João 11
Huastec Aquiche NT (HUS_TBL) vs NTLH
1 Táꞌ ti kʼwajat jun i inik u yaꞌul xu bijyáb ta Lásaro. Jechéꞌ an inik u kʼwajíl ban kwentsal xin bij Betania, xon tu kʼwajíltsik jeye na María ani na Marta, nin ixámtsik.
1 Um homem chamado Lázaro estava doente. Ele era do povoado de Betânia, onde Maria e a sua irmã Marta moravam.
2 Jechéꞌ na María, nin ixám na Lásaro, an inik xu yaꞌul, jaꞌich an mímláb xin mawtsi kʼal i niwiytaláb tin akan an Ajátikláb ani in wayedhantsi kʼal in xiꞌíl.
2 (Esta Maria era a mesma que pôs perfume nos pés do Senhor Jesus e os enxugou com os seus cabelos. Era o irmão dela, Lázaro, que estava doente.)
3 Jechéꞌ cháb an mímlábtsik in abnaꞌ ka utsan enchéꞌ na Jesús: ―Ajátik, na jaꞌúb u yaꞌul.
3 As duas irmãs mandaram dizer a Jesus: — Senhor, o seu querido amigo Lázaro está doente!
4 Tam ti na Jesús in achʼaꞌ, in ulu enchéꞌ: ―Jechéꞌ an yawꞌlách yab jaꞌich tokot abal ka chemech, jaꞌich abal kin xalkʼaꞌ nin labidh tʼokát na Dios ani anchanꞌ ka xalkʼan jeye nin labidh tʼokát nin Chakámil na Dios.
4 Quando Jesus recebeu a notícia, disse:
5 Maske na Jesús in kʼanidhál tʼajat na Marta, na María ani na Lásaro jeye,
5 Jesus amava muito Marta, e a sua irmã, e também Lázaro.
6 tam ti utsan ke na Lásaro u yaꞌul, yab kʼale jikʼat kin álnaꞌ, jilkʼon bél cháb a kʼítsá xon ti kʼwajat.
6 Porém quando soube que Lázaro estava doente, ainda ficou dois dias onde estava.
7 Tayíl in utsaꞌ tám enchéꞌ nin exóbaliltsik: ―Wana juní Judea.
7 Então disse aos seus discípulos:
8 Utsan tám enchéꞌ kʼal nin exóbaliltsik: ―Okʼtsix, xoꞌ ít, an judíotsik xi tajaꞌ u kʼwajíl in leꞌnámaltsik ti ki tʼujbay; ani ¿xoꞌ a léꞌ juní ki kʼale tajaꞌ?
8 Mas eles disseram: — Mestre, faz tão pouco tempo que o povo de lá queria matá-lo a pedradas, e o senhor quer voltar?
9 Tókʼoyattsik enchéꞌ kʼal na Jesús: ―¿Yabxeꞌ lajucháb i ora in koꞌol xi jun a kʼítsá? Pos max jun xitaꞌ xeꞌech ti belal tam kʼij, yab u tʼadhkʼunal kom in telál an tajaxtaláb xi waꞌach ba jechéꞌ an kʼayꞌlá.
9 Jesus respondeu:
10 Por max jun xitaꞌ xeꞌech tam jikʼwax, u tʼadhkʼunal kom yab tajax xon ti xeꞌech.
10 Mas, se anda de noite, tropeça porque nele não existe luz.
11 Tayíl utsantsik juní enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Ni jaꞌúb Lásaro wayámadhich, por neꞌech ku bakiy.
11 Jesus disse isso e depois continuou:
12 Utsan tám enchéꞌ kʼal an exóbaltsik: ―Ajátik, max wayámadhich, tám, neꞌech ka elábmé.
12 — Senhor, se ele está dormindo, isso quer dizer que vai ficar bom! — disseram eles.
13 Por xowaꞌ in leꞌnaꞌ kin ulu na Jesús, jaꞌich ke na Lásaro chemnek, por an exóbaltsik in chalpay ke na Jesús kʼwajat in tʼilál i aniꞌ wayich.
13 Mas o que Jesus queria dizer era que Lázaro estava morto. Porém eles pensavam que ele estivesse falando do sono natural.
14 Utsutsuyattsik tám tsubax enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Na Lásaro chemech.
14 Então Jesus disse claramente:
15 In kulbél tʼajat kʼal tatáꞌtsik ta kwenta abal yab tajaꞌ tin kʼwajat abal anchanꞌ ki belmáchtsik. Por wana ki chuꞌu.
15 mas eu estou alegre por não ter estado lá com ele, pois assim vocês vão crer. Vamos até a casa dele.
16 Na Tomás, xu bijyáb ti Kwayaꞌ, in utsaꞌ tám enchéꞌ nin at exóbaltsik: ―Wana weye abal ku chemech junax kʼal Jajáꞌ.
16 Então Tomé, chamado “o Gêmeo”, disse aos outros discípulos: — Vamos nós também a fim de morrer com o Mestre!
17 Tam ti na Jesús ulich Betania, utsan abal in koꞌolich chéꞌ a kʼítsá ti jolidh na Lásaro.
17 Quando Jesus chegou, já fazia quatro dias que Lázaro havia sido sepultado.
18 An kwentsal xi Betania, kʼwajat kʼunat ban bitsow Jerusalén, cháb kʼal chʼejel xónaꞌ i kilómetro in owíl;
18 Betânia ficava a menos de três quilômetros de Jerusalém,
19 ani kʼal yán i judíotsik ti kʼalnek ti álnáb na Marta ani na María abal ka kʼijidhmédhaꞌtsik kom chemnek nin kidháb Lásaro.
19 e muitas pessoas tinham vindo visitar Marta e Maria para as consolarem por causa da morte do irmão.
20 Tam ti na Marta in achʼaꞌ abal táꞌich tu ulel na Jesús, kale kin tamu; por na María jilkʼon ban atá xon tu kʼwajíltsik.
20 Quando Marta soube que Jesus estava chegando, foi encontrar-se com ele. Porém Maria ficou sentada em casa.
21 Ani utsan enchéꞌ na Jesús kʼal na Marta: ―Ajátik, max techéꞌak ta kʼwajat, yabak chemnek nu kidháb.
21 Então Marta disse a Jesus: — Se o senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido!
22 Por u choꞌób alwaꞌ ke neꞌech ti ki pidhaꞌ na Dios xowaꞌ ka kontsi.
22 Mas eu sei que, mesmo assim, Deus lhe dará tudo o que o senhor pedir a ele.
23 Utsan enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Na kidháb neꞌech ka ejech ti ít.
23 — O seu irmão vai ressuscitar! — disse Jesus.
24 Tókʼoyat enchéꞌ kʼal na Marta: ―Aniꞌ kʼejle, u choꞌóbich abal neꞌech ka ejech ti ít tam ka ejdhá an chemélomtsik tam kin bajaw an pakwenib.
24 Marta respondeu: — Eu sei que ele vai ressuscitar no último dia!
25 Utsan tám enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Nanáꞌich nin ejdhax ti ít ani xu pidhnál an xeꞌchintaláb xi yab in koꞌol in okʼontal. Xitaꞌ ti kin belaꞌ, maske ka chemech, bélkʼi neꞌech ka kʼwajay ejat;
25 Então Jesus afirmou:
26 ani ejtal xi xoꞌ kʼwajat ejat ani tin belál Nanáꞌ, yab neꞌech ka kʼwajay chemnek malilíl i kʼij. ¿A belálxeꞌ jechéꞌ?
26 e quem vive e crê em mim nunca morrerá. Você acredita nisso?
27 Na Marta tókʼon enchéꞌ: ―U belál, Ajátik. U belál abal Tatáꞌich ni Kristo, nin Chakámil na Dios xi bijidh neꞌech ka tsích techéꞌ ti kʼayꞌlá.
27 — Sim, senhor! — disse ela. — Eu creio que o senhor é o Messias , o Filho de Deus, que devia vir ao mundo.
28 Tam ti okʼon kin ulu jechéꞌ, na Marta kʼale kin kaniy nin kidháb María ani in utsaꞌ enchéꞌ chinatkʼi: ―Ulnek an Okʼtsix ani tin abámal tu kaniy.
28 Depois de dizer isso, Marta foi, chamou Maria, a sua irmã, e lhe disse em particular: — O Mestre chegou e está chamando você.
29 Tokot tin achʼaꞌ jechéꞌ na María, chʼakay ani kʼale kin chuꞌu na Jesús.
29 Quando Maria ouviu isso, levantou-se depressa e foi encontrar-se com Jesus.
30 Na Jesús yabél ochenek ban kwentsal, tajaꞌ bél ti kʼwajat xon ti kʼwajinek ti tʼilolól kʼal na Marta.
30 Pois ele não tinha chegado ao povoado, mas ainda estava no lugar onde Marta o havia encontrado.
31 Tam ti chuꞌtat abal chʼakay na María ani kale jikʼatkʼi tʼajat, an judíotsik xi tajaꞌ ti kʼwajat ti kʼijítnax, wéwnaxintsik. In chalpaytsik max na María neꞌech ti ukʼnal xon ti jolidh na Lásaro.
31 As pessoas que estavam na casa com Maria, consolando-a, viram que ela se levantou e saiu depressa. Então foram atrás dela, pois pensavam que ela ia ao túmulo para chorar ali.
32 Tam ti na María ulich xon ti kʼwajat na Jesús, tudhlan tin tamét ani in utsaꞌ enchéꞌ: ―Ajátik, max techéꞌak ta kʼwajat, yabak chemnek nu kidháb.
32 Maria chegou ao lugar onde Jesus estava e logo que o viu caiu aos pés dele e disse: — Se o senhor tivesse estado aqui, o meu irmão não teria morrido!
33 Tam ti na Jesús in chuꞌu ti ukʼnaltsik na María ani an judíotsik xi wéwnaxnék, tʼeꞌpin tʼajat asta tin ejattal
33 Jesus viu Maria chorando e viu as pessoas que estavam com ela chorando também. Então ficou muito comovido e aflito
34 ani in konoytsik enchéꞌ: ―¿Jónꞌ ta jolyámal? Tókʼoyat enchéꞌ: ―Ajátik, jalaꞌ ka chuꞌu.
34 e perguntou: — Venha ver, senhor! — responderam.
35 Ukʼin tám jeye na Jesús.
35 Jesus chorou.
36 In ulu tám enchéꞌ an judíotsik: ―Ka telaꞌtsik, in kʼanidhál tʼajat.
36 Então as pessoas disseram: — Vejam como ele amava Lázaro!
37 Por taltsik an judíotsik in ulu enchéꞌ: ―Jechéꞌ an inik, xin chuꞌxindhaꞌ an jokʼol, ¿awxeꞌ yabwiꞌik neꞌech kin ejto kin jeldhaꞌ na Lásaro abal yab ka chemech?
37 Mas algumas delas disseram: — Ele curou o cego. Será que não poderia ter feito alguma coisa para que Lázaro não morresse?
38 Na Jesús, kʼal yantam i yajnantsixtaláb, utey xon ti jolidh na Lásaro. Xon ti kʼwajat jolidh, jaꞌich jun i cholax chʼén ani paxkʼidh kʼal jun i tʼujub.
38 Jesus ficou outra vez muito comovido. Ele foi até o túmulo, que era uma gruta com uma pedra colocada na entrada,
39 In ulu tám enchéꞌ na Jesús: ―Ka wékʼoytsik an tʼujub. Utsan enchéꞌ kʼal na Marta, nin ixám an chemélom: ―Ajátik, kaxiyich xónaꞌ nin tʼuꞌúl, kom chéꞌich a kʼítsá in koꞌol ti chemnek.
39 e ordenou: Marta, a irmã do morto, disse: — Senhor, ele está cheirando mal, pois já faz quatro dias que foi sepultado!
40 Por utsan enchéꞌ kʼal na Jesús: ―¿Yabxeꞌ tu utsámich ke max i belom, neꞌech ka chuꞌtsi tin labidh tʼokát na Dios?
40 Jesus respondeu:
41 Wékʼoyat tám an tʼujub xi kʼál ti paxkʼidh an jólimtaláb, in telaꞌ walkʼiꞌ na Jesús ani in ulu enchéꞌ: ―Tátaꞌ, tu pidhál ti jalbintsixtaláb abal tin axtsámal.
41 Então tiraram a pedra. Jesus olhou para o céu e disse:
42 U choꞌób alwaꞌ abal Tatáꞌ echʼekʼi tin axtsal, por jechéꞌ tu ulal abal tin alwaꞌbíl ejtal jechéꞌ an atiklábtsik xi jéꞌ kʼwajat abal kin belaꞌtsik ke Tatáꞌ tin abámal.
42 Eu sei que sempre me ouves; mas eu estou dizendo isso por causa de toda esta gente que está aqui, para que eles creiam que tu me enviaste.
43 Tam ti okʼon kin ulu jechéꞌ, in ulu kawidh enchéꞌ: ―¡Lásaro, ki kale!
43 Depois de dizer isso, gritou:
44 Ejech tám xi chemnek ani kale, malidh nin kʼubak ani nin akan kʼal i bolixtaláb ani nin ókʼ bolidh jeye kʼal i kʼudhkʼum. Utsantsik tám enchéꞌ kʼal na Jesús: ―Ka wilaꞌ ani ka walkaꞌich ka kʼale.
44 E o morto saiu. Os seus pés e as suas mãos estavam enfaixados com tiras de pano, e o seu rosto estava enrolado com um pano. Então Jesus disse:
45 Kʼal tin kwentakʼi xowaꞌ in chuꞌutsik in tʼajaꞌ na Jesús, yán an judíotsik xi kʼalnek ti junkil an ta María, in belaꞌ na Jesús.
45 Muitas pessoas que tinham ido visitar Maria viram o que Jesus tinha feito e creram nele.
46 Por taltsik an judíotsik kʼale kin chuꞌu an fariseotsik ani in tʼiltsi xowaꞌ in tʼajámal na Jesús.
46 Mas algumas pessoas voltaram e contaram aos fariseus o que ele havia feito.
47 Tam ti an fariseotsik ani an okʼlek páleꞌtsik in achʼaꞌ jechéꞌ, junkun kʼal an Junkulom Awiltaláb ani in ulutsik enchéꞌ: ―¿Jantʼéy neꞌech ki tʼajaꞌ? Jechéꞌ an inik exom tʼajat in tʼajál yán i labidh exóltsik.
47 Então os fariseus e os chefes dos sacerdotes se reuniram com o Conselho Superior e disseram: — O que é que nós vamos fazer? Esse homem está fazendo muitos milagres!
48 Max ki walkaꞌ kin óntsi anchanꞌ, kʼal ejtal ti neꞌech ka belan. Neꞌech tám ka tsích an awiltalábtsik xi Roma, neꞌech ti ku pakwtsi an ti pulek atá xon tu kʼakʼnáb na Dios ani neꞌech ti ku chemdhaꞌ.
48 Se deixarmos que ele continue fazendo essas coisas, todos vão crer nele. Aí as autoridades romanas agirão contra nós e destruirão o Templo e o nosso país.
49 Por jun ti éb xi jajáꞌtsik xu bijyáb ta Kayfás, xi jaꞌich nin okʼlékil an páleꞌtsik tam ti jachanꞌ i tamub, in ulu enchéꞌ: ―Tatáꞌtsik yab a choꞌób xataꞌ,
49 Então Caifás, que naquele ano era o Grande Sacerdote , disse: — Vocês não sabem nada!
50 nibal a chalpayaltsik ke más alwaꞌ abal wawáꞌ, ka chemech jún tokot i inik abal tin kwenta an atiklábtsik ani yab ku chemdhá ejtal.
50 Será que não entendem que para vocês é melhor que morra apenas um homem pelo povo do que deixar que o país todo seja destruído?
51 Por na Kayfás yab in ulu jechéꞌ kʼal jajáꞌkʼi tin kwetém chalab; kom jajáꞌ kʼwajat ti okʼlek páleꞌtsik jachanꞌ i tamub, jaxtám ti ijtsin kin ulu kʼal na Dios ke na Jesús neꞌech ka chemdhá abal ka loꞌey an judíotsik;
51 Naquele momento Caifás não estava falando por si mesmo. Mas, como ele era o Grande Sacerdote naquele ano, estava profetizando que Jesus ia morrer pela nação.
52 ani yab tokot jáꞌkʼi, abal kin junku jeye nin chakámiltsik na Dios xi kʼwajat túkʼi túkʼi.
52 E não somente pela nação, mas também para reunir em um só corpo todos os filhos de Deus que estão espalhados por toda parte.
53 Jaxtám, asta tam ti jachanꞌ i kʼij, an awiltalábtsik xi Judea in ayaltsik xan ti kin uwaꞌ abal kin ejto kin chemdhaꞌ na Jesús.
53 Então, daquele dia em diante, os líderes judeus fizeram planos para matar Jesus.
54 Na Jesús yabich tám in lej xalkʼál tinbáꞌ ka chuꞌtat kʼal an judíotsik, kale ba jachanꞌ an chabál xi Judea ani kʼale ba jun i chabál kʼunat ban chabál xon ti yab kʼwajtsidh, ba jun i bitsow xin bij Efrain. Tajaꞌ ti kʼwajay kʼal nin exóbaliltsik.
54 Por isso ele já não andava publicamente na Judeia, mas foi para uma região perto do deserto, a uma cidade chamada Efraim, e ficou ali com os seus discípulos.
55 Tam ti jachanꞌ i kʼij, u kʼunelich xowkʼi tin ajíbnál an paskwa an judíotsik ani yán i atiklábtsik xu kʼwajíl ban kwentsaltsik kʼalnek Jerusalén abal kin tʼokotsik tinbáꞌ tam yabél watʼenek an paskwa.
55 Faltava pouco tempo para a Festa da Páscoa . Muitos judeus foram a Jerusalém antes da festa para tomar parte na cerimônia de purificação .
56 In ayaltsik na Jesús ban pulek atá xon tu kʼakʼnáb na Dios ani u kónóxtsik jún ani jún enchéꞌ: ―¿Jantʼéy a chalpayaltsik? ¿Awxeꞌ neꞌech ka tsích an ti ajíblom o yabaꞌ?
56 Eles procuravam Jesus e, no pátio do Templo, perguntavam uns aos outros: — O que é que vocês acham? Será que ele vem à festa?
57 An fariseotsik ani an okʼlek páleꞌtsik in ulúmal ke max jun xitaꞌ in choꞌób xon ti kʼwajat na Jesús, kin ólnaꞌ abal ka kʼale ti yakʼwnal.
57 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus queriam prender Jesus. Por isso tinham dado ordem para que, se alguém soubesse, contasse onde ele estava.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.