Mateus 20
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NTLH
1 “Menmen God kɨrɨakem me haiu mɨt hɨram mar ke mɨtɨk ketenen tɨ iuwe. Hekrit enum eik hɨrak ken kakɨthis mɨt nanrɨak menmen naanmɨpre ni me waai wain mɨrak.
1 Jesus disse:
2 Hɨrak katɨp ketike mɨt han nanrɨak menmen naanmɨpre ni me tɨpar wain mɨrak. Te hɨrak han yaaik keriuweri te hɨr nanɨt pewek iuwe miutɨp me wɨ im em. Epei au, hɨrak keriuweti nen ni me waai wain mɨrak eim.
2 Ele combinou com eles o salário de costume, isto é, uma moeda de prata por dia, e mandou que fossem trabalhar na sua plantação.
3 Maain wepni epei kehɨn kɨniu kan, hɨrak ken kɨr mɨt han nerp weinɨn neit wit maket.
3 Às nove horas, saiu outra vez, foi até a praça do mercado e viu ali alguns homens que não estavam fazendo nada.
4 Hɨrak katɨp mɨt han in en, ‘Yi eino eirɨak menmen eipeit ni wain eim, te hi eweti pewek iuwe miutɨp mampɨreri keriyen.’
4 Então disse: “Vão vocês também trabalhar na minha plantação de uvas, e eu pagarei o que for justo.”
5 Te hɨr nen. Wepni kau nɨmɨn iuwe kewen ken, hɨrak ken kari mɨt han keprer kerekek nɨpaa hɨrak kɨrɨakem.
5 — E eles foram. Ao meio-dia e às três horas da tarde o dono da plantação fez a mesma coisa com outros trabalhadores.
6 “Hɨnkewɨ hɨrak ken kɨr mɨt han au nerp neit ap nɨrɨak menmen. Te hɨrak ketpor, ‘Yenmak te yi yerp weinɨm petepin in ere hɨnkewɨ ik ek?’
6 Eram quase cinco horas da tarde quando ele voltou à praça. Viu outros homens que ainda estavam ali e perguntou: “Por que vocês estão o dia todo aqui sem fazer nada?”
7 Hɨr netpɨwek, ‘Ap mɨtɨk kei kewetei menmen haiu mamrɨakem.’ Hɨrak ketpor, ‘Yi eino ni me tɨpar wain mai em eirɨak menmen.’
7 — “É porque ninguém nos contratou!” — responderam eles.
8 “Epei hɨnkewɨ, te haai ke ni wain katɨp mɨtɨk iuwe naanmɨrpe mɨt nɨrɨak menmen hɨrak ketpɨwek, ‘Ti enɨne mɨt nɨrɨak menmen nanɨnen te ti ewetɨr pewek. Ti ewet mɨt kerek nan ne hɨnkewɨ pewek eninɨn. Maain ti ewet mɨt kerek nepei ninɨn nekriteik nan ek nɨkaru. Te ti ewetɨr pewek mɨpɨram.’
8 — No fim do dia, ele disse ao administrador: “Chame os trabalhadores e faça o pagamento, começando com os que foram contratados por último e terminando pelos primeiros.”
9 “Hɨr mɨt kerek nan nɨrɨak menmen neit ni wain em ne hɨnkewɨ hɨr neit pewek kiutɨp.
9 — Os homens que começaram a trabalhar às cinco horas da tarde receberam uma moeda de prata cada um.
10 Epei au, mɨt kerek ninɨn nɨrɨak menmen meit ni wain em, hɨr nan te hɨr han kitet hɨr nanɨt pewek yapɨrwe maminɨni, te au, hɨr netɨwem mɨpɨram keremem. Pewek kiutɨp.
10 Então os primeiros que tinham sido contratados pensaram que iam receber mais; porém eles também receberam uma moeda de prata cada um.
11 Hɨr netɨwem, te hɨr nene mɨtɨk kerek ke ni keremem.
11 Pegaram o dinheiro e começaram a resmungar contra o patrão,
12 Hɨr natɨp nar ik: ‘Mɨt in en hɨr nan nɨkaru. Hɨr nɨrɨak menmen kike keremem, te ti ewetɨr pewek mɨpɨram mepɨr ke haiu metɨwem. Haiu epei mɨrɨak menmen iuwe me hekrit eik ere wepni kɨman si kewai meriuwerem.’
12 dizendo: “Estes homens que foram contratados por último trabalharam somente uma hora, mas nós aguentamos o dia todo debaixo deste sol quente. No entanto, o pagamento deles foi igual ao nosso!”
13 “Hɨr natɨp nar ik te hɨrak katɨp mɨtɨk hak kiutɨp ke hɨr mɨt en. Hɨrak katɨp, ‘Kai yinak hi ap herekyut enum. Nɨpaa ti ewenhi hɨram werek te ti hɨrɨak menmen ehɨt pewek kiutɨp a?
13 — Aí o dono disse a um deles: “Escute, amigo! Eu não fui injusto com você. Você não concordou em trabalhar o dia todo por uma moeda de prata?
14 Ti ehɨt pewek kit kiutɨp te ti eno. Pewek kiutɨp hi epei ewetitem, mar keremem te hi hanhan ewet mɨt pewek kerek nɨkaru en em.
14 Pegue o seu pagamento e vá embora. Pois eu quero dar a este homem, que foi contratado por último, o mesmo que dei a você.
15 Mekam! Yi han kitet hi hɨrɨak menmen hises han kai mamriuwe pewek mai im em o au a? Hi ehisesim ye! Hi hɨrɨak menmen yaaim me menmen im em yi au han enuk yeriuwa a?’ Haai ke ni ik hɨrak katɨp kar ik.
15 Por acaso não tenho o direito de fazer o que quero com o meu próprio dinheiro? Ou você está com inveja somente porque fui bom para ele?”
16 Te hi Jisas hetpi. Hɨr mɨt kerek in ek hɨr mɨt weinɨn, maain hɨr iuwe. Mɨt kerek in ek hɨr iuwe, maain hɨr nanɨre mɨt weinɨn.”
16 E Jesus terminou, dizendo:
17 Jisas kakniu kakno Jerusalem, te hɨrak keit his mɨt disaipel nar hiswiyen wik (12) hɨr netikerek nen. Hɨr nitet yayiwe nen, te Jisas ketpor kar ik:
17 Quando Jesus estava subindo para Jerusalém, chamou os discípulos para um lado e falou com eles em particular, enquanto caminhavam. Ele disse:
18 “Eiyɨmtau. In ek haiu mamno Jerusalem. Te hɨrak mɨtɨk kerek kakriuweta hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe hi eno his me mɨt iuwe pris netike mɨt ninɨn nertei hɨm me Moses. Te hɨr nanmitetpɨn nantɨp hi enuk te hi ahi.
18 — Escutem! Nós estamos indo para Jerusalém, onde o
19 Te hɨr nansiuwa hi ano his me mɨt ap ne weiwɨk me Isrel, hɨr nanɨtpo enum me nanrekyau yɨnk enuk, hɨr nanwaai nɨpɨn menmen naniyep te nanwenkeka ehu nu tentarakɨt. Me wɨ wikak, hi pɨke ekrit hahu.”
19 e o entregarão aos não judeus. Estes vão zombar dele, bater nele e crucificá-lo; mas no terceiro dia ele será ressuscitado.
20 Me wɨ im Sebedi mɨte pɨrak weithis nɨkerek tɨre Jems ketike Jon hɨre weri wan Jisas. Hɨre wewen ninɨp witɨwekhi hɨrak kakrekyɨwe menmen yaaim.
20 Então a mãe dos filhos de Zebedeu chegou com os seus filhos perto de Jesus, curvou-se e pediu a ele um favor.
21 Jisas ketpɨwe, “Ti hanhan mekam?” Hɨre watɨp, “Maain ti are Mɨtɨk Iuwe King naanmamprai haiu mɨt. Me wɨ im hi hanhan ti atɨp nɨkerek tawɨr wiketeret it tatu menep tatɨtikewit naanmampre mɨt tatkitewit. Hak kakno his henkik, hak kakno his yaaim tatɨt wit kerek mɨt iuwe newi. Hɨram werek o au?”
21 — O que é que você quer? — perguntou Jesus. Ela respondeu: — Prometa que, quando o senhor se tornar Rei, estes meus dois filhos sentarão à sua direita e à sua esquerda.
22 Hɨre watɨp warik, te Jisas ketpɨwe, “Auye! Yi ap yertei menmen werek werek yi yitauhiyem. Hɨram werek te yi yayises menmen enum yayɨr ke hi ehisesim eiwis menmen enum mamnen mamiwep a?” Hɨrakɨt tatɨp, “Hawɨr te wawisesim.”
22 Jesus disse aos dois filhos dela: — Podemos! — responderam eles.
23 Te Jisas ketpɨwekɨt, “Hɨram werek te yi wiketeret yayises menmen hi ehisesim te mamrewaank. Te keimɨn hɨrak kaku kakɨnke kakno his henkik mai, keimɨn kakno his yaaim mai, hɨm im em hɨrak ap hɨm mai te hi etpiyem au. Yeno keremem hɨram me mɨt han kerek Haai kai God kɨrɨakem te mɨt han nanwim.”
23 Então Jesus disse:
24 Hɨr mɨt disaipel han nar hiswiyen (10) nemtau menmen hɨrakɨt titehi Jisas em keremem, hɨr han enuk neneret.
24 Quando os outros dez discípulos ouviram isso, ficaram zangados com os dois irmãos.
25 Te Jisas kenɨnor hɨr nan nanɨrek, te hɨrak katɨp, “Yi yertei hɨr mɨt iuwe ne weiwɨk ham hɨr natɨp mɨt hɨr weinɨn te hɨr iuwe ninɨni. Te hɨr mɨt iuwe keriyen natɨp hɨm manp enuk te hɨr mɨt miyapɨr nises hɨm kɨr me menmen hɨr netpim.
25 Então Jesus chamou todos para perto de si e disse:
26 Te menmen enum mar im ap emɨrp nɨmɨn me yi mɨt au. Mɨtɨk keimɨn kakre iuwe nɨmɨn ke yi mɨt, te hɨrak ekpar mɨtɨk kɨrɨak menmen yaaim me kakɨkepi.
26 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, quem quiser ser importante, que sirva os outros,
27 Mɨtɨk kerek hanhan kakre iuwe ke yi mɨt, te hɨrak ekpar mɨtɨk weinɨk kɨrɨak menmen mi.
27 e quem quiser ser o primeiro, que seja o escravo de vocês.
28 Hɨrak kɨrɨak menmen ekpar hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe kerekek hi arɨakem. Hi ap han te mɨt nanrekyo menmen mai nankepa au. Hi han arɨak menmen me mamkaap mɨt, te hi enaaiwɨr yɨnk kai hahi akaap mɨt miyapɨr yapɨrwe ahɨsak menmen enum hɨr nɨrɨakem.”
28 Porque até o
29 Hɨr natɨp epei au, hɨr nɨnaaiwɨr wit Jeriko nen, te mɨt miyapɨr yapɨrwe nises Jisas.
29 Quando Jesus e os discípulos estavam saindo de Jericó, uma grande multidão seguia Jesus.
30 Hɨr nepno te mɨtɨkɨt wiketeret kerek nanamɨr toto tau yayiwe. Hɨrakɨt temtau hɨm mɨt natɨp me Jisas kitet yayiwe kakno, te hɨrakɨt tɨnap tatɨp tenɨne hɨm iuwe, “Mɨtɨk Iuwe ti Nepenyek ke Devit kerek God kewetit menmen mɨrak iuwe. Ti han etwenɨnawɨr.”
30 Dois cegos, sentados na beira do caminho, ouviram alguém dizer que ele estava passando e começaram a gritar: — Senhor,
31 Mɨt miyapɨr hɨr natɨp hɨm iuwe te hɨrakɨt tekintɨp wɨre wɨre. Au, hɨrakɨt tɨnap tatɨp iuwe tar ik: “Mɨtɨk Iuwe ti Nepenyek ke Devit, ti han etwenɨnawɨr.”
31 A multidão os repreendeu e mandou que calassem a boca, mas eles gritaram ainda mais: — Senhor, Filho de Davi, tenha pena de nós!
32 Jisas kerp kenɨnewekɨt katɨp, “Yi wiketeret yi hanhan hi arekyi mekam?”
32 Então Jesus parou, chamou os cegos e perguntou:
33 Te hɨrakɨt tatɨp Jisas, “Mɨtɨk kai Iuwe hawɨr hanhan ti erekyawɨr nanamɨr mawɨr mamre yaaim te hawɨr wawɨr ein ein.”
33 — Senhor, queremos poder enxergar! — responderam eles.
34 Te Jisas han tewenɨnet kewis his mau nanamɨr mɨrakɨt, te wasenum hɨrakɨt tɨr ein ein werek werek. Te hɨrakɨt tisesik ten.
34 Jesus teve pena dos cegos e tocou nos olhos deles. No mesmo instante eles puderam ver e então seguiram Jesus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.