Hebreus 11
Deftera Lfiɗa Dzratawi (XED) vs NAA
1 Zlghay nda ŋuɗuf ná, graftá skwi ya faf lu ta ghəŋ tida ya. Fatá vgha kazlay: Mamu tsa skwi ya kahwathwata kəʼa ya, dər ta ngha a iri.
1 Ora, a fé é a certeza de coisas que se esperam, a convicção de fatos que não se veem.
2 Ta ghəŋa zlghay nda ŋuɗufa taŋ, kəl Lazglafta ka ghubanaghatá mnduha ghalya.
2 Pois, pela fé, os antigos obtiveram bom testemunho.
3 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf snaŋta mu kazlay: Nda gwaɗani magafta Lazglafta ta inda skwiha kəʼa. Inda skwi ya ta nghaŋta lu nda iri ná, sabə ma skwi ya kul nghaŋtá iri həŋ.
3 Pela fé, entendemos que o universo foi formado pela palavra de Deus, de maneira que o visível veio a existir das coisas que não são visíveis.
4 Nda ma zlghay nda ŋuɗufani klafta Abel ta skwa pla ghəŋ ta malaghutá ɗinaku ka ŋa Kayinu, ka vlaŋtá Lazglafta. Tsa zlghay nda ŋuɗufani ya kəl Lazglafta ka klafta ka mndu tɗukwa, kabga tsuʼaftsuʼa ta tsa skwi vlaŋ tsi ya. Nda mta Abel má mndani, ama kabga zlghay nda ŋuɗufani ná, tata gwaɗa tsatsi.
4 Pela fé, Abel ofereceu a Deus um sacrifício mais excelente do que Caim, pelo qual obteve testemunho de ser justo, tendo a aprovação de Deus quanto às suas ofertas. Por meio da fé, mesmo depois de morto, ainda fala.
5 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf kəl Lazglafta ka klaghatá Inuk ta luwa, ɗaŋ a ta mtaku wa. Ngha a lu guli wu, kabga klaghakla Lazglafta da tsatsi. Ka lu vindafta ma deftera Lazglafta na: Zɗəganazɗa Inuk ta Lazglafta ma kɗaku tsi ka klaghata ta luwa.
5 Pela fé, Enoque foi levado a fim de não passar pela morte; não foi achado, porque Deus o havia levado. Pois, antes de ser levado, obteve testemunho de que havia agradado a Deus.
6 Ka haɗ zlghay nda ŋuɗuf wu ná, haɗ fitik zɗəgana mndu ta Lazglafta wa. Mndu ta gavadaghata da Lazglafta ná, ɗina ka graftani kazlay: Mamu Lazglafta, ta magay ta skwi ɗina guli ŋa gwal ta zbay kəʼa.
6 De fato, sem fé é impossível agradar a Deus, porque é necessário que aquele que se aproxima de Deus creia que ele existe e que recompensa os que o buscam.
7 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf snata Nuhu ta gwaɗa ya mnana Lazglafta ta ghəŋa skwi dzaʼa magaku ta kul nghaŋtá iri karaku. Ka tsaftá tsi ta kwambalu dagala manda ya mnanaf Lazglafta. Ka lamə tsi dida nda gwal ga taŋ tani, ka mbaftá həŋ. Ma tsa magatani mantsa ya tsanaghata tsi ta guma ta ghəŋa haɗik. Ka klaftá Lazglafta ka mndu tɗukwa kabga zlghay nda ŋuɗufani.
7 Pela fé, Noé, divinamente instruído a respeito de acontecimentos que ainda não se viam e sendo temente a Deus, construiu uma arca para a salvação de sua família. Assim, ele condenou o mundo e se tornou herdeiro da justiça que vem da fé.
8 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf snata Abraham ta hgu hgaf Lazglafta, ka sliʼaftá tsi ka laghwi ta haɗik ya dzaʼa vlaŋta Lazglafta ŋa ŋani. Ta sliʼaftá tsi, sna a ta vli ta dzaʼa tsi wa.
8 Pela fé, Abraão, quando chamado, obedeceu, a fim de ir para um lugar que devia receber como herança; e partiu sem saber para onde ia.
9 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf, ka lagha tsi nzata ka matbay ma tsa haɗik dzaʼa lu vlaŋta, tanaf Lazglafta ta imi ta sləməŋ ya. Ka nzaku tsi ta nzaku ma həga tumpul, mantsa ya i Izak nda Yakubu guli ta nzakway ka gwal nda gwa həŋ ma tsa tatá imi ta sləməŋ ya.
9 Pela fé, peregrinou na terra da promessa como em terra alheia, habitando em tendas com Isaque e Jacó, herdeiros com ele da mesma promessa.
10 Ka nzatá Abraham ka kzla tsa luwa dihana Lazglafta ta tughwani ya. Lazglafta ka ghəŋani ta garafta, tsatsi mnda bafta guli.
10 Porque Abraão aguardava a cidade que tem fundamentos, da qual Deus é o arquiteto e construtor.
11 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf mutsafta Abraham ta zwaŋ ma halatani katakata. Markwa taŋ Sara guli tsutsa ka dzəghəŋ. Ka fatá tsi ta ghəŋani kazlay: Dzaʼa magay Lazglafta ta skwi manda ya mna tsi kəʼa.
11 Pela fé, também, a própria Sara, apesar de não poder ter filhos e já ser idosa, recebeu poder para ser mãe, pois considerou fiel aquele que lhe havia feito a promessa.
12 Mantsa ya, ma mndu turtuk ya nda hala, ta ghwaŋ a ka mtaku wu, yata lu ta zivra mndu nda ndəgha manda tekwatsa ta luwa, nda ya manda wutak ma ghwa.
12 Por isso, também de um só homem, praticamente morto, saiu uma posteridade tão numerosa como as estrelas do céu e inumerável como a areia que está na praia do mar.
13 Ma zlghay nda ŋuɗuf rwuta həŋ demdem, ta kul mutsaftá həŋ ta magatá tsa skwi tanaf Lazglafta ta imi ta sləməŋ ta həŋ ya. Ama grafgra həŋ kazlay: Dzaʼa magaku tsa skwi ya kəʼa, harharhar ghəŋa taŋ ta ghəŋani. Ka graftá həŋ kahwathwata kazlay: Matbay ŋni ta wawutá wawaku ta na ghəŋa haɗik na kəʼa.
13 Todos estes morreram na fé. Não obtiveram as promessas, mas viram-nas de longe e se alegraram com elas, confessando que eram estrangeiros e peregrinos na terra.
14 Tsa gwal ta mnay mantsa ya ná, maraŋmara həŋ baŋluwa kazlay: Ta kzla vla taŋ həŋ kəʼa.
14 Porque os que falam desse modo manifestam estar procurando uma pátria.
15 Ndanəgla a həŋ ɗekɗek ta tsa vli sabə həŋ ya wa. Ka má ta ndanay həŋ katsi, má si vraghuvra həŋ.
15 E, se, na verdade, se lembrassem daquela de onde saíram, teriam oportunidade de voltar.
16 Kahwathwata ná, vli ta malaghutá tsaya ŋa taŋ ta pahaŋta, vli ya ta nzakway ta luwa. Tsaya kəl tsi ka zɗəganatá Lazglafta, na hgay ta hgə həŋ ka Lazglafta taŋ. Ka payanaftá tsi ta luwa taŋ ta həŋ.
16 Mas, agora, desejam uma pátria superior, isto é, celestial. Por isso, Deus não se envergonha deles, de ser chamado o seu Deus, porque lhes preparou uma cidade.
17 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf kumafta Abraham ta vlatá zwaŋani Izak ŋa pla ghəŋ ma dzəghaŋta ya dzəghaŋ Lazglafta. Ka kumaftá tsi ta vlatá tsa kɗakwakɗakwa zwaŋani turtuktuk ya, dər má si tanafta Lazglafta ta imi ta sləməŋ ta ghəŋa tsa zwaŋ ya.
17 Pela fé, Abraão, quando posto à prova, ofereceu Isaque. Aquele que acolheu as promessas de Deus estava a ponto de sacrificar o seu único filho,
18 Ka Lazglafta si mnanata na: «Nda ma Izak ya taghaf yu ta imi ta sləmeŋ ya dzaʼa yagapta zivra gha,» kaʼa.
18 do qual havia sido dito: “A sua descendência virá por meio de Isaque.”
19 Ka fata Abraham ta ndanani kazlay: Laviŋlava Lazglafta ta vraganaptá mndu ma mtaku nda hafu kəʼa. Tsaya tama ná, ka nzaku Izak manda mndu vraganap lu ma mtaku kahwathwata.
19 Abraão considerou que Deus era poderoso até para ressuscitar Isaque dentre os mortos, de onde também figuradamente o recebeu de volta.
20 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf tfanaghata Izak ta wi ta i Yakubu nda Isuwa, ta ghəŋa nzaku ya ká həŋ dzaʼa nzakway ta kəma.
20 Pela fé, igualmente Isaque abençoou Jacó e Esaú, a respeito de coisas que ainda estavam para vir.
21 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf tfanaghata Yakubu ta wi ta zwana Yusufu ma ndusakwani ka mtaku. Ta tfə tsi ta tsa wi ya ŋa taŋ, ka dzuɓuŋtá tsi ta vgha ta wa dafani ka tsəlɓu ta kəma Lazglafta.
21 Pela fé, Jacó, quando estava para morrer, abençoou cada um dos filhos de José e, apoiado sobre a extremidade do seu bordão, adorou a Deus.
22 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf mnanata Yusufu ta zwana la Israʼila ma ndusakwani ka mtaku kazlay: Dzaʼa sliʼapsliʼa həŋ ma haɗika Masar kəʼa. Ka mnanatá tsi ta həŋ guli ta skwi ka həŋ dzaʼa magay nda ghudzifani.
22 Pela fé, José, próximo do seu fim, fez menção do êxodo dos filhos de Israel, bem como deu ordens a respeito de seus próprios ossos.
23 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf ɗifanata dadahani ta Musa ka tili hkən manda yata. Ɗinaɗina tsa zwaŋ ya ta wa ira taŋ. Zləŋaf a həŋ ta ɓlanapta taŋ ta zlaha mghama Masar wa.
23 Pela fé, Moisés, depois de nascer, foi escondido por seus pais durante três meses, porque viram que era um menino bonito e não temeram o decreto do rei.
24 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf kwalaghuta «Musa ma glatani ta hgay ka zwaŋa makwa Firʼawna.
24 Pela fé, Moisés, sendo homem feito, recusou ser chamado filho da filha de Faraó,
25 Ta draŋ ghuyay ɗa ta ɗaŋwa kawadaga nda mnduha Lazglafta, ka rfay ɗa ta rfu ma gay ɗa ta dmaku ŋa fitik kwitikw.
25 preferindo ser maltratado junto com o povo de Deus a usufruir prazeres transitórios do pecado.
26 Mal ghuyɗipta mnduha ta ɗaŋwa manda ya dzaʼa ghuyanapta lu ta Kristi ya, ka inda skwa gadghəl ta haɗika Masar,» kaʼa, kabga nda fa ŋuɗufani ta skwi ya dzaʼa vlaŋta Lazglafta ta kəma.
26 Ele entendeu que ser desprezado por causa de Cristo era uma riqueza maior do que os tesouros do Egito, porque contemplava a recompensa.
27 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf sliʼafta Musa ka zlanatá haɗika Masar, kul zləŋaŋta gatá sida mgham. Ka dihavatá tsi manda skwi nda ngha ta Lazglafta ya kul laviŋtá lu ta nghaŋta nda iri ya.
27 Pela fé, Moisés abandonou o Egito, não ficando amedrontado com a ira do rei, pois permaneceu firme como quem vê aquele que é invisível.
28 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf tahanatá tsi ta skala Pak. Tahafwa taha ta us ta watgha, kaʼa nda la Israʼila, kada kwala duhwala Lazglafta ya dzaʼa ghunakta lu da rwa zumala la Masar da rwiŋtá ŋa ghuni guli, kaʼa.
28 Pela fé, celebrou a Páscoa e o derramamento do sangue, para que o exterminador não tocasse nos primogênitos dos israelitas.
29 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf tsughwaɗapta zwana la Israʼila ta drəfa dva manda skwi ta ghwalata vli. Ama ka tsughwaɗadapta aŋni manda ŋa taŋ ya ka la Masar ná, ka nuʼamtá həŋ mida.
29 Pela fé, os israelitas atravessaram o mar Vermelho como por terra seca. Quando os egípcios tentaram fazer o mesmo, foram engolidos pelo mar.
30 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf zliŋta la Israʼila ta muhula luwa Yeriku manda magata taŋ ta fitik ndəfáŋ ta wawanafta.
30 Pela fé, ruíram as muralhas de Jericó, depois de rodeadas por sete dias.
31 Nda ma zlghay nda ŋuɗuf tsuʼafta Rahab, sana marakw ta hla iri ta mnduha la Israʼila ta labə da vitsa luwa taŋ. Ma lagha la Israʼila da rwanatá gwal pgha ghəŋ nda Lazglafta, ka zlanatá həŋ ta tsatsi nda hafu.
31 Pela fé, Raabe, a prostituta, não foi destruída com os desobedientes, porque acolheu os espias com paz.
32 Nu dzaʼa mnəgəlta yu ka malaghutá tsa tama? Nda hta fitik ka mnəgəlta ɗa ta gwaɗa ta ghəŋa i: Zideyuŋ, nda Barak, nda Samsuŋ, nda Yafte, nda Dawuda, nda Samuyel, nda la anabiha.
32 E que mais direi? Certamente me faltará o tempo necessário para falar de Gideão, de Baraque, de Sansão, de Jefté, de Davi, de Samuel e dos profetas,
33 Hahəŋ ná, nda ma zlghay nda ŋuɗuf zazakta həŋ ta haɗikha nda vulu. Ka magatá həŋ ta skwi tɗukwa, ka mutsaftá həŋ ta skwi ya tanaf Lazglafta ta imi ta sləməŋ ta həŋ. Ka hahanaftá həŋ ta wi ta rveriha.
33 os quais, por meio da fé, conquistaram reinos, praticaram a justiça, obtiveram promessas, fecharam a boca de leões,
34 Ka niŋtá həŋ ta zlghakwa vu ləmtək. Ma sliʼa mnduha pslata həŋ nda kafay, ka ndaptá həŋ mida. Haɗ mbraku ma həŋ wu, ama ka nuta həŋ ka gwal nda mbra. Ma fitika vulu, ka nuta həŋ ka bigwala, ka ŋawaftá həŋ ta sludza haɗikha kavghakavgha.
34 extinguiram a violência do fogo, escaparam de ser mortos à espada, da fraqueza tiraram força, fizeram-se poderosos na guerra, puseram em fuga exércitos estrangeiros.
35 Ka nghəglaŋtá miʼaha ta mnduha taŋ si ta rwuta ta vragapta nda hafu.
35 Mulheres receberam, pela ressurreição, os seus mortos. Alguns foram torturados, não aceitando seu resgate, para obterem superior ressurreição;
36 Ŋa sanlaha ya guli ná, gagə nda gaga lu ta həŋ, ka sləvaptá həŋ. Tsatsaf nda tsatsa lu nda ziɗa ta sanlaha ka pghamta ma gamak.
36 outros, por sua vez, passaram pela prova de zombarias e açoites, sim, até de algemas e prisões.
37 Nda pala zlazlərtsata lu ta sanlaha ka pslatá həŋ, ɗatsanap nda ɗatsa lu ta sanlaha, tsasla nda kafay lu ta sanlaha, ka pslatá həŋ. Hwayapta ka ra vli ŋa sanlaha, ka nutá həŋ ka pɗu ka kla huta ta tuwak nda ŋa gu ta vgha. Ka ghuyanaptá lu ta ɗaŋwa, ka ganaptá lu ta iri ta həŋ.
37 Foram apedrejados, serrados ao meio, mortos ao fio da espada. Andaram como peregrinos, vestidos de peles de ovelhas e de cabras; passaram por necessidades, foram afligidos e maltratados.
38 Hwahwayaku ka ra vli kurandazl ma mtak, nda ya ma ghurum ma haɗik ŋa sanlaha. Ra a ghəŋa haɗik ka ŋa tsa mnduha ya wa.
38 O mundo não era digno deles. Andaram errantes pelos desertos, pelos montes, pelas covas, pelos antros da terra.
39 Inda taŋ zɗəganazɗa həŋ ta Lazglafta, kabga zlghay nda ŋuɗufa taŋ. Tsaw ta mutsaf a həŋ ta tsa skwi ya tanaf Lazglafta ta imi ta sləməŋ ta həŋ ya wa.
39 Todos estes, mesmo tendo obtido bom testemunho por meio da fé, não obtiveram a concretização da promessa,
40 Payafpaya Lazglafta ta skwi ta malaptá ɗinuta ŋa mu. Ma ndanani ná, va a ta dzanaghatá ghəŋa slnani nda hahəŋ nda ghəŋa taŋ kul haɗ amu hada wa.
40 porque Deus tinha previsto algo melhor para nós, para que eles, sem nós, não fossem aperfeiçoados.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.