Lucas 20
Huastec Aquiche NT (HUS_TBL) vs NVT
1 Jun i kʼij, tam ti na Jesús kʼwajat ban pulek atá xon tu kʼakʼnáb na Dios in okʼtsal an atiklábtsik ani in tʼiltsal an ti alwaꞌ tʼilab, ulichtsik nin okʼlékil an páleꞌtsik ani an okʼtsixtsik xin wilál nin takʼixtal na Dios xin jilám dhutsadh na Moisés junax kʼal nin okʼlékil an judíotsik
1 Certo dia, quando Jesus ensinava o povo e anunciava as boas-novas no templo, os principais sacerdotes, os mestres da lei e os líderes do povo se aproximaram dele
2 ani utsan enchéꞌ na Jesús: ―Ti ku utsaꞌ kʼal jantʼom awiltaláb ta tʼajál jechéꞌ. ¿Jitaꞌ ti pidhámal jechéꞌ an ti awiltaláb?
2 e perguntaram: “Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu esse direito?”.
3 Utsantsik tám enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Neꞌech neye tu konoytsik jun xataꞌ ani ti kin tókʼoytsik.
3 “Primeiro, deixe-me fazer uma pergunta”, respondeu ele.
4 ¿Kʼal jitaꞌ ti abnék na Juan ti pújal? ¿Kʼal a Dios o kʼal i iniktsik?
4 “A autoridade de João para batizar vinha do céu ou era apenas humana?”
5 Tujey tám ti káwlíx jajáꞌkʼitsik ani u kónóxtsik enchéꞌ: ―¿Jantʼéy ki utsaꞌ? Max ki utsaꞌ ke kʼal a Dios ti abnék, neꞌech ti ku konoy enchéꞌ: “¿Jantʼókʼi ti yabtsik a beltsi?”
5 Eles discutiram a questão entre si: “Se dissermos que vinha do céu, ele perguntará por que não cremos em João.
6 Ani max ki utsaꞌ ke kʼal i iniktsik ti abnék, an atiklábtsik neꞌech ti ku chemdhaꞌ kʼal i tʼujbaxtaláb, kom in choꞌóbtsik alwaꞌ ke kʼal a Dios ti abnék ti tʼiltsix.
6 Mas, se dissermos que era apenas humana, seremos apedrejados pela multidão, pois todos estão convencidos de que João era profeta”.
7 Jaxtám tin ulutsik ke yab in choꞌób xitaꞌ kʼál ti abnék na Juan ti pújal.
7 Por fim, responderam a Jesus que não sabiam.
8 Utsantsik tám enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Pos yab neye neꞌech tu utsaꞌtsik kʼal jantʼom awiltaláb tu tʼajál ejtal jechéꞌ.
8 E Jesus replicou: “Então eu também não direi com que autoridade faço essas coisas”.
9 Tujey tám na Jesús kin tawnaꞌ an atiklábtsik ani in kʼwajbantsi jechéꞌ an ti junbaxtaláb: ―Táꞌwiꞌik ti kʼwajat jun i inik xin tʼayaꞌ yán i akanlek i uba. Tayíl in matixnaꞌ jachanꞌ an aleláb abal ka tʼójomná kʼal kʼeꞌettsik, an dhabal aleláb kʼale ów ti belal ani owey ti witsiy.
9 Em seguida, Jesus se voltou para o povo e contou a seguinte parábola: “Um homem plantou um vinhedo e o arrendou a alguns lavradores. Depois, partiu para um lugar distante, onde passou um longo tempo.
10 Tam tin bajúch an kʼij xowkʼi neꞌech ti pitnal an uba, in abaꞌ jun in tʼojnálil abal ka kontsin jachanꞌ an mat aleláb xowaꞌ in lujyal jeye kin bachʼu an dhabal aleláb; por an mat aleláb in chaꞌaw nin tʼojnálil an dhabal ani mapats tin abaꞌ ka kʼale.
10 Na época da colheita da uva, enviou um de seus servos para receber sua parte da produção. Os lavradores atacaram o servo, o espancaram e o mandaram de volta, de mãos vazias.
11 An dhabal aleláb in abaꞌ juní kʼeꞌet in tʼojnálil; por odhbijyat jeye, chaꞌwat ani mapats jeye ti aban ka kʼale.
11 Então o dono da propriedade enviou outro servo, mas eles também o insultaram, o espancaram e o mandaram de volta, de mãos vazias.
12 An dhabal aleláb in abnaꞌ juní kʼeꞌet, por an mat aleláb in chʼojbédhaꞌ ani in kajnaꞌ ka kale eléb aleláb.
12 Enviou ainda um terceiro, e eles o feriram e o expulsaram do vinhedo.
13 ʼTayíl an dhabal aleláb in ulu enchéꞌ: “¿Jantʼéy ku tʼajaꞌ? Neꞌech ku abaꞌ nu chakámil xu kʼanidhál tʼajat; tam ka chuꞌtat, neꞌech xónaꞌ ka kʼakʼnáꞌ.”
13 “‘Que farei?’, disse o dono do vinhedo. ‘Já sei; enviarei meu filho amado. Certamente eles o respeitarão.’
14 Por tam ti an chakámláb chuꞌtat kʼal an mat aleláb, útsáxintsik enchéꞌ: “Jechéꞌ jaꞌich neꞌech kin dhabalnaꞌ tayíl an aleláb; wana ki chemdhaꞌ abal wawáꞌ ki dhabalnaꞌ tayíl an aleláb.”
14 “No entanto, quando os lavradores viram o filho, disseram uns aos outros: ‘Aí vem o herdeiro da propriedade. Vamos matá-lo e tomar posse desta terra!’.
15 Káldhá tám an chakámláb ba jachanꞌ an aleláb ani chemdhá. Konoxin tám enchéꞌ na Jesús: ―¿Jantʼéy a chalpayaltsik neꞌech ka tʼajtsintsik jachanꞌ an mat aleláb kʼal an dhabal aleláb?
15 Então o arrastaram para fora do vinhedo e o mataram. “O que vocês acham que o dono do vinhedo fará com eles?”, perguntou Jesus.
16 Neꞌech ka tsích ti chemdhábtsik jachanꞌ an mat aleláb ani neꞌech kin matintsi kʼeꞌet an ti aleláb. Tam tin achʼaꞌtsik anchanꞌ, in ulutsik enchéꞌ: ―¡Ke yab kin walkaꞌ na Dios ka támun anchanꞌ!
16 “Ele virá, matará os lavradores, e arrendará o vinhedo a outros.” “Que isso jamais aconteça!”, disseram os que o ouviam.
17 Por teloloyattsik kʼal na Jesús ani utsantsik enchéꞌ: ―¿Jantʼéy pé tám in léꞌ kin ulu xi kʼwajat dhutsadh ban Tʼokat Dhuslab? ¿Awxeꞌ yab Nanáꞌ tin tʼilál tam in ulal enchéꞌ?:
17 Jesus olhou para eles e perguntou: “Então o que significa esta passagem das Escrituras: ‘A pedra que os construtores rejeitaram se tornou a pedra angular’?
18 Xitaꞌ ka kwajlan ba jachanꞌ an tʼujub, muꞌax neꞌech ka kʼale ani max an tʼujub ka kwajlan ba jun xitaꞌ, neꞌech ka jilan jelti i pojodh.
18 Quem tropeçar nessa pedra será despedaçado, e aquele sobre quem ela cair será reduzido a pó”.
19 An okʼlek páleꞌtsik ani an okʼtsixtsik xin wilál an takʼixtaláb, in leꞌnaꞌ kin yakʼwaꞌ na Jesús támkʼi jachanꞌ abal in achʼaꞌtsik ke na Jesús in ulu jechéꞌ an junbaxtaláb kʼal jajáꞌtsik tin kwenta; por in jikʼnál an atiklábtsik.
19 Os mestres da lei e os principais sacerdotes queriam prender Jesus ali mesmo, pois perceberam que eles eram os lavradores maus a que Jesus se referia. No entanto, tinham medo da reação do povo.
20 Abtsin tám na Jesús ti kwáchixtsik xin wáynál u alwaꞌ iniktsik abal ka taktamiyat kʼal i tʼilabtsik ani ka tʼajan kin ulu jun xataꞌ yab alwaꞌ ani anchanꞌ, ka ejtowat ka utsbiyat ban pulek awiltaláb.
20 Esperando uma oportunidade, os líderes enviaram espiões que fingiam ser pessoas sinceras. Tentaram fazer Jesus dizer algo que pudesse ser relatado ao governador romano, de modo que ele fosse preso.
21 Jaxtám ti konyat enchéꞌ: ―Okʼtsix, wawáꞌ i choꞌób ke xowaꞌ a ulal ani xowaꞌ a okʼtsixnál ejtal tsubax, Tatáꞌ yab a ódhál ti kwenta xantʼéy in tʼajál o in chalpayal an atiklábtsik, Tatáꞌ a okʼtsixnál kʼal i tsubaxtaláb nin takʼixtalábil na Dios.
21 Disseram: “Mestre, sabemos que o senhor fala e ensina o que é certo, não se deixa influenciar por outros e ensina o caminho de Deus de acordo com a verdade.
22 Ti ku utsaꞌ max alwaꞌ ki pidhaꞌ ti jalbixtaláb an lej pulek takʼix romano, o yabaꞌ.
22 Então, diga-nos: É certo pagar impostos a César ou não?”.
23 Por na Jesús in chuꞌu abal kʼwajatkʼi ti taktamiyáb ani in utsaꞌtsik enchéꞌ: ―¿Jantʼókʼi ta kʼwajattsik tin taktamiyal?
23 Jesus percebeu a hipocrisia deles e disse:
24 Ti kin óltsi jún i patʼál tumín. ¿Jitaꞌ jáꞌ in wal xi jechéꞌ kʼwajat chʼilbadh ban tumín ani jitaꞌ in bij xi jechéꞌ kʼwajat dhutsadh? Tókʼontsik enchéꞌ: ―An lej pulek takʼix romano.
24 “Mostrem-me uma moeda de prata. De quem são a imagem e o título nela gravados?”. “De César”, responderam.
25 Utsantsik tám enchéꞌ: ―Pos, ka pidhaꞌ an lej pulek takʼix romano xowaꞌ in lujyal kin bachʼu ani ka pidhaꞌ na Dios xowaꞌ Jajáꞌ in lujyal kin bachʼu.
25 “Então deem a César o que pertence a César, e deem a Deus o que pertence a Deus”, disse ele.
26 Ani yab ejtowat ka walbindhá kʼal xowaꞌ Jajáꞌ in ulu tin tamét an atiklábtsik; tokot labantsik tam tin achʼaꞌ xan ti tókʼon ani chamkʼantsik.
26 Eles não conseguiam apanhá-lo em nada que ele dizia diante do povo. Em vez disso, admiraram-se de sua resposta e se calaram.
27 Más tayíl, kʼale ti chuꞌtáb na Jesús kʼal cháb óx i saduseotsik. An saduseotsik in ulal abal an chemélomtsik yabich u ejel ti ít ani jaxtám ti utsan enchéꞌ na Jesús:
27 Então vieram a Jesus alguns saduceus, líderes religiosos que afirmam não haver ressurreição dos mortos,
28 ―Okʼtsix, na Moisés tu jiltsámal dhutsadh enchéꞌ: Max jun i inik ka chemech ani yab kin jilaꞌ ni jun i chakam kʼal nin tomtal, nin kidháb jachanꞌ an inik, yejat ka tomkin kʼal an chemtsidh mímláb ani kin kóꞌoy i chakamtsik abal ka kʼwajay jelti max in chakámil nin kidháb xi chemnek.
28 e perguntaram: “Mestre, Moisés nos deu uma lei segundo a qual se um homem morrer e deixar a esposa sem filhos, o irmão dele deve se casar com a viúva e ter um filho que dará continuidade ao nome do irmão.
29 Pos alwaꞌich, táꞌwiꞌik ti kʼwajat búk i kwitóltsik in kidhábkʼitsik. Nin jidhtal tomkin, por chemech an yab in jilaꞌ ni jun in chakámil.
29 Numa família havia sete irmãos. O mais velho se casou e morreu sem deixar filhos.
30 Nin chabtal tomkin kʼal an chemtsidh mímláb, por chemech jeye ani yab in jilaꞌ ni jun in chakámil.
30 O segundo irmão se casou com a viúva, mas também morreu.
31 Tomkin jeye nin oxtal kʼal jachanꞌ an chemtsidh mímláb por yab jeye in kóꞌoy in chakámil. Anchanꞌ tin tʼajaꞌ ejtal xi búk an kwitóltsik, chemechtsik por yab in jilaꞌ ni jun in chakámil.
31 Então o terceiro irmão se casou com ela. O mesmo aconteceu aos sete irmãos, que morreram sem deixar filhos.
32 Tayíl, chemech jeye an mímláb.
32 Por fim, a mulher também morreu.
33 Tam ka ejechtsik ti ít, ¿kʼal jowaꞌ an kwitól ti neꞌech ti tomikláb jachanꞌ an mímláb abal ejtal xi búk an kwitóltsik tomkinék kʼal jachanꞌ an mímláb?
33 Diga-nos, de quem ela será esposa na ressurreição? Afinal, os sete se casaram com ela”.
34 Tókʼoyattsik tám enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Techéꞌ ti kʼayꞌlá, an iniktsik ani an mímlábtsik u tomkinal.
34 Jesus respondeu: “O casamento é para pessoas deste mundo.
35 Tam kin bajaw xowkʼi neꞌech ka ejdhá ti ít an chemélomtsik xi takudh kʼal na Dios abal ka kʼwajách malilíl i kʼij túꞌ walkʼiꞌ, yabich neꞌech ti tomkinaltsik nibal neꞌech ti pidhnáb xitaꞌ abal ka tomkin,
35 Mas, na era futura, aqueles que forem considerados dignos de ser ressuscitados dos mortos não se casarão nem se darão em casamento,
36 pos, yabich neꞌech ka chemechtsik. Jajáꞌtsik neꞌech ka kʼwajay jelti an tʼokat abatwáletsik ani u chakámlábichtsik kʼal na Dios abal ejnekichtsik ti ít.
36 e nunca mais morrerão. Nesse sentido, serão como os anjos. São filhos de Deus e filhos da ressurreição.
37 Ani kʼal tin kwenta max an chemélomtsik u ejel ti ít, ¿yabxeꞌ jaykʼi a ajyámaltsik bin dhuslábil na Moisés xan ti tawná kʼal na Dios ban kʼidhadh teꞌ xi kʼwajat ti tʼaꞌíl, tam ti utsan enchéꞌ?: “Nanáꞌ tin Diosil na Abraham, na Isák ani na Jakob.”
37 “Agora, quanto a haver ressurreição dos mortos, o próprio Moisés provou isso quando escreveu a respeito do arbusto em chamas. Ele se referiu ao Senhor como ‘o Deus de Abraão, o Deus de Isaque e o Deus de Jacó’.
38 Na Dios, yab in Diosil i chemélomtsik; na Dios, in Diosil xi ejattsik; pos abal Jajáꞌ, ejtal kʼwajat ejat.
38 Portanto, ele é o Deus dos vivos, e não dos mortos, pois para ele todos vivem”.
39 Utsan tám enchéꞌ kʼal taltsik an okʼtsixtsik xin wilál an takʼixtaláb: ―Okʼtsix, alwaꞌich xan ta ulu.
39 “Mestre, o senhor disse bem!”, comentaram alguns mestres da lei.
40 Ani yabich más xitaꞌ kʼwajay ti konkomix ni jun xataꞌ.
40 E ninguém mais teve coragem de lhe fazer perguntas.
41 Utsantsik enchéꞌ kʼal na Jesús: ―¿Jantʼókʼi tin ulal an okʼtsixtsik xin wilál nin takʼixtal na Dios ke an Kristo u chakámláb kʼal an pulek takʼix Dabid?
41 Então Jesus lhes perguntou: “Por que se diz que o Cristo é filho de Davi?
42 Pos na Dabid in ulu jeye enchéꞌ xon ti dhutsadh nin ajatlábiltsik:
42 Afinal, o próprio Davi escreveu no Livro de Salmos: ‘O Senhor disse ao meu Senhor, Sente-se no lugar de honra à minha direita
43 — ausente —
43 até que eu humilhe seus inimigos, e os ponha debaixo de seus pés’.
44 Pos max na Dabid in bijiy jeye tin Ajátik, tám, yab tokotkʼi in kidhtal.
44 Uma vez que Davi chamou o Cristo de ‘meu Senhor’, como ele pode ser filho de Davi?”.
45 Kʼal ejtal an atiklábtsik ti kʼwajat ti axnal tam ti na Jesús in utsaꞌ enchéꞌ nin exóbaliltsik:
45 Então, enquanto as multidões o ouviam, Jesus se voltou para seus discípulos e disse:
46 ―Ka kóꞌoytsik i kwenta kʼal xowaꞌ in tʼajál an okʼtsixtsik xin wilál an takʼixtaláb, yab ka tʼajaꞌtsik xan ti jajáꞌtsik in tʼajál. Jajáꞌtsik in kulbetnál ka xeꞌchin kʼal in jochʼdhaꞌ xekét ani in kulbetnáltsik ka chapnédhá kʼal yantam i kʼakʼnaxtaláb. In kulbetnáltsik jeye ka buxkan ban ultaláb koytalábtsik ban atá xon tu tʼajnal an junkuntaláb ani xon tu tʼajnal i kʼapúch.
46 “Cuidado com os mestres da lei! Eles gostam de se exibir com vestes longas e de receber saudações respeitosas quando andam pelas praças. E como gostam de sentar-se nos lugares de honra nas sinagogas e à cabeceira da mesa nos banquetes!
47 Jajáꞌtsik, in kʼántsal tin kʼimáꞌ an chemtsidh mímlábtsik; ani abal ka utsantsik ke jajáꞌ i alwaꞌ iniktsik, in tʼajál i nakdhaꞌ óláb. Jajáꞌtsik, jaꞌich xi neꞌech kin bachʼu más pakdhaꞌ an yajtsiktaláb.
47 No entanto, tomam posse dos bens das viúvas de maneira desonesta e, depois, para dar a impressão de piedade, fazem longas orações em público. Por causa disso, serão duramente castigados”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.