João 10

Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs ACF

Sair da comparação
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 “Hi hetpi werek werek. Mɨtɨk kerek ap kitet ya weipɨr kakno nɨwa ke sipsip au, hɨrak kɨniu nɨwa keke han kerekir ken nɨmɨn ein, hɨrak mɨtɨk enuk kekintɨp menmen.
1 Na verdade, na verdade vos digo que aquele que não entra pela porta no curral das ovelhas, mas sobe por outra parte, é ladrão e salteador.
2 Te mɨtɨk kerek kitet ya weipɨr hɨrak mɨtɨk ke naanmɨpre sipsip.
2 Aquele, porém, que entra pela porta é o pastor das ovelhas.
3 Mɨtɨk kerek kekiwo nɨwa kau ya weipɨr kɨre mɨtɨk ik, hɨrak kewisɨk ken nɨmɨn hɨrak kakno nɨmɨn te sipsip mamɨmtau hɨm mɨrak, hɨrak kekine niuk me sipsip miutɨp miutɨp, hɨrak keriyaam keiyɨm kakno wit eik.
3 A este o porteiro abre, e as ovelhas ouvem a sua voz, e chama pelo nome às suas ovelhas, e as traz para fora.
4 Hɨrak kari sipsip mɨrak hɨrak kinɨn kakno. Sipsip hɨram misesik mentar hɨrak kenɨnewem (o kenɨnorem), hɨram memtau tonɨk mekre nɨkɨp te hɨram misesik.
4 E, quando tira para fora as suas ovelhas, vai adiante delas, e as ovelhas o seguem, porque conhecem a sua voz.
5 Te mɨtɨk hak taau. Hɨram mɨneinɨk mɨrɨr mentar hɨram ap memtau tonɨk mekre nɨkɨp kɨre mɨtɨk kerek naanmɨprewem (o naanmɨprorem) au.”
5 Mas de modo nenhum seguirão o estranho, antes fugirão dele, porque não conhecem a voz dos estranhos.
6 Jisas katɨp mɨt ne Farisi hɨm im, te hɨr ap nertei menmen werek werek hɨrak ketporem me hɨrekes au.
6 Jesus disse-lhes esta parábola; mas eles não entenderam o que era que lhes dizia.
7 Mɨt netari menmen hɨrak ketpim te Jisas pɨke katɨp kar ik: “Hi hetpi werek werek hi hɨrekes hɨre weipɨr ke sipsip. Hi hɨkaap mɨt hɨr nɨre sipsip hɨr nanises hɨm me God.
7 Tornou, pois, Jesus a dizer-lhes: Em verdade, em verdade vos digo que eu sou a porta das ovelhas.
8 Mɨt yapɨrwe nɨpaa ninɨn nan naanmɨpre mɨt ne Isrel hɨr mɨt enun nɨre mɨt nekintɨp menmen. Mɨt hɨr nɨre sipsip ne God ap nises mɨt in au.
8 Todos quantos vieram antes de mim são ladrões e salteadores; mas as ovelhas não os ouviram.
9 Hi hɨre ya weipɨr. Neimɨn nisɨsa hɨr nɨre sipsip nanɨnen nɨmɨn nɨwa, te hɨr nanu werek maain nanɨno witeik nanɨnantɨn yenkis yaaim nanɨm.
9 Eu sou a porta; se alguém entrar por mim, salvar-se-á, e entrará, e sairá, e achará pastagens.
10 Mɨtɨk enuk kekintɨp menmen kaknen te kakɨt menmen kaknep sipsip kakɨwaank menmen. Hi au hi han te hɨr nani au. Hɨr nanu werek werek nanɨr ke God hanhan hɨr nanwim.
10 O ladrão não vem senão a roubar, a matar, e a destruir; eu vim para que tenham vida, e a tenham com abundância.
11 “Hi hɨre mɨtɨk yaaik naanmɨpre sipsip hi hahi akaap sipsip nai te hɨr nanu werek werek.
11 Eu sou o bom Pastor; o bom Pastor dá a sua vida pelas ovelhas.
12 Mɨtɨk kerek naanmɨpre sipsip kakɨt pewek mamrerim, hɨram ap sipsip mɨrak. Hɨrak kɨr nepere iuwe ke yaank kaknen, hɨrak kɨnaain kɨrɨr te nepere iuwe ke yaank kemiyei sipsip ken kɨyaau kiutɨp kakɨp, te hɨram ham mɨrɨr mewep ein mewep ein.
12 Mas o mercenário, e o que não é pastor, de quem não são as ovelhas, vê vir o lobo, e deixa as ovelhas, e foge; e o lobo as arrebata e dispersa as ovelhas.
13 Mɨtɨk kar ik kɨrɨr kentar hɨrak ap hanhan sipsip au. Hɨrak naanmɨprewem kakɨt pewek mamrerim keremem.
13 Ora, o mercenário foge, porque é mercenário, e não tem cuidado das ovelhas.
14 Hi hɨre mɨtɨk yaaik naanmɨpre sipsip. Hi hertei werek werek mɨt neimɨn hɨr nɨre sipsip nai, hɨr nerteiya nisɨsa.
14 Eu sou o bom Pastor, e conheço as minhas ovelhas, e das minhas sou conhecido.
15 Hi hetike Haai kai werteiyakɨt mar im. Hi hertei mɨt nɨre sipsip nai, hɨr nerteiya. Hi hetike sipsip nai hanhan meriuwehan te hi hahi akepi.
15 Assim como o Pai me conhece a mim, também eu conheço o Pai, e dou a minha vida pelas ovelhas.
16 Mɨt han nɨre sipsip nai, hɨr nepu, te hɨr ap ne weiwɨk me mɨt nai ne Isrel au. Hi tewen haryei nantike mɨt han in te hɨr nemtau hɨm mai nanisɨsa. Maain hɨr nanre weiwɨk miutɨp te hi kiutɨp naanmampror.
16 Ainda tenho outras ovelhas que não são deste aprisco; também me convém agregar estas, e elas ouvirão a minha voz, e haverá um rebanho e um Pastor.
17 “Haai hɨrak hanhan keriuwa hentar hi hanhan hahi akaap mɨt te hi pɨke akrit.
17 Por isto o Pai me ama, porque dou a minha vida para tornar a tomá-la.
18 Mɨtɨk hak ap te kakiyep te hi hahi au. Hi han kai kerekek. God ketpo menmen im te hi arɨakem. Hɨrak katɨp werek te hi hahi, maain hɨrak kakwisa hi pɨke akrit hahu.”
18 Ninguém ma tira de mim, mas eu de mim mesmo a dou; tenho poder para a dar, e poder para tornar a tomá-la. Este mandamento recebi de meu Pai.
19 Mɨt iuwe ne Isrel en hɨr newepan nau nɨmɨn pɨnan, han kitet menmen im, pɨnan au han kitet menmen ham nentar hɨm mɨrak.
19 Tornou, pois, a haver divisão entre os judeus por causa destas palavras.
20 Mɨt yapɨrwe natɨp, “Herwe kau kekrerek, te hɨrak han ken sip hɨrak ketaritari katɨp menmen im em. Yi yenmak te yi yerp in yemtau hɨm mɨrak a?”
20 E muitos deles diziam: Tem demônio, e está fora de si; por que o ouvis?
21 Mɨt han natɨp hɨm mɨrak ap hɨm me mɨtɨk kerek herwe kau kekre han kɨrak au. Herwe ap te kɨrɨak mɨtɨk nanamɨr toto enuk ek te hɨrak kɨre yaaik kɨr ein ein werek werek au.
21 Diziam outros: Estas palavras não são de endemoninhado. Pode, porventura, um demônio abrir os olhos aos cegos?
22 Jisas katɨp menmen im meit wit Jerusalem me wɨ mɨt nererik han tewenɨn nɨpaa mɨt nepɨr menmen enum mekre wɨnak ke God, hɨr pɨke nɨkaisiu weipɨr, te hɨr pɨke nanɨno nɨmɨn newenɨpi niuk me God. Me wɨ im hɨram mɨre hawɨ hɨtan.
22 E em Jerusalém havia a festa da dedicação, e era inverno.
23 Jisas ken kitet wɨnak iuwe ke God keit haau mɨt nenewem ‘Hɨnp ke mɨtɨk iuwe King Solomon.’
23 E Jesus andava passeando no templo, no alpendre de Salomão.
24 Hɨrak wen kepu en, mɨt iuwe ne Isrel neweiknɨwek nitɨwekhi, “Wɨ marmenum te ti heteiknai haiu mamɨrteiyek. Ti etpai werek werek. Ti Mɨtɨk God kehimɨtanit ti akepai haiu mɨt o au?”
24 Rodearam-no, pois, os judeus, e disseram-lhe: Até quando terás a nossa alma suspensa? Se tu és o Cristo, dize-no-lo abertamente.
25 Jisas ketpor, “Hi epei hetpi te yi ap han kitet hɨm mai werek werek au. Menmen yaaim hi hɨrɨakem heriuwe menmen iuwe me Haai kai hɨram mewepayapɨr hi keimɨn.
25 Respondeu-lhes Jesus: Já vo-lo tenho dito, e não o credes. As obras que eu faço, em nome de meu Pai, essas testificam de mim.
26 Yi ap yises hɨm mai yentar yi ap yɨre sipsip nai au. Nɨpaa hi hetpiyem!
26 Mas vós não credes porque não sois das minhas ovelhas, como já vo-lo tenho dito.
27 Sipsip nai hɨr nanɨmtau hɨm mai hi herteiri niutɨp niutɨp hɨr nisɨsa.
27 As minhas ovelhas ouvem a minha voz, e eu conheço-as, e elas me seguem;
28 Te hi ekepi te hɨr nanu nantikewa tipmain tipmain enum eik, hɨr nani au. Mɨtɨk hɨrak ap te kakri mɨt sipsip nai te hɨr ap nanises hɨm mai nanɨwaank taau.
28 E dou-lhes a vida eterna, e nunca hão de perecer, e ninguém as arrebatará da minha mão.
29 Haai kai kerek kewetau mɨt in hɨrak kinɨn menmen yapɨrwe. Mɨtɨk hak ap kakri mɨt nisesik te hɨr nanweikɨn sip nanwetɨwek nanɨwaank taau.
29 Meu Pai, que mas deu, é maior do que todos; e ninguém pode arrebatá-las da mão de meu Pai.
30 Hi etike Haai kai hawɨr wekiyakɨt wepu niutɨp.”
30 Eu e o Pai somos um.
31 Hɨrak katɨp menmen in epei au, mɨt iuwe ne Isrel pɨke neit nan te hɨr nankɨp.
31 Os judeus pegaram então outra vez em pedras para o apedrejar.
32 Jisas kitorhi, “Hi epei hɨrɨak menmen yapɨrwe me ninaan mi hises menmen Haai kai kehimɨtena hi hɨrɨakem. Me mekam miutɨp te yi eiwɨr nan yayiyep a?”
32 Respondeu-lhes Jesus: Tenho-vos mostrado muitas obras boas procedentes de meu Pai; por qual destas obras me apedrejais?
33 Mɨt iuwe ne Isrel netpɨwek, “Haiu mamitep me menmen yaaim ti hɨrɨakem au. Haiu mamitep mamɨntar ti atɨp enum, ti hɨre mɨtɨk kerekek, te ti hatɨp ti hɨrekes hɨre God.”
33 Os judeus responderam, dizendo-lhe: Não te apedrejamos por alguma obra boa, mas pela blasfêmia; porque, sendo tu homem, te fazes Deus a ti mesmo.
34 Jisas katɨp, “Hɨm me God mau tɨwei hɨram matɨp mar im:
34 Respondeu-lhes Jesus: Não está escrito na vossa lei: Eu disse: Sois deuses?
35 ‘Hi atɨp yi yɨre God.’ Haiu mertei hɨm me God mau tɨwei hɨram yaaim ap mamweikɨn matɨp hɨm ham taau. God katɨp mɨt kerek hɨrak kewetɨr hɨm mɨrak hɨr nɨre God.
35 Pois, se a lei chamou deuses àqueles a quem a palavra de Deus foi dirigida, e a Escritura não pode ser anulada,
36 God Haai kehimɨtena hɨrak keriuweta te hi han hau tɨ ik ek te yi yenmak yatɨp hi hatɨp enum hentar hi etpi hi Nɨkan ke God a?
36 «quele a quem o Pai santificou, e enviou ao mundo, vós dizeis: Blasfemas, porque disse: Sou Filho de Deus?
37 “Hi ap hɨrɨak menmen Haai kai kehimɨtena, te yi ap eiyises hɨm mai au emɨt!
37 Se não faço as obras de meu Pai, não me acrediteis.
38 Te hi hɨrɨak menmen me Haai kai. Yi yɨnapen han ekitet hɨm hi hetpiyem me Haai kai keriuweta hi han tɨ ik yentar hi mɨtɨk kerekek. Te yi han ekitet menmen hi hɨrɨakem te yi yayɨrtei werek werek han ekitet Haai kai God ketikewa hawɨr wekiyakɨt wepu han kiutɨp.”
38 Mas, se as faço, e não credes em mim, crede nas obras; para que conheçais e acrediteis que o Pai está em mim e eu nele.
39 Hɨrak katɨp menmen im epei au, hɨr pɨke nantɨwekhis nanwisɨk kakɨkre winaɨk enuk, te hɨrak kɨnaiwɨri ken.
39 Procuravam, pois, prendê-lo outra vez, mas ele escapou-se de suas mãos,
40 Hɨrak kɨnaiwɨri pɨke ken kerekir mani Jodan ken kiun wit kerek nɨpaa Jon kɨkɨr mɨt, hɨrak kewiyen.
40 E retirou-se outra vez para além do Jordão, para o lugar onde João tinha primeiramente batizado; e ali ficou.
41 Mɨt yapɨrwe hɨr nan natɨp, “Jon ap kɨrɨak menmen yaaim kɨkaap mɨt enun hɨr nɨre yaain kar ke mɨtɨk ik kɨrɨakem. Te menmen hɨrak ketpei me mɨtɨk ik ek hɨram yaaim werek.”
41 E muitos iam ter com ele, e diziam: Na verdade João não fez sinal algum, mas tudo quanto João disse deste era verdade.
42 Mɨt yapɨrwe nau en, hɨr han kitet hɨrak Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek kaknen kakɨkaap haiu mɨt.
42 E muitos ali creram nele.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.