Lucas 4
Yanesha' NT (AME_TBL) vs NTLH
1 Allempoña Jesúspaʼ oʼ err Jordanasot̃. Ñañapaʼ añ eʼñe chorrenaya Parets Puecamquëñ ñeñt̃ña anmueʼña all amayo.
1 Jesus, cheio do Espírito Santo, voltou do rio Jordão e foi levado pelo Espírito ao deserto.
2 Att̃oña allpaʼ oʼ huapoña oneñet̃, mueneñ oʼch atet̃ p̃atyes ñeñt̃ ama pocteyeʼ enteno Pompor. Allñapaʼ ama rreno eʼñe aña t̃orrena att̃och etsotuan ora allohuen ñeñt̃ cohuentetsa Pomporecop. Ñeñt̃oʼmarña amaʼt oʼ paʼtatsoch c̈harramatpaʼ amaʼt coñeʼt̃apaʼ ama es rreno. Oʼña paʼtatsoch c̈harramatuapaʼ c̈ho cheporratsa.
2 Ali ele foi tentado pelo Diabo durante quarenta dias. Nesse tempo todo ele não comeu nada e depois sentiu fome.
3 Allempoña oneñet̃ att̃o topatosan Jesúspaʼ atet̃ otos: —P̃a ñerraʼm poʼñoc̈ht̃eʼ Parets Puechemerep̃paʼ oʼch p̃ot: Añ mapueʼ puenasepaʼ pan.
3 Então o Diabo lhe disse: — Se você é o Filho de Deus, mande que esta pedra vire pão.
4 Jesúsñapaʼ atet̃ otap̃: —Napaʼ ama nemno oʼch atet̃ nep̃a t̃arroʼmar Yompor poʼñoñ ñeñt̃ anuaret̃ ahuat̃ot̃eñ ñeñt̃paʼ atet̃ oteney: “Allohueney acheñeneshohueneypaʼ ama eʼñe rreñtsa ñapuet̃ yocrram̃ yepeno. Añeʼnaña yocrram̃ yepen yecamquëñecop ñeñt̃ allohuen allpon oteney Yompor.”
4 Jesus respondeu:
5 Allempoña oneñet̃paʼ oʼ anem̃ all atarr aspent̃o eʼñe aʼnoso. Allot̃ña gatyesuererr allohuen ñeñt̃ allpon all am̃chaʼtaret̃etyena paʼnamen acheñeneshaʼ ñeñt̃ yec̈haʼyetsa errap̃aren añe patsro. Allot̃ña amaʼt mamesha cohuospaʼ eʼñe orreʼtuena erracmañen.
5 Aí o Diabo levou Jesus para o alto, mostrou-lhe num instante todos os reinos do mundo
6 Oneñet̃ñapaʼ alla oterranerr Jesús: —Ora allohuen ñeñt̃ oʼ pentyesua ñeñt̃paʼ eʼñe nocma t̃arroʼmar ñeñt̃paʼ na aparet̃. Ñerraʼm eseshaʼ nemnen oʼch nap̃paʼ napaʼ nap̃chaʼcaʼye. Ñeñt̃oʼmar t̃eʼpaʼ oʼch notap̃, ñerraʼm na pemaʼyocheñot̃en oʼch peconcorpanaʼtna, napaʼ napap̃chaʼ ora all am̃chaʼtaret̃etyenet all atarr cohuentatyeñet, eʼñe ora allohuen ñeñt̃paʼ eʼñech p̃ocma.
6 e disse: — Eu lhe darei todo este poder e toda esta riqueza, pois tudo isto me foi dado, e posso dar a quem eu quiser.
7 — ausente —
7 Isto tudo será seu se você se ajoelhar diante de mim e me adorar.
8 Jesúsñapaʼ alla otererr: —T̃eʼpaʼ oʼch orrerrep̃ oneñet̃e. Napaʼ ama nemno oʼch atet̃ nep̃a t̃arroʼmar Yompor poʼñoñ ñeñt̃ anuaret̃ ñeñt̃paʼ atet̃ oteney: “Añach ñapuet̃ yemaʼyochena Yeyomporer ñeñt̃ Yepartseshar yepen, eʼñech ñapt̃a yesherbeʼ.”
8 Jesus respondeu:
9 Allempoña oneñet̃paʼ oʼ anerranerr Jesús Jerusaléño. Allñapaʼ aʼtapatos nanac eno allohuanen Parets paʼpaquëll. Allñapaʼ otuererr: —P̃apaʼ ñerraʼm poʼñoc̈ht̃eʼ Parets Puechemerep̃ t̃eʼpaʼ p̃omacha arrot̃ t̃arroʼmar amach p̃aʼtserrp̃o
9 Depois o Diabo o levou a Jerusalém e o colocou na parte mais alta do Templo e disse: — Se você é o Filho de Deus, jogue-se daqui,
10 t̃arroʼmar Parets poʼñoñ ñeñt̃ anuaret̃ ñeñt̃paʼ amaʼtña atet̃ oten:
10 pois as Escrituras Sagradas afirmam: “Deus mandará que os seus anjos cuidem de você.
11 — ausente —
11 Eles vão segurá-lo com as suas mãos, para que nem mesmo os seus pés sejam feridos nas pedras.”
12 Allempoña Jesúspaʼ alla otererr: —Añpaʼc̈hoʼña anuaret̃ Yompor poʼñoño, ñeñt̃paʼ atet̃ oten: “Amach yaʼllocchameʼtatsche Yeyomporer ñeñt̃ Yepartseshar yepen.”
12 Então Jesus respondeu:
13 Allempoña oneñet̃ topatuahuan Jesús paʼnamenot̃paʼ oʼ ahuerr oʼ cac̈hpaʼner allponmat t̃arroʼmar oneñet̃ c̈hocma topach.
13 Quando o Diabo acabou de tentar Jesus de todas as maneiras, foi embora por algum tempo.
14 Allempoña Jesúspaʼ oʼ alla ahuerr Galileo. Ñapaʼ añ atarr ahuamencat̃ peneʼ Parets Puecamquëñ. Errap̃aren Galileoʼmar oʼ eʼñe eʼmareʼtuet ñeñt̃ atet̃ p̃aʼyena Jesús.
14 Jesus voltou para a região da Galileia, e o poder do Espírito Santo estava com ele. As notícias a respeito dele se espalhavam por toda aquela região.
15 All apc̈haʼyena judioneshaʼ poʼprahuetopaʼ ñañapaʼ all yec̈hatyenanet. Att̃oña allohuen acheñeneshaʼpaʼ atarr cohuen enteñet.
15 Ele ensinava nas sinagogas e era elogiado por todos.
16 Att̃eñapaʼ oʼ alla c̈herr Nazareto all yec̈hacheʼt̃ pompor allempo cheshenaʼ. Pamt̃arrña allempo c̈hap yet̃ allempo c̈hocma amesen judioneshaʼ, Jesúsñapaʼ oʼ ahuoʼ judioneshaʼ poʼprahuo, ñapaʼc̈hoʼ atet̃ yec̈hena. Oʼ c̈hap puerahuopaʼ allñapaʼ t̃omos allchaʼ lleyatan acheñeneshaʼ Yompor poʼñoñ.
16 Jesus foi para a cidade de Nazaré, onde havia crescido. No sábado, conforme o seu costume, foi até a sinagoga . Ali ele se levantou para ler as Escrituras Sagradas ,
17 Allñapaʼ añ apet libro ñeñt̃ alloʼtsen Isaías poʼñoñ ñeñt̃ aʼm̃tayeʼt̃ Yompor poʼñoñ ahuat̃. Ñañapaʼ toran libropaʼ all entan ñoñets ñeñt̃ atet̃ aquellcaret̃ ñocop, ñeñt̃ñapaʼ atet̃ oten:
17 e lhe deram o livro do profeta Isaías. Ele abriu o livro e encontrou o lugar onde está escrito assim:
18 — ausente —
18 “O Senhor me deu o seu Espírito.
19 — ausente —
19 e anunciar que chegou o tempo
20 Oʼ lleyatuanetpaʼ oʼ alla eʼtam̃perran libro apuerran ñeñt̃ sherbets all puerahuo. Allempoñapaʼ oʼ alla anorruerr. Allohuenña acheñeneshaʼ ñeñt̃ puerahuoʼtsaʼyen ñetñapaʼ atarr cohuanrrorteñet Jesús.
20 Jesus fechou o livro, entregou-o para o ajudante da sinagoga e sentou-se. Todas as pessoas ali presentes olhavam para Jesus sem desviar os olhos.
21 Ñañapaʼ atet̃ otanet: —Att̃oʼ oʼ seʼmhua añ ñoñetspaʼ t̃eʼñapaʼ oʼ eʼñe c̈herr att̃och eʼñe etsoterra ñeñt̃ atet̃ aquellcaret̃ ahuat̃ot̃eñ.
21 Então ele começou a falar. Ele disse:
22 Allohuenña acheñeneshaʼpaʼ eʼñe cohuen eñoraʼyenet Jesúsocop. Atarr coc̈hneshaʼ enteññañet poʼñoñ ñeñt̃ atet̃ serrpareʼtatyenanet. Ñetñapaʼ atet̃ otannaʼtyenet: —Errot̃enot̃uañacaʼyeña atarr coc̈hneshareʼ serrpareʼtatyeney. Ñapaʼ añacaʼye José puechemer.
22 Todos começaram a elogiar Jesus, admirados com a sua maneira agradável e simpática de falar, e diziam: — Ele não é o filho de José?
23 Jesúsñapaʼ atet̃ oterraneterr: —Sapaʼ ñeñt̃ atet̃ oʼ seʼmareʼton ñeñt̃ atet̃ norrtatyenaʼ ahuaña Capernaumo t̃eʼña sapaʼ c̈ha semneñ oʼch soten añ ñoñets ñeñt̃ecma mueneʼ yotannena amaʼt ahuat̃ot̃eñ: “P̃a ñeñt̃ep̃ aʼcrratañtetsa t̃eʼpaʼ oʼch p̃aʼcrrata eʼñe p̃añeña”, t̃arroʼmar sapaʼ añt̃eʼ semnen oʼch atet̃ norrtat ñam̃a arr cohuen eʼñe ya yaʼnetsro atet̃ norrtatenaʼ ahuaña Capernaumo.
23 Então Jesus disse:
24 T̃arraña napaʼ poʼñoc̈h oʼch notas: —Ñeñt̃ aʼm̃teneʼ Yompor poʼñoñ amaʼt puesheñarra ama eñalleña ñeñt̃ eʼñe cohuen enten allohuen pamoʼtseshaʼ ñeñt̃ parro yec̈henet all eʼñe ñet paʼnetsreto.
24 E continuou:
25 Napaʼ poʼñoc̈h t̃eʼpaʼ añchaʼ neyerpatasa ñeñt̃ atet̃ peʼt̃ Elías ñeñt̃ aʼm̃tayeʼt̃ Yompor poʼñoñ ahuat̃. Ñehua, allempopaʼ oʼ maʼpa char ñam̃a poʼpoñ pueshmet charpaʼ nanac chares amaʼt mameshapaʼ ama huateno ñeñt̃oʼmarña orrta muec̈heñets erracmañen all anetso ñeñt̃ Israel all yec̈heʼt̃ Elías. Ñam̃a amaʼt shonteñ israelenaʼtar ñeñt̃ rret̃orrnaneshatyets allempo, t̃arraña Yomporñapaʼ ama alleyeʼ mueñanoña Elías att̃och yenposan amaʼt puesheñarra rret̃orrnaneshaʼ ñeñt̃ eʼñe pamoʼts pen ña. Arra mueñe poʼpoñ anetso ñeñt̃ paʼsoʼcheñ Sarepta ñeñt̃ allara Sidón alloʼtsen puesheñarr rret̃orrnaneshaʼ, ñañapaʼ ñeñt̃a yenpos.
25 Eu digo a vocês que, de fato, havia muitas viúvas em Israel no tempo do profeta Elias, quando não choveu durante três anos e meio, e houve uma grande fome em toda aquela terra.
26 — ausente —
26 Porém Deus não enviou Elias a nenhuma das viúvas que viviam em Israel, mas somente a uma viúva que morava em Sarepta, perto de Sidom.
27 Elloña oʼch alla neyerpaterrserr poʼpoñ ñeñt̃ atet̃ peʼt̃ ñam̃a Eliseo, ñapaʼc̈hoʼña ñeñt̃ aʼm̃tayeʼt̃ Yompor poʼñoñ ahuat̃. Ñehua, allempopaʼ shonteʼ israelenaʼtarneshaʼ ñeñt̃ osyen puetsarñats ñeñt̃ otenet lepra all anetso Israel all yec̈heʼt̃ Eliseo. T̃arraña amaʼt att̃eñ amaʼt puesheñarrot̃apaʼ ama aʼcrratereña Eliseo eʼñe all Israelo. Ñapaʼ aña aʼcrraterr ñeñt̃ poʼpoñenaʼtar acheñ ñeñt̃paʼ añ paʼsoʼcheñ Naamán ñeñt̃paʼ poʼpoñ anetsoʼmarneshaʼ; ñeñt̃ paʼnetser penpaʼ añ paʼsoʼcheñ Siria.
27 Havia também muitos leprosos em Israel no tempo do profeta Eliseu, mas nenhum deles foi curado. Só Naamã, o sírio, foi curado.
28 Acheñeneshaʼña allempo eʼmet ñeñt̃ atet̃ yerpatanet Jesúspaʼ ñeñt̃ña atarr atsrreʼmatahuet allohuenet ñeñt̃ puerahuoʼtsaʼyen.
28 Quando ouviram isso, todos os que estavam na sinagoga ficaram com muita raiva.
29 Ñetña tantrraʼtetpaʼ oʼ mueñoʼteret allot̃ paʼnetsretot̃. Chetaʼneret, allot̃paʼ arr anmet allohua huañen pocoll allot̃ eʼñe atseret̃tena allchaʼ huaporeʼchet att̃och muetsatachet.
29 Então se levantaram, arrastaram Jesus para fora da cidade e o levaram até o alto do monte onde a cidade estava construída, para o jogar dali abaixo.
30 T̃arraña amaʼt huaporeʼchetañ, Jesúsñapaʼ oʼ chopeʼchnerr amaʼt all shontena acheñeneshaʼ. Ñañapaʼ all chetaʼtnerra rroc̈hopaʼ oʼ ahuerr.
30 Mas ele passou pelo meio da multidão e foi embora.
31 Allempoñapaʼ oʼ alla ahuerrerr anetso Capernaumo allara Galilea. Pamt̃arrña allempo c̈hap yet̃ñats allempo amesen judioneshaʼ ñañapaʼ oʼ ahuoʼ poʼprahueto. Allñapaʼ yec̈hatyesosan acheñeneshaʼ.
31 Então Jesus foi para Cafarnaum, uma cidade da região da Galileia. Ali ele ensinava o povo nos sábados.
32 Ñeñt̃ atet̃ yec̈hatenanet, acheñeneshaʼñapaʼ att̃a cohuanrrorteñet. T̃arroʼmar ñapaʼ atet̃ yec̈hatenanet ñerraʼmrrat̃eʼ ñeñt̃ allsensaret̃tetsa Partseshot̃.
32 Eles estavam muito admirados com a sua maneira de ensinar, pois Jesus falava com autoridade.
33 Puesheñarrña yacma ñeñt̃ alloʼtsen puerahuo, ñeñt̃ñapaʼ añ chorrenaya oneñet̃. Ñaña rranareʼtapaʼ atet̃ otapan Jesús:
33 Havia um homem na sinagoga que estava dominado por um demônio. O homem gritou:
34 —¿Esoʼmareʼtchaʼña errot̃ pep̃osey Jesúso, p̃a ñeñt̃ep̃ nazaretoʼmarneshap̃? Añecopt̃eʼ pehuapa oʼch p̃aʼchencaterrey. Napaʼ oʼ neñotapap̃. P̃apaʼ atarr Partsop̃ añ pellsenseneʼ P̃ompor ñeñt̃ atarr nanac Parets.
34 — Ei, Jesus de Nazaré! O que você quer de nós? Você veio para nos destruir? Sei muito bem quem é você: é o Santo que Deus enviou!
35 T̃arraña Jesúspaʼ ama muenache oʼch eñoranaʼcha. Ñañapaʼ atet̃ och: —Pemma, t̃eʼpaʼ c̈hop̃aña cac̈hpaʼnerreʼña añ acheñer. Oneñet̃ñapaʼ c̈ha atanman yacmapaʼ alla oʼshsheʼma eʼñe all shontena allohuen acheñeneshaʼ. Allempoñapaʼ oʼ cac̈hpaʼner eʼñe att̃a, ama errot̃ p̃aʼnme.
35 Então Jesus ordenou ao demônio: Em frente de todos, o demônio atirou o homem no chão e saiu dele sem lhe causar nenhum ferimento.
36 Acheñeneshaʼñapaʼ c̈ha atarr t̃oratsp̃anet pueyoc̈hret. Ñetñapaʼ atet̃ otannaʼtyeset: —Taʼmcaʼye, errot̃ent̃eʼcaʼyeña Jesús poʼñoñ, atarrepaʼt huomenc poʼñoñ pen. Eʼñe atet̃ ñerraʼmrrat̃eʼ ñeñt̃ allsensaret̃tetsa ñeñt̃ atarr ahuamencat̃eshaʼ. Amaʼt oneñet̃ errot̃ otenpaʼ atet̃c̈hoʼ p̃ateñ. Poʼñoc̈hcaʼye t̃eʼpaʼ oʼ c̈haʼnerr oneñet̃.
36 Todos ficaram espantados e diziam uns para os outros: — Que tipo de palavras são essas? Este homem, com autoridade e poder, expulsa os espíritos maus, e eles vão embora.
37 Allempoñapaʼ erracmañen allampañoʼmar serrpareʼtyeset ñeñt̃ atet̃ pena Jesús.
37 E as notícias a respeito de Jesus se espalharam por toda aquela região.
38 Allempoña Jesúspaʼ c̈haʼnerr puerahuot̃ oʼ ahuoʼ ñam̃a Simón paʼpacllo. Allña Simón paʼsoʼmuepaʼ c̈ha atsnaʼten, c̈ha atarr nanac hueraten. Otapet Jesús: —T̃eʼ yapaʼ yemneñ oʼch p̃aʼcrratos atsnañet̃.
38 Jesus saiu da sinagoga e foi até a casa de Simão. A sogra de Simão estava doente, com febre alta; e contaram isso a Jesus.
39 Allempoña Jesúspaʼ oʼ ponmosana atsnañet̃paʼ c̈ha aʼhuañam̃p̃soseʼña poʼurateña. Allempoña oʼ metua poʼurateñapaʼ allent̃a tanta oʼ agapapanet eʼñe cohuen oʼ yemaʼtapanet.
39 Aí ele foi, parou ao lado da cama dela e deu uma ordem à febre. A febre saiu da mulher, e, no mesmo instante, ela se levantou e começou a cuidar deles.
40 Ñeñt̃e yet̃rocma allempo oʼ emuena atsneʼpaʼ acheñeneshaʼña allohuenet ñeñt̃ atsnaʼtyets pamoʼtseshaʼ ñetñapaʼ oʼ huapatyesnenet atsnañet̃ eʼñe Jesúsesho. Ñañapaʼ naʼyesapanet pot ñesheto puesheñaʼttset, att̃oña aʼcrratyesapanet allohuenet.
40 Depois de anoitecer , todos os que tinham amigos enfermos, com várias doenças, os levaram a Jesus. Ele pôs as suas mãos sobre cada um deles e os curou.
41 Ñam̃a shonteʼ acheñeneshaʼ cac̈hpatatyesapanet oneñet̃ ñeñt̃ puerranarot̃ otnomueʼ Jesús: —P̃apaʼ ñeñt̃ep̃ eʼñe poʼñoc̈h Parets Puechemerep̃. T̃arraña Jesúspaʼ aʼmtsoñeñtanet, ama muenataneto oʼch eñoranaʼtnomet, t̃arroʼmar ñetpaʼ eʼñe eñotnomet ñapaʼ ñeñt̃ Cristotets.
41 Os demônios saíram de muitas pessoas, gritando: — Você é o Filho de Deus! Eles sabiam que Jesus era o
42 Tsapat̃ña oʼ puetarenpaʼ Jesúsñapaʼ ahuaʼmuen aʼyo all ama acheñempañoyaye. Acheñeneshaʼñapaʼ eʼnameʼtaʼmueñet. Att̃eñapaʼ oʼ c̈hapaʼmuenet alloʼtsen Jesús. Ñetñapaʼ ama mueneñeto oʼch erra saʼnmanet.
42 Quando amanheceu, Jesus saiu da cidade e foi para um lugar deserto. Mas a multidão começou a procurá-lo, e, quando o encontraram, eles não queriam deixá-lo ir embora.
43 Ñañapaʼ atet̃ otapanet: —Napaʼ añ poctetsa nocop oʼch ahuen poʼpoñ anetsoʼmar, allpaʼc̈hoʼña oʼch neserrpareʼtatyesnomanet ñeñt̃ cohuen ñoñets, oʼch neñotatyesosanet Yompor poʼcohuenña ñeñt̃ att̃och ayochreshat̃tena ña, t̃arroʼmar napaʼ ñeñt̃ecopña llesenserren Nompor.
43 Mas Jesus disse:
44 Att̃eñapaʼ oʼ serrpareʼtatyesnoman acheñeneshaʼ errap̃aren Galileoʼmar all apc̈haʼyenet poʼprahueto.
44 E ele anunciava a mensagem nas sinagogas de todo o país.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.