2 Samuel 18
Ya ehel apu Dios (IFY) vs NVT
1 Inemung David idan emin hu sindalu tu et genedwaen tuddan hanlilibu niya hanggagatut ey ya hanlibu niya hanggatut man wada ap-apu da.
1 Davi passou em revista os soldados que estavam com ele e nomeou generais e capitães para liderá-los.
2 Impantelu tuddan ginenedwa et ya ap-apun hakey ni grupuh ey hi Joab, hi Abishai di hakey ni grupu et hi Ittay e tuud Gath hu ap-apud hakey ni grupuh. Kan David ni hi-gada ey “Itsu mekiggubbat ni emin.”
2 Em seguida, enviou-os em três grupos: um sob o comando de Joabe; outro sob o comando de Abisai, irmão de Joabe, filho de Zeruia; e o outro sob o comando de Itai, de Gate. O rei disse a seus soldados: “Também vou com vocês”.
3 Nem kandan hi-gatuy “Eleg, anin ni entan pakilaw mun hi-gami, tep hi-gam mannuman hu ilillingitan idan buhul tayun petteyen tep nebalol ka. Ya balol mu ey hampulun libun sindalu. Et humman hu, anin ni umbebsik kami winu petteyen da kagedwah ni hi-gami et endi bilang tuddan buhul tayu. Kayyaggud anhan law hedin manha-ad ka et ya baddang hu peellim ni hi-gami.”
3 Os homens, porém, se opuseram. “O senhor não deve ir”, disseram. “Se tivermos de recuar ou fugir, ou mesmo se metade de nós morrer, para eles não fará diferença. O senhor vale por dez mil de nós; por isso, é melhor que fique na cidade e nos envie ajuda, se for necessário.”
4 Inebulut David et eleg makilaw idan sindalu tu. Et immen di heggeppan ni bebley e kaman-eh-ehneng ey immeladda sindalu tun negenedwan hanlilibu niya hanggagatut.
4 “Farei o que acharem melhor”, disse o rei. Assim, ficou junto ao portão da cidade, enquanto os soldados saíam marchando em grupos de cem e de mil.
5 Hi David ey in-olden tud Joab, hi Abishai et hi Ittay e kantuy “Ang-ang yu anhan et eleg yu pateyen etan u-ungngak e hi Absalom.” Emin ida etan sindalu ey dingngel da humman ni in-olden David idan ap-apun sindalu tu.
5 O rei deu a seguinte ordem a Joabe, Abisai e Itai: “Por minha causa, tratem o jovem Absalão com bondade”. Todas as tropas ouviram o rei dar essa ordem a seus comandantes.
6 Limmaw ida humman ni sindalun David et manggugubat idaddan edum dan helag Israel ni sindalun Absalom di muyung di Epraim.
6 Então saíram para o campo, e a batalha começou no bosque de Efraim.
7 Entanni ey inapput idan sindalun David hu sindalun Absalom e pintey da dewampulun libu.
7 Os soldados israelitas foram derrotados pelos homens de Davi. Houve grande matança naquele dia, e vinte mil homens perderam a vida.
8 Neihinap humman ni gubat etan idad bebley di Israel ey daddakkel ida anhan law hu sindalun nangketey di muyung nem ya nangketey di mismuh ni nanggugubatan da.
8 A batalha se espalhou por toda a região, e morreram mais homens no bosque do que os que foram mortos pela espada.
9 Yan nunman ni daka panggugubasi ey dinteng Absalom hu edum ni sindalun ametu et kamemsik e nantakkay di kebayyu tu, nem neiha-but hu ulu tud pangan keyew et kamanta-ta-yun ey bimmesik la hu kebayyu tu.
9 Durante a batalha, Absalão deparou com alguns homens de Davi. Tentou fugir montado numa mula, mas, ao passar debaixo dos galhos espessos de uma grande árvore, ficou enroscado neles pela cabeça. A mula continuou a correr e o deixou ali, pendurado na árvore.
10 Wada hakey ni sindalun David ni nenang-ang et tu ehelen nan Joab. Kantuy “Immen hi Absalom e nanta-yun etan di keyew.”
10 Um dos soldados de Davi presenciou a cena e disse a Joabe: “Vi Absalão pendurado numa árvore”.
11 Et kan Joab etan ni sindalu ey “Nem tamey eleg mu pateyen? Gullat et, iddawtan dakan hampulun palatah niya peta-gey ku saad mu niya iddawtan dakan ballikid ni opisyal.”
11 “Você o viu?”, perguntou Joabe. “E por que não o matou ali mesmo? Eu o teria recompensado com dez peças de prata e um cinturão de guerreiro!”
12 Nem kan nunman ni sindalu ey “Anin na-mun piga libun pihhuh hu iddawat mun hi-gak, et eleg mabalin ni nak petteyen hu u-ungngan patul. Dingngel ku inhel nan David ni hi-gam, hi Abishai et hi Ittay e kantuy ‘Ang-ang yu anhan et eleg yu pateyen etan u-ungngak e hi Absalom.’
12 Mas o soldado respondeu a Joabe: “Eu não mataria o filho do rei nem por mil peças de prata! Todos nós ouvimos o rei dizer ao senhor, a Abisai e a Itai: ‘Por minha causa, poupem o jovem Absalão’.
13 Gullat ni eggak u-unnuden hu inhel tu et pintey ku etan u-ungnga tu, et nanna-ud ni amtaen tu, tep hedin hi-gatu man tuka amtaan emin hu hipan kamekapkapya, niya amtak et eleg muwak i-ehneng.”
13 E, se eu tivesse traído o rei e matado seu filho, certamente ele ficaria sabendo, e o senhor seria o primeiro a ficar contra mim”.
14 Ey kan Joab ey “Hipa huttan ni muka pan-e-hela?” Ey inla tu tellun pahul tu et tu ginyangen hi Absalom e nanengtun kamanta-ta-yun etan di keyew ey neiptek di pagew tu.
14 “Não vou perder mais tempo discutindo com você!”, disse Joabe. Então pegou três dardos e atravessou com eles o peito de Absalão quando ele ainda estava vivo, pendurado na árvore.
15 Entanni ey immalidda hampulun sindalun Joab et pan-in-giginyangan da dama hi Absalom et matey.
15 Em seguida, dez jovens escudeiros de Joabe cercaram Absalão e o mataram.
16 Et mantangguyup hi Joab ma-lat masiked hu gubat. Et isiked ida law ni sindalu tun memdug idan sindalun Absalom, e edum dan helag Israel.
16 Então Joabe tocou a trombeta, e seus homens pararam de perseguir o exército de Israel.
17 Lina-huh da annel Absalom et da ibbeng etan di edallem ni neku-kuan diman muyung et ta-bunan dan dakel ni batu. Et mamsik ida sindalun Absalom di nampambebleyan da.
17 Atiraram o corpo de Absalão numa cova profunda no bosque e sobre ela colocaram um monte de pedras. E todos os israelitas fugiram para suas casas.
18 Yan ketaggun Absalom ey wada impekapya tu etan di nedeklan ni Puyek ni Patul ni batun tukud e netudekan ni ngadan tu ma-lat penginemnemneman dan hi-gatu tep endi lakin u-ungnga tun memeltan ni ngadan tu. Nginedanan tun Batun Absalom humman et ingganah nunya ey nanengtu humman ni penginemnemneman dan hi-gatu.
18 Quando ainda estava vivo, Absalão havia construído para si um monumento no vale do Rei, pois disse: “Não tenho filho para dar continuidade a meu nome”. Chamou-o de Monumento de Absalão, como é conhecido até hoje.
19 Kan Ahimaas e u-ungngan Sadok ey “Imay et nak peamtan patul huyyan kayyaggud ni neipahding e inhewang Apu Dios di buhul tu.”
19 Então Aimaás, filho de Zadoque, disse: “Deixe-me ir correndo dar ao rei a boa notícia de que o S enhor o livrou de seus inimigos!”.
20 Nem kan Joab ni hi-gatuy “Entan elaw! Endi mu e-helen ni kayyaggud ni hi-gatun nunya tep netey hu u-ungnga tu. Han dakalli baalan edum ni aggew nem beken ni nunya.”
20 “Não”, disse Joabe. “Não será uma boa notícia para o rei saber que o filho dele morreu. Você pode servir de mensageiro em outra ocasião, mas não hoje.”
21 Inaygan kumedek Joab etan bega-en tun Kushite et kantun hi-gatuy “Elaw kad kad-an David e patul et mu ehelen ni hi-gatu hu inang-ang mun neipahding deya.” Nanyuung nan Joab humman ni bega-en et besiken tun limmaw di kad-an David.
21 Então Joabe disse a um etíope: “Vá e conte ao rei o que você viu”. O homem se curvou diante de Joabe e partiu correndo.
22 Hi Ahimaas ey tuka ippilit ni i-abulut Joab ni umlaw. Kantuy “Anin ni hipa humman ni meippahding ni hi-gak et umlawwak et nak dama peamta hu neipahding.”
22 Contudo, Aimaás, filho de Zadoque, insistiu com Joabe: “Não importa o que aconteça, deixe-me ir também”. “Por que você quer ir, meu filho?”, disse Joabe. “Não haverá recompensa alguma pela notícia.”
23 Ey kan Ahimaas ey “Anin, pinhed kun umlaw.”
23 “Eu sei, mas deixe-me ir mesmo assim”, implorou. Por fim, Joabe disse: “Está bem, pode ir”. Então Aimaás pegou o caminho mais fácil, pela planície, e correu até Maanaim à frente do etíope.
24 Hi David ey kamanyuyyuddung di nambattanan etan ni dewwan eheb ni heggeppan etan di bebley. Ya etan hakey ni guwalya ey limmaw di atep etan ni eheb et kaman-ang-ang-ang ey inang-ang tu etan tuu e kamemsik ni iyyalli etan di bebley.
24 Enquanto Davi estava entre os portões interno e externo da cidade, o guarda subiu até o terraço sobre a porta, junto ao muro. Ao olhar dali, viu um homem correndo na direção deles.
25 Intekuk tun David humman ni inang-ang tu ey kan David ey “Hedin hakey tu man nanna-ud ni kayyaggud hu i-ali tun an peamta.” Ey kamenetteng humman ni tuun iyyalli.
25 Gritou para avisar Davi, e o rei respondeu: “Se está sozinho, traz boas notícias”. Quando o mensageiro se aproximou,
26 Entanni ey inang-ang mewan etan ni guwalya hu hakey pay ni tuun kamemsik daman iyyalli. Intekuk etan ni guwalya etan ni kamampaptek di heggeppan e kantuy “Ang-ang mu kedi, iyyalli mewan hu hakey.”
26 o guarda viu outro homem correndo na direção deles e avisou: “Outro homem se aproxima!”. E disse o rei: “Também traz boas notícias”.
27 Kan etan ni guwalya ey “Tam heni hi Ahimaas eman nemangulu tep ya tuka pemsik.” Kan David e patul ey “Kayyaggud ni tuu hi Ahimaas et amtak e kayyaggud hu i-ali tun peamta.”
27 “O primeiro homem corre como Aimaás, filho de Zadoque”, disse o guarda. “Ele é um homem bom e traz boas notícias”, respondeu o rei.
28 Dimmateng hi Ahimaas ey inapnga tu hi David ey nanyuung ni panlispituh tun hi-gatu. Et kantuy “Kayyaggud hu neipahding. Tep binaddangan dakan Ap-Apu e Dios mu et apputen mudda buhul mun kamangngenghay ni hi-gam e apu patul.”
28 Então Aimaás gritou para o rei: “Tudo está bem!”. Curvou-se diante do rei com o rosto no chão e disse: “Louvado seja o S enhor , seu Deus, que entregou os rebeldes que ousaram se levantar contra o meu senhor, o rei!”.
29 Kan David e patul nan Ahimaas ey “Hipa inna-nun u-ungngak e hi Absalom, kaw kayyaggud, endi neipahding ni hi-gatun lawah?”
29 “E quanto a Absalão?”, perguntou o rei. “Ele está bem?” Aimaás respondeu: “Quando Joabe me enviou, havia grande confusão, mas não sei o que aconteceu”.
30 Kan David ni hi-gatu ey “Ehneng ka nidya.” Et umehneng ni hi Ahimaas.
30 “Espere aqui”, disse o rei. E Aimaás ficou esperando ao lado.
31 Dimmateng etan Kushite ey kantuy “Apu patul, kayyaggud hu in-alik ni peamtan hi-gam, tep binaddangan dakan Apu Dios et apputen muddan emin buhul mun kamangngenghay ni hi-gam.”
31 Então chegou o etíope e disse: “Tenho boas notícias para o meu senhor, o rei. Hoje o S enhor o livrou de todos que se rebelaram contra o rei”.
32 Kan mewan David ni hi-gatuy “Inna-nu etan ni u-ungngak e hi Absalom, kaw kayyaggud, endi lawah ni neipahding ni hi-gatu?”
32 “E quanto ao jovem Absalão?”, perguntou o rei. “Ele está bem?” O etíope respondeu: “Que todos os inimigos do meu senhor, o rei, e todos os que se levantam para lhe fazer mal tenham o mesmo destino daquele jovem!”.
33 Dingngel tu humman ey nemahhig lemyung tu ey kamantet-ul ni immelad kuwaltuh di ahpat ni eheb e kantuy “Ayyuh ka e u-ungngak Absalom! Heballi hi-gak hu netey et beken ni hi-gam e u-ungngak Absalom hu netey!”
33 O rei ficou muito abalado. Foi para o quarto que ficava sobre o portão da cidade e começou a chorar. Andando de um lado para o outro, clamava: “Ah, meu filho Absalão! Meu filho, meu filho Absalão! Quem me dera eu tivesse morrido em seu lugar! Ah, Absalão, meu filho, meu filho!”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.