Mateus 13
Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NTLH
1 Cɩan sɔ'n, Zozi fi yɩ́ awulo ɛbɛlɛ ɔ kɔ hɔ asue nɩn anʋan ɛlɔ. Ɔ kɔ tanlan asɩ, ɔ kɔ hehele menian'n-mɔ Nyanmɩan ninnge.
1 Naquele mesmo dia Jesus saiu de casa, foi para a beira do lago da Galileia, sentou-se ali e começou a ensinar.
2 Meninsʋnman kɔ a yɩ́ nwʋn ɛbɛlɛ. Ɔ kɔ kpati kɔ fʋ kɔ tanlan ɛlɛɛ kʋn anun asue nɩn anyɩnsʋ yɛ̂ meninsʋnman'n jijin asue nɩn anʋan.
2 A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou num barco e sentou-se; e o povo ficou em pé na praia.
3 Ɔ kɔ hehele bɛ́ ninnge dɔʋn kpa anyɩnndala nun, yɩ́ nwan: “Sʋanlan kʋn hɔlɩ yɩ́ *bele mma egua.
3 Jesus usou parábolas para ensinar muitas coisas. Ele disse:
4 Mɛlɛ mɔ ɔ 'gua'n, bie kɔ gua atɩn nɩn anʋan, nnʋnman'n-mɔ kɔ a kɔ suso kɔ li.
4 Quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Bie kʋsʋ kɔ gua nyɔbʋɛ nɩn asʋ. Ɛbɛlɛ ngɛtɩɛ nɩn a nzʋn man. Ɔ kɔ fifi ndɛ-ndɛ. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ'a ngɔ man asɩɛ bʋ.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Nan mɔ eyua'n fili'n, ɔ kɔ yala, afɩ ɔ'a nzɔ man ndɩan.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Bie kʋsʋ kɔ gua eminlan mmowe nɩn anun. Ɔ kɔ fifi. Eminlan mmowe'n kɔ fʋ kɔ gua sʋ.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas.
8 Nan bie kʋsʋ kɔ gua asɩɛ kpa nɩn asʋ, ɔ kɔ fifi. Ɔ kɔ su mma. Bie kɔ su mma ɛya kʋn, bie mma abulasian, bie kʋsʋ mma abulasan.”
8 Mas as sementes que caíram em terra boa produziram na base de cem, de sessenta e de trinta grãos por um.
9 Zozi kɔ han kɔ tʋ sʋ kɛ: “Sʋanlan m'ɔ sɩ fasie'n, ɔ fá síe!”
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Ɛhɩ, Zozi menian'n-mɔ kpunngelɩ yɩ́ a, bɛ́ nwan: “Nzukɛ ati yɛ̂ ɛ 'kan ɛjɔlɛ kele menian'n-mɔ a, ɛ bu yɩ́ anyɩnndala nun ɔ?”
10 Então os discípulos chegaram perto de Jesus e perguntaram: — Por que é que o senhor usa
11 Zozi kɔ bua bɛ́ kɛ: “Nyanmɩan Belemgbin Mân nɩn anun nvɩalɩɛ ninnge'n-mɔ, ɛmɔ sɩ yɩ́ nwʋn ɛjɔlɛ. Nan bɛ́ dɩɛ, bɛ nzɩ man yɩ́ nwʋn ɛjɔlɛ.
11 Jesus respondeu:
12 Ɔ sanlɩn kɛ sʋanlan m'ɔ le bie'n, bɛ 'gua sʋ maan ɔ sʋn. Nan sʋanlan m'ɔ le man bie'n, kaan'n muonun m'ɔ le yɩ́'n, bɛ 'tʋa yɩ́ bɛ de.
12 Pois quem tem receberá mais, para que tenha mais ainda. Mas quem não tem, até o pouco que tem lhe será tirado.
13 Ɛhɩka ati yɛ̂ mɩn 'kan ɛjɔlɛ mɩn kele bɛ́ a, mɩn bu yɩ́ anyɩnndala nun ɔ. Afɩ bɛ́ nyɩn tua yɩ́, kʋsʋ bɛ nnwun man yɩ́. Bɛ tɩ, kʋsʋ bɛ ndie man nán b'a tɩ yɩ́ bʋ.
13 É por isso que eu uso parábolas para falar com essas pessoas. Porque elas olham e não enxergam; escutam e não ouvem, nem entendem.
14 Ɔ man bɛ́ nwʋn ɛjɔlɛ'n mɔ *Ezayi hanlɩn'n kpɩnlɩn sʋ. Nyanmɩan nanndɩlɩ Ezayi sʋ ɔ hanlɩn kɛ:
14 E assim acontece com essas pessoas o que disse o
15 Ɔ sanlɩn kɛ menian sɔ'n-mɔ a sʋlʋ.
15 Pois a mente deste povo está fechada:
16 “Nan ɛmɔ dɩɛ, nyila hán ɛmɔ. Ɔ sanlɩn kɛ ɛmɔ anyɩn'n nwun asɩ, ɛsɛ ɛmɔ anzʋ'n tɩ ɛjɔlɛ.
16 Jesus continuou, dizendo:
17 Nan mɩɩn kan yɩ́ ananhɔlɛ mɩn kele ɛmɔ kɛ: Nyanmɩan mgbɔmanfʋɛ dɔʋn kpa, nʋn Nyanmɩan menian dɔʋn kpa, bɛ hulolɩ kɛ ahan bɛ nwun mɔ ɛmɔ lɛ nɩan'n, nan kʋsʋ b'a nnwun man yɩ́. Ɛsɛ bɛ hulolɩ kɛ ahan bɛ tɩ mɔ ɛmɔ lɛ tie'n, nan kʋsʋ b'a ndɩ man.”
17 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: muitos profetas e muitas outras pessoas do povo de Deus gostariam de ver o que vocês estão vendo, mas não puderam; e gostariam de ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 Ɛhɩ, Zozi nwan: “Ɛmɔ tíe, sʋanlan'n m'ɔ gua *bele nɩn anwʋn anyɩnndala nɩn abʋ'n y'ɔ le kɛ:
18 — Então escutem e aprendam o que a
19 Mɛlɛ mɔ sʋanlan kʋn kɔ tɩ Anwunno Belemgbin Mân nɩn anwʋn ɛjɔlɛ m'ɔ ndɩ man yɩ́ bʋ'n, anɩn sʋanlan sɔ'n tɩ kɛ bele mma'n m'ɔ gualɩ atɩn nɩn anʋan'n. Ɛjɔlɛ'n mɔ ɔ'a tɩ'n, Abɔnsanmʋn ba ɔ yɩ fi yɩ́ ti anun.
19 As pessoas que ouvem a mensagem do vem e tira o que foi semeado no coração delas.
20 Bele mma'n m'ɔ gualɩ lɩka mɔ nyɔbʋɛ'n wɔ'n y'ɔ le sʋanlan ɛhɩ m'ɔ tɩ Anwunno Belemgbin Mân nɩn anwʋn ɛjɔlɛ nɩn an, ɔ le fɛ elie ɔ ka ɛbɛlɛ ɔ sɔ nun'n.
20 As sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras são as pessoas que ouvem a mensagem e a aceitam logo com alegria,
21 Sʋanlan sɔ'n mman man ɛjɔlɛ'n nzɔ man ndɩan yɩ́ nun. Ɔ de di mɛlɛ kaan bie. Ɛjɔlɛ sɔ'n dunman nun, sɛ bɛ kele yɩ́ ahʋlʋwa anaan ɔ nwun yalɛ kaan ala a, anɩn yɩ́ eyue ɔ.
21 mas duram pouco porque não têm raiz. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
22 M'ɔ gualɩ eminlan mmowe nɩn anun'n y'ɔ le sʋanlan ɛhɩ m'ɔ tɩ Anwunno Belemgbin Mân nɩn anwʋn ɛjɔlɛ'n, nan kʋsʋ eyuadɩ nɩn anun ninnge'n-mɔ anwʋn nzusue'n nʋn anyɩnbʋlʋ anyanbɛnwʋn'n cɩcɩ ɛjɔlɛ sɔ'n. Ɔ man ɔ nzu man mma.
22 Outras pessoas são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem, mas as preocupações deste mundo e a ilusão das riquezas sufocam a mensagem, e essas pessoas não produzem frutos.
23 M'ɔ gualɩ asɩɛ kpa nɩn asʋ'n y'ɔ le sʋanlan ɛhɩ m'ɔ tɩ Anwunno Belemgbin Mân nɩn anwʋn ɛjɔlɛ nɩn an, ɔ tɩ yɩ́ bʋ'n. Ɔ su mma. Bie su ɛya kʋn, bie su abulasian, bie kʋsʋ su abulasan.”
23 E as sementes que foram semeadas em terra boa são aquelas pessoas que ouvem, e entendem a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, cem; outras, sessenta; e ainda outras, trinta vezes mais do que foi semeado.
24 Ɛhɩ anzin, Zozi kɔ bu anyɩnndala kʋn biekun kɔ hele bɛ́. Yɩ́ nwan: “Ɛ 'nwun like mɔ Anwunno Belemgbin Mân'n soman yɩ́'n: Ɔ soman sʋanlan kʋn mɔ ɔ'a gua *bele yɩ́ ebo nɩn asʋ ɔ.
24 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
25 Nan kɔngɔɛ mɔ menian'n-mɔ kʋalaa yuelɩ dɩda'n, yɩ́ kpɔfʋɛ kʋn kɔ a kɔ lolua ndile ɛtɛ bele nɩn anun, cuein yɛ̂ ɔ hɔlɩ ɔ.
25 Certa noite, quando todos estavam dormindo, veio um inimigo, semeou no meio do trigo uma erva ruim, chamada joio, e depois foi embora.
26 Bele'n fifili dede mɔ ɔ 'ju yɩ́ esúe tɛmʋn'n, ndile ɛtɛ'n kɔ fa ebo'n.
26 Quando as plantas cresceram, e se formaram as espigas, o joio apareceu.
27 “Sʋanlan'n m'ɔ le ebo nɩn ajunmanfʋ'n-mɔ walɩ tʋlɩ yɩ́, bɛ́ nwan: ‘Yɛ́ Mɩn, bele yɛ̂ ɛ lualɩ ɔ. Nan ndile ɛtɛ'n mɔ ɔ'a fifi nun'n, ɔ fi nin?’
27 Aí os empregados do dono das terras chegaram e disseram: “Patrão, o senhor semeou sementes boas nas suas terras. De onde será que veio este joio?”
28 “Mɩnlɩan'n nwan: ‘Kpɔfʋɛ bie yɛ̂ ɔ'a li junman sɔ nɩn ɔ.’
28 — “Foi algum inimigo que fez isso!”, respondeu ele.
29 “Mɩnlɩan'n nwan: ‘Cɛcɛ, sɛ ɛmɔ tutu a, bɛ 'ba tutu bele'n bɛ bʋka sʋ.
29 — “Não”, respondeu ele, “porque, quando vocês forem tirar o joio, poderão arrancar também o trigo.
30 Nan ɛmɔ mán ɔ há nun dede ɔ jú bele nɩn ɛtɩɛ tɛmʋn. Sɛ ɔ ju yɩ́ ɛtɩɛ tɛmʋn an, mɩn 'kan mɩn kele bɛ́ mɔ bɛ 'tɩ'n kɛ: Ɛmɔ lí mʋa bɛ tútu ndile ɛtɛ nɩn abʋ bɛ cɩ́cɩ yɩ́ bɔ́lɛ bɔ́lɛ bɛ tʋ́ nun sɩ̂n bɛ yála yɩ́. Sian'n, ɛmɔ tɩ́ bele'n bɛ hɔ́ wúla yɩ́ mɩ́n ésie nɩn anun.’”
30 Deixem o trigo e o joio crescerem juntos até o tempo da colheita. Então eu direi aos trabalhadores que vão fazer a colheita: ‘Arranquem primeiro o joio e amarrem em feixes para ser queimado. Depois colham o trigo e ponham no meu depósito.’ ”
31 Zozi kɔ bu anyɩnndala biekun kɔ hele bɛ́, yɩ́ nwan: “Anwunno Belemgbin Mân'n, ɔ tɩ kɛ muntadɩ baa mɔ sʋanlan a fa a hɔ a lua yɩ́ ebo sʋ ɔ.
31 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
32 Ninnge mma'n mɔ bɛ dua'n, yɩ́ y'ɔ tɩ bɛ́ nunhan kaan kpa nɩn ɔ. Nan kʋsʋ sɛ ɔ fifi a, ɔ nyin tala ninnge mma'n-mɔ kʋalaatin. Ɔ kaci dukpa nnʋnman'n-mɔ ba bɛ nwʋn bɛ́ sâ yɩ́ sa mma'n-mɔ asʋ.”
32 Ela é a menor de todas as sementes; mas, quando cresce, torna-se a maior de todas as plantas. Ela até chega a ser uma árvore, de modo que os passarinhos vêm e fazem ninhos nos seus ramos.
33 Zozi kɔ bu anyɩnndala kʋn biekun kɔ hele bɛ́. Yɩ́ nwan: “Anwunno Belemgbin Mân'n tɩ kɛ balasua kʋn mɔ ɔ'a fa fali ayile ɔ'a fɔtɔ fali cilo abulaa nʋn nnun ɔ. Ɔ wɔ ɛbɛlɛ dede fali nɩn a tu.”
33 Jesus contou mais esta parábola para o povo:
34 Ɛjɔlɛ ɛhɩ kʋalaa mɔ ɔ 'kan kele menian'n-mɔ'n, ɔ bu yɩ́ anyɩnndala nun. Sɛ ɔ'a mmun man anyɩnndala a, ɔ ngan man ɛjɔlɛ'n ɔ ngele man bɛ́.
34 Jesus usava parábolas para dizer tudo isso ao povo. Ele não dizia nada a eles sem ser por meio de parábolas.
35 Ɛhɩ m'ɔ yɔlɩ'n manlɩn ɛjɔlɛ'n mɔ Nyanmɩan kpɔmanfʋɛ'n hanlɩn'n kpɩnlɩn sʋ. Nyanmɩan manlɩn kpɔmanfʋɛ'n hanlɩn kɛ:
35 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito: “Usarei parábolas quando falar com esse povo e explicarei coisas desconhecidas desde a criação do mundo.”
36 Mɔ Zozi hanlɩn sɔ yuelɩ'n, ɔ gualɩ meninsʋnman nɩn atɩn yɛ̂ ɔ hɔlɩ awulo ɔ. Yɩ́ menian'n-mɔ kpunngelɩ yɩ́ a, bɛ́ nwan: “Tu ndile ɛtɛ'n m'ɔ fifi ebo nɩn asʋ nɩn anwʋn anyɩnndala nɩn abʋ kele yɛ́.”
36 Então Jesus deixou a multidão e voltou para casa. Os discípulos chegaram perto dele e perguntaram: — Conte para nós o que quer dizer a
37 Zozi nwan: “Sʋanlan'n m'ɔ le gua *bele mma kpa'n y'ɔ le *Mân Baa'n.
37 Jesus respondeu:
38 Ebo'n y'ɔ le mân'n. Bele mma kpa'n y'ɔ le bɛ́ mɔ bɛ́ tɩ Anwunno Belemgbin Mân nɩn anun menian'n. Ndile ɛtɛ'n, y'ɔ le bɛ́ mɔ bɛ tɩ Abɔnsanmʋn menian'n.
38 O terreno é o mundo. As sementes boas são as pessoas que pertencem ao .
39 Kpɔfʋɛ'n mɔ ɔ'a lua ndile ɛtɛ'n y'ɔ le Abɔnsanmʋn. Bele mma nɩn ɛtɩɛ tɛmʋn'n y'ɔ le mân nɩn ayuelɩɛ nun, yɛ̂ bɛ́ mɔ bɛ 'tɩ ebo'n y'ɔ le nyanmɩansʋ mmɔfʋɛ'n-mɔ.
39 O inimigo que semeia o joio é o próprio Diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os que fazem a colheita são os anjos.
40 “Kɛmɔ bɛ tutu ndile ɛtɛ nɩan an, bɛ gua yɩ́ sɩ̂n nɩn anun'n, sɛ mân nɩn ayuelɩɛ'n ju a, kɛ bɛ 'yɔ yɩ́ nɩn anɩn.
40 Assim como o joio é ajuntado e jogado no fogo, assim também será no fim dos tempos.
41 Mân Baa'n 'sʋan yɩ́ nyanmɩansʋ mmɔfʋɛ'n-mɔ maan bɛ yɩ bɛ́ kʋalaa mɔ bɛ man ɛhɩnlɩn-mɔ tɔ ɛtɛ nɩn anun ɔ nʋn bɛ́ mɔ bɛ yɔ ɛtɛ'n fi yɩ́ Belemgbin Mân nɩn anun.
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, e eles ajuntarão e tirarão do seu Reino todos os que fazem com que os outros pequem e também todos os que praticam o mal.
42 Bɛ yɩ bɛ́ a, bɛ 'gua bɛ́ sɩ̂n gɔhɩɩn nɩn anun. Ɛbɛlɛ yɛ̂ bɛ 'sun bɛ kʋan bɛ́ je nɩn ɔ.
42 Depois os anjos jogarão essas pessoas na fornalha de fogo, onde vão chorar e ranger os dentes de desespero.
43 Nan menian mɔ bɛ́ nyɩn sɔ Nyanmɩan'n, bɛ 'ta bɛ́ Sɩ Belemgbin Mân nɩn anun kɛ sɛnzɛ m'ɔ lɛ ta ɔ. M'ɔ sɩ fasie'n, ɔ fá sie!”
43 Então o povo de Deus brilhará como o sol no Reino do seu Pai. Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
44 Ɛhɩ, Zozi nwan: “Anwunno Belemgbin Mân'n tɩ kɛ esika kɔkɔlɛ m'ɔ fɩa ebo kʋn asʋ. Sʋanlan m'ɔ kɔ fite sʋ'n, yɩ́ kʋsʋ ɔ fa fɩa biekun. Ɔ di fɛ, ɔ tɔnɩn yɩ́ nwʋn ninnge'n kʋalaatin ɔ to ebo sɔ'n.
44 — O
45 “Ɛsɛ Anwunno Belemgbin Mân'n tɩ kɛ watafʋɛ kʋn m'ɔ lɛ kpʋnndɛ afile nganlanman to ɔ.
45 — O
46 Mɛlɛ m'ɔ kɔ nwun kʋn m'ɔ tɩ kpa'n, ɔ kɔ tɔnɩn yɩ́ nwʋn ninnge'n kʋalaatin ɔ to afile sɔ'n.
46 Quando encontra uma pérola que é mesmo de grande valor, ele vai, vende tudo o que tem e compra a pérola.
47 “Ɛsɛ Anwunno Belemgbin Mân'n tɩ kɛ dada mɔ bɛ gua yɩ́ jenvie nɩn anun ɔ. Ejue ngacile kʋalaa wʋlʋ nun.
47 — O
48 Ɔ yi a, bɛ hyʋhyʋɩn gua fie bɛ tanlan asɩ bɛ kpa ejue'n-mɔ anun. Bɛ gua mgbakpa'n-mɔ ece nun yɛ̂ ɛtɛ ɛtɛ'n-mɔ, bɛ ju bɛ gua.
48 E, quando está cheia, os pescadores a arrastam para a praia e sentam para separar os peixes: os que prestam são postos dentro dos cestos, e os que não prestam são jogados fora.
49 Mân nɩn ayuelɩɛ nun kɛ ɔ 'ba yɔ yɩ́ nɩn anɩn. Nyanmɩansʋ mmɔfʋɛ'n-mɔ 'ba sie menin mgbakpa'n-mɔ ebue kʋn
49 No fim dos tempos também será assim: os anjos sairão, e separarão as pessoas más das boas,
50 bɛ gua ɛtɛfʋɛ'n-mɔ sɩ̂n gɔhɩɩn nɩn anun. Ɛbɛlɛ yɛ̂ bɛ 'sun bɛ kʋan bɛ́ je nɩn ɔ.”
50 e jogarão as pessoas más na fornalha de fogo. E ali elas vão chorar e ranger os dentes de desespero.
51 Zozi kɔ bisa yɩ́ menian'n-mɔ kɛ: “Asʋ ɛmɔ a tɩ ɛjɔlɛ ɛhɩ-mɔ abʋ ɔ?”
51 Então Jesus perguntou aos discípulos: — Sim! — responderam eles.
52 Ɛhɩ a, Zozi nwan: “Ɛhɩka ati, mala nɩn asʋ kpain biala m'ɔ kɔ kaci Anwunno Belemgbin Mân nɩn anun sʋanlan'n, anwʋndɩɛ'n m'ɔ nyan yɩ́'n, ninnge nvʋfɔlɛ wɔ nun yɛ̂ nnaba kʋsʋ wɔ nun.”
52 Jesus disse:
53 Mɔ Zozi yuelɩ anyɩnndala ɛhɩ-mɔ bubu'n, ɔ fi ɛbɛlɛ
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas , saiu dali
54 ɔ kɔ hɔ kulo'n mɔ bɛ talɩ yɩ́ nɩn asʋ. Ɔ kɔ wʋlʋ asɔnɩn sua nɩn anun ɔ kɔ hehele ɛbɛlɛ menian'n-mɔ ninnge, ɛjɔlɛ'n kɔ sin bɛ́ kʋalaa mɔ bɛ wɔ ɛbɛlɛ nɩn anwʋn kpa. Bɛ́ nwan: “Ɔ nyanlin ngɛlɛ ɛhɩ nin? Tunmin benin yɛ̂ ɔ fa yɔ asinbɛnwʋn ninnge ɛhɩ-mɔ ɔ?
54 e voltou para a cidade de Nazaré, onde ele tinha morado. Ele ensinava na sinagoga , e os que o ouviam ficavam admirados e perguntavam: — De onde vêm a sabedoria dele e o poder que ele tem para fazer milagres?
55 Nán junnvʋɛ nɩn awa belenzua nɩn ɔ? Nán yɩ́ nin y'ɔ le Mali ɔ? Nán yɩ́ nianman mmelenzua'n-mɔ y'ɔ le Zʋakɩ, Zozɛfʋ, Simʋn nʋn Zudɩ ɔ?
55 Por acaso ele não é o filho do carpinteiro? A sua mãe não é Maria? Ele não é irmão de Tiago, José, Simão e Judas?
56 Yɩ́ nianman mmalasua'n-mɔ kʋalaa, bɛ nnʋn man yɛ́ yɛ̂ ɔ gua ɛwa ɔ? Ɔ nʋn tunmin ɛhɩ kʋalaa fi nin?”
56 Todas as suas irmãs não moram aqui? De onde é que ele consegue tudo isso?
57 Ajʋnlɩn sɔ'n m'ɔ wɔ bɛ́ ti anun'n maan b'a nnwun man asɩ b'a nne man Zozi b'a nni man. Ɛhɩ a, Zozi kɔ han kɔ hele bɛ́ kɛ: “Nyanmɩan kpɔmanfʋɛ kʋn, yɩ́ kulo nɩn asʋ nʋn yɩ́ afilie nɩn anun menian'n-mɔ mmu man yɩ́ like.”
57 Por isso ficaram desiludidos com ele. Mas Jesus disse:
58 Dedi'n mɔ ɛbɛlɛ menian'n-mɔ le man yɩ́ nɩn ati, Zozi a nyɔ man asinbɛnwʋn ninnge dɔʋn.
58 Jesus não pôde fazer muitos milagres ali porque eles não tinham fé.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.