Marcos 12
Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs ARA
1 Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ limu hɨhɨle Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ hadi hadi agɨlasaŋ abamalɨ. Kulaŋ mu lɨmɨn uain kualɨ vɨka hulivi uamalɨ. Hulica lɨba kum kum agɨladɨ vibiŋ lamadamaŋ lua me haŋalavi uamalɨ. Lɨca lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ agɨladɨ lagucabɨlacabɨlaŋ nulɨdɨ mɨtɨ vivi saŋ lɨba agadɨ mavɨci sɨji hadi me hɨnivi uamalɨ. Lɨca kualabɨla agadɨ migɨla migɨlaŋ hɨnihɨni saŋ ulaŋ mu hɨvɨ hadi agadɨ mavavi uamalɨ. Mava kualabɨla agadɨ kulaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ human hɨvɨ lama abavi uamalɨ. Lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ agɨladɨ akɨla akɨlaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ iasaŋ lamɨkalaŋ aba abavi uamalɨ. Limu hɨhɨle agɨladɨ nalusaŋ nuken vikalaŋ aba abavi uamalɨ. Haman aba kualɨ iaganu agaŋ nulɨdɨ vala kɨlebɨla ukamaŋ hen u hɨnivi uamalɨ.
1 Depois, entrou Jesus a falar-lhes por parábola: Um homem plantou uma vinha, cercou-a de uma sebe, construiu um lagar, edificou uma torre, arrendou-a a uns lavradores e ausentou-se do país.
2 Hɨnihɨniŋ lɨmɨn uain agɨladɨ mɨdɨ hɨmiŋ hɨvɨ nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci kulaŋ kualabɨla agadɨ migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi hen vevi uamalɨ. Lɨmɨn uain agɨladɨ amɨŋ limu hɨhɨle kualabɨla hen hɨsɨŋ agɨladɨ vica kualɨ iaganu agasaŋ igu igu saŋ abɨci vevi uamalɨ.
2 No tempo da colheita, enviou um servo aos lavradores para que recebesse deles dos frutos da vinha;
3 Veci kulaŋ kualabɨla hen salaku vihavɨvi agɨlaŋ iaka salaku hɨsɨŋ kulaŋ agadɨ mɨŋalɨva ifɨ abavɨci kavɨ uvi uamalɨ.
3 eles, porém, o agarraram, espancaram e o despacharam vazio.
4 Lɨhavɨci kualɨ iaganu agaŋ nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci nulɨdɨ hɨvɨ vevi uamalɨ. Veci nudɨ aveji hali hɨvɨ ifɨlɨma nudɨ ciaŋ sɨbɨlɨ abavɨci sɨkumakɨla cɨku uvi uamalɨ.
4 De novo, lhes enviou outro servo, e eles o esbordoaram na cabeça e o insultaram.
5 Lɨci cɨku salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ mu agadɨ abɨci vevi uamalɨ. Veci ifɨhɨmavɨvi uamalɨ. Lɨhavɨci cɨku nudɨ salaku hɨsɨŋ kulemɨlɨ limu hɨhɨle sɨkasɨkan haman abɨci kulaŋ kualabɨla migɨla migɨla hɨsɨŋ agɨladɨ hɨvɨ vehavɨvi uamalɨ. Vehavɨci limu hɨhɨle agɨladɨ ifɨ ifɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ sɨkan ifɨhɨmavɨvi uamalɨ.
5 Ainda outro lhes mandou, e a este mataram. Muitos outros lhes enviou, dos quais espancaram uns e mataram outros.
6 Lɨhavɨci kulaŋ pabiŋ cɨkiŋ sɨbam hɨnivi uamalɨ. Kulaŋ pabiŋ hɨnivi hana nudɨ ninanu nuken nusaŋ mavɨn hadi hɨnivi agaŋ uamalɨ. Lɨci nudɨ iaganu agaŋ hɨji nɨman lamavi uamalɨ. Iadɨ ninaŋ agadɨ ciaŋ agadɨ igakɨla lɨbiakɨlavɨdɨ uacaŋ aba abavi uamalɨ. Haman aba sijaŋ nudɨ abɨci kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi hen vevi uamalɨ.
6 Restava-lhe ainda um, seu filho amado; a este lhes enviou, por fim, dizendo: Respeitarão a meu filho.
7 Veci kulaŋ lɨmɨn uain kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi agɨlaŋ nɨbɨlaŋ nuken nuken nɨman abavɨvi uamalɨ. Mufi iaganu hɨmɨci nɨbu iaganu dɨ fipɨ vica kualɨ iaganu hɨnidɨ aba abavɨvi uamalɨ. Haman saja alaŋ nudɨ ifɨhɨmɨmɨli aba abavɨvi uamalɨ. Ifɨhɨmu kualabɨla agadɨdaŋ acaba acaba kualabɨla agadɨ hɨvɨ hɨnevi agɨladɨdaŋ sɨkasɨkan alaŋ vimɨli aba abavɨvi uamalɨ.
7 Mas os tais lavradores disseram entre si: Este é o herdeiro; ora, vamos, matemo-lo, e a herança será nossa.
8 Haman aba kulaŋ agadɨ ifɨhɨmu nudɨ patɨ agadɨ havalavɨci kualabɨla agadɨ fikua hɨvɨ ivovi uamalɨ.
8 E, agarrando-o, mataram-no e o atiraram para fora da vinha.
9 Haman lɨhavɨci kualɨ iaganu agaŋ acɨ lɨvi uamalɨ. Ha nɨbu ve kulaŋ kualabɨla migɨla migɨlaŋ hɨnevɨvi agɨladɨ ifɨhɨmɨvi uamalɨ. Ifɨhɨmu cɨku kualɨ agadɨ kulaŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ migɨla migɨla saŋ abavi uamalɨ.
9 Que fará, pois, o dono da vinha? Virá, exterminará aqueles lavradores e passará a vinha a outros.
10 Namɨlaŋ ciaŋ Asɨ dɨ manasɨŋ hadi agadɨ hɨvɨ nɨman lɨbavɨci hɨnihɨdi agadɨ ma igahɨdalaŋ uacaŋ uamalɨ. Ciaŋ nɨbu nɨman abamalɨ uamalɨ. Ulaŋ salaku vivi hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ lɨba kum hadi agadɨ iga igaŋ nɨman abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ. Lɨba kum hadi nɨbu sɨbɨlɨ aba abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ. Agadɨ ala Asɨ lɨci lɨba kum hadi agaŋ ulaŋ lua madɨŋ agadɨ havu hɨnihɨniŋ ulaŋ agasaŋ vɨdɨvɨdɨŋ iguhɨdi aba abamalɨ uamalɨ.
10 Ainda não lestes esta Escritura:
11 Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ Iavaŋ Hadi agaŋ nuken acaba acaba haman agɨladɨ lɨdaci iga igaŋ i aba abahɨdavi aba abamalɨ uamalɨ.
11 isto procede do Senhor, e é maravilhoso aos nossos olhos?
12 Lɨci kulaŋ hadi hadi agɨlaŋ hɨji lama abavɨmalɨ. Ciaŋ hanaŋ aludɨ aba aba saŋ hɨve lama abi uavɨmalɨ. Haman aba nɨbɨlaŋ Jisasɨ dɨ mɨŋalɨvalɨva saŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ lamavɨmalɨ agadɨ ala kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ lɨdavɨmalɨ. Lɨda nudɨ vala uavɨmalɨ.
12 E procuravam prendê-lo, mas temiam o povo; porque compreenderam que contra eles proferira esta parábola. Então, desistindo, retiraram-se.
13 Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ hadi hadi agɨlaŋ abavɨci Falisi hɨdɨlɨ limu hɨhɨle agɨlaŋ kulaŋ Helotɨ dɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ Jisasɨ dɨ micɨ uavɨmalɨ. Nɨbɨlaŋ hɨji nɨman lama uavɨmalɨ. Alaŋ u abacivɨmɨli abaman ba ciaŋ abɨci igakɨla nudɨ ciaŋ hɨvɨ lamɨbalɨlu aba uavɨmalɨ.
13 E enviaram-lhe alguns dos fariseus e dos herodianos, para que o apanhassem em alguma palavra.
14 U Jisasɨ dɨ abavɨmalɨ. Iavaŋ uavɨmalɨ. Alaŋ nadɨ igahɨdalu uavɨmalɨ. Nama amɨŋ ciaŋ pam abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Nama kulaŋ iamɨgali sɨkasɨkan agɨlasaŋ ciaŋ haman pam agɨladɨ abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Kulaŋ ibi daŋ agɨlasadaŋ kulaŋ ibi apalɨ agɨlasadaŋ ciaŋ haman pam abahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Nama kulaŋ iamɨgali agɨladɨ Asɨ dɨ amɨŋ ciaŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ saŋ ma lɨdahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Haman lɨdɨŋ Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ acaba acaba salaku ukaci ukaci lɨhavɨm agɨlasaŋ abahɨdi agadɨ nama aba usi lamahɨdanaŋ uavɨmalɨ. Haman saja aludɨ aveji abɨka uavɨmalɨ. Huban agaŋ Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agasaŋ anɨm kɨlɨsɨ igu igu saŋ abahɨdi uavɨmalɨ. Alaŋ ukaci nusaŋ anɨm kɨlɨsɨ iguvɨlu uaku hɨma uavɨmalɨ.
14 Chegando, disseram-lhe: Mestre, sabemos que és verdadeiro e não te importas com quem quer que seja, porque não olhas a aparência dos homens; antes, segundo a verdade, ensinas o caminho de Deus; é lícito pagar tributo a César ou não? Devemos ou não devemos pagar?
15 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ mafɨliŋ mafɨliŋ ciaŋ agadɨ ci igamalɨ. Iga nulɨdɨ abamalɨ. Acɨ saŋ iadɨ ilasɨlaŋ uamalɨ. Anɨm kɨlɨsɨ mu cavelaŋ igɨdaŋ uamalɨ.
15 Mas Jesus, percebendo-lhes a hipocrisia, respondeu: Por que me experimentais? Trazei-me um denário para que eu o veja.
16 Lɨci anɨm kɨlɨsɨ agadɨ Jisasɨ dɨ micɨ cavevɨmalɨ. Lɨhavɨci abamalɨ. Hadalɨ ani dɨ agaŋ anɨm kɨlɨsɨ hɨvɨ hɨnidi uamalɨ. Ibi ani dɨ agaŋ anɨm kɨlɨsɨ hɨvɨ hɨnidi uamalɨ. Lɨci abavɨmalɨ. Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agadɨ hadalɨ daŋ ibi daŋ hɨnevadi uavɨmalɨ.
16 E eles lho trouxeram. Perguntou-lhes: De quem é esta efígie e inscrição? Responderam: De César.
17 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Lom kɨlebɨla hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agadɨ acaba acaba agɨladɨ nusaŋ nuken igukalaŋ uamalɨ. Asɨ dɨ acaba acaba agɨladɨ Asɨ saŋ nuken igukalaŋ uamalɨ. Lɨci Jisasɨ dɨ ciaŋ agadɨ igakɨla i uavɨmalɨ.
17 Disse-lhes, então, Jesus: Dai a César o que é de César e a Deus o que é de Deus. E muito se admiraram dele.
18 Sadiusi hɨdɨlɨ agɨlaŋ Jisasɨ dɨ micɨ vehavɨmalɨ. Nɨbɨlaŋ nɨman abavɨdami. Kulaŋ hɨmu cɨku hɨki ma iakahɨdavi uavɨdami. Haman abavɨdami saja Jisasɨ dɨ abavɨmalɨ.
18 Então, os saduceus, que dizem não haver ressurreição, aproximaram-se dele e lhe perguntaram, dizendo:
19 Iavaŋ uavɨmalɨ. Ciaŋ mu Mosesɨ manasɨŋ hɨvɨ lɨbɨmalɨ agaŋ aludɨ nɨman abamalɨ uavɨmalɨ. Kulaŋ mu iamɨgali lɨbica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨci nudɨ imanu agaŋ isanu dɨ cido agadɨ vim aba abamalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi daŋ hɨnevɨm aba abamalɨ uavɨmalɨ. Haman lɨci ninagalinu agɨlaŋ nudɨ isanu dɨ fipɨ vihavɨdɨ aba abamalɨ uavɨmalɨ. Haman aba ciaŋ mu nɨman abavɨmalɨ.
19 Mestre, Moisés nos deixou escrito que, se morrer o irmão de alguém e deixar mulher sem filhos, seu irmão a tome como esposa e suscite descendência a seu irmão.
20 Kulaŋ mu agaŋ ninagalinu human limu sɨkuala human limu akica cɨjɨŋ daŋ hɨnedami uavɨmalɨ. Cimegeŋ agaŋ iamɨgali lɨbica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
20 Ora, havia sete irmãos; o primeiro casou e morreu sem deixar descendência;
21 Lɨci Iagɨveŋ agaŋ Cimegeŋ dɨ cido agadɨ vimalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨci cɨku Alɨkegeŋ agaŋ nudɨ cido agadɨ vimalɨ uavɨmalɨ. Vica ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨhavɨci imahalinɨlu sɨvɨ hɨsɨŋ agɨlaŋ aveji iamɨgali cido pabiŋ agadɨ laci ala vibiŋ haba hɨmavɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨhavɨci sijaŋ sɨbam Amasiŋ agaŋ vica nɨbu aveji ninanadi apalɨ hɨne hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
21 o segundo desposou a viúva e morreu, também sem deixar descendência; e o terceiro, da mesma forma.
22 Haba hɨmu sɨkualavɨci iamɨgali cido agaŋ aveji hɨmɨmalɨ uavɨmalɨ.
22 E, assim, os sete não deixaram descendência. Por fim, depois de todos, morreu também a mulher.
23 Haman aba Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ. Muŋagalinu human limu sɨkuala human limu akica cɨjɨŋ agɨlaŋ iamɨgali pabiŋ agadɨ lɨbevɨmalɨ uavɨmalɨ. Lɨbidɨbiŋ nɨbɨlaŋ sɨkasɨkan haman haba hɨmavɨmalɨ uavɨmalɨ. Mufi kulaŋ iamɨgali hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ cɨku hɨki iakɨbalɨhavi uavɨmalɨ. Hadɨku muŋagalinu hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ aveji hɨki iakɨbalɨhavi uavɨmalɨ. Hɨki iakavɨci iamɨgali agaŋ ani dɨ idunu amɨŋ hɨnibali uavɨmalɨ.
23 Na ressurreição, quando eles ressuscitarem, de qual deles será ela a esposa? Porque os sete a desposaram.
24 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ Asɨ dɨ manasɨŋ hadi hɨvɨ hɨnihɨdi agadɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ dɨ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ aveji ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Haman saja namɨlaŋ ciaŋ lidɨŋ lidɨŋ abalaŋ uamalɨ.
24 Respondeu-lhes Jesus: Não provém o vosso erro de não conhecerdes as Escrituras, nem o poder de Deus?
25 Kulaŋ iamɨgali hɨmavɨmalɨ agɨlaŋ cɨku hɨki iakaiaka mɨkiŋ hɨvɨ hɨki iakɨbalɨhavi uamalɨ. Iaka kulaŋ agɨlaŋ cɨku iamɨgali ma lɨbibalɨhavi uamalɨ. Iamɨgali agɨlaŋ aveji cɨku muŋaŋ ma iakubalɨhavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ hali hɨsɨŋ agɨlaŋ me nudɨ kɨlebɨla hen hɨnibalɨhavi uamalɨ.
25 Pois, quando ressuscitarem de entre os mortos, nem casarão, nem se darão em casamento; porém, são como os anjos nos céus.
26 Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali hɨmuhɨmuŋ cɨku hɨki iakaiaka saŋ abadaci Mosesɨ agaŋ manasɨŋ hɨvɨ lɨbɨmalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ nudɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Mu tɨbɨ Asɨ agaŋ kɨlɨ cɨkiŋ hɨvɨ avɨŋ iakamalɨ hen hɨnihɨniŋ Mosesɨ dɨ abamalɨ uamalɨ. Viaŋ Ebɨlam dɨ Aisakɨ dɨ Jekopɨ dɨ Asɨ aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ haman lɨbɨmalɨ agadɨ namɨlaŋ ma igahɨdalaŋ uamalɨ.
26 Quanto à ressurreição dos mortos, não tendes lido no Livro de Moisés, no trecho referente à sarça, como Deus lhe falou:
27 Haman aba Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Asɨ agaŋ hadihɨbɨ hɨmuhɨmuŋ sɨkan savɨkalahɨdavi agɨlasaŋ ma igakɨlahɨdi uamalɨ. Nɨbu nulɨdɨ amɨŋ agɨlasaŋ pam igakɨlahɨdi uamalɨ. Asɨ agaŋ lɨdaci nulɨdɨ amɨŋ agɨlaŋ haman laci haman laci hɨnihɨdavi uamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ lidɨŋ lidɨŋ abalaŋ uamalɨ.
27 Ora, ele não é Deus de mortos, e sim de vivos. Laborais em grande erro.
28 Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ mu agaŋ vemalɨ. Ve igakɨladaci Sadiusi hɨdɨlɨ agɨlaŋ Jisasɨ niniŋ ciaŋ sagaŋ lɨbavɨmalɨ. Lɨhavɨdaci igakɨladaci Jisasɨ ciaŋ ukaci sɨbam abamalɨ. Lɨci Jisasɨ dɨ abacivamalɨ. Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨlaŋ akape uamalɨ. Agadɨ ala acɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala hɨni uamalɨ.
28 Chegando um dos escribas, tendo ouvido a discussão entre eles, vendo como Jesus lhes houvera respondido bem, perguntou-lhe: Qual é o principal de todos os mandamentos?
29 Lɨci Jisasɨ nudɨ abamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ nɨbu ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala hɨni agaŋ nɨbu nɨman abamalɨ uamalɨ. Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ namɨlaŋ igakɨlɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Iavaŋ Hadi nɨbu pam aludɨ Asɨ aba abamalɨ uamalɨ.
29 Respondeu Jesus: O principal é:
30 Namɨlaŋ Asɨ kulaŋ hɨnihɨni saŋ mavɨn hadi hɨnikalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Nɨbu naludɨ Iavaŋ Hadi aba abamalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ nusaŋ pam igakɨlɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Naludɨ amɨŋ agaŋ nusaŋ pam igakɨlam aba abamalɨ uamalɨ. Naludɨ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ Asɨ dɨ salaku pam vivi saŋ lɨm aba abamalɨ uamalɨ.
30 Amarás, pois, o Senhor, teu Deus, de todo o teu coração, de toda a tua alma, de todo o teu entendimento e de toda a tua força.
31 Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ mu nɨman abamalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ nalusaŋ nuken mavɨn hadi hɨnihɨdalaŋ haman ala naludɨ isagalinalu imahalinalu agɨlasaŋ mavɨn hadi hɨnikalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ akica haman agɨlaŋ nɨbɨlaŋ hadi sɨbam uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ nulɨdɨ ma lɨvahala hɨnevi uamalɨ.
31 O segundo é:
32 Lɨci Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agaŋ Jisasɨ dɨ abamalɨ. Iavaŋ uamalɨ. Ciaŋ nama abanaŋ hana amɨŋ ala uamalɨ. Iavaŋ Hadi pam nɨbu Asɨ aba abanaŋ uamalɨ. Asɨ mu ma hɨni aba abanaŋ uamalɨ.
32 Disse-lhe o escriba: Muito bem, Mestre, e com verdade disseste que ele é o único, e não há outro senão ele,
33 Alaŋ Asɨ kulaŋ hɨnihɨni saŋ mavɨn hadi hɨnihɨni saŋ abanaŋ uamalɨ. Alaŋ nusaŋ pam igakɨlakɨla saŋ abanaŋ uamalɨ. Aludɨ vɨdɨvɨdɨŋ agaŋ Asɨ dɨ salaku pam vivi saŋ abanaŋ uamalɨ. Alusaŋ nuken mavɨn hadi hɨnihɨdalu haman ala aludɨ isaima agɨlasaŋ mavɨn hadi hɨnihɨni saŋ abanaŋ uamalɨ. Ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ akica haman agɨladɨ sikɨvica lɨbiakɨla ha uamalɨ. Sagalɨ sɨhɨm sanaŋ avɨŋ hɨvɨ kɨlavɨci lɨkucabɨlahɨdavi agɨladɨ sɨkasɨkan lɨvahalɨdɨ uamalɨ. Sagalɨ limu hɨhɨle agɨladɨ aveji sɨkasɨkan lɨvahalɨdɨ uamalɨ.
33 e que amar a Deus de todo o coração e de todo o entendimento e de toda a força, e amar ao próximo como a si mesmo excede a todos os holocaustos e sacrifícios.
34 Lɨci Jisasɨ igakɨlɨci nɨbu hɨji hutesɨ daŋ me ciaŋ lɨbɨmalɨ. Lɨci Jisasɨ kulaŋ agadɨ abamalɨ. Asɨ nadɨ vici nudɨ lɨku hɨvɨ amɨŋ ci hɨnibalɨnaŋ uamalɨ. Lɨci kulaŋ sɨkasɨkan agɨlaŋ ciaŋ mɨdu valavɨmalɨ. Jisasɨ aludɨ ciaŋ ifɨlaka abɨmɨdɨ ua cɨkucɨku ma abacivavɨmalɨ.
34 Vendo Jesus que ele havia respondido sabiamente, declarou-lhe: Não estás longe do reino de Deus. E já ninguém mais ousava interrogá-lo.
35 Jisasɨ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi caba agadɨ hɨvɨ hɨnihɨniŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ lamalɨfɨmalɨ. Lɨdɨŋ abamalɨ. Acɨ saŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ nɨman abahɨdavi uamalɨ. Kulaŋ Asɨ lɨbɨmɨŋa kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨliakuiaku saŋ abɨci vebali agaŋ aba abahɨdavi uamalɨ. Nɨbu iaka Devitɨ dɨ ihamɨlɨnu hɨnibali aba abahɨdavi uamalɨ.
35 Jesus, ensinando no templo, perguntou: Como dizem os escribas que o Cristo é filho de Davi?
36 Asɨ dɨ Amɨŋ agaŋ Devitɨ saŋ hɨji igudaci nɨman abamalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ iadɨ Isaŋ Hadi agadɨ nɨman abi aba abamalɨ uamalɨ. Nama iadɨ human sɨmi kɨlikɨli hɨvɨ mɨgahɨnika aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Mɨgahɨnihɨniŋ makamɨŋa hɨnidanaŋ kulaŋ nadɨ nagɨli lamahɨdavi agɨladɨ lamɨlɨŋ nadɨ lɨku hɨvɨ hɨnibalɨhavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
36 O próprio Davi falou, pelo Espírito Santo:
37 Kulaŋ Asɨ lɨbɨmɨŋa nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨliakuiaku saŋ abɨci vebali agaŋ nɨbu Devitɨ dɨ ihamɨlɨnu mɨni hɨsɨŋ uamalɨ. Ihamɨlɨ aha hɨsɨŋ agɨlaŋ ihamɨlɨ mɨni hɨsɨŋ agɨladɨ nɨman ma abahɨdavi uamalɨ. Nama iadɨ Isaŋ Hadi aba ma abahɨdavi uamalɨ. Agadɨ ala Devitɨ nudɨ nɨman abamalɨ uamalɨ. Nama iadɨ Isaŋ Hadi aba abamalɨ uamalɨ.
37 O mesmo Davi chama-lhe Senhor; como, pois, é ele seu filho? E a grande multidão o ouvia com prazer.
38 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ lamalɨfɨmalɨ. Lamalɨfɨdɨfɨŋ abamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlasaŋ sikɨvica sɨbam migɨlɨkalaŋ uamalɨ. Nɨbɨlaŋ alaŋ nuken ibi hadi daŋ hɨnidalu aba hadi kɨlakɨla hutesɨ hutesɨ agɨladɨ lamadamaŋ hɨdahɨda saŋ lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨdɨŋ aludɨ ibi mɨŋaiakaiakaŋ uaiaŋ hadi aba abavɨdɨ aba mutɨŋ sabɨlɨm hɨvɨ uuŋ hɨdahɨdavi uamalɨ.
38 E, ao ensinar, dizia ele: Guardai-vos dos escribas, que gostam de andar com vestes talares e das saudações nas praças;
39 Nɨbɨlaŋ Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ aŋam ulaŋ hɨvɨ ivo ivo manɨgali me mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ ukaci ukaci hɨvɨ mɨgahɨnihɨni saŋ pam lɨhɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ sɨmɨŋ hadi nana hɨsɨŋ fipɨ hen uuŋ mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ ukaci ukaci laci agɨladɨ hɨvɨ mɨgahɨnihɨni saŋ pam lɨhɨdavi uamalɨ.
39 e das primeiras cadeiras nas sinagogas e dos primeiros lugares nos banquetes;
40 Nɨbɨlaŋ iamɨgali cido cido agɨladɨ ulaŋ vivi saŋ mafɨliŋ mafɨliŋ ciaŋ aba abaŋ nulɨdɨ ulaŋ agɨladɨ vihɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ aba abaŋ ciaŋ hutesɨ cohɨdavi uamalɨ. Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ aludɨ igavɨdɨ aba haman lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨhɨdavi agasaŋ Asɨ agaŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ ciaŋ hɨvɨ lamɨdɨ hen nɨbɨlaŋ vɨkɨlɨ hadi igavɨdɨ uamalɨ.
40 os quais devoram as casas das viúvas e, para o justificar, fazem longas orações; estes sofrerão juízo muito mais severo.
41 Jisasɨ anɨm kɨlɨsɨ hudiŋ hudiŋ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ caba hɨnedami micɨ hen mɨgahɨnimalɨ. Mɨgahɨnidaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ vebeŋ anɨm kɨlɨsɨ hudiŋ hudiŋ hɨvɨ lamavɨdaci iga igaŋ hɨnimalɨ. Hɨnihɨniŋ igadaci kulaŋ iamɨgali akape anɨm kɨlɨsɨ akape daŋ agɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape lamavɨmalɨ.
41 Assentado diante do gazofilácio, observava Jesus como o povo lançava ali o dinheiro. Ora, muitos ricos depositavam grandes quantias.
42 Lamavɨdaci iamɨgali cido acaba acaba apalɨ agaŋ ve anɨm kɨlɨsɨ akica kɨlɨsɨ cɨkiŋ haman agɨladɨ lamamalɨ.
42 Vindo, porém, uma viúva pobre, depositou duas pequenas moedas correspondentes a um quadrante.
43 Lɨci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abɨci vehavɨmalɨ. Vehavɨci abamalɨ. Viaŋ naludɨ amɨŋ abadin uamalɨ. Iamɨgali cido acaba acaba apalɨ nagaŋ kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahali uamalɨ. Nɨbɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape lamavi agadɨ ala uamalɨ. Iamɨgali nagaŋ nulɨdɨ lɨvahali uamalɨ.
43 E, chamando os seus discípulos, disse-lhes: Em verdade vos digo que esta viúva pobre depositou no gazofilácio mais do que o fizeram todos os ofertantes.
44 Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ akape daŋ agadɨ ala uamalɨ. Limu cɨgaŋ pam lamavi uamalɨ. Iamɨgali cido nagaŋ anɨm kɨlɨsɨ apalɨ agadɨ ala uamalɨ. Anɨm kɨlɨsɨ sɨmɨŋ lavɨka nana hɨsɨŋ vica hɨnihɨdi agadɨ sɨkasɨkan ci lami uamalɨ. Lɨca nɨbu anɨm kɨlɨsɨ sɨmɨŋ lavɨka nana hɨsɨŋ agaŋ apalɨ uamalɨ.
44 Porque todos eles ofertaram do que lhes sobrava; ela, porém, da sua pobreza deu tudo quanto possuía, todo o seu sustento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.