2 Coríntios 10
Ɨ niuucari tɨ jejcua, tɨ ajta jɨme'en ra'axa a'ɨjna ɨ tavastara'a, ɨ Cɨriistu'u tɨ ji'i Jesús tɨ̀ tu'irájtuaa (CRNNT) vs ARA
1 Neajta inee, i nej iꞌi Pablo, ayée nu caꞌaníjraꞌa amuatáꞌaca neꞌɨ́jna jɨmeꞌe nej niyen cheꞌatá nenaꞌa rɨ́ꞌɨ tiꞌitínchaꞌɨɨ tɨ́j ajta ɨ́ Cɨríistuꞌu tɨ ayén teꞌutáviicuaꞌiriꞌi matɨ́ꞌɨj aꞌij puaꞌa ráaruu, tɨ ajta huáꞌancuꞌuvajxɨ ɨ́ teɨte. Nee nu neꞌɨ́n púꞌeen ɨ́ mej miyen tíꞌixaxaꞌa nej nuꞌu tíꞌitziɨɨneꞌe tɨ puaꞌa múꞌejmi jemi naatéveeca, neajta nuꞌu huaténcaꞌane yú ne tzajtaꞌa múꞌejmi jemi netɨ́ꞌɨj nuꞌu yeꞌɨmuá huatéveeca.
1 E eu mesmo, Paulo, vos rogo, pela mansidão e benignidade de Cristo, eu que, na verdade, quando presente entre vós, sou humilde; mas, quando ausente, ousado para convosco,
2 Mɨ neajta inee, ayée nu amuaatáhuaviira sej caí siyen rɨjca netɨ́ꞌɨj neꞌuun aꞌutéveeca múꞌejmi jemi, setáꞌaj caí caꞌaníjraꞌa neetáꞌacareꞌen nej niyen huatánseijrata nej niyen cheꞌatá nenaꞌa necaꞌane yú ne tzajtaꞌa netɨ́j niyen tiꞌihuánxɨꞌepɨꞌɨntariꞌire nej niyen huatánseijrata huáꞌa jemi ɨ́ mej miyen tíꞌitaxajtziꞌi tej nuꞌu tiyen tiꞌitítachaꞌɨɨ matɨ́j aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej íiyen huachéjme chaanaca japua.
2 sim, eu vos rogo que não tenha de ser ousado, quando presente, servindo-me daquela firmeza com que penso devo tratar alguns que nos julgam como se andássemos em disposições de mundano proceder.
3 Teajta iteen, teen tu áꞌujujhuaꞌan íiyen chaanaca japua tatevij jɨmeꞌe ɨ́ tej ratéhuaꞌiraꞌa. Mɨ teajta iteen, catu tiyen tatevij jɨ́n neꞌuseꞌe.
3 Porque, embora andando na carne, não militamos segundo a carne.
4 Aꞌiné aꞌɨ́jna ɨ́ tej jɨ́n neꞌuseꞌe, capu aꞌuun aꞌuvéꞌemej ɨ́ huáꞌamuaꞌatziiraꞌa jetze ɨ́ mej rutevij jɨ́n áꞌujujhuaꞌan, sino aꞌúu pu aꞌuvéꞌemej ɨ́ tej jetzen arátacaꞌane tej ti muárɨꞌeriꞌireꞌaraꞌan jɨ́n raatéꞌuuna teꞌɨ́jna ɨ́ mej jɨ́n téujnaamua.
4 Porque as armas da nossa milícia não são carnais, e sim poderosas em Deus, para destruir fortalezas, anulando nós sofismas
5 Teen tu raꞌuréꞌuunaca tɨ́j naꞌa ɨ́ huáꞌamuaꞌatziiraꞌa ɨ́ mej jɨ́n huáꞌacuanamua ɨ́ teɨte. Teen tu ramuáꞌitɨcɨ ɨ́ huáꞌamuaꞌatziiraꞌa, tɨ́j naꞌa ɨ́ mej jɨ́n áꞌujtzaahuateꞌe mecaí ratáꞌaca ɨ́ ruxɨ́ejniuꞌuca mej ráamuaꞌati ɨ́ Dios. Tɨ́j naꞌa huáꞌamuaꞌatziiraꞌa, ayée tu cheꞌatá tenaꞌa raruure tɨ́j ɨ́ xantaaruꞌu tɨ jaꞌatɨ seɨ́j huatéeviꞌi, ajta tiuꞌutátuiireꞌen aꞌɨ́jna jemi tɨ tíꞌaijta. Aꞌɨ́j tu jɨ́n tɨ́j naꞌa ɨ́ huáꞌamuaꞌatziiraꞌa tej tiyen ramuáꞌitɨcɨ, teen tu Cɨríistuꞌu jemi tíꞌituiireꞌe tɨ ij ayén raꞌaráꞌastijreꞌen.
5 e toda altivez que se levante contra o conhecimento de Deus, e levando cativo todo pensamento à obediência de Cristo,
6 Teajta iteen, tuꞌuri rɨ́ꞌɨ huatarúu tej ti tiyen huárɨni setɨ́ꞌɨj rɨ́ꞌɨ raanaíjmireꞌen sej ráꞌastijreꞌen ɨ́ Dios. Tɨ puaꞌa aꞌɨ́jna seɨ́j ayén raatéxɨeehuata tɨ caí chéꞌe ayén raꞌaráꞌastijreꞌen, puaíjtzi tu raatáꞌasin naíjmiꞌica jaꞌatɨ tɨ naꞌa tɨ ayén rɨni.
6 e estando prontos para punir toda desobediência, uma vez completa a vossa submissão.
7 Meꞌecui xaa, setáꞌaj siyen seꞌíjna jetze tiúꞌumuaꞌati ɨ́ tɨ ayén tiꞌayajna. Tɨ puaꞌa jaꞌatɨ ayén tiráꞌamitɨejteꞌe tɨ aꞌɨ́ɨn Cɨríistuꞌu jetze ajtémeꞌecan, chéꞌe aꞌɨ́ɨn ajta raꞌutámuaꞌaree ɨ́ ru tzajtaꞌa tej teajta tiyen cheꞌatá tenaꞌa iteen ɨ́ Cɨríistuꞌu jetze ajtémeꞌecan tɨ́j ajta aꞌɨ́jna.
7 Observai o que está evidente. Se alguém confia em si que é de Cristo, pense outra vez consigo mesmo que, assim como ele é de Cristo, também nós o somos.
8 Capu amɨ́n aꞌij, tɨ puaꞌa inee jaítzeꞌe naꞌahuántzaahuateꞌen neꞌɨ́jna jɨmeꞌe ɨ́ tɨ jɨ́n nevástaraꞌa tinaaꞌíjca. Capu aꞌɨ́jna jɨ́n ayén tinaaꞌíjca nej ni amuaꞌantipuáꞌajteꞌen sino nej ni rɨ́ꞌɨ amuáaruuren. Mɨ neajta inee, canu jaꞌatɨ huatáꞌasin tɨ aꞌɨ́ɨn ayén naatatéviꞌirasteꞌen.
8 Porque, se eu me gloriar um pouco mais a respeito da nossa autoridade, a qual o Senhor nos conferiu para edificação e não para destruição vossa, não me envergonharei,
9 Ayee nu ꞌeen jɨ́n tejáꞌamuaꞌixaateꞌe sej si caí ayén tinejáꞌuseijra nej nuꞌu tejáꞌamuamuariteꞌe neꞌɨ́jna jɨmeꞌe aꞌij nej tejáꞌamuayuꞌuseꞌe.
9 para que não pareça ser meu intuito intimidar-vos por meio de cartas.
10 Aꞌiné ayée mú tíꞌixaxaꞌa tɨjɨ́n tɨ́j naꞌa tɨ ráꞌayuꞌuxaca, caꞌaníjraꞌa pu tatáꞌaca, ajta caꞌanéeri pu jɨ́n tíꞌitaꞌaijteꞌe aꞌɨ́jna ɨ́ yuꞌuxari jetze. Mɨ ajta aꞌɨ́ɨn, tɨ puaꞌa nuꞌu yé huatéveeca itejmi jemi, capu áꞌujcaꞌane tɨ ayén titaatáꞌixaateꞌen. Ajta, capu nuꞌu aꞌatzu ruxeꞌeveꞌe aꞌij tɨ tiꞌixáata aꞌame.
10 As cartas, com efeito, dizem, são graves e fortes; mas a presença pessoal dele é fraca, e a palavra, desprezível.
11 Majta aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej miyen tíꞌixaxaꞌa, michéꞌe miyen ráamuaꞌaree tɨjɨ́n ayée tu cheꞌatá tenaꞌa tíꞌixaxaꞌa ɨ́ yuꞌuxari jetze tɨ puaꞌa yeꞌɨmuá taatéꞌuuca tetɨ́j teajta tíꞌixaxaꞌa tɨ puaꞌa teꞌuun múꞌejmi jemi aꞌutéꞌuucaꞌa.
11 Considere o tal isto: que o que somos na palavra por cartas, estando ausentes, tal seremos em atos, quando presentes.
12 Mɨ teajta iteen, catu áꞌatacaꞌane tej tiyen raataxáj yee teen tu huáꞌa jetze ajtémeꞌecan ɨ́ seica. Catu teajta tiyen yee ayée tu cheꞌatá tenaꞌa ꞌeen matɨ́j ɨ́ seica ɨ́ mej miyen rɨ́ꞌɨ ruruure múꞌejmi jemi. Majta aꞌɨ́ɨme, tɨ puaꞌa miyen tiúꞌujseijra seɨj ajta seɨj, majta miyen áꞌujtzaahuateꞌe rujɨ́ɨmuaꞌa, tɨ puaꞌa miyen rɨjca, camu xaa neꞌu miyen rɨ́ꞌɨ mé titeumuámuaꞌaree.
12 Porque não ousamos classificar-nos ou comparar-nos com alguns que se louvam a si mesmos; mas eles, medindo-se consigo mesmos e comparando-se consigo mesmos, revelam insensatez.
13 Mɨ teajta iteen, ayée tu tenaꞌa áꞌatatzaahuateꞌe aꞌij tɨ ayén tiraavíjteꞌe. Ayee tu rɨcɨ aꞌachú tɨ caj Dios ayén taatéꞌitɨiitze tej ti tiyen ahuátatzaahuateꞌen múꞌejmi jɨmeꞌe.
13 Nós, porém, não nos gloriaremos sem medida, mas respeitamos o limite da esfera de ação que Deus nos demarcou e que se estende até vós.
14 Catu tiyen huápɨꞌɨ mú aꞌucɨ́ꞌɨca ɨ́ tɨ jɨ́n Dios taatéꞌitɨiitze tɨ puaꞌa tiyen teꞌuun aꞌatanén múꞌejmi jemi sino teen tu teꞌɨ́ɨn púꞌeen ɨ́ tej amuacaí tejámuaatáꞌixaa ɨ́ niuucari tɨ jɨ́meꞌen raxa ɨ́ Cɨríistuꞌu.
14 Porque não ultrapassamos os nossos limites como se não devêssemos chegar até vós, posto que já chegamos até vós com o evangelho de Cristo;
15 Catu huápɨꞌɨ áꞌatatzaahuateꞌe teꞌɨ́jna jɨmeꞌe ɨ́ mej jɨ́n tiuꞌumuárɨej ɨ́ seica, sino ayée tu tíꞌijxeꞌeveꞌe iteen, sej jaítzeꞌe téꞌantzaahuateꞌen, tej ti jaítzeꞌe tiuꞌutévaɨreꞌen múꞌejmi jemi.
15 não nos gloriando fora de medida nos trabalhos alheios e tendo esperança de que, crescendo a vossa fé, seremos sobremaneira engrandecidos entre vós, dentro da nossa esfera de ação,
16 Teen tu tiyen raxɨ́ꞌeveꞌe tej teꞌuun tihuaꞌutáꞌixaateꞌen ɨ́ niuucari tɨ jɨ́meꞌen raxa ɨ́ Cɨríistuꞌu, huáꞌa jemi ɨ́ mej aꞌɨmuá aꞌuchéjme seɨ́j chuéjraꞌa japua, tɨ ij caí ayén ruxeꞌeveꞌe tej tiyen áꞌatatzaahuateꞌe teꞌɨ́jna jɨmeꞌe aꞌij tɨ tiuꞌumuárɨej ɨ́ seɨj, aꞌujna aꞌu tɨ ayén tiráꞌitɨiitze.
16 a fim de anunciar o evangelho para além das vossas fronteiras, sem com isto nos gloriarmos de coisas já realizadas em campo alheio.
17 Ayen tɨjɨ́n: “Aꞌɨjna tɨ ayén áꞌujtzaahuateꞌe, chéꞌe aꞌɨ́ɨn aꞌɨ́jna jɨ́n áꞌujtzaahuateꞌe aꞌij tɨ Dios ayén rɨ́ꞌɨ tiraatáꞌa.”
17 Aquele, porém, que se gloria, glorie-se no Senhor.
18 Ayee puꞌu xaa tíꞌeen, aꞌiné aꞌɨ́jna tɨ ruseɨ́j rɨ́ꞌɨ tiúꞌujseijrata, capu aꞌɨ́ɨn púꞌeen aꞌɨ́jna tɨ Dios ayén raꞌancuréꞌeviꞌitɨ sino aꞌɨ́jna ɨ́ jaꞌatɨ tɨ aꞌɨ́ɨn tavástaraꞌa ayén rɨ́ꞌɨ tíꞌijseijra.
18 Porque não é aprovado quem a si mesmo se louva, e sim aquele a quem o Senhor louva.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.