Lucas 20
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs ARA
1 Wɨ ham, kerek Jisas kepeit wɨnak iuwe ke God keit Jerusalem kerekek, hɨrak katɨp mɨt miyapɨr hɨm yaaim me God, mɨt han pris iuwe kerek newet God menmen me mɨt, hɨr netike mɨt ne Skraip kerek natɨp mɨt miyapɨr hɨm me Moses, hɨr netike mɨt iuwe hɨr naanmɨpre mɨt ne Isrel hɨr nan.
1 Aconteceu que, num daqueles dias, estando Jesus a ensinar o povo no templo e a evangelizar, sobrevieram os principais sacerdotes e os escribas, juntamente com os anciãos,
2 Hɨr nan hɨr nitɨwekhi, “Ti etpai, keimɨn kehimɨtenit te ti han hɨrɨak menmen im? Keimɨn ketput hɨram yaaim te ti hɨrɨakem?”
2 e o arguiram nestes termos: Dize-nos: com que autoridade fazes estas coisas? Ou quem te deu esta autoridade?
3 Jisas kewenhi ketpor, “In ek hi hitihi yi eiyɨtpewem.
3 Respondeu-lhes: Também eu vos farei uma pergunta; dizei-me:
4 Mɨtɨk Jon, God keriuwetek kan hɨrak kɨkɨr mɨt neriuwe tɨpar ketpor hɨr enweikɨn sip enwet menmen enum o Jon hɨrekes han kitetim kɨrɨakem?”
4 o batismo de João era dos céus ou dos homens?
5 Hɨr natɨpan han kitetim mar im: “Haiu mamtɨp me God, te hɨrak kaktɨp, ‘Hɨram meke God man te yi yenmak ap yises hɨm me Jon?’
5 Então, eles arrazoavam entre si: Se dissermos: do céu, ele dirá: Por que não acreditastes nele?
6 Te haiu mamtɨp Jon hɨrekes han kitetim kɨrɨakem, mɨt yapɨrwe in en nanwɨr nan nanwep nanɨntar hɨr han kitet Jon hɨrak profet, God keriuwetek kan kewepyapɨr hɨm mɨrak.”
6 Mas, se dissermos: dos homens, o povo todo nos apedrejará; porque está convicto de ser João um profeta.
7 Te hɨr newenhi natɨp Jisas nar ik: “Haiu ap mertei menmen Jon ketpim meke nein man?”
7 Por fim, responderam que não sabiam.
8 Te Jisas ketpor, “Mar keremem te hi ap hetpi keimɨn keriuweta hi hɨrɨak menmen.”
8 Então, Jesus lhes replicou: Pois nem eu vos digo com que autoridade faço estas coisas.
9 Hɨrak ketpor epei au, Jisas katɨp mɨt hɨm tok piksa im: “Mɨtɨk kiutɨp kamɨr wain nɨkim mau ni kewis mɨt han naanmɨprewem. Maain hɨr nanɨt ham, hɨrak kakɨt ham. Epei au, hɨrak kɨnaaiwɨr wit kɨrak ken kakɨt wit hak ere maain tito yapɨrwe.
9 A seguir, passou Jesus a proferir ao povo esta parábola: Certo homem plantou uma vinha, arrendou-a a lavradores e ausentou-se do país por prazo considerável.
10 Me wɨ kerek hɨr nanɨt waai nɨkim mewɨnki kerem em, hɨrak keriuwet mɨtɨk kerek kɨrɨak menmen mɨrak kakno kakɨr mɨt kerek naanmɨprewem, hɨr enwetɨwek ham pɨnam. Te mɨt kerek naanmɨpre ni keremem nakɨp nenipek yɨnk enuk nesiuwerek kan ap ketenen menmen mei au.
10 No devido tempo, mandou um servo aos lavradores para que lhe dessem do fruto da vinha; os lavradores, porém, depois de o espancarem, o despacharam vazio.
11 Maain hɨrak pɨke keriuwet mɨtɨk hak ken te mɨt naanmɨpre ni keremem hɨr nakɨp nenipek yɨnk enuk nesiuwerek pɨke kan ap ketenen menmen mei au.
11 Em vista disso, enviou-lhes outro servo; mas eles também a este espancaram e, depois de o ultrajarem, o despacharam vazio.
12 Hɨrak pɨke kan ap ketenen menmen au, hɨrak keriuwet wok mɨtɨk hak kepno, te mɨt naanmɨpre ni hɨr nakɨp kaa hɨr newɨrek kenpɨn.
12 Mandou ainda um terceiro; também a este, depois de o ferirem, expulsaram.
13 Hɨr newɨrek kenpɨn, mɨtɨk ke ni hɨrekes katɨp, ‘Hi arɨak mekam te hi ehɨt menmen mai pɨnam? Hi hertei. Hi esiuwe nɨkan kai nɨpaa hi hinaak kiutɨp kerek ek. Hɨrak ekno te hɨr han ekitetik enwetɨwek menmen.’
13 Então, disse o dono da vinha: Que farei? Enviarei o meu filho amado; talvez o respeitem.
14 Hɨrak keriuwetek ken ni eim, te mɨt kerek naanmɨprewem nɨrek hɨr natɨpan, ‘Ik ek hɨrak nɨkan kɨrak hɨrekes kerek ek. Haiu emkɨp te haiu mamɨt ni me waai wain hɨram maiu.’
14 Vendo-o, porém, os lavradores, arrazoavam entre si, dizendo: Este é o herdeiro; matemo-lo, para que a herança venha a ser nossa.
15 Te hɨr nepɨrek kaknopɨn ni me waai nɨkim kerem em, hɨr nakɨp. Mɨtɨk hɨrekes ke ni keremem ekrɨak mekam me mɨt naanmɨpre ni mɨrak?
15 E, lançando-o fora da vinha, o mataram. Que lhes fará, pois, o dono da vinha?
16 Hi hetpi hɨrak eknen eknep mɨt kerek naanmɨpre ni eim, hɨrak pɨke ekwet han em naanmɨpre ni me waai keremem.” Mɨt hɨr nemtau hɨm im hɨr natɨp, “Taau! Emɨt! Mɨt kerek naanmɨpre ni ap te nanrɨak enum marim auye!”
16 Virá, exterminará aqueles lavradores e passará a vinha a outros. Ao ouvirem isto, disseram: Tal não aconteça!
17 Jisas kɨri ketpor kitorhi kar ik: “Menmen im ap te mamnen taau, kenmak hɨm me God mau tɨwei matɨp mar im:
17 Mas Jesus, fitando-os, disse: Que quer dizer, pois, o que está escrito:
18 Mɨt neimɨn niutɨp niutɨp kerek neweikɨn sip neweto hɨr nar ke mɨt hɨr nerewo teinɨk ek hɨrak kakrenirɨr kike kike nanriwaank. Teinɨk kakɨnke kakɨntar neimɨn hɨrak kaksesi tɨkip tɨkip mamre niutɨp. (Hi kerekek hɨre teinɨk ik. Keimɨn ap kises hɨm mai kakɨwaank hɨrekes.)”
18 Todo o que cair sobre esta pedra ficará em pedaços; e aquele sobre quem ela cair ficará reduzido a pó.
19 Mɨt hɨr natɨp mɨt miyapɨr hɨm me Moses netike mɨt iuwe pris kerek ninɨn mɨt han, hɨr hanhan in ek nanɨthis Jisas nankɨp nentar hɨrak katɨp mɨt hɨm weinɨm tok piksa me hɨr mɨt iuwe keriyen. Te hɨr nɨnapen mɨt miyapɨr yapɨrwe nererik menep menep, te hɨr netɨwekhis nanɨp au.
19 Naquela mesma hora, os escribas e os principais sacerdotes procuravam lançar-lhe as mãos, pois perceberam que, em referência a eles, dissera esta parábola; mas temiam o povo.
20 Te hɨr nemerɨr wɨ te nantɨwekhis. Hɨr nehimɨtan mɨt enun nemipɨn hɨr nɨre yaain te hɨr nanɨnen nanmipɨn Jisas nanitɨwekhi menmen te hɨr nanwisɨk kakno his me mɨtɨk iuwe Gavman ke Rom.
20 Observando-o, subornaram emissários que se fingiam de justos para verem se o apanhavam em alguma palavra, a fim de entregá-lo à jurisdição e à autoridade do governador.
21 Hɨr nan natɨp Jisas, “Kaiu Iuwe, haiu mertei menmen ti etpim ewepyapɨrem hɨram yaaim. Haiu mertei ti ap hɨnaain mɨt iuwe o mɨt neimɨn weinɨn. Hɨram menmen weinɨm ti etpor hɨm yaaim me God keremem.
21 Então, o consultaram, dizendo: Mestre, sabemos que falas e ensinas retamente e não te deixas levar de respeitos humanos, porém ensinas o caminho de Deus segundo a verdade;
22 Ti etpei hɨram yaaim werek te haiu emwet mɨtɨk iuwe naanmɨpre mɨt ne Rom netikewei pewek me takis o au?”
22 é lícito pagar tributo a César ou não?
23 Te Jisas kertei kekre han kɨrak hɨr nemipɨn te hɨrak ketpor, “Yi yenmak te yi yitauhiyem a?
23 Mas Jesus, percebendo-lhes o ardil, respondeu:
24 Yi eiteikno pewek kei kiutɨp. Hɨmɨn metike niuk me keimɨn im em?” Hɨr newenhi, “Mɨtɨk iuwe Sisa kerek naanmɨpre mɨt ne Rom ek.”
24 Mostrai-me um denário. De quem é a efígie e a inscrição? Prontamente disseram: De César. Então, lhes recomendou Jesus:
25 Te Jisas katɨp, “Yi eiwet mɨtɨk iuwe naanmɨpre mɨt ne Rom menmen lo metpim. Te yi eiwet God menmen hɨm me Moses keremem metpim.”
25 Dai, pois, a César o que é de César e a Deus o que é de Deus.
26 Hɨr ap nemtau hɨm mei enum hɨrak ketpim te hɨr nanriyaak me nanamɨr me mɨt neiyɨk nanɨno au. Te hɨr nekintɨp wɨre wɨre neit, hɨr han kekrit neriuwe hɨm mɨrak.
26 Não puderam apanhá-lo em palavra alguma diante do povo; e, admirados da sua resposta, calaram-se.
27 Mɨt han pris hɨr nises hɨm me Sadyusi, hɨr nan Jisas. Hɨr keriyen han kitet mɨt epei naa ap te pɨke nanɨkrit taau. Hɨr nitɨwekhi nar ik:
27 Chegando alguns dos saduceus, homens que dizem não haver ressurreição,
28 “Mɨtɨk Iuwe, mɨtɨk Moses kewisai hɨm lo im em: ‘Mɨtɨk kaa kɨnaaiwɨr mɨte pɨrak te nɨkerek au, mɨtɨk kerekek nɨkik o heiyiuwe kɨrak ekɨt mɨte pɨrak weiniye kerepep te hɨre pɨke ewine nɨkerek enɨkrehɨr ke mɨtɨk nɨpaa kaa ek e.’
28 perguntaram-lhe: Mestre, Moisés nos deixou escrito que, se morrer o irmão de alguém, sendo aquele casado e não deixando filhos, seu irmão deve casar com a viúva e suscitar descendência ao falecido.
29 Nɨpaa mɨtɨk ketike kikrek nɨrak hispɨnak kiutɨp (6) ne haai kiutɨp hɨr nepu. Heiyiuwe kɨr keit mɨte. Maain hɨrak kaa, te hɨrak ap epei kine nɨkerek nei wen au.
29 Ora, havia sete irmãos: o primeiro casou e morreu sem filhos;
30 Te nɨkik kɨrak kerek nɨmɨnek ek ketɨwe te hɨrak kaa ap epei kine nɨkerek au.
30 o segundo e o terceiro também desposaram a viúva;
31 Nɨmnek ketɨwe te menmen mar im me hɨrakɨt hispɨnak wik (7), hɨr naa te ap hɨr nine nɨkerek nei au.
31 igualmente os sete não tiveram filhos e morreram.
32 — ausente —
32 Por fim, morreu também a mulher.
33 — ausente —
33 Esta mulher, pois, no dia da ressurreição, de qual deles será esposa? Porque os sete a desposaram.
34 Hɨr nitɨwekhi epei au, Jisas kewenhi ketpor, “Mɨt miyapɨr in ek hɨr neitan. Haairer ne miyapɨr nɨhan hɨram, hɨr nesiuwe nɨkerek nɨr nanɨno nanɨt pewek nanmereyi.
34 Então, lhes acrescentou Jesus: Os filhos deste mundo casam-se e dão-se em casamento;
35 Te mɨt netike miyapɨr kerek hɨr yaain en nentar hɨr newis God naanmɨpri, hɨr nani te maain God kakɨkɨan hɨr nanɨkrit nanu te maain hɨr ap pɨke nanɨtan taau.
35 mas os que são havidos por dignos de alcançar a era vindoura e a ressurreição dentre os mortos não casam, nem se dão em casamento.
36 Hɨr nanɨre mɨt ensel nentar hɨr ap te nani au. Hɨr nanu nanre nɨkerek ne God nanɨntar hɨr naa hɨr pɨke nanɨkrit.
36 Pois não podem mais morrer, porque são iguais aos anjos e são filhos de Deus, sendo filhos da ressurreição.
37 Mɨtɨk Moses katɨp keteiknai werek werek kerek mɨt naa maain nanɨkrit nanu. Hɨm me God mau tɨwei Moses kewisɨm matɨp menmen me wɨ hɨrak kɨr si taak nu ap kaa au, hɨrak katɨp ke Mɨtɨk Iuwe, ‘Hɨrak God ke Ebraham, God ke mɨtɨk Aisak, mɨtɨk Jekop kerek nɨpaa enum eik nepu.’
37 E que os mortos hão de ressuscitar, Moisés o indicou no trecho referente à sarça, quando chama ao Senhor o Deus de Abraão, o Deus de Isaque e o Deus de Jacó.
38 Menmen im meteiknai hɨrak God ke mɨt hɨr naa au. Hɨr nepu. Haiu mɨt in han kitet mɨt epei naa, te God katɨp au hɨr hɨmɨn kɨr kepu. Hɨr nɨnaaiwɨr yɨnk kɨr kaa kerekek te nanɨt yɨnk hak yaaik.”
38 Ora, Deus não é Deus de mortos, e sim de vivos; porque para ele todos vivem.
39 Mɨt han ne Skraip kerek newepyapɨr hɨm me Moses newenhi natɨp, “Mɨtɨk Iuwe, ti epei atɨp werek.”
39 Então, disseram alguns dos escribas: Mestre, respondeste bem!
40 Hɨr yɨnk enuk nɨnaain nanitehi Jisas menmen meiyam au.
40 Dali por diante, não ousaram mais interrogá-lo.
41 Jisas ketpor, “Nenmak mɨt kerek natɨp mɨt miyapɨr hɨm me Moses natɨp Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek hɨrak nepenyek ke Devit kerekek a?
41 Mas Jesus lhes perguntou: Como podem dizer que o Cristo é filho de Davi?
42 Hɨrak nepenyek kɨrak kerekek au kentar Devit hɨrekes katɨp mau tɨwei Sam kar ik:
42 Visto como o próprio Davi afirma no livro dos Salmos:
43 ere maain hi enep mɨt nit enun nepan epei au nesi.’
43 até que eu ponha os teus inimigos por estrado dos teus pés.
44 Devit kene nepenyek kɨrak “Mɨtɨk Iuwe kai.” Markeik te Mɨtɨk Iuwe God kehimɨtanek kaknen kakɨkaap mɨt hɨrak kakre nepenyek ke Devit kerekek a?” Jisas katɨp menmen im keteikɨn mɨt hɨrak kɨre God.
44 Assim, pois, Davi lhe chama Senhor, e como pode ser ele seu filho?
45 Mɨt yapɨrwe nererik nemtewek, Jisas katɨp mɨt nɨrak disaipel menmen im:
45 Ouvindo-o todo o povo, recomendou Jesus a seus discípulos:
46 “Yi naanmamre hɨras me mɨt iuwe newepyapɨr hɨm me Moses. Hɨr nanɨno ein ein neweikɨn laplap saket nokik kerek meteikɨn mɨt hɨr nises God, hɨr han yaaik nantɨpan neiyewowan nanɨrp wit maket kerek mɨt nererik nesiuwe menmen. Hɨr hanhan nanu yeno mɨt nehimɨtanem me mɨt iuwe neit wɨnak kerek mɨt nererik nekine hɨm me Moses, o wɨnak mɨt nererik naam menmen neriuwe mɨt han.
46 Guardai-vos dos escribas, que gostam de andar com vestes talares e muito apreciam as saudações nas praças, as primeiras cadeiras nas sinagogas e os primeiros lugares nos banquetes;
47 Hɨr hanhan nɨsawɨn nanri menmen, wɨnak o tɨ me miyapɨr mɨt nɨr epei naa nesiupani. Hɨr epei nari menmen, te hɨr nanɨno wɨnak ke God hɨr nemipɨn nitehi God menmen neteikɨn mɨt yapɨrwe hɨr yaain. Maain God kakɨwaanki wɨsenum nanɨntar hɨr nemipɨn nɨrɨak enum.”
47 os quais devoram as casas das viúvas e, para o justificar, fazem longas orações; estes sofrerão juízo muito mais severo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.