Lucas 4
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NTLH
1 God Hɨmɨn Yaaik hɨrak kɨkɨak Jisas han kɨrak te keneisesik hɨrak kɨnaaiwɨr mani Jodan. Hɨrak keriyaak ken yaank weinɨk mɨt ap newi.
1 Jesus, cheio do Espírito Santo, voltou do rio Jordão e foi levado pelo Espírito ao deserto.
2 Hɨrak kepu en wɨ mar 40, Seten kari han kɨrak. Hɨrak ap kaam menmen mei kises wɨ kerek hɨrak kepu wit weinɨk ek au. Me wɨ yapɨrwe em, hɨrak nɨnpɨ maak.
2 Ali ele foi tentado pelo Diabo durante quarenta dias. Nesse tempo todo ele não comeu nada e depois sentiu fome.
3 Hɨrak nɨnpɨ maak kepu en wɨ mar 40, te Seten ketpɨwek kar ik: “Ti Nɨkan ke God te ti etɨp nan ik ekweikɨn ekre bret.”
3 Então o Diabo lhe disse: — Se você é o Filho de Deus, mande que esta pedra vire pão.
4 Jisas ketpɨwek, “Hɨm me God mau tɨwei matɨp, ‘Mɨtɨk kaku werek te hɨrak ap kakɨm menmen metike tɨpar weinɨm keremem au.’”
4 Jesus respondeu:
5 Epei au Seten keriyaak keiyɨk ken mɨniu (o neiyɨp) iuwe kau niu ein, waswas hɨrak keteiknɨwek tɨ kerer wit wit mɨt newiyen.
5 Aí o Diabo levou Jesus para o alto, mostrou-lhe num instante todos os reinos do mundo
6 Hɨrak ketpɨwek kar ik: “Hi awetut wit im yapɨrwe metike menmen mɨr iuwe ti naanmamrewem te ti ehɨt niuk mit iuwe. Nɨpaa God kewetewem te hi han kai hi ewet mɨtɨk kerek hi hanhanek ewetɨwekem.
6 e disse: — Eu lhe darei todo este poder e toda esta riqueza, pois tudo isto me foi dado, e posso dar a quem eu quiser.
7 Ti ewen ninɨp hitehɨr ewenaunɨpi hi iuwe te hi ewetutem.”
7 Isto tudo será seu se você se ajoelhar diante de mim e me adorar.
8 Jisas pɨke ketpɨwek kar ik: “Hɨm me God mau tɨwei matɨp haiu mɨt emwenɨpi God kaiu, hɨrak iuwe kerek ek, haiu emises menmen mɨrak. Han en au.”
8 Jesus respondeu:
9 Hɨrak ketpɨwek kar ek, Seten keriyaak keiyɨk ken wit Jerusalem kewisɨk kentɨr wɨnak siup ke wɨnak iuwe ke God ketpɨwek kar ik: “Ti Nɨkan ke God te ti ehɨtɨkɨr ehɨn eno tɨ eik.
9 Depois o Diabo o levou a Jerusalém e o colocou na parte mais alta do Templo e disse: — Se você é o Filho de Deus, jogue-se daqui,
10 Ti ap hahi au antar hɨm me God mau tɨwei matɨp,
10 pois as Escrituras Sagradas afirmam: “Deus mandará que os seus anjos cuidem de você.
11 Hɨr nanɨnanit nanriuwe his mɨr te ti ap enkewɨn antar nan enamu hɨt mit ewenem mamniu nan taau.’”
11 Eles vão segurá-lo com as suas mãos, para que nem mesmo os seus pés sejam feridos nas pedras.”
12 Jisas ketpɨwek kar ik: “Hɨm me God mau tɨwei matɨp: ‘Yi mɨt ap eiri han ke Mɨtɨk Iuwe ki God te kakɨkepi au ekɨt!’”
12 Então Jesus respondeu:
13 Seten kari han ke Jisas keriuwe menmen ham ham epei au, hɨrak kisesim au, hɨrak kɨnaiwɨrek ere maain wɨ ham.
13 Quando o Diabo acabou de tentar Jesus de todas as maneiras, foi embora por algum tempo.
14 God Hɨmɨn Yaaik kekre han kɨrak keneisesik kekepik te hɨrak pɨke ken provins Galili. Hɨm me menmen Jisas kɨrɨakem men merer wit wit in.
14 Jesus voltou para a região da Galileia, e o poder do Espírito Santo estava com ele. As notícias a respeito dele se espalhavam por toda aquela região.
15 Hɨrak katɨp mɨt miyapɨr hɨm kekre wɨnak kerek mɨt nau nererik nekine hɨm me Moses, te hɨr newenɨpi niuk mɨrak natɨp hɨrak yaaik.
15 Ele ensinava nas sinagogas e era elogiado por todos.
16 Maain Jisas kɨpiun wit Nasaret kerek nɨpaa hɨrak kewik ere iuwe. Me wɨ Sabat hɨrak ken kekre wɨnak kɨr kerek hɨr nekine hɨm me Moses en, hɨrak ken kar nɨpaa hɨrak kɨrɨakem, hɨrak kekrit kekine hɨm me God.
16 Jesus foi para a cidade de Nazaré, onde havia crescido. No sábado, conforme o seu costume, foi até a sinagoga . Ali ele se levantou para ler as Escrituras Sagradas ,
17 Mɨtɨk kewetɨwek tɨwei nɨpaa mɨtɨk Aisaia hɨrak profet kewisɨm, hɨrak kenke tɨwei kɨnapɨn hɨm hɨram matɨp mar im:
17 e lhe deram o livro do profeta Isaías. Ele abriu o livro e encontrou o lugar onde está escrito assim:
18 “Hɨmɨn Yaaik ke Mɨtɨk Iuwe God kekre han kai kentar hɨrak kehimɨtena hi ewepyapɨr hɨm yaaim mamno mɨt enun nau weinɨm. Hɨrak keriuweta hi atɨp mɨt har ik: ‘Menmen meteneni te hi asiupeni.’ Hi akaap mɨt kerek nanamɨr toto te hɨr enɨr ein ein. Mɨt hɨr han enuk neriuwe menmen enum te hi arekyor han kɨr yaaik kakrihis me menmen im.
18 “O Senhor me deu o seu Espírito.
19 Hɨrak keriuweta te hi awepyapɨr hɨm me tito im God kakrɨak mɨt menmen yaaim kakɨkepi.”
19 e anunciar que chegou o tempo
20 Hɨrak kekinaam epei au, hɨrak keiyepet tɨwei, hɨrak pɨke kewet mɨtɨk kerek naanmɨprewem hɨrak pɨke kau yeno. Epei au, mɨt yapɨrwe nekre wɨnak eik e hɨr nɨpɨrek.
20 Jesus fechou o livro, entregou-o para o ajudante da sinagoga e sentou-se. Todas as pessoas ali presentes olhavam para Jesus sem desviar os olhos.
21 Hɨr nɨpɨrek, hɨrak ketpor kar ik: “Petepin hɨm mau tɨwei yi yemtau hi ekinaam hɨram epei mamnen.”
21 Então ele começou a falar. Ele disse:
22 Hɨr yapɨrwe netpɨwek nar ik: “Hɨm im yaaim?” Te hɨr han kitet hɨm yaaim hɨrak ketpim hɨr natɨpan nar ik: “Hɨrak nɨkan ke Josep kerek ek.”
22 Todos começaram a elogiar Jesus, admirados com a sua maneira agradável e simpática de falar, e diziam: — Ele não é o filho de José?
23 Hɨrak ketpor kar ik: “Hi hertei maain yi hanhan eiyɨtpo hɨm im kerek nɨpaa mɨt netpim nar ik: ‘Mɨtɨk ti ahɨkaap mɨt hɨr nɨnap te ti ɨkaap hɨrekes. Menmen haiu memtau ti epei hɨrɨakem meit wit Kapaneam ti erɨakem in meit wit kit haiu mamɨrem.’”
23 Então Jesus disse:
24 Hɨrak wen ketpor, “Hi hetpi werek. Mɨt ne wit ke mɨtɨk profet hɨr ap nemtau hɨm mɨrak nanisesim au.
24 E continuou:
25 Hi hetp werek. Nɨpaa enum eik miyapɨr yapɨrwe neit Isrel mɨkan nɨr naa hɨr nepu weinɨm. Me wɨ im Ilaija kitehi God keiyepet hawɨ keit menep ere tito wikak wenke hispɨnak kiutɨp (6) te menmen ap mewo mau ni au.
25 Eu digo a vocês que, de fato, havia muitas viúvas em Israel no tempo do profeta Elias, quando não choveu durante três anos e meio, e houve uma grande fome em toda aquela terra.
26 God ap keriuwet Ilaija ken kɨkaap miyapɨr ne Isrel kerek mɨkan nɨr naa ek au. Hɨrak keriuwetek ken kɨkaap mɨte kerepep kerek mɨtɨk kɨre kaa ek, hɨre weit wit Sarefat ke wit iuwe Saidon. Hɨre ap pe weiwɨk me Isrel au.
26 Porém Deus não enviou Elias a nenhuma das viúvas que viviam em Israel, mas somente a uma viúva que morava em Sarepta, perto de Sidom.
27 Nɨpaa enum eik me wɨ mɨtɨk profet hak niuk mɨrak Ilaisa kau tɨ, mɨt yapɨrwe ne Isrel lepro mewi, te hɨrak ap kekepi hɨr nɨre yaain au. Hɨrak kɨkaap mɨtɨk Neman ke wit Siria kerekek, ap ke weiwɨk me Isrel. Yi yɨre mɨt nɨpaa nepu en, neweikɨn sip newet mɨtɨk kɨr Ilaija. In ek yi yeweikɨn sip yeweto, te hi anaiwɨri.”
27 Havia também muitos leprosos em Israel no tempo do profeta Eliseu, mas nenhum deles foi curado. Só Naamã, o sírio, foi curado.
28 Mɨt yapɨrwe hɨr neit wɨnak eik e nemtau hɨm im hɨr han enuk neriuwerek wɨsenuk nentar hɨr nertei hɨrak keneri keriuwe hɨm im.
28 Quando ouviram isso, todos os que estavam na sinagoga ficaram com muita raiva.
29 Hɨr nekrit neiyɨk nen nepɨrek kenpɨn me wit. Hɨr neriyaak neiyɨk nen mɨniu kerek wit kɨr kɨwaairi, te hɨr nanwɨrek kakɨnkewɨn kaki.
29 Então se levantaram, arrastaram Jesus para fora da cidade e o levaram até o alto do monte onde a cidade estava construída, para o jogar dali abaixo.
30 Au, God kenipi han kɨr toenuk te hɨrak keke tɨ kewepi nɨmɨn ken kɨnaiwɨri ken.
30 Mas ele passou pelo meio da multidão e foi embora.
31 Jisas kɨnaaiwɨr wit Nasaret ken, hɨrak kekiuwe ken kiun Kepeneam, wit hak ke provins Galili. Me wɨ Sabat hɨrak katɨp mɨt miyapɨr hɨm me God,
31 Então Jesus foi para Cafarnaum, uma cidade da região da Galileia. Ali ele ensinava o povo nos sábados.
32 Te hɨr han kekrit han yaaik neriuwe hɨm hɨrak ketporem nentar hɨrak ketpor kar ke Mɨtɨk Iuwe God keriuwetek kan ketpor hɨm mɨrak iuwe.
32 Eles estavam muito admirados com a sua maneira de ensinar, pois Jesus falava com autoridade.
33 Mɨtɨk hak kau wɨnak kerek mɨt nererik nemtau hɨm me Moses mɨt nekinaam, herwe enuk ke Seten kekrerek. Te hɨrak kɨnap katɨp hɨm iuwe kar ik:
33 Havia um homem na sinagoga que estava dominado por um demônio. O homem gritou:
34 “Ti henmak te ti han herekyei enum Jisas ke Nasaret? Ti han awep eraiwaank mamɨt. Haiu mertei ti keimɨn. Ti Mɨtɨk Iuwe God kehimɨtenit enen akaap mɨt.”
34 — Ei, Jesus de Nazaré! O que você quer de nós? Você veio para nos destruir? Sei muito bem quem é você: é o Santo que Deus enviou!
35 Jisas kenerek katɨp, “Ti ekintɨp enke enopɨn ekeipnɨwek.” Herwe enuk kewɨr mɨtɨk kerekek kan kɨwaai tɨ kekre nɨmɨn ne mɨt yapɨrwe. Hɨrak ketpɨwek kar ik, te hɨrak herwe enuk kɨnaiwɨrek, te hɨrak ap kewaankek au.
35 Então Jesus ordenou ao demônio: Em frente de todos, o demônio atirou o homem no chão e saiu dele sem lhe causar nenhum ferimento.
36 Mɨt yapɨrwe nɨrek hɨr han kekrit natɨpan nar ik: “Hɨm im mekam? Hɨrak ketpor keriuwe hɨm mɨrak hɨram iuwe te herwe mekrerek hɨram mɨnapen mɨrɨr mekeipnɨwek.”
36 Todos ficaram espantados e diziam uns para os outros: — Que tipo de palavras são essas? Este homem, com autoridade e poder, expulsa os espíritos maus, e eles vão embora.
37 Te hɨm me menmen Jisas kɨrɨakem men mɨt nerer wit wit nɨrapɨt Kapaneam.
37 E as notícias a respeito de Jesus se espalharam por toda aquela região.
38 Jisas kɨkaap mɨtɨk enuk tɨpir kekrerek, hɨrak kekrit kɨnaaiwɨr wɨnak kerek mɨt nau nererik nekine hɨm me Moses mekrerem, hɨrak kɨnɨk ken wɨnak ke Saimon. Saimon maam pɨrak (miye pe mɨte pɨrak) hɨre wɨnap wɨsenum yɨnk sisi te hɨr nen netpɨwek netɨwekhis kan kakɨrep.
38 Jesus saiu da sinagoga e foi até a casa de Simão. A sogra de Simão estava doente, com febre alta; e contaram isso a Jesus.
39 Hɨrak ken kerp menep yeno mɨre kerek mɨte hɨre wɨnap wɨwaaiyem em, hɨrak katɨp menmen enum, te hɨram menke mekeipnɨwe. Wasenum hɨre wekrit te hɨre wewetɨr menmen wekepi.
39 Aí ele foi, parou ao lado da cama dela e deu uma ordem à febre. A febre saiu da mulher, e, no mesmo instante, ela se levantou e começou a cuidar deles.
40 In ek wepni kewen ken te mɨt pɨke nepno ein ein nentar wɨ Sabat hɨram epei au, te hɨr neimɨn nɨr yinan nɨnap neriuwe menmen enum enum hɨr netorhis neri nan, hɨrak Jisas kewis his mentar hɨr mɨt miyapɨr yapɨrwe kekepi hɨr nɨre yaain.
40 Depois de anoitecer , todos os que tinham amigos enfermos, com várias doenças, os levaram a Jesus. Ele pôs as suas mãos sobre cada um deles e os curou.
41 Herwe enum hɨram menke mekeipɨn mɨt han menepɨp mar ik: “Ti Nɨkan ke God kerekek.” Au, hɨrak keneri ketpor te hɨr ap pɨke nekrit natɨp nentar hɨr nertei hɨrak Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek kaknen kakɨkaap mɨt.
41 Os demônios saíram de muitas pessoas, gritando: — Você é o Filho de Deus! Eles sabiam que Jesus era o
42 Maain teip hekrit, Jisas kɨnaaiwɨr wit ik ken wit weinɨk katɨp God menmen. Hɨrak ken wit weinɨk kitehi God menmen, mɨt nɨnetnɨwek ere hɨr nɨnapɨnek, hɨr newenek natɨp te hɨrak ektikeri enu enɨt.
42 Quando amanheceu, Jesus saiu da cidade e foi para um lugar deserto. Mas a multidão começou a procurá-lo, e, quando o encontraram, eles não queriam deixá-lo ir embora.
43 Au, hɨrak ketpor, “Hi are ano herer wit wit awepyapɨr hɨm mei yaaim me mɨt enwis God naanmamror. God keriuweta te hi awepyapɨrem.”
43 Mas Jesus disse:
44 Te hɨrak ken kɨnaiwɨri kewepyapɨr hɨm me God kekre wɨnak kerek mɨt nau nererik nekine hɨm me Moses nerer wit wit neit provins Judia.
44 E ele anunciava a mensagem nas sinagogas de todo o país.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.