨtarɨ kubhwatʉ ni imirigʉ ibhyene, nawe nu ubhwikari bhwɨtʉ.”
10 dizendo-lhes: Senhores, vejo que a viagem vai ser com avaria e muita perda não só para a carga e o navio, mas também para as nossas vidas.
11 Ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ wuyo, atiisiriiryɨ amangʼana ga Paaurʉ, akiisirirya amangʼana gʉ ʉmʉkangati wu ubhwatʉ nu umwene bhwatʉ.
11 Mas o centurião dava mais crédito ao piloto e ao dono do navio do que às coisas que Paulo dizia.
12 Hamwɨmwɨ na gayo, ikihuukʉ kiyo bhaarɨ, charɨ kɨtarɨ kɨzʉmu kʉbhaho ribhaga rye embeho. Ɨkagirya abhaatʉ bhaaru mubhwatʉ bhagambɨ amangʼana kʉbha, bharwɨ hayo bhajɨ mubhiribhʉkʉ ɨbhɨndɨ kwiginga rya Kireete, rɨnʉ rikubhirikirwa Fʉinikɨ, neho bhabhɨ hayo ribhaga rye embeho. Ikiribhʉkʉ cha Fʉinikɨ kɨrarora ɨnʉ iryʉbha rikugwa.
12 E não sendo o porto muito próprio para invernar, os mais deles foram de parecer que daí se fizessem ao mar para ver se de algum modo podiam chegar a Fênice, um porto de Creta que olha para o nordeste e para o sueste, para ali invernar.
13 Ʉmʉkama ʉmʉzʉmu gʉkatanga kuhuuta hanyʉʉhu kurwa rangɨ. Ɨkagirya bhu ubhwatʉ bharore kʉbha bhabhwɨnɨ ɨnzɨra yʉ ʉkʉkaja orogendo rwabhʉ, chɨmbu bhaarɨ bhakwenda. Bhakiiha ikitimbʉ chu ubhwatʉ, bhakarwa hayo, bhakahɨta rusizʉ wa riginga rya Kireete.
13 Soprando brandamente o vento sul, e supondo eles terem alcançado o que desejavam, levantaram ferro e iam costeando Creta bem de perto.
14 Ribhaga rɨnʉ twarɨ tʉrarwa mʉbhɨgʉrʉ bhya riginga riyo, ʉmʉkama ʉmʉhaari gʉkahuuta bhʉkʉngʼu, gʉnʉ gwarɨ gukubhirikirwa Eurakiro.
14 Mas não muito depois desencadeou-se do lado da ilha um tufão de vento chamado euro-aquilão;
15 Ʉmʉkama guyo gwarɨ gʉratema kʉrʉbharu rwu ubhwatʉ bhuyo. Nʉʉrʉ tʉkanyaaka nagwɨ, nawe gʉkatuhiza, gʉkatuhira gatɨgatɨ wɨ ɨnyanza.
15 e, sendo arrebatado o navio e não podendo navegar contra o vento, cedemos à sua força e nos deixávamos levar.
16 Tʉkahɨta inyuma ya akaginga kasuuhu kanʉ kaarɨ karabhirikirwa Kauda, kakaturibhɨra hasuuhu ʉmʉkama ʉmʉhaari guyo. Hayo tʉkanaja kwa nyaakʉ, kʉsabhʉra ubhwatʉ bhwʉ ʉkʉsabhʉra abhaatʉ, bhʉnʉ bhwarɨ bhʉrahirwa na amanzi.
16 Correndo a sota-vento de uma pequena ilha chamada Clauda, somente a custo pudemos segurar o batel,
17 Ribhaga rɨnʉ twarɨ tukubhuruta muyo, abhahocha bha mubhwatʉ bhayo bhakagaja ubhwatʉ bhuyo zisiri, korereke bhutigɨ kʉbhaarʉka. Bhakʉʉbhaha bhataaza kwangɨra momosekeenya gwɨ ɨnyanza, yɨ ɨɨsɨ ya Riibhiya. Ɨkagirya bhakiicha amabharu gu ubhwatʉ bhuyo, bhakabhutiga bhurutwɨ.
17 o qual recolheram, usando então os meios disponíveis para cingir o navio; e, temendo que fossem lançados na Sirte, arriaram os aparelhos e se deixavam levar.
18 Amakunda gakangʼeha kotema ubhwatʉ bhuyo, hanʉ bhwɨrirɨ abhahocha bhu ubhwatʉ bhayo bhakatanga korekera imirigʉ mʉnyanza.
18 Como fôssemos violentamente açoitados pela tempestade, no dia seguinte começaram a alijar a carga ao mar.
19 Hanʉ bhwɨrirɨ urusikʉ rwa katatʉ, bhakatanga korekera ebhegero bhyu ubhwatʉ mʉnyanza kʉmabhoko gaabhʉ abheene.
19 E ao terceiro dia, com as próprias mãos lançaram os aparelhos do navio.
20 Zɨkahɨta zisikʉ nzaru iryʉbha na zenzota bhɨtakororekana, ɨnyanza ɨkangʼeha kubhuusuka. Ɨkagirya twiseege kʉbha tʉtakohona.
20 Não aparecendo por muitos dia nem sol nem estrelas, e sendo nós ainda batidos por grande tempestade, fugiu-nos afinal toda a esperança de sermos salvos.
21 Hanʉ abhaatʉ bhayo bhaamarirɨ sikʉ nzaru bhatakurya, Paaurʉ akiimɨɨrɨra gatɨgatɨ waabhʉ, akabhabhʉʉrɨra, “Nɨkabhabhʉʉrɨra ribhaga rɨnʉ twarɨ Kireete kʉbha tʉtarweho, yaarɨ ereenderwa munyiitegeerere. Mwanganyitɨgɨɨrɨɨrɨ, ganʉ gʉʉsi gataarɨ garatobhona.
21 Havendo eles estado muito tempo sem comer, Paulo, pondo-se em pé no meio deles, disse: Senhores, devíeis ter-me ouvido e não ter partido de Creta, para evitar esta avaria e perda.
22 Nawe nangʉ, nɨrabhasabha mwihaanɨ umwʉyʉ, kʉ kʉbha atareeho nʉʉrʉ wʉmwɨ waanyu wʉnʉ ariikwɨ, ubhwatʉ bhʉnʉ nebhwe bhʉraarikɨ.
22 E agora vos exorto a que tenhais bom ânimo, pois não se perderá vida alguma entre vós, mas somente o navio.
23 “Nɨrabhabhʉʉrɨrabhu kʉ kʉbha inyɨ nɨ‑mʉʉtʉ wa Mungu na ne‑mohocha waazɨ. Ubhutikʉ bhwa reero maraika wa Mungu akiimɨɨrɨra rusizʉ waanɨ,
23 Porque esta noite me apareceu um anjo do Deus de quem eu sou e a quem sirvo,
24 akambʉʉrɨra, ‘Paaurʉ tiga kwʉbhaha! Oreenderwa kwimɨɨrɨra mʉbhʉtangɨ bhwa Kaisaari. Na omenye bhwaheene kʉbha bhanʉ mʉrɨ hamwɨmwɨ nabhʉ morogendo, Mungu araaza kʉbhatuurya kʉbhɨgʉngi bhyazɨ bhatarika.’
24 dizendo: Não temas, Paulo, importa que compareças perante César, e eis que Deus te deu todos os que navegam contigo.
25 Mozomerwe mozekoro zaanyu, kʉ kʉbha niriisirirya Mungu, garabha chɨmbu aambuuriirɨ.
25 Portanto, senhores, tende bom ânimo; pois creio em Deus que há de suceder assim como me foi dito.
26 Nawe ubhwatʉ bhwɨtʉ bhʉraaza kwangɨra kwiginga irebhe.”
26 Contudo é necessário irmos dar em alguma ilha.
27 Tʉkamara zisikʉ ikumi ni inyɨ, tʉrarutwa nʉ ʉmʉkama ʉmʉhaari ɨnʉ niirya, mʉnyanza ya Adiiriya. Ubhutikʉ bhwa gatɨgatɨ, abhahocha bhu ubhwatʉ bhayo bhakakina kʉbha bhiisukirɨ haguhɨ nɨ ɨɨsɨ ɨnyʉmu.
27 Quando chegou a décima quarta noite, sendo nós ainda impelidos pela tempestade no mar de Ádria, pela meia-noite, suspeitaram os marinheiros a proximidade de terra;
28 Bhakiicha ekerengo mʉmanzi, bhakarora kʉbha kuhika haasɨ nɨ‑mabhoko merongo ene. Hanʉ bhiisukirɨ mʉbhʉtangɨ hasuuhu, bhakiicha ekerengo kiyo naatu mʉmanzi, bhakabhona amabhoko merongo ɨtatʉ.
28 e lançando a sonda, acharam vinte braças; passando um pouco mais adiante, e tornando a lançar a sonda, acharam quinze braças.
29 Bhakʉʉbhaha kʉbha ubhwatʉ bhuriihuna kʉmabhwɨ, ɨkagirya bhakataasha ibhitimbʉ bhene mʉmanzi bhyi inyuma wu ubhwatʉ. Bhakasabha bhwere bhwangʉ.
29 Ora, temendo irmos dar em rochedos, lançaram da popa quatro âncoras, e esperaram ansiosos que amanhecesse.
30 Abhahocha bhu ubhwatʉ bhakeenda kongʼosa kurwa mubhwatʉ. Bhakiicha ubhwatʉ bhwʉ ʉkʉsabhʉrɨra abhaatʉ mʉmanzi, bhakiikorya kina bhareenda korekera ibhitimbʉ ʉrʉbhaara rwe embere yu ubhwatʉ.
30 Procurando, entrementes, os marinheiros fugir do navio, e tendo arriado o batel ao mar sob pretexto de irem lançar âncoras pela proa,
31 Hayohayo Paaurʉ akabhʉʉrɨra ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ, hamwɨmwɨ na abhasirikarɨ bhaazɨ, akabhuga, “Abhahocha bhu ubhwatʉ bhanʉ, arɨɨbhɨ bhatakʉsaaga hamwɨmwɨ na niitwɨ mubhwatʉ mʉnʉ, mʉtakohona.”
31 disse Paulo ao centurião e aos soldados: Se estes não ficarem no navio, não podereis salvar-vos.
32 Neho abhasirikarɨ bhayo bhakatɨna emenyororo gɨnʉ jarɨ gɨbhʉhɨɨrɨ ubhwatʉ bhuyo, bhakabhutiga bhujɨ na amanzi.
32 Então os soldados cortaram os cabos do batel e o deixaram cair.
33 Hanʉ bhwɨndirɨ kwera, Paaurʉ akabhʉʉrɨra abhakɨndichazɨ bhʉʉsi akabhuga, “Reero muhikiryɨ zisikʉ ikumi ni inyɨ mʉhahirɨ, kɨtareeho ekegero kɨnʉ muriirɨ.
33 Enquanto amanhecia, Paulo rogava a todos que comessem alguma coisa, dizendo: É já hoje o décimo quarto dia que esperais e permaneceis em jejum, não havendo provado coisa alguma.
34 Nangʉ nɨrabhasabha muryɨ, korereke mʉtakwa nɨ ɨnzara, kʉ kʉbha atareeho wʉnʉ araazɨ kubhurya nʉʉrʉ uruzwɨrɨ rʉmwɨ kumutwɨ gwazɨ.”
34 Rogo-vos, portanto, que comais alguma coisa, porque disso depende a vossa segurança; porque nem um cabelo cairá da cabeça de qualquer de vós.
35 Hanʉ Paaurʉ aamarirɨ kʉgamba gayo, akagega ʉmʉkaatɨ, akasabha Mungu mʉbhʉtangɨ bhwabhʉ bhʉʉsi, akasunyura akatanga kurya.
35 E, havendo dito isto, tomou o pão, deu graças a Deus na presença de todos e, partindo-o começou a comer.
36 Neho bhʉʉsi bhakiihaana umwʉyʉ, bhakarya ibhyakurya.
36 Então todos cobraram ânimo e se puseram também a comer.
37 Bhanʉ bhʉʉsi twarɨ mubhwatʉ, twarɨ abhaatʉ magana abhɨrɨ na merongo muhungatɨ na bhasaasabha.
37 Éramos ao todo no navio duzentas e setenta e seis almas.
38 Hanʉ bhiigutirɨ, bhakataasha ɨnganʉ mʉnyanza, korereke ubhwatʉ bhʉhʉhɨ.
38 Depois de saciados com a comida, começaram a aliviar o navio, alijando o trigo no mar.
39 Hanʉ bhwɨrirɨ, abhahocha bhakarora ɨɨsɨ yɨnʉ twarɨ tʉrɨ yo omosekeenya, nawe bhataamɨnyirɨ kʉbha nɨ‑ɨsɨkɨ. Bhakeenda bhabhutigɨ ubhwatʉ bhogobhe ɨɨsɨ ɨnyʉmu, arɨɨbhɨ ɨratʉrɨkana.
39 Quando amanheceu, não reconheciam a terra; divisavam, porém, uma enseada com uma praia, e consultavam se poderiam nela encalhar o navio.
40 Bhakatɨna zisiri zi ibhitimbʉ zɨnʉ zaarɨ ziikibhwɨ mʉmanzi, bhakazɨtazʉra na zisiri zɨnʉ zaarɨ zɨbhʉhirɨ urusukaani rwʉ ʉkʉbhʉkangata. Bhakatiirya ritanga risuuhu rya mʉbhʉtangɨ, korereke ʉmʉkama guhirɨ ubhwatʉ ɨɨsɨ ɨnyʉmu.
40 Soltando as âncoras, deixaram-nas no mar, largando ao mesmo tempo as amarras do leme; e, içando ao vento a vela da proa, dirigiram-se para a praia.
41 Nawe hanʉ ubhwatʉ bhuyo bhwisukirɨ embere hasuuhu, bhakahika hanʉ ɨmɨgɨri jɨ ɨbhɨtaarʉ bhɨbhɨrɨ gikurumana, ʉrʉbhaara rwe embere rʉkasikɨra momosekeenya gʉnʉ gwarɨ mʉnyanza gʉkaangɨramu. Ʉrʉbhaara rwaku rwi inyuma rʉkatemwa na amakunda, bhʉkatanga kʉbhaarʉka.
41 Dando, porém, num lugar onde duas correntes se encontravam, encalharam o navio; e a proa, encravando-se, ficou imóvel, mas a popa se desfazia com a força das ondas.
42 Abhasirikarɨ bhanʉ bhaarɨ mubhwatʉ bhuyo, bhakeenda bhiitɨ abhabhohwa bhʉʉsi, korereke bhataaza kwerema bhangʼose.
42 Então o parecer dos soldados era que matassem os presos para que nenhum deles fugisse, escapando a nado.
43 Nawe ʉmʉkʉrʉ waabhʉ aarɨ atakwenda Paaurʉ iitwɨ, ɨkagirya abhaangirijɨ. Akabhuga kʉbha bhanʉ bhɨɨzɨ kwerema, bhiirekere mʉnyanza, korereke bhajɨ ɨɨsɨ ɨnyʉmu.
43 Mas o centurião, querendo salvar a Paulo, estorvou-lhes este intento; e mandou que os que pudessem nadar fossem os primeiros a lançar-se ao mar e alcançar a terra;
44 Bhanʉ bhakʉsaaga bhagege zɨmbao, hamwɨ ɨbhɨtɨnɨka bhyu ubhwatʉ. Nɨmbu bhʉʉsi bhaambukirɨ morembe.
44 e que os demais se salvassem, uns em tábuas e outros em quaisquer destroços do navio. Assim chegaram todos à terra salvos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 27, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.