2 Samuel 12
Apanlli Kuku (CBUNT) vs ARIB
1 Apanllshat waanaatsi kuk kamanipani Natánaa Dapiyap napamaam zanganirangiya. Natánshat Dapiyash kusarangu tsiyatarangiya.
1 O Senhor, pois, enviou Natã a Davi. E, entrando ele a ter com Davi, disse-lhe: Havia numa cidade dois homens, um rico e outro pobre.
2 Kurkirpanshat chin zapan opeejarini wakararnitam taarangiya.
2 O rico tinha rebanhos e manadas em grande número;
3 Itaru, pukirshat tputs minumari opeej wip chinurangiya. Waana urkirpat paxanxarangiya. Sheeru, amuyaritam chinurangu, waanshutarisha uw kanungarangiya. Ashirangu, waanpatasha wip nllurpat ipunarangsin, yuwaatstam katungkana anootstam uwshat katungarangiya. Waamaamsha washunandaritam mangaw waaranganaya. Maamaamshat waanshutaritam kirimaz maaranganaya. Ashirucha amb ashirangu, wipaatspaz kizaatsi ashiru kapung chinoo chinarangiya.
3 mas o pobre não tinha coisa alguma, senão uma pequena cordeira que comprara e criara; ela crescera em companhia dele e de seus filhos; do seu bocado comia, do seu copo bebia, e dormia em seu regaço; e ele a tinha como filha.
4 Minushshat zar tputs paseekpan paseektakatssin, kurikpanish pang' kusaranganaya. Itaru, kurikpanshat chinoo opeejaa wakararneetstam pachayaru, paseekpaneem maritamaam pachindarangiya. Ashirucha, pukireetsshat opeejarini yuwaa minumam karupan chinuru anoo shuchiyaru pachayaru, tputseem martarangiya, kamanku Dapiyaa tárangiya.
4 Chegou um viajante à casa do rico; e este, não querendo tomar das suas ovelhas e do seu gado para guisar para o viajante que viera a ele, tomou a cordeira do pobre e a preparou para o seu hóspede.
5 Dapiyshat anoo tsiyatsis mazinarangu kapung kurikpanee tsiyantarangu, Natánaatsshat, ¿Kaapa zurkush Apanll waana paru átish? itaru, ¿tamamshat tputs an ashtaruree? ¿Mayaamsha pukiree chin pachaka?
5 Então a ira de Davi se acendeu em grande maneira contra aquele homem; e disse a Natã: Vive o Senhor, que digno de morte é o homem que fez isso.
6 Ashiri yuwamand ashirangu anumand pukireem tuwapachpa ipunpunar opeej tamapari ashishta, yuwamand tputsee nda nayanirangu itutsirangu anumanda, Dapiy tárangiya.
6 Pela cordeira restituirá o quádruplo, porque fez tal coisa, e não teve compaixão.
7 Itaru, Natánshat, An tputs shiycha. Watam shiy Uriyasarineetsi wizanll itutsirangshawa. Apanll waana Israelchich Apanllirini atiya. Nuw Israelchicheemcha urkar nuwaana wasina ipusarangi. Saularini shiyaa pachamaam zandarangu, nuw shiyaa tapachindarangina. Saularinshini zamuchiya, atutana shiyaa kurakaam ínarangashina.
7 Então disse Natã a Davi: Esse homem és tu! Assim diz o Senhor Deus de Israel: Eu te ungi rei sobre Israel, livrei-te da mão de Saul,
8 Ashiranguri, shiyaam Saularineetsi pang' panarangina. Mishat, wizanlleetstam mashindu shiyaam izanlleemish panarangina. Israelchicheetsini, misha Utaáchcheetstam ichingarootssin shiyamari ksutaksha. ¿Mayaatsi arangeem zandchish? ¿Wanip nuw shiyaam panarangina?
8 e te dei a casa de teu senhor, e as mulheres de teu senhor em teu seio; também te dei a casa de Israel e de Judá. E se isso fosse pouco, te acrescentaria outro tanto.
9 ¿Mayaamshat shiy nuwaa kuki kapeetarangush, yuwaatsshat nuw nda zandki anootsshat shiy ashirangsha? Yuwaa ashirangish anoo nuw kapung ngatkina. ¿Mayaamshat shiy Hititshuchee Uriyasarineetsi tupcharangsha? watam shiy shaana, Waani Amónshuch pachapana átush, zanganirangush, pacharanganawa. Ashirangsin, shiyshat wizanllee yamarangsha.
9 Por que desprezaste a palavra do Senhor, fazendo o mal diante de seus olhos? A Urias, o heteu, mataste à espada, e a sua mulher tomaste para ser tua mulher; sim, a ele mataste com a espada dos amonitas.
10 Ashiriya, yuwamand shiy nuwaa kuki kapeetarangush, Uriyasaa pacharangush, wizanllee yamarangish, anumand urutamari iparish waanpatatin pachachinllinaya.
10 Agora, pois, a espada jamais se apartará da tua casa, porquanto me desprezaste, e tomaste a mulher de Urias, o heteu, para ser tua mulher.
11 Shaantari iparish shiyaa pachamaam zandchinllinaya. Sheersin, izanlleetsish yutarit patateersin, tputssha ashpari pangchinllinaya.
11 Assim diz o Senhor: Eis que suscitarei da tua própria casa o mal sobre ti, e tomarei tuas mulheres perante os teus olhos, e as darei a teu próximo, o qual se deitará com tuas mulheres à luz deste sol.
12 Shaantanaa ipishungarush, yutaritshishee payurangitaatish, itaru nuw shiyaa waneekchuri, tputsirish ichingarusin pangchinllinaya. Wazareetsiri yasachinllinaya, Apanll átcha, tárangiya Natána.
12 Pois tu o fizeste em oculto; mas eu farei este negócio perante todo o Israel e à luz do sol.
13 Dapiyshat, Zuraktishcha, shiyaa kukish payukina. Nuw mantsircha Apanllee tayutaritarangi, tárangu, Natánshat, Itaru, mangish mantsarinllpa. Apanll yutaritshishirimandish tsipatspat wanicheeja, ndambari.
13 Então disse Davi a Natã: Pequei contra o Senhor. Tornou Natã a Davi: Também o Senhor perdoou o teu pecado; não morreras.
14 Itaru, yuwamand shiy Apanllee kuk kapeetarangush, kapung tatsiyuntarangish anumand yuw iparish na kaneeschiri nllurtayaru, an uru tsipachiya, tárangiya.
14 Todavia, porquanto com este feito deste lugar a que os inimigos do Senhor blasfemem, o filho que te nasceu certamente morrerá.
15 Natánshat waptam pangup kanapeeranllu, Dapiyshat Uriyasarinshini wizanll iparinarangu, anoo Apanll kapung waneerangiya. Ashirangu, nllur kapung wanguytarangiya.
15 Então Natã foi para sua casa. Depois o Senhor feriu a criança que a mulher de Urias dera a Davi, de sorte que adoeceu gravemente.
16 Dapiyshat Apanllee nlluraam kapung masharangu, ambiri marizpatari tsapush tamuru tapeerangiya.
16 Davi, pois, buscou a Deus pela criança, e observou rigoroso jejum e, recolhendo-se, passava a noite toda prostrado sobre a terra.
17 Wachinanurshitisin yuw kurakash taarash taarana anshitisin parangusin, putayarusin, ichiyzaksin, uwshat kapung ngatarangiya. Yuwash katungkana anush katungamaam ngatarangitamta.
17 Então os anciãos da sua casa se puseram ao lado dele para o fazerem levantar-se da terra; porém ele não quis, nem comeu com eles.
18 Anshat tsimbun matayaru zar tushiychu, anush nllur tsiparangiya. Nllur tsiparamchu, ksutamapaneewsha Dapiyaa kamanimaam puniranganaya. Mangush chinarangusin, Nllur ndaturitaa tsiparu, tsiyatkuni iyaa k'kini nda mazinamaam zandarangiya, tárangusin, Ashiri natunashat nllur tsipayanllu, tsiyatkuch ¿ameecheezich? Uru iyaa kapungpari tsiyantachiya, tárangusin, kamanimaam puniranganaya.
18 Ao sétimo dia a criança morreu; e temiam os servos de Davi dizer-lhe que a criança tinha morrido; pois diziam: Eis que, sendo a criança ainda viva, lhe falávamos, porém ele não dava ouvidos à nossa voz; como, pois, lhe diremos que a criança morreu? Poderá cometer um desatino.
19 Itaru, Dapiyshat yuwaa ksutamapaneew tsiyatkusin, waanpatatin kázamkana anoo parangu, ¿Tamaa nllur tsipayanlltee? átu masharangiya. ¿Natuwa nllur tsipayanll? tárangiya. Ksutamapanshitisin natunaa tsipayanlliya, táranganaya.
19 Davi, porém, percebeu que seus servos cochichavam entre si, e entendeu que a criança havia morrido; pelo que perguntou a seus servos: Morreu a criança? E eles responderam: Morreu.
20 Ashiriya, Dapiyshat yuw tsapush tamurangu an chiyzayashat, chumambeeru, watunir min ktuntayaru, kzammashpasha waanaatsi taparambayaranllu, Apanllipsha pang' tsiyatkatu naatarangiya. Apanllpat tsiyataramchu, yusur waptam pangup kanapeeru, katungtsingazshat katungpi átu masharangiya. Anshat katungtsee panarangusin, annaa katungarangshita.
20 Então Davi se levantou da terra, lavou-se, ungiu-se, e mudou de vestes; e, entrando na casa do Senhor, adorou. Depois veio a sua casa, e pediu o que comer; e lho deram, e ele comeu.
21 Ashiriya, ksutamapanshitisin masharanganaya. ¿Tamasha iparish ndaturitaa tsiparu, shiy iparingazish kapung tanukush, katungtseetstam mangurangsha? Itaru, natshat iparish tsipayarinashat, mapiyshtish chiyzayarush katungakshasha, táranganaya.
21 Então os seus servos lhe disseram: Que é isso que fizeste? pela criança viva jejuaste e choraste; porém depois que a criança morreu te levantaste e comeste.
22 Dapiyshat, Watam nllur kchitama nuw kapung tanuranguri, katungtsee manguranguri, Apanllpa kapung masharangina. ¿Tamari chiy tputsich yasachich? Apaz amb ashkuri, Apanll nuwaa naynikchu, yusur nlluraa ituyamakchu, atutana ashirangshina.
22 Respondeu ele: Quando a criança ainda vivia, jejuei e chorei, pois dizia: Quem sabe se o Senhor não se compadecerá de mim, de modo que viva a criança?
23 Itaru, natshat nllur tsipayanllu, nuw ¿mayaamaja yusur katungtsee manguchee? Ashkinaareena mangushaparina marchina, ¿ambtaati ashkuri antaati nllur yusur támcheeja? Watam natunaa tsipayanlluwa. Nuw anoom nlluraam kutakuri, amb ashkuri, uwshat ¿antaati yusur kanapeeru, nuwash kuscheeja? Watam pastamamari tsipayanlluwa, tárangiya.
23 Todavia, agora que é morta, por que ainda jejuaria eu? Poderei eu fazê-la voltar? Eu irei para ela, porém ela não voltará para mim.
24 Anshat Dapiy wizanllpat Betsabeypa wazan kanusaramchusin, yusur wazaranllpat tsiyatarangsin, Dapiy wizanllee ipunarangiya. Ashirangu, nlluraa mireeyaru, kamuz tatsipurangiya. Dapiyshat wipaa sur Saramun ísamarangiya. Apanllshat anoo nllur kapung chinarangiya.
24 Então consolou Davi a Bate-Seba, sua mulher, e entrou, e se deitou com ela. E teve ela um filho, e Davi lhe deu o nome de Salomão. E o Senhor o amou;
25 Dapiyshat anoo yasarangu, apanllpaneetsshat kuruzurangiya. Natánshat anoo nlluraa Jedidiya átu ísamarangiya. Apanll nee nlluraa kapung chinakiya, átu tárangiya.
25 e mandou, por intermédio do profeta Natã, dar-lhe o nome de Jedidias, por amor do Senhor.
26 — ausente —
26 Ora, pelejou Joabe contra Rabá, dos amonitas, e tomou a cidade real.
27 — ausente —
27 Então mandou Joabe mensageiros a Davi, e disse: Pelejei contra Rabá, e já tomei a cidade das águas.
28 — ausente —
28 Ajunta, pois, agora o resto do povo, acampa contra a cidade e toma-a, para que eu não a tome e seja o meu nome aclamado sobre ela.
29 — ausente —
29 Então Davi ajuntou todo o povo, e marchou para Rabá; pelejou contra ela, e a tomou.
30 — ausente —
30 Também tirou a coroa da cabeça do seu rei; e o peso dela era de um talento de ouro e havia nela uma pedra preciosa; e foi posta sobre a cabeça de Davi, que levou da cidade mui grande despojo.
31 — ausente —
31 E, trazendo os seus habitantes, os pôs a trabalhar com serras, trilhos de ferro, machados de ferro, e em fornos de tijolos; e assim fez a todas as cidades dos amonitas. Depois voltou Davi e todo o povo para Jerusalém.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.