João 11
El Nayar Presidio De Los Reyes Cora NT (CRN_WBT) vs NTLH
1 Ajta seɨ́j pu tíꞌicuiꞌicaꞌa tɨ ayén ántehuaacaꞌa tɨjɨ́n Lázaro. Aꞌuu pu eꞌechéjmeꞌe chajtaꞌa tɨ ayén téjaꞌarájtehuaa tɨjɨ́n Betania. Aꞌuu mú majta eꞌechéjmeꞌe ɨ́ juutzeájraꞌan, aꞌɨ́jna ɨ́ María, ajta ɨ́ Marta ɨ́ tɨ iꞌi cuꞌutzeáaraꞌan.
1 Um homem chamado Lázaro estava doente. Ele era do povoado de Betânia, onde Maria e a sua irmã Marta moravam.
2 Ajta aꞌɨ́jna ɨ́ María, aꞌii pu aꞌɨ́ɨn púꞌeen tɨ raꞌavéꞌexɨriꞌiriꞌi ɨ́ tavástaraꞌa aꞌɨ́jna jɨmeꞌe tɨ naa teáarɨ́ꞌe. Aꞌɨ́ɨ pu ajta raꞌanáhuatziꞌiriꞌi ɨ́ rucɨpuá jɨmeꞌe ɨ́ ɨɨcájraꞌan jetze. Ajta aꞌɨ́ɨn ihuáareꞌaraꞌan tíꞌicuiꞌicaa, aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro.
2 (Esta Maria era a mesma que pôs perfume nos pés do Senhor Jesus e os enxugou com os seus cabelos. Era o irmão dela, Lázaro, que estava doente.)
3 Matɨ́ꞌɨj mi meꞌɨ́n júutzimuaꞌameꞌen miyen tiraatániuucajte ɨ́ Jesús tɨjɨ́n: ―Tavastaraꞌa, aꞌɨ́ɨ pu yeehui tíꞌicuiꞌi aꞌɨ́jna ɨ́ pej raxɨ́ꞌeveꞌe.
3 As duas irmãs mandaram dizer a Jesus: — Senhor, o seu querido amigo Lázaro está doente!
4 Ajta aꞌɨ́ɨn Jesús, tɨ́ꞌɨj ayén ráamuaꞌareeriꞌi, ayée pu tiuꞌutaxájtacaꞌa tɨjɨ́n: ―Capu yeehui aꞌɨ́jna jɨ́n tijcuíꞌinecaꞌa tɨ i huámɨꞌɨni sino mej mi rɨ́ꞌɨ tiraatáꞌan ɨ́ Dios. Ayee pu ajta aꞌɨ́jna jɨ́n Dios ayén rɨ́ꞌɨ tinaatáꞌasin ineetzi, i nej yaujraꞌan púꞌeen.
4 Quando Jesus recebeu a notícia, disse:
5 Jesús pu huáꞌaxeꞌeveꞌecaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ Marta, ajta ɨ́ juutzeájraꞌan, ajta aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro.
5 Jesus amava muito Marta, e a sua irmã, e também Lázaro.
6 Mɨ́ ajta aꞌɨ́ɨn, tɨ́ꞌɨj ayén ráamuaꞌareeriꞌi tɨ nuꞌu tíꞌicuiꞌi aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro, aúcheꞌe pu aꞌuun aꞌuteájturaa huaꞌapua xɨcaj aꞌu tɨ aꞌij éeneꞌe áꞌayeꞌi.
6 Porém quando soube que Lázaro estava doente, ainda ficou dois dias onde estava.
7 Aj puꞌi ayén tihuaꞌutáꞌixaa aꞌɨ́mej ɨ́ mej jamuan áꞌujujhuaꞌaneꞌe ayén tɨjɨ́n: ―Tichéꞌe yeehui teajtáhuaꞌa teꞌuun aꞌatanén u Judea.
7 Então disse aos seus discípulos:
8 Matɨ́ꞌɨj mi miyen tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Maeestru, capu xɨ yeehui aꞌachú áꞌatee mej miyen tiuꞌutése mej muaateátuꞌasixɨꞌɨn tetej jɨmeꞌe. ¿Ni tzaa pajtáhuaꞌa peꞌuun aꞌatanéjsin?
8 Mas eles disseram: — Mestre, faz tão pouco tempo que o povo de lá queria matá-lo a pedradas, e o senhor quer voltar?
9 Ayee pu tiuꞌutaniú aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús tɨjɨ́n: ―¿Ni yeehui caí ayén áꞌatɨjtɨꞌɨ tɨ ayén huáneeriꞌi ɨ́ xɨcaj jɨmeꞌe aꞌachú cumu tamuáamuataꞌa hora japuan huaꞌapua? Capu jaꞌatɨ́ ayén teꞌijcáꞌacatá aꞌame tɨ puaꞌa auj néeristeꞌe áꞌucheꞌecaneꞌen aꞌiné aꞌɨ́ɨ pu jɨ́n mé úunee aꞌɨ́jna jɨmeꞌe tɨ huáneeriꞌi íiyen chaanaca japua.
9 Jesus respondeu:
10 Tɨ́ puaꞌa yeehui aꞌɨ́ɨn jaꞌatɨ́ ayén tɨ́caꞌari tzajtaꞌa áꞌucheꞌecaneꞌen, aꞌɨ́ɨ pu xaa aꞌijcáꞌacatá aꞌame aꞌiné capu huáneeriꞌi. Aꞌɨ́j pu jɨ́n huatácɨꞌɨpe tej teꞌuun aꞌatanén.
10 Mas, se anda de noite, tropeça porque nele não existe luz.
11 Aj puꞌi ayén tihuaꞌutáꞌixaa tɨjɨ́n: ―Aꞌɨ́ɨ pu yeehui huatácu ɨ́ taꞌamiigu aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro. Aꞌuu nu aꞌatanéjsin nej ni ráajɨsten.
11 Jesus disse isso e depois continuou:
12 Matɨ́ꞌɨj mi miyen tiraataꞌixaa aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej jamuan áꞌujujhuaꞌaneꞌe tɨjɨ́n: ―Tavastaraꞌa, tɨ puaꞌa yeehui ayén cutzú, aꞌɨ́ɨ pu rɨ́ꞌɨ rujni.
12 — Senhor, se ele está dormindo, isso quer dizer que vai ficar bom! — disseram eles.
13 Ayee pu tihuáꞌamitɨejteꞌecaꞌa aꞌɨ́mej tɨ Jesús aꞌɨ́jna jɨ́n ayén tíꞌixajtacaꞌa tɨ ayén Lázaro cujcaa tɨ ij huaújseꞌupeꞌen naꞌa. Mɨ́ ajta, aꞌɨ́jna ɨ́ tɨ Jesús ayén tíꞌixajtacaꞌa, ayée pu huataújmuaꞌa tɨ ayén huamɨ́ꞌɨ.
13 Mas o que Jesus queria dizer era que Lázaro estava morto. Porém eles pensavam que ele estivesse falando do sono natural.
14 Aj puꞌi ayén eꞌehuauritɨéecan jɨ́n tihuaꞌutáꞌixaa tɨjɨ́n: ―Puꞌuri yeehui huamɨ́ꞌɨ aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro.
14 Então Jesus disse claramente:
15 Neajta nu niyen huatántemuaꞌave nej caí neꞌuun aꞌutéveecaꞌa aꞌiné aꞌɨ́ɨ pu tejámuaatévaꞌɨri sej si siyen ráꞌantzaahuateꞌen setɨ́ꞌɨj raaseiiran aꞌij nej huárɨni. Tichéꞌe yeehui teꞌuun áꞌujuꞌun aꞌu tɨ aꞌij ꞌéꞌen. ―Ayee pu tihuaꞌutáꞌixaa.
15 mas eu estou alegre por não ter estado lá com ele, pois assim vocês vão crer. Vamos até a casa dele.
16 Ajta aꞌɨ́ɨn Tomás ɨ́ mej majta miyen ratamuáꞌamua tɨjɨ́n ɨ́ mej huaꞌapua púꞌeen, aꞌɨ́ɨ pu ayén tihuaꞌutáꞌixaa aꞌɨ́mej ɨ́ seica tɨjɨ́n: ―Tichéꞌe yeehui teajta teꞌuun áꞌujuꞌun tej ti tiyen jamuan huácuiꞌini.
16 Então Tomé, chamado “o Gêmeo”, disse aos outros discípulos: — Vamos nós também a fim de morrer com o Mestre!
17 Tɨ́ꞌɨj Jesús aꞌuun aꞌaráꞌa u Betania, ayée pu ráamuaꞌareeriꞌi tɨjɨ́n puꞌuri ayén áꞌatee aꞌachú cumu muáacua xɨcaj mej raꞌaváꞌana aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro.
17 Quando Jesus chegou, já fazia quatro dias que Lázaro havia sido sepultado.
18 Aꞌuu pu vejliꞌi pɨ́jáꞌarɨcɨ aꞌujna u Jerusalén aꞌachú cumu huaíca kilómetros.
18 Betânia ficava a menos de três quilômetros de Jerusalém,
19 Muꞌiitɨ́ mú aꞌuun eꞌiréꞌene aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecan aꞌu mej éꞌeche aꞌɨ́jna ɨ́ Marta, ajta aꞌɨ́jna ɨ́ María mej mi miyen huaꞌutéjpuaꞌajteꞌen ɨ́ mej jɨ́n ruxɨeemɨ́jteꞌe tɨ aꞌɨ́ɨn huáꞌihuaaraꞌa huamɨ́ꞌɨ.
19 e muitas pessoas tinham vindo visitar Marta e Maria para as consolarem por causa da morte do irmão.
20 Tɨ́ꞌɨj aꞌɨ́ɨn Marta ayén ráamuaꞌareeriꞌi tɨ nuꞌu Jesús eꞌevéꞌemeꞌecaa, aj puꞌi u áꞌume tɨ ij raꞌantinájche. Ajta aꞌɨ́ɨn María, aꞌúu pu aꞌuteájturaa u chiꞌita.
20 Quando Marta soube que Jesus estava chegando, foi encontrar-se com ele. Porém Maria ficou sentada em casa.
21 Aj puꞌi Marta ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Nevástaraꞌa, tɨ puaꞌa yeehui piyen yé huácatijcheꞌe, capu mɨꞌɨníicheꞌe ɨ́ nejáꞌa.
21 Então Marta disse a Jesus: — Se o senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido!
22 Mɨ́ neajta inee, ayée nu yeehui ramuaꞌaree tɨ Dios aúcheꞌe ayén muaatáꞌasin tɨ́j naꞌa aꞌij pej tiraatáhuaviira.
22 Mas eu sei que, mesmo assim, Deus lhe dará tudo o que o senhor pedir a ele.
23 Jesús pu ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Aꞌɨ́ɨ pu yeehui ajtahuaꞌa huatarújsin aꞌɨ́jna ɨ́ aꞌihuáaraꞌa.
23 — O seu irmão vai ressuscitar! — disse Jesus.
24 Aj puꞌi ayén tiraataꞌixaa aꞌɨ́jna ɨ́ Marta tɨjɨ́n: ―Nee nu yeehui niyen ramuaꞌaree tɨ ajtahuaꞌa huatarújsin aꞌájna xɨcájraꞌan tɨ jetzen nain teꞌentipuáꞌajte, tɨ ajta Dios jetzen huaꞌajjájpua naíjmiꞌica ɨ́ mej meri huácuii.
24 Marta respondeu: — Eu sei que ele vai ressuscitar no último dia!
25 Ajta aꞌɨ́ɨn Jesús ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Nee nu yeehui neꞌɨ́n pɨ́rɨcɨ i nej huaꞌajjáꞌapuana náꞌayeꞌi ɨ́ mej meri huácuii, neajta nu niyen huaꞌatáꞌaca mej mi ruuri muáꞌaraꞌani. Aꞌatɨ́ tɨ naꞌa tɨ ayén náꞌatzaahuateꞌe ineetzi, tɨ puaꞌa aꞌɨ́ɨn ayén huámɨꞌɨni, aúcheꞌe pu ayén ruuri aꞌame.
25 Então Jesus afirmou:
26 Ajta jaꞌatɨ́ tɨ naꞌa tɨ ayén rɨ́ꞌɨ tiꞌitiújchaꞌɨɨ, tɨ ajta náꞌatzaahuateꞌe ineetzi, aꞌɨ́ɨ pu caí jaꞌanáj mɨꞌɨni. ¿Ni qui piyen téꞌatzaahuateꞌe peꞌɨ́jna jɨmeꞌe?
26 e quem vive e crê em mim nunca morrerá. Você acredita nisso?
27 Ayee pu tiraataꞌixaa aꞌɨ́jna ɨ́ Marta tɨjɨ́n: ―Jee xaa neꞌu, nevástaraꞌa. Ayee nu yeehui téꞌatzaahuateꞌe pej peꞌɨ́n púꞌeen ɨ́ Cɨríistuꞌu, pajta pej yaujraꞌan púꞌeen ɨ́ Dios, pej yen chaanaca japua eꞌicánejsin.
27 — Sim, senhor! — disse ela. — Eu creio que o senhor é o Messias , o Filho de Deus, que devia vir ao mundo.
28 Jɨ́meꞌen puꞌu ayén tiuꞌutaxájtacaꞌa, aj puꞌi u áꞌume u chiꞌita. Tɨ́ꞌɨj i avíitzi jɨ́n yaꞌutajé ɨ́ rujuu. Ayee pu tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Puꞌuri mé eꞌevéꞌeme ɨ́ maestro. Aꞌɨ́ɨ pu yeehui muajéꞌechuꞌeveꞌe aꞌujna.
28 Depois de dizer isso, Marta foi, chamou Maria, a sua irmã, e lhe disse em particular: — O Mestre chegou e está chamando você.
29 Jɨ́meꞌen puꞌu ayén tiúꞌunamuajriꞌi aꞌɨ́jna ɨ́ María, aj puꞌi caꞌanacan ájchee, ajta u áꞌume ɨ́ jemin.
29 Quando Maria ouviu isso, levantou-se depressa e foi encontrar-se com Jesus.
30 Ajta aꞌɨ́ɨn Jesús, capúu xɨ aꞌuun aꞌuteárutecaꞌa u chajtaꞌa sino aꞌúu puꞌu aúcheꞌe aꞌutéveecaꞌa aꞌutɨ́ Marta yeꞌentinájchecaꞌa.
30 Pois ele não tinha chegado ao povoado, mas ainda estava no lugar onde Marta o havia encontrado.
31 Majta ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa, aꞌúu mú eꞌeréꞌeteꞌecaa u chiꞌita jamuan ɨ́ María mej mi miyen raꞌanpuáꞌajteꞌen ɨ́ mej jɨ́n ruxɨeemɨjteꞌecaꞌa. Matɨ́ꞌɨj miyen raaseíj tɨ aꞌɨ́ɨn María caꞌanacan ájchee, tɨꞌɨquí huirájraa u chiꞌita, matɨ́ꞌɨj mi meꞌɨ́n raatavén. Ayee mú tiuꞌumuáꞌaj tɨ nuꞌu aꞌuun áꞌume aꞌu mej yeꞌaváꞌana ɨ́ ihuáareꞌaraꞌan tɨ ij aꞌuun eꞌehuaújyeinixɨꞌɨn.
31 As pessoas que estavam na casa com Maria, consolando-a, viram que ela se levantou e saiu depressa. Então foram atrás dela, pois pensavam que ela ia ao túmulo para chorar ali.
32 Tɨ́ꞌɨj María aꞌuun aꞌaráꞌa aꞌutɨ́ aꞌutéveecaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús, aj puꞌi raaseíj, ajta aitáve aꞌu tɨ eꞌeraꞌɨ́ɨcajme. Aj puꞌi ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Nevástaraꞌa, tɨ puaꞌa yeehui piyen yé huatéveecacheꞌen, capu ayén mɨꞌɨníicheꞌe ɨ́ nejáꞌa.
32 Maria chegou ao lugar onde Jesus estava e logo que o viu caiu aos pés dele e disse: — Se o senhor tivesse estado aqui, o meu irmão não teria morrido!
33 Tɨ́ꞌɨj i Jesús ayén raaseíj tɨ ruyeinecaꞌa. Aꞌɨ́ɨ mú majta ruyeinecaꞌa aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa, ɨ́ mej majta jamuan huajúꞌucaa. Aꞌɨ́j pu jɨ́n jeíhua pu utéene ɨ́ tzajtaꞌan. Ajta jeíhua pu aꞌij puaꞌa raatáꞌa.
33 Jesus viu Maria chorando e viu as pessoas que estavam com ela chorando também. Então ficou muito comovido e aflito
34 Aj puꞌi ayén tihuaꞌutaꞌíhuaꞌuriꞌi tɨjɨ́n: ―¿Aꞌuné jetze seyeꞌaváꞌana? Matɨ́ꞌɨj mi miyen tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Mú aꞌutáꞌiyiꞌi, tavástaraꞌa; patáꞌaj yeehui yaꞌutéeseij.
34 e perguntou: — Venha ver, senhor! — responderam.
35 Aj puꞌi huaújyeinecaꞌa ɨ́ Jesús.
35 Jesus chorou.
36 Matɨ́ꞌɨj mi miyen tiuꞌutaxájtacaꞌa aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa tɨjɨ́n: ―Casiꞌi yeehui, jeíhua pu raxɨ́ꞌeveꞌecaꞌa.
36 Então as pessoas disseram: — Vejam como ele amava Lázaro!
37 Majta seica miyen tiuꞌutaxájtacaꞌa tɨjɨ́n: ―Aꞌɨ́ɨ pu yeehui seɨ́j huarújte tɨ aracúuniꞌi. ¿Ni caí ayén tiraayɨ́ꞌɨtɨhuaꞌa tɨ ij ayén raatáꞌan aꞌɨ́jna ɨ́ Lázaro tɨ caí huámɨꞌɨni?
37 Mas algumas delas disseram: — Ele curou o cego. Será que não poderia ter feito alguma coisa para que Lázaro não morresse?
38 Ajtahuaꞌa pu utéene ɨ́ tzajtaꞌan ɨ́ Jesús. Aj puꞌi aꞌuun aꞌaráꞌa aꞌu mej yeꞌaváꞌana, aꞌu tɨ éꞌeteastaꞌa. Tetej pu aꞌitémuaacaꞌa aꞌujna aꞌu tɨ aꞌutécun.
38 Jesus ficou outra vez muito comovido. Ele foi até o túmulo, que era uma gruta com uma pedra colocada na entrada,
39 Aj puꞌi ayén tihuaꞌutáꞌixaa tɨjɨ́n: ―Setáꞌaj yeehui raꞌantáꞌɨn mɨ tetej. Aj puꞌi ayén tiraataꞌixaa aꞌɨ́jna ɨ́ Marta, tɨ juutzeájraꞌan púꞌeen aꞌɨ́jna tɨ huamɨ́ꞌɨ, tɨjɨ́n: ―Aru tavástaraꞌa, aꞌij pu puaꞌa yeehui teáarɨ́ꞌe, aꞌiné puꞌuri ayén áꞌatee muáacua xɨcaj tɨ aꞌuun avéꞌenamiꞌihuacaꞌa.
39 e ordenou: Marta, a irmã do morto, disse: — Senhor, ele está cheirando mal, pois já faz quatro dias que foi sepultado!
40 Aj puꞌi Jesús ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―¿Ni caí yeehui niyen timuaatáꞌixaa pej piyen raseijran ɨ́ pej jɨ́n rɨ́ꞌɨ tiraatáꞌan ɨ́ Dios tɨ puaꞌa piyen náꞌantzaahuateꞌen? Aꞌiné niꞌijtá neꞌu.
40 Jesus respondeu:
41 Matɨ́ꞌɨj mi miyen raꞌantáꞌɨ́j ɨ́ tetej. Aj puꞌi Jesús júteꞌe áꞌujneerecaꞌa, ajta ayén tiuꞌutaxájtacaꞌa tɨjɨ́n: ―Dios pej neyaꞌupua. Ayee nu yeehui neꞌɨ́jna jɨ́n rɨ́ꞌɨ timuaatáꞌasin neꞌɨ́jna jɨmeꞌe pej peri náanamuajriꞌi.
41 Então tiraram a pedra. Jesus olhou para o céu e disse:
42 Nee nu yeehui ramuaꞌaree pej piyen jaꞌanáj tɨ naꞌa nenamua. Mɨ́ neajta niyen tiuꞌutaxájtacaꞌa neꞌɨ́jna jɨmeꞌe mej jeíhua yeréꞌevee ɨ́ teɨte mej mi miyen ráꞌantzaahuateꞌen pej yeehui yen nejaꞌutaꞌítecaꞌa.
42 Eu sei que sempre me ouves; mas eu estou dizendo isso por causa de toda esta gente que está aqui, para que eles creiam que tu me enviaste.
43 Tɨ́ꞌɨj ayén tiuꞌutaxájtacaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús, aj puꞌi caꞌanín jɨ́n raatajé. Ayen tɨjɨ́n: ―Lázaro yeehui, patáꞌaj huiirájraꞌani íiye puaꞌacɨé.
43 Depois de dizer isso, gritou:
44 Aj puꞌi huirájraa aꞌɨ́jna ɨ́ tɨ huamɨ́ꞌɨcaa. Aúcheꞌe pu cáꞌijcatziꞌihuacaꞌa ɨ́ ɨɨcájraꞌan jetze, ajta ɨ́ muájcaꞌareꞌaraꞌan jetze, aꞌɨ́jna jɨmeꞌe ɨ́ cɨ́ɨxuri ɨ́ mej jɨ́n huaꞌacaícata muáꞌayeꞌi ɨ́ mɨꞌɨchite. Ajta paaɨu jɨ́n aránamiꞌihuacaꞌa ɨ́ néerimeꞌaraꞌan. Aj puꞌi Jesús ayén tihuaꞌutáꞌixaa tɨjɨ́n: ―Setáꞌaj yeehui tiracáꞌariꞌi, seajta raꞌutáxɨjta.
44 E o morto saiu. Os seus pés e as suas mãos estavam enfaixados com tiras de pano, e o seu rosto estava enrolado com um pano. Então Jesus disse:
45 Matɨ́ꞌɨj miyen raaseíj aꞌij tɨ huarɨ́j ɨ́ Jesús, muꞌiitɨ́ mú miyen huataújtuaa ɨ́ jemin aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa, aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej majta eꞌiréꞌene mej ramuaare meꞌɨ́jna ɨ́ María.
45 Muitas pessoas que tinham ido visitar Maria viram o que Jesus tinha feito e creram nele.
46 Mɨ́ majta seica, aꞌɨ́mej jemi mú áꞌujuꞌun ɨ́ fariseos. Majta mú huaꞌutáꞌixa aꞌij tɨ huarɨ́j aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús.
46 Mas algumas pessoas voltaram e contaram aos fariseus o que ele havia feito.
47 Matɨ́ꞌɨj mi aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej meꞌuun tíꞌaijta teyujtaꞌa, majta aꞌɨ́ɨme ɨ́ fariseos, ayée mú huaꞌutajé ɨ́ jueesi mej mi naímiꞌi tiújseɨreꞌen. Ayee mú tiújihuaꞌu tɨjɨ́n: ―¿Aꞌiné yeehui terɨni? Aꞌiné aꞌɨ́ɨ pu tɨ́ꞌɨj pɨ́ naꞌa ayén tiꞌitɨ́j jɨ́n rɨcɨ tɨ ayén huápɨꞌɨ ruxeꞌeveꞌe, ɨ́ mej jɨ́n aꞌij tejaꞌuseíiraꞌa muáꞌaraꞌani ɨ́ teɨte.
47 Então os fariseus e os chefes dos sacerdotes se reuniram com o Conselho Superior e disseram: — O que é que nós vamos fazer? Esse homem está fazendo muitos milagres!
48 Tɨ́ puaꞌa yeehui tiyen raatáꞌacareꞌen tɨ ayén rɨjca, naímiꞌi mú miyen huataújtuaasin ɨ́ jemin. Majta aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Roma ajtémeꞌecan, matɨ́ꞌɨj miyen ráamuaꞌaree, aj mú mi yeehui yé uvéꞌenejsin, mej mi titáꞌariꞌi nain ɨ́ tej jɨ́n títetateí, íiyu teyujtaꞌa, ajta íiyen chuéjraꞌa japua, íiye Israél.
48 Se deixarmos que ele continue fazendo essas coisas, todos vão crer nele. Aí as autoridades romanas agirão contra nós e destruirão o Templo e o nosso país.
49 Aj puꞌi seɨ́j ayén tiuꞌutaxájtacaꞌa, tɨ aꞌájnáꞌɨmua aꞌɨ́jna jɨ́n tiꞌitéveecaꞌa tiꞌitɨ́j jɨmeꞌe tɨ jaítzeꞌe veꞌée ɨ́ mej jɨ́n tíꞌivaɨreꞌe u teyujtaꞌa. Ayee pu ántehuaacaꞌa tɨjɨ́n Caifás. Ayee pu tihuaꞌutáꞌixaa tɨjɨ́n: ―Múꞌeen xu yeehui caí tiꞌitɨ́j muaꞌaree.
49 Então Caifás, que naquele ano era o Grande Sacerdote , disse: — Vocês não sabem nada!
50 Capu yeehui ayén tejamuáꞌamitɨejteꞌe tɨ ayén jaítzeꞌe titaatévaꞌɨri tɨ seɨ́j naꞌa ayén huámɨꞌɨni huáꞌa jetze meꞌecan ɨ́ teɨte caí tej naímiꞌi antipuáꞌare. ―Ayee pu tihuaꞌutáꞌixaa.
50 Será que não entendem que para vocês é melhor que morra apenas um homem pelo povo do que deixar que o país todo seja destruído?
51 Capu ruseɨ́j naꞌa aꞌij tirájteu aꞌij tɨ tiuꞌutaxájtacaꞌa sino aꞌɨ́ɨ pu Dios jetze meꞌecan raataxájtacaꞌa tɨ Jesús ayén nuꞌu huáꞌa jetze meꞌecan mɨꞌɨni matɨ́j menaꞌa Israél jetze mej ajtémeꞌecan.
51 Naquele momento Caifás não estava falando por si mesmo. Mas, como ele era o Grande Sacerdote naquele ano, estava profetizando que Jesus ia morrer pela nação.
52 Ajta nuꞌu, capu aꞌɨ́ɨme naꞌa sino aꞌɨ́ɨ pu nuꞌu ajta huáꞌa jetze meꞌecan huámɨꞌɨni ɨ́ yaújmuaꞌameꞌen ɨ́ Dios ɨ́ mej nuꞌu aꞌɨmuá aꞌucaíjmee, tɨ ij aꞌɨ́ɨn nuꞌu ajta huaꞌuréꞌeseɨreꞌen mej mi seɨ́j menaꞌa teɨtejraꞌa puꞌéeneꞌe muáꞌaraꞌani.
52 E não somente pela nação, mas também para reunir em um só corpo todos os filhos de Deus que estão espalhados por toda parte.
53 Tɨ́j naꞌa aꞌájnáꞌɨmua tɨ ayén tiuꞌutaxájtacaꞌa, aꞌɨ́ɨ mú miyen tiraaxɨ́ꞌepɨꞌɨntare aꞌij mej yeꞌí huárɨni mej mi raajéꞌica.
53 Então, daquele dia em diante, os líderes judeus fizeram planos para matar Jesus.
54 Aꞌɨ́j pu jɨ́n, Jesús caí chéꞌe ruseijrata áꞌucheꞌecaneꞌe huáꞌa tzajtaꞌa aꞌɨ́mej ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa. Tɨꞌɨj jí huirájraa aꞌujna Judea. Aj puꞌi aꞌuun aꞌaráꞌa aꞌájna jáꞌahuaꞌa tɨ á vejliꞌi aꞌutacáꞌa aꞌu tɨ caí éꞌe tiꞌitɨjcaꞌa. Aj puꞌi chajtaꞌa aꞌuteájrupi tɨ ayén téjaꞌarájtehuaa tɨjɨ́n Efraín. Aꞌuu pu aꞌuteájturaa, majta aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej jamuan áꞌujujhuaꞌaneꞌe.
54 Por isso ele já não andava publicamente na Judeia, mas foi para uma região perto do deserto, a uma cidade chamada Efraim, e ficou ali com os seus discípulos.
55 Tɨ́ꞌɨjta ari vejliꞌi pɨ́tíꞌirɨjcaa matɨ́ꞌɨj aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej Israél jetze ajtémeꞌecantacaꞌa miyen meꞌɨ́jna jɨ́n tíꞌiyestehuaꞌa ɨ́ xɨcájraꞌan tɨ Dios jetzen tihuaꞌutáꞌuuniꞌiriꞌi, muꞌiitɨ́ mú meꞌuun curéꞌecɨjxɨ mej mi meꞌuun aꞌujnén ánti Jerusalén mej mi amuacaí atiɨ́ꞌɨhuaxɨꞌɨn aꞌij tɨ ayén tiúꞌujxeꞌeveꞌe mej mi miyen tiúꞌuyesten.
55 Faltava pouco tempo para a Festa da Páscoa . Muitos judeus foram a Jerusalém antes da festa para tomar parte na cerimônia de purificação .
56 Aꞌɨ́ɨ mú maúcheꞌe rahuaucaꞌa. Matɨ́ꞌɨj meꞌuun aꞌutéꞌuucaꞌa meꞌújna teyujtaꞌa, ayée mú tiújꞌihuaꞌuracaꞌa tɨjɨ́n: ―¿Aꞌiné yeehui timuáꞌamitɨejteꞌe múꞌeetzi? ¿Ni caí yé uvéꞌenejsin tɨ yé tíꞌirámuaꞌariiveꞌesin ɨ́ mej tíꞌiyesten?
56 Eles procuravam Jesus e, no pátio do Templo, perguntavam uns aos outros: — O que é que vocês acham? Será que ele vem à festa?
57 Majta aꞌɨ́ɨme ɨ́ mej meꞌuun tíꞌaijta teyujtaꞌa, majta ɨ́ fariseos, ayée mú tiuꞌutaꞌaíjtacaꞌa tɨ nuꞌu ayén huárɨni tɨ puaꞌa jaꞌatɨ́ méꞌe yéꞌemuaꞌareere aꞌúu tɨ aꞌij ꞌéꞌen ɨ́ Jesús, tɨ aꞌɨ́ɨn nuꞌu ayén tihuaꞌutáꞌixaateꞌen mej nuꞌu mi raatéeviꞌi.
57 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus queriam prender Jesus. Por isso tinham dado ordem para que, se alguém soubesse, contasse onde ele estava.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.