Marcos 12

Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ limu hɨhɨle Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ hadi hadi agɨlasaŋ abamalɨ. Kulaŋ mu lɨmɨn uain kualɨ vɨka hulivi uamalɨ. Hulica lɨba kum kum agɨladɨ vibiŋ lamadamaŋ lua me haŋalavi uamalɨ. Lɨca lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ agɨladɨ lagucabɨlacabɨlaŋ nulɨdɨ mɨtɨ vivi saŋ lɨba agadɨ mavɨci sɨji hadi me hɨnivi uamalɨ. Lɨca kualabɨla agadɨ migɨla migɨlaŋ hɨnihɨni saŋ ulaŋ mu hɨvɨ hadi agadɨ mavavi uamalɨ. Mava kualabɨla agadɨ kulaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ human hɨvɨ lama abavi uamalɨ. Lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ agɨladɨ akɨla akɨlaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ iasaŋ lamɨkalaŋ aba abavi uamalɨ. Limu hɨhɨle agɨladɨ nalusaŋ nuken vikalaŋ aba abavi uamalɨ. Haman aba kualɨ iaganu agaŋ nulɨdɨ vala kɨlebɨla ukamaŋ hen u hɨnivi uamalɨ.
1 Então Jesus começou a lhes ensinar por meio de parábolas: “Um homem plantou um vinhedo. Construiu uma cerca ao seu redor, um tanque de prensar e uma torre para o guarda. Depois, arrendou o vinhedo a alguns lavradores e partiu para um lugar distante.
2 Hɨnihɨniŋ lɨmɨn uain agɨladɨ mɨdɨ hɨmiŋ hɨvɨ nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci kulaŋ kualabɨla agadɨ migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi hen vevi uamalɨ. Lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ limu hɨhɨle kualabɨla hen hɨsɨŋ agɨladɨ vica kualɨ iaganu agasaŋ igu igu saŋ abɨci vevi uamalɨ.
2 No tempo da colheita da uva, enviou um de seus servos para receber sua parte da produção.
3 Veci kulaŋ kualabɨla hen salaku vihavɨvi agɨlaŋ iaka salaku hɨsɨŋ kulaŋ agadɨ mɨŋalɨva ifɨ abavɨci kavɨ uvi uamalɨ.
3 Os lavradores agarraram o servo, o espancaram e o mandaram de volta de mãos vazias.
4 Lɨhavɨci kualɨ iaganu agaŋ nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci nulɨdɨ hɨvɨ vevi uamalɨ. Veci nudɨ aveji hali hɨvɨ ifɨlɨma nudɨ ciaŋ sɨbɨlɨ abavɨci sɨkumakɨla cɨku uvi uamalɨ.
4 Então o dono da terra enviou outro servo, mas eles o insultaram e bateram na cabeça dele.
5 Lɨci cɨku salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci vevi uamalɨ. Veci ifɨhɨmavɨvi uamalɨ. Lɨhavɨci cɨku nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ limu hɨhɨle sɨkasɨkan haman abɨci kulaŋ kualabɨla migɨla migɨla hɨsɨŋ agɨladɨ hɨvɨ vehavɨvi uamalɨ. Vehavɨci limu hɨhɨle agɨladɨ ifɨ ifɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ sɨkan ifɨhɨmavɨvi uamalɨ.
5 O próximo servo que ele mandou foi morto. Outros servos que ele enviou foram espancados ou mortos,
6 Lɨhavɨci kulaŋ pabiŋ cɨkiŋ sɨbam hɨnivi uamalɨ. Kulaŋ pabiŋ hɨnivi hana nudɨ ninanu nuken nusaŋ mavɨn hadi hɨnivi agaŋ uamalɨ. Lɨci nudɨ iaganu agaŋ hɨji nɨman lamavi uamalɨ. Iadɨ ninaŋ agadɨ ciaŋ agadɨ igakɨla lɨbiakɨlavɨdɨ uacaŋ aba abavi uamalɨ. Haman aba sijaŋ nudɨ abɨci kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi hen vevi uamalɨ.
6 até que só restou um: seu filho muito amado. Por fim, o dono o enviou, pois pensou: ‘Certamente respeitarão meu filho’.
7 Veci kulaŋ lɨmɨn uain kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi agɨlaŋ nɨbɨlaŋ nuken nuken nɨman abavɨvi uamalɨ. Mufi iaganu hɨmɨci nɨbu iaganu dɨ fipɨ vica kualɨ iaganu hɨnidɨ aba abavɨvi uamalɨ. Haman saja alaŋ nudɨ ifɨhɨmɨmɨli aba abavɨvi uamalɨ. Ifɨhɨmu kualabɨla agadɨdaŋ acaba acaba kualabɨla agadɨ hɨvɨ hɨnevi agɨladɨdaŋ sɨkasɨkan alaŋ vimɨli aba abavɨvi uamalɨ.
7 “Os lavradores, porém, disseram uns aos outros: ‘Aí vem o herdeiro da propriedade. Vamos matá-lo e tomar posse desta terra!’.
8 Haman aba kulaŋ agadɨ ifɨhɨmu nudɨ patɨ agadɨ havalavɨci kualabɨla agadɨ fikua hɨvɨ ivovi uamalɨ.
8 Então o agarraram, o mataram e jogaram seu corpo para fora do vinhedo.
9 Haman lɨhavɨci kualɨ iaganu agaŋ acɨ lɨvi uamalɨ. Ha nɨbu ve kulaŋ kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi agɨladɨ ifɨhɨmɨvi uamalɨ. Ifɨhɨmu cɨku kualɨ agadɨ kulaŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ migɨla migɨla saŋ abavi uamalɨ.
9 “O que vocês acham que o dono do vinhedo fará?”, perguntou Jesus. “Ele virá, matará os lavradores e arrendará o vinhedo a outros.
10 Namɨlaŋ ciaŋ Asɨ dɨ manasɨŋ hadi agadɨ hɨvɨ nɨman lɨbavɨci hɨnihɨdi agadɨ ma igahɨdalaŋ uacaŋ uamalɨ. Ciaŋ nɨbu nɨman abamalɨ uamalɨ. Ulaŋ salaku vivi hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ lɨba kum hadi agadɨ iga igaŋ nɨman abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ. Lɨba kum hadi nɨbu sɨbɨlɨ aba abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ. Agadɨ ala Asɨ lɨci lɨba kum hadi agaŋ ulaŋ lua madɨŋ agadɨ havu hɨnihɨniŋ ulaŋ agasaŋ vɨdɨvɨdɨŋ iguhɨdi aba abamalɨ uamalɨ.
10 Vocês nunca leram nas Escrituras: ‘A pedra que os construtores rejeitaram se tornou a pedra angular.
11 Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ Iavaŋ Hadi agaŋ nuken acaba acaba haman agɨladɨ lɨdaci iga igaŋ i aba abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ.
11 Isso é obra do Senhor e é maravilhosa de ver’?”
12 Lɨci kulaŋ hadi hadi agɨlaŋ hɨji lama abavɨmalɨ. Ciaŋ hanaŋ aludɨ aba aba saŋ hɨve lama abi uavɨmalɨ. Haman aba nɨbɨlaŋ Jisasɨ dɨ mɨŋalɨvalɨva saŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ lamavɨmalɨ agadɨ ala kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ lɨdavɨmalɨ. Lɨda nudɨ vala uavɨmalɨ.
12 Os líderes religiosos queriam prender Jesus, pois perceberam que eram eles os lavradores maus a que Jesus se referia. No entanto, por medo da multidão, deixaram-no e foram embora.
13 Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ hadi hadi agɨlaŋ abavɨci Falisi hɨdɨlɨ limu hɨhɨle agɨlaŋ kulaŋ Helotɨ dɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ Jisasɨ dɨ micɨ uavɨmalɨ. Nɨbɨlaŋ hɨji nɨman lama uavɨmalɨ. Alaŋ u abacivɨmɨli abaman ba ciaŋ abɨci igakɨla nudɨ ciaŋ hɨvɨ lamɨbalɨlu aba uavɨmalɨ.
13 Mais tarde, os líderes enviaram alguns fariseus e membros do partido de Herodes com o objetivo de levar Jesus a dizer algo que desse motivo para o prenderem.
14 U Jisasɨ dɨ abavɨmalɨ. Iavaŋ uavɨmalɨ. Alaŋ nadɨ igahɨdalu uavɨmalɨ. Nama amɨŋ ciaŋ pam abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Nama kulaŋ iamɨgali sɨkasɨkan agɨlasaŋ ciaŋ haman pam agɨladɨ abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Kulaŋ ibi daŋ agɨlasadaŋ kulaŋ ibi apalɨ agɨlasadaŋ ciaŋ haman pam abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Nama kulaŋ iamɨgali agɨladɨ Asɨ dɨ amɨŋ ciaŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ saŋ ma lɨdahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Haman lɨdɨŋ Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ acaba acaba salaku ukaci ukaci lɨhavɨm agɨlasaŋ abahɨdi agadɨ nama aba usi lamahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Haman saja aludɨ aveji abɨka uavɨmalɨ. Huban agaŋ Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agasaŋ anɨm kɨlɨsɨ igu igu saŋ abahɨdi uavɨmalɨ. Alaŋ ukaci nusaŋ anɨm kɨlɨsɨ iguvɨlu uaku hɨma uavɨmalɨ.
14 Disseram: “Mestre, sabemos como o senhor é honesto. É imparcial e não demonstra favoritismo. Ensina o caminho de Deus de acordo com a verdade. Agora, diga-nos: É certo pagar impostos a César ou não?
15 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ mafɨliŋ mafɨliŋ ciaŋ agadɨ ci igamalɨ. Iga nulɨdɨ abamalɨ. Acɨ saŋ iadɨ ilasɨlaŋ uamalɨ. Anɨm kɨlɨsɨ mu cavelaŋ igɨdaŋ uamalɨ.
15 Devemos pagar ou não?”. Jesus percebeu a hipocrisia deles e disse: “Por que vocês tentam me apanhar numa armadilha? Mostrem-me uma moeda de prata,
16 Lɨci anɨm kɨlɨsɨ agadɨ Jisasɨ dɨ micɨ cavevɨmalɨ. Lɨhavɨci abamalɨ. Hadalɨ ani dɨ agaŋ anɨm kɨlɨsɨ hɨvɨ hɨnidi uamalɨ. Ibi ani dɨ agaŋ anɨm kɨlɨsɨ hɨvɨ hɨnidi uamalɨ. Lɨci abavɨmalɨ. Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agadɨ hadalɨ daŋ ibi daŋ hɨnevadi uavɨmalɨ.
16 Quando lhe deram a moeda, ele disse: “De quem são a imagem e o título nela gravados?”. “De César”, responderam.
17 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agadɨ acaba acaba agɨladɨ nusaŋ nuken igukalaŋ uamalɨ. Asɨ dɨ acaba acaba agɨladɨ Asɨ saŋ nuken igukalaŋ uamalɨ. Lɨci Jisasɨ dɨ ciaŋ agadɨ igakɨla i uavɨmalɨ.
17 “Então deem a César o que pertence a César, e deem a Deus o que pertence a Deus”, disse ele. Sua resposta os deixou muito admirados.
18 Sadiusi hɨdɨlɨ agɨlaŋ Jisasɨ dɨ micɨ vehavɨmalɨ. Nɨbɨlaŋ nɨman abavɨdami. Kulaŋ hɨmu cɨku hɨki ma iakahɨdavi uavɨdami. Haman abavɨdami saja Jisasɨ dɨ abavɨmalɨ.
18 Depois vieram a Jesus alguns saduceus, líderes religiosos que afirmam não haver ressurreição dos mortos, e perguntaram:
19 Iavaŋ uavɨmalɨ. Ciaŋ mu Mosesɨ manasɨŋ hɨvɨ lɨbɨmalɨ agaŋ aludɨ nɨman abamalɨ uavɨmalɨ. Kulaŋ mu iamɨgali lɨbica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨci nudɨ imanu agaŋ isanu dɨ cido agadɨ vim aba abamalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi daŋ hɨnevɨm aba abamalɨ uavɨmalɨ. Haman lɨci ninagalinu agɨlaŋ nudɨ isanu dɨ fipɨ vihavɨdɨ aba abamalɨ uavɨmalɨ. Haman aba ciaŋ mu nɨman abavɨmalɨ.
19 “Mestre, Moisés nos deu uma lei segundo a qual se um homem morrer sem deixar filhos, o irmão dele deve se casar com a viúva e ter um filho que dará continuidade ao nome do irmão.
20 Kulaŋ mu agaŋ ninagalinu human limu sɨkuala human limu akica cɨjɨŋ daŋ hɨnedami uavɨmalɨ. Cimegeŋ agaŋ iamɨgali lɨbica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
20 Numa família havia sete irmãos. O mais velho se casou e morreu sem deixar filhos.
21 Lɨci Iagɨveŋ agaŋ Cimegeŋ dɨ cido agadɨ vimalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨci cɨku Alɨkegeŋ agaŋ nudɨ cido agadɨ vimalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨhavɨci imahalinɨlu sɨvɨ hɨsɨŋ agɨlaŋ aveji iamɨgali cido pabiŋ agadɨ laci ala vibiŋ haba hɨmavɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨhavɨci sijaŋ sɨbam Amasiŋ agaŋ vica nɨbu aveji ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
21 O segundo irmão se casou com a viúva, mas também morreu sem deixar filhos. Então o terceiro irmão se casou com ela.
22 Haba hɨmu sɨkualavɨci iamɨgali cido agaŋ aveji hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
22 O mesmo aconteceu até o sétimo irmão, e nenhum deixou filhos. Por fim, a mulher também morreu.
23 Haman aba Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ. Muŋagalinu human limu sɨkuala human limu akica cɨjɨŋ agɨlaŋ iamɨgali pabiŋ agadɨ lɨbevɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨbidɨbiŋ nɨbɨlaŋ sɨkasɨkan haman haba hɨmavɨmalɨ uavɨmalɨ. Mufi kulaŋ iamɨgali hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ cɨku hɨki iakɨbalɨhavi uavɨmalɨ. Hadɨku muŋagalinu hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ aveji hɨki iakɨbalɨhavi uavɨmalɨ. Hɨki iakavɨci iamɨgali agaŋ ani dɨ idunu amɨŋ hɨnibali uavɨmalɨ.
23 Diga-nos, de quem ela será esposa na ressurreição? Afinal, os sete se casaram com ela”.
24 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ Asɨ dɨ manasɨŋ hadi hɨvɨ hɨnihɨdi agadɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ dɨ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ aveji ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Haman saja namɨlaŋ ciaŋ lidɨŋ lidɨŋ abalaŋ uamalɨ.
24 Jesus respondeu: “O erro de vocês está em não conhecerem as Escrituras nem o poder de Deus.
25 Kulaŋ iamɨgali hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ cɨku hɨki iakaiaka mɨkiŋ hɨvɨ hɨki iakɨbalɨhavi uamalɨ. Iaka kulaŋ agɨlaŋ cɨku iamɨgali ma lɨbibalɨhavi uamalɨ. Iamɨgali agɨlaŋ aveji cɨku muŋaŋ ma iakubalɨhavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ hali hɨsɨŋ agɨlaŋ me nudɨ kɨlebɨla hen hɨnibalɨhavi uamalɨ.
25 Pois, quando os mortos ressuscitarem, não se casarão nem se darão em casamento. Nesse sentido, serão como os anjos do céu.
26 Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali hɨmuhɨmuŋ cɨku hɨki iakaiaka saŋ abadaci Mosesɨ agaŋ manasɨŋ hɨvɨ lɨbɨmalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ nudɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Mu tɨbɨ Asɨ agaŋ kɨlɨ cɨkiŋ hɨvɨ avɨŋ iakamalɨ hen hɨnihɨniŋ Mosesɨ dɨ abamalɨ uamalɨ. Viaŋ Ebɨlam dɨ Aisakɨ dɨ Jekopɨ dɨ Asɨ aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ haman lɨbɨmalɨ agadɨ namɨlaŋ ma igahɨdalaŋ uamalɨ.
26 “Agora, quanto a haver ressurreição dos mortos, vocês não leram a esse respeito nos escritos de Moisés, no relato sobre o arbusto em chamas? Deus disse a Moisés: ‘Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaque e o Deus de Jacó’.
27 Haman aba Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Asɨ agaŋ hadihɨbɨ hɨmuhɨmuŋ sɨkan savɨkalahɨdavi agɨlasaŋ ma igakɨlahɨdi uamalɨ. Nɨbu nulɨdɨ amɨŋ agɨlasaŋ pam igakɨlahɨdi uamalɨ. Asɨ agaŋ lɨdaci nulɨdɨ amɨŋ agɨlaŋ haman laci haman laci hɨnihɨdavi uamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ lidɨŋ lidɨŋ abalaŋ uamalɨ.
27 Portanto, ele é o Deus dos vivos, e não dos mortos. Vocês estão completamente enganados!”.
28 Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ mu agaŋ vemalɨ. Ve igakɨladaci Sadiusi hɨdɨlɨ agɨlaŋ Jisasɨ niniŋ ciaŋ sagaŋ lɨbavɨmalɨ. Lɨhavɨdaci igakɨladaci Jisasɨ ciaŋ ukaci sɨbam abamalɨ. Lɨci Jisasɨ dɨ abacivamalɨ. Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨlaŋ akape uamalɨ. Agadɨ ala acɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala hɨni uamalɨ.
28 Um dos mestres da lei estava ali ouvindo a discussão. Ao perceber que Jesus tinha respondido bem, perguntou: “De todos os mandamentos, qual é o mais importante?”.
29 Lɨci Jisasɨ nudɨ abamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ nɨbu ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala hɨni agaŋ nɨbu nɨman abamalɨ uamalɨ. Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ namɨlaŋ igakɨlɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Iavaŋ Hadi nɨbu pam aludɨ Asɨ aba abamalɨ uamalɨ.
29 Jesus respondeu: “O mandamento mais importante é este: ‘Ouça, ó Israel! O Senhor, nosso Deus, é o único Senhor.
30 Namɨlaŋ Asɨ kulaŋ hɨnihɨni saŋ mavɨn hadi hɨnikalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Nɨbu naludɨ Iavaŋ Hadi aba abamalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ nusaŋ pam igakɨlɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Naludɨ amɨŋ agaŋ nusaŋ pam igakɨlam aba abamalɨ uamalɨ. Naludɨ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ Asɨ dɨ salaku pam vivi saŋ lɨm aba abamalɨ uamalɨ.
30 Ame o Senhor, seu Deus, de todo o seu coração, de toda a sua alma, de toda a sua mente e de todas as suas forças’.
31 Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ mu nɨman abamalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ nalusaŋ nuken mavɨn hadi hɨnihɨdalaŋ haman ala naludɨ isagalinalu imahalinalu agɨlasaŋ mavɨn hadi hɨnikalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ akica haman agɨlaŋ nɨbɨlaŋ hadi sɨbam uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ nulɨdɨ ma lɨvahala hɨnevi uamalɨ.
31 O segundo é igualmente importante: ‘Ame o seu próximo como a si mesmo’. Nenhum outro mandamento é maior que esses”.
32 Lɨci Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agaŋ Jisasɨ dɨ abamalɨ. Iavaŋ uamalɨ. Ciaŋ nama abanaŋ hana amɨŋ ala uamalɨ. Iavaŋ Hadi pam nɨbu Asɨ aba abanaŋ uamalɨ. Asɨ mu ma hɨni aba abanaŋ uamalɨ.
32 O mestre da lei respondeu: “Muito bem, mestre. O senhor falou a verdade ao dizer que há só um Deus, e nenhum outro.
33 Alaŋ Asɨ kulaŋ hɨnihɨni saŋ mavɨn hadi hɨnihɨni saŋ abanaŋ uamalɨ. Alaŋ nusaŋ pam igakɨlakɨla saŋ abanaŋ uamalɨ. Aludɨ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ Asɨ dɨ salaku pam vivi saŋ abanaŋ uamalɨ. Alusaŋ nuken mavɨn hadi hɨnihɨdalu haman ala aludɨ isaima agɨlasaŋ mavɨn hadi hɨnihɨni saŋ abanaŋ uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ akica haman agɨladɨ sikɨvica lɨbiakɨla ha uamalɨ. Sagalɨ sɨhɨm sanaŋ avɨŋ hɨvɨ kɨlavɨci lɨkucabɨlahɨdavi agɨladɨ sɨkasɨkan lɨvahalɨdɨ uamalɨ. Sagalɨ limu hɨhɨle agɨladɨ aveji sɨkasɨkan lɨvahalɨdɨ uamalɨ.
33 E sei que é importante amá-lo de todo o meu coração, de todo o meu entendimento e de todas as minhas forças, e amar o meu próximo como a mim mesmo. É mais importante que oferecer todos os holocaustos e sacrifícios exigidos pela lei”.
34 Lɨci Jisasɨ igakɨlɨci nɨbu hɨji hutesɨ daŋ me ciaŋ lɨbɨmalɨ. Lɨci Jisasɨ kulaŋ agadɨ abamalɨ. Asɨ nadɨ vici nudɨ lɨku hɨvɨ amɨŋ ci hɨnibalɨnaŋ uamalɨ. Lɨci kulaŋ sɨkasɨkan agɨlaŋ ciaŋ mɨdu valavɨmalɨ. Jisasɨ aludɨ ciaŋ ifɨlaka abɨmɨdɨ ua cɨkucɨku ma abacivavɨmalɨ.
34 Ao perceber quanto o homem compreendia, Jesus disse: “Você não está longe do reino de Deus”. Depois disso, ninguém se atreveu a lhe fazer mais perguntas.
35 Jisasɨ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi caba agadɨ hɨvɨ hɨnihɨniŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ lamalɨfɨmalɨ. Lɨdɨŋ abamalɨ. Acɨ saŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ nɨman abahɨdavi uamalɨ. Kulaŋ Asɨ lɨbɨmɨŋa kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨliakuiaku saŋ abɨci vebali agaŋ aba abahɨdavi uamalɨ. Nɨbu iaka Devitɨ dɨ ihamɨlɨnu hɨnibali aba abahɨdavi uamalɨ.
35 Mais tarde, enquanto ensinava o povo no templo, Jesus fez a seguinte pergunta: “Por que os mestres da lei afirmam que o Cristo é filho de Davi?
36 Asɨ dɨ Amɨŋ agaŋ Devitɨ saŋ hɨji igudaci nɨman abamalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ iadɨ Isaŋ Hadi agadɨ nɨman abi aba abamalɨ uamalɨ. Nama iadɨ human sɨmi kɨlikɨli hɨvɨ mɨgahɨnika aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Mɨgahɨnihɨniŋ makamɨŋa hɨnidanaŋ kulaŋ nadɨ nagɨli lamahɨdavi agɨladɨ lamɨlɨŋ nadɨ lɨku hɨvɨ hɨnibalɨhavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
36 O próprio Davi, falando por meio do Espírito Santo, disse: ‘O Senhor disse ao meu Senhor: Sente-se no lugar de honra à minha direita até que eu humilhe seus inimigos debaixo de seus pés’.
37 Kulaŋ Asɨ lɨbɨmɨŋa nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨliakuiaku saŋ abɨci vebali agaŋ nɨbu Devitɨ dɨ ihamɨlɨnu mɨni hɨsɨŋ uamalɨ. Ihamɨlɨ aha hɨsɨŋ agɨlaŋ ihamɨlɨ mɨni hɨsɨŋ agɨladɨ nɨman ma abahɨdavi uamalɨ. Nama iadɨ Isaŋ Hadi aba ma abahɨdavi uamalɨ. Agadɨ ala Devitɨ nudɨ nɨman abamalɨ uamalɨ. Nama iadɨ Isaŋ Hadi aba abamalɨ uamalɨ.
37 Uma vez que Davi chamou o Cristo de ‘meu Senhor’, como ele pode ser filho de Davi?”. E a grande multidão o ouvia com prazer.
38 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ lamalɨfɨmalɨ. Lamalɨfɨdɨfɨŋ abamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlasaŋ sikɨvica sɨbam migɨlɨkalaŋ uamalɨ. Nɨbɨlaŋ alaŋ nuken ibi hadi daŋ hɨnidalu aba hadi kɨlakɨla hutesɨ hutesɨ agɨladɨ lamadamaŋ hɨdahɨda saŋ lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨdɨŋ aludɨ ibi mɨŋaiakaiakaŋ uaiaŋ hadi aba abavɨdɨ aba mutɨŋ sabɨlɨm hɨvɨ uuŋ hɨdahɨdavi uamalɨ.
38 Jesus também ensinou: “Cuidado com os mestres da lei! Eles gostam de se exibir com vestes longas e de receber saudações respeitosas quando andam pelas praças.
39 Nɨbɨlaŋ Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ aŋam ulaŋ hɨvɨ ivo ivo manɨgali me mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ ukaci ukaci hɨvɨ mɨgahɨnihɨni saŋ pam lɨhɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ sɨmɨŋ hadi nana hɨsɨŋ fipɨ hen uuŋ mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ ukaci ukaci laci agɨladɨ hɨvɨ mɨgahɨnihɨni saŋ pam lɨhɨdavi uamalɨ.
39 E como gostam de sentar-se nos lugares de honra nas sinagogas e à cabeceira da mesa nos banquetes!
40 Nɨbɨlaŋ iamɨgali cido cido agɨladɨ ulaŋ vivi saŋ mafɨliŋ mafɨliŋ ciaŋ aba abaŋ nulɨdɨ ulaŋ agɨladɨ vihɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ aba abaŋ ciaŋ hutesɨ cohɨdavi uamalɨ. Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ aludɨ igavɨdɨ aba haman lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨhɨdavi agasaŋ Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ ciaŋ hɨvɨ lamɨdɨ hen nɨbɨlaŋ vɨkɨlɨ hadi igavɨdɨ uamalɨ.
40 No entanto, tomam posse dos bens das viúvas de maneira desonesta e, depois, para dar a impressão de piedade, fazem longas orações em público. Por causa disso, serão duramente castigados”.
41 Jisasɨ anɨm kɨlɨsɨ hudiŋ hudiŋ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ caba hɨnedami micɨ hen mɨgahɨnimalɨ. Mɨgahɨnidaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ vebeŋ anɨm kɨlɨsɨ hudiŋ hudiŋ hɨvɨ lamavɨdaci iga igaŋ hɨnimalɨ. Hɨnihɨniŋ igadaci kulaŋ iamɨgali akape anɨm kɨlɨsɨ akape daŋ agɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape lamavɨmalɨ.
41 Jesus sentou-se perto da caixa de ofertas do templo e ficou observando o povo colocar o dinheiro. Muitos ricos contribuíam com grandes quantias.
42 Lamavɨdaci iamɨgali cido acaba acaba apalɨ agaŋ ve anɨm kɨlɨsɨ akica kɨlɨsɨ cɨkiŋ haman agɨladɨ lamamalɨ.
42 Então veio uma viúva pobre e colocou duas moedas pequenas.
43 Lɨci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abɨci vehavɨmalɨ. Vehavɨci abamalɨ. Viaŋ naludɨ amɨŋ abadin uamalɨ. Iamɨgali cido acaba acaba apalɨ nagaŋ kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahali uamalɨ. Nɨbɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape lamavi agadɨ ala uamalɨ. Iamɨgali nagaŋ nulɨdɨ lɨvahali uamalɨ.
43 Jesus chamou seus discípulos e disse: “Eu lhes digo a verdade: essa viúva depositou na caixa de ofertas mais que todos os outros.
44 Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape daŋ agadɨ ala uamalɨ. Limu cɨgaŋ pam lamavi uamalɨ. Iamɨgali cido nagaŋ anɨm kɨlɨsɨ apalɨ agadɨ ala uamalɨ. Anɨm kɨlɨsɨ sɨmɨŋ lavɨka nana hɨsɨŋ vica hɨnihɨdi agadɨ sɨkasɨkan ci lami uamalɨ. Lɨca nɨbu anɨm kɨlɨsɨ sɨmɨŋ lavɨka nana hɨsɨŋ agaŋ apalɨ uamalɨ.
44 Eles deram uma parte do que lhes sobrava, mas ela, em sua pobreza, deu tudo que tinha”.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.