Mateus 16
Autaahaatɨhomɨ Pɨwɨha Gaaha Wanɨha (AGM) vs NTLH
1 Aihɨ isɨhiya usa Parisihiya amɨ Satiyusihiya Jisaasihoenda nasawaayopo. Napɨwɨ wɨndɨ kamaayonaahɨ koai nepɨ nusopɨsasɨto tɨwɨ iwinjatawaawɨ Jisaasihoai saundɨwɨ nunjenawaayopo. “Nyahɨ kinyapɨ ko Autaahaatɨhoaapɨhapɨ nasahoe taatɨ gwɨnyaitaanɨ watɨpɨhandɨ wɨndɨ nepɨ kaimbɨ nanyise,” undawaatopo.
1 Alguns fariseus e alguns saduceus foram falar com Jesus. Eles queriam alguma prova contra ele e por isso pediram que ele fizesse um milagre para mostrar que o seu poder vinha mesmo de Deus.
2 Undauhɨ Jisaasiho komɨha saundataase. “Asɨhataahura ipɨho nipatataatɨ yamɨhapatɨ jɨtɨpitihɨ sahɨ satawaatopo, ‘Apatɨhunɨ amɨ bousonɨhunɨ baahɨnyitande,’ tawaatopo.
2 Mas Jesus respondeu:
3 Aiwɨ asisɨhaatɨhɨ yamɨhapatɨ tɨwipa napapatɨ asɨhatihɨ sahɨ satawaatopo. ‘Ese wipɨwɨtande,’ tawaatopo. Saiwɨ yamɨhapati iwinjawaawɨ baahaitaise wipɨwɨtaise tɨwɨ gwɨnyaapɨhiyaate. Gwɨnyaapɨhiyaatɨtawaahandɨ kandɨ Autaahaatɨho nisɨhetapɨ isɨhiyai kawitandɨ gwɨnyapesɨwaiwa wanɨ kɨmura samɨmatɨhɨ nasatɨ taatɨ kaihɨhandɨ kaiwa sahɨ wɨndɨ mohopo.
3 E, de manhã, cedo, dizem: “Vai chover porque o céu está vermelho-escuro.” Olhando o céu, vocês sabem como vai ser o tempo. E como é que não sabem explicar o que querem dizer os sinais desta época?
4 Wanɨ kɨmura namɨwiyaatohiyɨhiyaatɨ apɨpaahɨ maipɨhiyaatɨ Autaahaatɨho akoho naasopaahɨ gɨmunyaapɨ kɨho kɨhopɨ gwɨnyapepɨhiyaate. Saiwɨhiyaatisɨ sahɨ nɨngi sɨwipatɨ watɨpɨhatɨ wɨtɨ nyangi nanyise ndɨwɨ nanɨsenawaayopo. Isɨ nanɨsehohɨpitɨ wɨndɨ sangi namaasasɨto. Nehɨ Autaahaatɨho komɨ pɨwɨha atisa netɨ ausaasɨho Jonaahoai kawɨsatɨ isɨhiyai sɨwipatɨ nunjipatamataindɨhatɨhɨhɨ nasɨsɨto,” undamapɨ kiyaisɨ numwasi notaise.
4 Como o povo de hoje é mau e sem fé! Vocês estão me pedindo um milagre, mas o milagre de Jonas é o único sinal que lhes será dado. Então ele saiu e foi embora.
5 Naihɨ nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ Jisaasihoaisa maasɨ nohaayo. Iyaatɨ durɨhɨrɨ Garirihandɨ nahaitaatɨ wihɨnɨ mɨhihɨnɨ noaipɨhaayo. Iyaatɨ nyahɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ nandapa bɨretɨhandɨ wapa miwaatɨ nanɨpimataatɨ nehɨ dosi taanahiyɨhiyaanɨnɨ nowaatɨ noaipɨhaayo.
5 Quando os discípulos atravessaram para o lado leste do lago, esqueceram de levar pão.
6 Nowaatɨ noaipawaatɨ bindɨhaawɨ Parisihiya Satiyusihiya isɨhiyaisɨ katɨwunjawɨ kiyauhɨ kaiwa isɨhiyaisɨ numwanɨmɨ naihɨ kaiwa awaindɨtɨtaiso tatɨ kandapɨ awaindɨhandɨ gwɨnyapenataatɨ Jisaasiho nyangi sanyatataase. “Parisihiya Satiyusihiyaamɨ nandapa bɨretɨhandɨ netɨ nipitandɨhandɨ yisihandɨ samɨhetɨ yasamwaatɨ nasamanɨtaisɨ sahɨ bapaiwɨ jatɨnɨwo,” nyatataase.
6 Jesus disse:
7 Ko nyangi sanyatihɨ amɨ nyahɨ yawanaanɨnɨ sanɨhaato. “Ko nyangi sandɨ kanyatindɨmandɨ apaapɨmaanyase, amɨ nyahɨ nandapa bɨretɨhandɨ wapa miwaatɨ nehɨ nasonɨhɨ kandapɨ nyase,” nnɨhaato.
7 Aí os discípulos começaram a dizer uns aos outros: — Ele está dizendo isso porque não trouxemos pão.
8 Komɨ pɨwɨha kanyatisɨhaapɨ taawa sanɨhonɨhɨ Jisaasiho nyangi nyasonatosatɨ sata nanyisenataise. “Nandapa bɨretɨhandɨ owesɨ maahɨwapɨhapɨ naitɨhaawe nɨwɨ napaapɨ awaindɨhandɨ taawɨ gwɨnyapehopo? Ese sandɨmaatɨ nisapɨ sahɨ apɨpaahɨ maipɨhonjɨ gɨnunyaapɨhiyaate!
8 Jesus ouviu o que eles estavam dizendo e perguntou:
9 Sahɨ siyohɨtɨmandɨ nɨngi sangɨ maanowaawo? Isɨhiya usɨhiya gwɨnyaahiya 5,000 kaiwɨhiyai nandapa bɨretɨhandɨ 5 kiyahandamɨ naumbwɨtɨ nunyonɨhɨ nga gwɨsɨha tisaipɨ nanɨhauhɨ nawɨpɨpa ahotindɨhandapɨ sahɨ wɨndɨ gɨmunyaahowo? Nawɨpɨpa ahotimbɨpa ikihɨ napitaiwɨhihɨ tisaipɨ nepɨ kɨpopo? Sahɨ nanɨpimatowo?
9 Ainda não entenderam? Não lembram dos cinco pães que eu parti para cinco mil homens? Quantos cestos vocês encheram?
10 Amɨ nandapa bɨretɨhandɨ 7 kiyatɨ ikwɨrɨ naasairɨtihɨ wihɨnɨramɨ yahurɨtahandɨ isɨhiya usɨhiya gwɨnyaahiya 4,000 kaiwɨhiyai nunyohɨtɨhandapɨsangi sahɨ apɨpaahɨ wɨndɨ gɨmunyapenawaayowo? Ikihɨ awaihihɨ napitaiwɨhihɨ nawɨpɨpa tisaipɨ nepɨ kɨpopo? Sahɨ gwɨnyapehowo e nanɨpimatawaayowo?
10 E aqueles sete pães para quatro mil homens? Quantos cestos vocês encheram?
11 Nɨnɨ Parisihiya Satiyusihiya isɨhiyai katɨwunjawɨ kiyohɨwaiwaapɨ kasatonɨhandɨ kandɨ sahɨ kiyaamataiwɨ samɨ ambɨpatapɨhaiwaapaahɨhɨ gwɨnyapepɨ nisapɨ baiwɨ gɨmaanunyaapɨ nyahɨ nandapa bɨretɨhandɨ nenamaasotɨhandapɨ awaindɨ gwɨnyaataatise nnɨwɨ napaapɨ gwɨnyapehopo? Isɨ sahɨ Parisihiya Satiyusihiya isɨhiyaisɨ katɨwunjawɨ kiyohɨwaiwa nandapa bɨretɨhandɨ netɨ nipindɨhandɨ yisihandamatiyahaiwaasɨ samɨhetɨ yasamwaatɨ nasamanɨtaisɨ yaiwɨ jatɨnɨwɨhiyaatɨ bitosawɨse,” nyatataase.
11 Vocês não entendem que eu não estou falando a respeito de pães? Tenham cuidado com o fermento dos fariseus e dos saduceus!
12 Kanyatihɨ nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ siyaatɨ gwɨnyapenaatɨ mmonɨhaayo ko nandapa bɨretɨhandɨ netɨ nipindɨhandapɨ maanyase. Nehɨ Parisihiya Satiyusihiya isɨhiyai katɨwunjawɨ kiyohɨwaiwaapɨ nyatiso taato.
12 Então os discípulos entenderam que ele não estava dizendo que tivessem cuidado com o fermento usado no pão, mas com os ensinamentos dos fariseus e dos saduceus.
13 Aihɨ Jisaasihoaisaatɨ nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ aunahɨpatɨ Sisariya Piripaihandamɨ yapɨpataahapɨ niyahaayo. Sapɨhɨ niyaatɨ bindɨhaawɨ Jisaasiho sata nyangi nanyisenataise. “Nɨnɨ Isɨhiyaamɨ Saahonɨnɨ Jɨhonisapɨ isɨhiya diyaamahoe tawaatopo?” tatɨ nanyisenataise.
13 Jesus foi para a região que fica perto da cidade de Cesareia de Filipe. Ali perguntou aos discípulos:
14 Sata nanyisesɨhɨ nyamɨha koai wihoaaŋɨha saundɨhaato. “Isɨhiya usa kinyapɨ satawaatopo, ‘Ko Jonɨho Isɨhiyai Baawusisɨho anɨmwaahɨpatombɨ japɨhɨ nepate,’ tawaatopo. Tɨwɨ amɨ usa satawaatopo, ‘Ko aimehura Autaahaatɨhomɨ pɨwɨha atisatɨ netɨ ausaasɨho Eraijaahore,’ tawaatopo. Tɨwɨ amɨ usa ‘Ko aimehura Autaahaatɨhomɨ pɨwɨha atisa netɨ ausaasɨho Jeremiyaahore,’ tawaatopo. Tɨwɨ amɨ usa ‘Ko aimehura Autaahaatɨhomɨ pɨwɨha atiwɨ nepɨ ausaahohiyɨhiyaamɨ wore,’ tawaatopo,” undaatɨ Jisaasihoai kaundɨhaato.
14 Eles responderam: — Alguns dizem que o senhor é João Batista; outros, que é Elias; e outros, que é Jeremias ou algum outro
15 Saundonɨhɨ ko nyangi sata nanyisenataise. “O amɨ sahɨho? Sahɨ nisapɨ ko diyaamahoe tɨwɨ gwɨnyapenawaayopo?” nyatataase.
15 — E vocês? Quem vocês dizem que eu sou? — perguntou Jesus.
16 Sanyatihɨ Saimonɨ Pitaaho dotɨ Jisaasihoai saundataase. “Kɨnyɨ Kɨraisihoŋɨ Isɨhiyai Japɨhɨ Numwaapɨ Iwinjatɨtaapɨ Autaahaatɨho Ahɨngisɨhoŋɨ Autaahaatɨho asohomɨ Mwaahoŋe,” undatɨ awusaatɨ kaundataase.
16 Simão Pedro respondeu: — O senhor é o
17 Saundihɨ Jisaasiho komɨha wihoaaŋɨha Pitaahoai sata kaundataase. “Saimonɨhoŋɨ Jonɨhomɨ mwaahonye, Autaahaatɨho gisɨ gaahandɨ kahisataisɨ maarɨho wite. Ko nisɨ Apɨho yamɨhapataatɨhɨ bimisɨho nisapɨ pɨwɨha sa netɨ nangɨsihɨ kɨnyɨ nisapɨ ausaapɨ katapaase. Nehɨ kɨwahonyɨ maarɨhora gwɨnyaapehingɨtɨhanda katapaamaase, owetise.
17 Jesus afirmou:
18 Isɨ nɨnɨ gi sandɨ kahɨtataato. Kɨnyɨ watɨpɨhoŋɨ nawɨhaaraŋe. Nawɨhaarangisɨ kinyɨhetapɨ gisatɨ isɨhiya wanɨ nisapɨ gɨnunyaahohiyɨhiyaisunɨ ipotɨ ipotɨhura nisapɨ gɨnunyaitaatɨwɨhiyaisunɨ netɨ ahoyatɨ andɨtɨwiwɨto. Andɨtɨwisanɨhɨ nisapɨ gɨnunyaahohɨtɨhanda nawɨhiyaimatɨwɨ bitopɨ naisaihɨ Bwaasɨrɨhɨrunɨ komɨhiya watɨpɨhiyaunɨ nisɨ isɨhiyaisɨ wɨndɨ nepɨ tipɨ tipɨndɨwɨ maurɨpatitaapo.
18 Portanto, eu lhe digo: você é Pedro, e sobre esta pedra construirei a minha Igreja, e nem a morte poderá vencê-la.
19 Iyataatɨ nɨngi Apɨho yapɨpatambɨ natanoaasataatɨ komɨ watɨpɨhandɨ isɨhiya gɨnunyaahohiyɨhiyaisɨ iwinja bimɨtandɨ nɨngi nanɨmindɨhandɨ gi ipotɨ kinyɨ ikwɨraatɨhɨ nahɨmɨto. Nahɨmisanɨhɨ maapɨ yapɨpataapɨhɨ kahapaamapɨpa wapaamɨ daihɨra maasomwaaŋɨ nisɨ watɨpɨndɨ nɨnɨ gi nahɨnyohɨtɨndaahɨ nepɨ nisapupwɨ napuwapaapaahɨ amɨ mɨhaatɨ yamɨhapataatɨhɨ Autaahaatɨhoaisangi netɨ satɨ katɨ kaitaise. Aimbɨ kahapaamapɨpa wapaamɨ daihɨra maasomwaaŋɨ kɨnyɨ nepɨ maapɨ yapɨpataapɨhɨ dauta nutane tɨpɨ daupwɨ nuwapaapaahɨ mɨhaatɨ yamɨhapataatɨhɨ Autaahaatɨhoaisangi netɨ satɨ katɨ kaitaise,” undatɨ Pitaahoai Jisaasiho kaundataase.
19 Eu lhe darei as chaves do
20 Saundatosatɨ Jisaasiho nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ nahatiyaanangi sanyatataase. “Sahɨ isɨhiyaisɨ nisapɨ ko Isɨhiyaisɨ Japɨhɨ Numwaatɨ Winjatɨtandɨ Autaahaatɨho Ahɨwisɨhore undɨwɨ kamundɨwɨse,” nyatataase.
20 Então Jesus ordenou que os discípulos não contassem a ninguém que ele era o Messias.
21 Aihɨ suraapɨ Jisaasiho namasatɨ nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanangi satatɨ kanyatatɨ nanyisataise. “Nɨnɨ Jerusaremɨhanda naitaano. Naindɨ noaipasanɨhɨ isɨhiya gwɨnyaahiya jɨhiyaunɨ amɨ pɨrisihiya isɨhiyaapɨ nandapa kohasɨpɨho tɨhɨwɨ Autaahaatɨhoai nunyohiyɨhiyaamɨ mɨtɨhiyaunɨ amɨ isɨhiya wɨnɨhapɨpa katɨwunjohiyɨhiyaunɨ nɨngi yaasatɨ naaŋɨhaiwa nanɨmɨtaapo. Yaasatɨ naaŋɨhaiwa naninyawɨ sohonɨhi nɨwɨtaapo. Sohonɨhi nɨwisaihɨ napotɨ ahotɨmbɨtɨ asisɨha yatairɨ sananisonɨhɨ asisɨha netɨ mairɨ ma kanisɨhetɨ Autaahaatɨho jahɨra ahonimatɨ nanɨmaahonɨhɨ nepaito,” nyatatɨ nyangi kanyatataase.
21 Daí em diante, Jesus começou a dizer claramente aos discípulos: — Eu preciso ir para Jerusalém, e ali os líderes judeus, os chefes dos sacerdotes e os
22 Aihɨ Pitaaho Jisaasihoai numwaatɨ yandɨhema saunda itɨhundataase. “Awaisɨhoŋe, sandɨ nyangi kanyatingɨtɨndapɨ Autaahaatɨho maarɨho asɨpɨhisatɨ nehɨmahonɨhɨ kandɨ gi namangoaipane,” undatɨ itɨhundataase.
22 Então Pedro o levou para um lado e começou a repreendê-lo, dizendo: — Que Deus não permita! Isso nunca vai acontecer com o senhor!
23 Saundihɨ Jisaasiho Pitaahoai dawaatumwatɨ saundataase. “Kɨnyɨ gwɨnyapehingɨwiwa saiwa nehɨ kɨwahonyɨ isɨhiyaamɨ gwɨnyapehohɨwaiwa gwɨnyapenapaise. Autaahaatɨho gwɨnyapesɨtɨhandɨmaahe. Owetise. Kɨnyɨ saimbɨ nisɨ daihɨra gwɨnyapenɨhohɨrɨhɨra nepɨ nanɨsapuwapaise. Isɨ Bwaasɨrɨhɨraŋe, kɨnyɨ nisɨmbɨhapɨ nawɨsapitɨpɨ kɨraŋɨnɨhɨ numbwɨmape,” undataase.
23 Jesus virou-se e disse a Pedro:
24 Pitaahoai saundatosatɨ Jisaasiho nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanɨnɨ nahatiyaanangi sanyatataase. “Isɨhiya usa nɨngi napɨwɨ nanipinjawɨ nɨnɨ daahɨmɨra daayohɨrɨmɨra daitaatɨwaahɨ sawanaamɨ ambɨpatapɨ gwɨnyaapɨ maaritohɨwaiwai namapɨ nanɨpimatɨwɨ nisaputɨwɨ kiyaisɨ isɨhiya naaŋa yaawɨhaiwa numwisaihɨhaiwa kaiwa nepɨ isɨpɨ nɨngi andɨtitɨwɨ nanipinjawɨse.
24 E Jesus disse aos discípulos:
25 Iyataatɨ amɨ isɨhiya usa maapɨ kiyaamɨ ambɨpatapɨhaiwaapaahɨhɨ andɨtatɨ napamawaawaahɨ kiya nɨngisawɨ jinjapɨhɨ bɨsotɨtaatɨwɨhandɨ wɨndɨ namaitaapo. O isɨhiya usa maapɨ kiyaamɨ ambɨpatapɨhaiwai ahosumwapɨ nisɨhaiwaapaahɨhɨ andɨtatɨ napamawaawaahɨ kiya nɨngisawɨ baiwɨ jinjapɨhɨ bɨsotɨtaatɨwɨhandɨ naitaapo.
25 Pois quem põe os seus próprios interesses em primeiro lugar nunca terá a vida verdadeira; mas quem esquece a si mesmo por minha causa terá a vida verdadeira.
26 Amɨ Isɨhiya usa kahapaamapɨpa yapɨpatambɨhaiwa nahatewa nunyawɨ nepɨ kiyaamɨhaiwemapɨ ahoyawaahandɨ kandɨ nɨngisawɨ kiya jinjapɨhɨ bimɨtaatɨwɨhandɨ nihɨrɨwɨ owetonɨhɨ kaiwetapɨ akɨpɨpa napaamapa naitaapo? Apɨpaahɨ owetɨtaise. Nɨngisawɨ jinjapɨhɨ bimɨtaatɨwɨhandɨ wapa nunyawɨ jahɨra namaitaapo.
26 O que adianta alguém ganhar o mundo inteiro, mas perder a vida verdadeira? Pois não há nada que poderá pagar para ter de volta essa vida.
27 Sandɨ sangi apaapɨmaasato, amɨ nɨnɨ Isɨhiyaamɨ Saahonɨnɨ Jɨhonɨnɨ nisɨ Apɨhomɨ watɨpɨhandɨ saasanotindɨhandaatɨhɨ nisɨ enjerɨhiya itɨpɨhiya otɨpɨpatɨhiya yamɨhapataatɨhapɨhiyaisatɨ napɨtɨ isɨhiyaisɨ netɨ tipɨtapaitandɨhura detɨtihɨ kasato. Aindɨ nɨnɨ isɨhiya nahatiya naasiya naasiyaisaahɨ maapɨ kiyaamɨ kiyohɨwaiwaapɨ wihoaaŋɨhapa kamwaaŋɨ numwɨtandɨhandapɨsato.
27 Pois o
28 Isɨ kɨmandɨ sahɨ baiwɨ gwɨnyaapɨse. Isɨhiya usa wanɨ kɨmbɨhɨ bimohiyɨmiya wɨndɨ ketɨ namwaapɨwɨ bimambɨwɨ nɨnɨ Isɨhiyaamɨ Saahonɨnɨ Jɨhonɨnɨ napɨtɨ Awaisɨhonɨnimandɨ isɨhiyai iwinjaatɨ bimisanɨhɨ ninjaitaapo,” nyatatɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaanangi pɨwɨha gwɨnyaitɨhaaha kanyatataase.
28 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: estão aqui algumas pessoas que não morrerão antes de verem o Filho do Homem vir como Rei.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.