Romanos 4
Ama Iaräs Na Ngät Ama Rharesbane (URO) vs NVT
1 Bä rhäkt diva ngua rhamän sävät aurha ikkäna arhä mamäk ma Abraham. Ngu lu agini qärqäni i sa qa lu mamär nä ini vät aa iar nävät aa lat mänguräp mä qa qä nä ma Ngamuqa?
1 Do ponto de vista humano, Abraão foi o fundador de nossa nação. O que descobriu ele?
2 Ngakt bä ma Abraham di ama räktka na qa dä ma Ngämuqa aa saqong nävät aa lat dä sa vadi mai mamär vät a qa iva qat tair na nas nävät iomäkt. Sokt diva qaku mamär vät a qa iva qä natmair na nas dä ma Ngämuqa aa saqong
2 Se suas boas obras o tivessem tornado justo, ele teria motivo para se vangloriar, mas não perante Deus.
3 inguna sa ut dräm i ma Ngämuqa aa enge di ngät tamän doqortäqyia, “Ma Abraham gat nanakt nä ma Ngämuqa bä ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa inguna nävät aa qatnanakt.”
3 Pois as Escrituras dizem: “Abraão creu em Deus, e assim foi considerado justo”.
4 Sa ut dräm i ama ruqa qärakni i qat tualat di rhit sek mä qa bä iangärhäkt aa rhitsek di qaku rhat lu ngät i ama vänbon mavängam dap iangärhäkt aa rhitsek di ngät dän inguna nävät aa lat.
4 O salário daquele que trabalha não é um presente, mas um direito.
5 Dap ma Ngämuqa qärakni i mamär vät a qa iva qa rhualat sa ama vu qa ama ruqa bä va ama räktka na qa diva qa rhes aung anga ruqa qärakni i qaku qat tualat i ama räktka na qa da aa saqong inguna nävät aa qatnanakt.
5 Contudo, ninguém é considerado justo com base em seu trabalho, mas sim por meio de sua fé em Deus, que declara justos os pecadores.
6 Bä rhom däkt di ama rharimini sä ma Devit aa enge qärangätni i qa märhamän bät a ngät sävät ama ruqa qärakni i märmär gem ga inguna ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa dap kaku nävät aa lat i qa märhamän doqortäqyia,
6 Davi também falou a esse respeito quando descreveu a felicidade daqueles que são considerados justos sem terem trabalhado para isso:
7 “Ama märmärgem ge iarhakt kärarhae i sa ma Ngämuqa qa qyiradeng na arha vuirhong
7 “Como são felizes aqueles cuja desobediência é perdoada, cujos pecados são cobertos!
8 Ama märmärgem ge qärakni i aa vuirhong di ma Ngämuqa sa qa qyiradeng nä irhong.”
8 Sim, como são felizes aqueles cujo pecado o Senhor não leva mais em conta!”.
9 Nga rhangät täkt ama märmärgem gärangätni i ma Devit ka märhamän sävät a ngät di sokt ngät bä bä iarhakt kärarhae i rha däktsäng mä rha? Qaku. Ngät di qosaqi bä bä qärarhani i qaku rha däktsäng mä rha inguna ut dräm i ma Ngämuqa aa enge di ngät tamän i ma Abraham di sa qat nanakt nä ma Ngämuqa bä nävät tom däkt dä sa ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa da aa saqong.
9 Por acaso essa bênção é apenas para os judeus, ou se estende também aos gentios incircuncidados? Já dissemos que Deus considerou Abraão justo por meio de sua fé.
10 Rhangät täkt di ngä märanas käsnia? Nga narhoer toqoräkt i as kaku rha däktsäng mä qa ura qinak nasot ama qäväläm gärqomni i sa rha däktsäng mä qa? Nak narhoer dap kaku nasot.
10 Mas como isso aconteceu? Ele foi considerado justo somente depois de ter sido circuncidado, ou antes disso? Está claro que foi antes de ele ser circuncidado.
11 Ma Abraham di sa rha däktsäng mä qa näkt iangärhäkt ama lat di ama muqunän na ngät ivakt iva ngärhi sämaengäktki i qa di ama räktka na qa dä ma Ngämuqa aa saqong nävät aa qatnanakt mudu vät ama qäväläm gärqomni i as kaku rha däkt säng mä qa. Rha mualat sä qa rhoqoräkt divakt iva qa rhän i ama ruvek kärarhani i sa qaku rha däktsäng mä rha arhä mamäk ivakt iva qosaqi rha diva ma Ngämuqa qa rhes ta i ama räktta na rha nävät arhä qatnanakt.
11 A circuncisão era um sinal de que Abraão já possuía fé e de que Deus já o havia declarado justo, mesmo antes de ele ser circuncidado. Portanto, Abraão é o pai daqueles que têm fé mas não foram circuncidados. Eles são considerados justos por causa de sua fé.
12 Bä sa rha däktsäng mä qa divakt iva qosaqi qa rhän i ama ruvek kärarhani i rha däktsäng mä rha arhä mamäk. Arhä mamäk na qa dinguna qaku sokt nävät iomäkt i sa rha däktsäng mä rha dap kosaqi nguna qale rha dä iangärhäkt ama sägängät ama iar angärha ron na ama qatnanakt kärangätni i qale ma Abraham da angärha ron as toqoräkt i qaku rha däktsäng mä qa.
12 E Abraão também é o pai daqueles que foram circuncidados, mas somente se tiverem o mesmo tipo de fé que Abraão tinha antes de ser circuncidado.
13 Ma Ngämuqa qa mumänaris pät ma Abraham gä na aa es nasot iva rha sa ama ivätki moe. Ma Ngämuqa qa mualat nä iangärhäkt ama mumänaris di qaku nävät iomäkt i ma Abraham gät päs ma Ngämuqa aa Muräkt angärha rhäng dap nguna nävät iomäkt i qat nanakt dä ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa da aa saqong.
13 A promessa de que Abraão e seus descendentes herdariam toda a terra não se baseou em sua obediência à lei de Deus, mas sim no fato de ele ter sido considerado justo quando teve fé.
14 Bä äkt i ama qatnanakt diva ama mäñmäñini na ngät dä qosaqi va ma Ngämuqa aa mumänaris diva qaku angärha anga gavämgi qrekt bä ianiäkt kärqäni i sa qa mumänaris pät ini diva qä von ama ruvek kärarhani i rhit päs ma Ngämuqa aa Muräkt angärha rhäng.
14 Portanto, se a herança prometida é apenas para aqueles que obedecem à lei, a fé é desnecessária, e a promessa, anulada.
15 Ma Ngämuqa aa muräkt di ngät dän sä ma Ngämuqa aa uraqi. Sokt di qoe nai i qaku anga Muräkt e di qaku mamär vät ama ruvek iva rhi nanbetäkmät na ngät.
15 Pois a lei traz ira sobre aqueles que tentam obedecer a ela. A única forma de não quebrar a lei é não ter lei nenhuma para quebrar!
16 Dä soknga mamär iva ut nanakt bä nävät iomäkt dä va iangärhäkt ama mumänaris di nak pa ngä rhän gärangätni i ma Ngämuqa aa vänbon gop äkt mavängam bä bä ma Abraham aa es moe nasot. Rhoqoräkt di qaku sokt bä bä iarhakt kärarhae i rhit päs ma Ngämuqa aa Muräkt angärha rhäng dap kosaqi bä bä qärarhani i rhat nanakt toqor ma Abraham. Qa di iarhakt moe ama ruvek arhä mamäk
16 É por isso que a promessa vem pela fé, para que ela seja segundo a graça e, assim, alcance toda a descendência de Abraão, não somente os que vivem sob a lei, mas todos que têm fé como a que teve Abraão. Pois ele é o pai de todos que creem.
17 toqor ma Ngämuqa aa enge i ngät tamän doqortäqyia, “Ngua mualat sä nge diva ama ngätmamäk na nge bä ba ama rhäqäp na rha ama ruvek nävät ama ivärhimek masirhat pät ama ivätki.” Bä iangärhäkt ama mumänaris di ama mär ngät inguna nävät ma Ngämuqa qärakni i ma Abraham gat nanakt na qa qärak i qat täranas na ama ruvek nämät ama tñäpki bä rhat däqäm gärak i aa enge ngät täranas nä iarhongäkt kärqärhong i mudu qaku qali lirhong.
17 Conforme aparece nas Escrituras: “Eu o fiz pai de muitas nações”. Isso aconteceu porque Abraão creu no Deus que traz os mortos de volta à vida e cria coisas novas do nada.
18 Ma Abraham di qat nanakt ma ama qrot nä iangärhäkt ama mumänaris iva qa rhän i ama ngätmamäk bä ba ama ruvek nävät ama ivärhimek masirhat pät ama ivätki i rhoqor varhäm ma Ngämuqa aa enge bä ba qa qärangätni i ngät tamän doqortäqyia, “Ngia es mugas diva ama rhäqäp na rha mamär.”
18 Mesmo quando não havia motivo para ter esperança, Abraão a manteve, crendo que se tornaria o pai de muitas nações. Pois Deus lhe tinha dito: “Esse é o número de descendentes que você terá!”.
19 Qa di sa qorhäs mamär iva ama ruvek ama ngärhäqyet na rha na aa qoeo. Näma dä sa qat tu aa snäng i qa di ama sruqa na qa mamär bä aa släqyige di qaku ige angärha anga qrot bä qosaqi aa egutki ma Sara di qaku mamär vät a qi iva qi sa sokt di qaku bok da aa qatnanakt.
19 E sua fé não se enfraqueceu, embora ele soubesse que, aos cem anos, seu corpo, bem como o ventre de Sara, já não tinham vigor.
20 Ma Abraham aa qatnanakt di qaku ngä met daqule qa dä qaku aa snängaiom aa udiom sävät ma Ngämuqa aa mumänaris. Iangärhäkt aa qatnanakt ngä rhäqäp ka na ama qrot bä qa von da ama ansäs sage ma Ngämuqa.
20 Em nenhum momento a fé de Abraão na promessa de Deus vacilou. Na verdade, ela se fortaleceu e, com isso, ele deu glória a Deus.
21 Bä qa di qat nanakt masirhat iva ma Ngämuqa qa rhäqäne dä mamär iva qa rhualat parhäm aa mumänaris bä ba qa.
21 Abraão estava plenamente convicto de que Deus é poderoso para cumprir tudo que promete.
22 Bä äkt i ama rharimini qärqäni i ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa da aa saqong dinguna nävät aa qatnanakt.
22 Por isso, por sua fé, ele foi considerado justo.
23 Ama enge qärangätni i ngät tamän doqortäqyia, “bä nävät aa qatnanakt dä ma Ngämuqa qa mes ka i ama räktka na qa” di qaku rha säm a ngät iva sokt bä ba qa.
23 E, quando Deus considerou Abraão justo, não o fez apenas para benefício dele. As Escrituras dizem
24 Iangärhäkt ama enge di qosaqi rha säm a ngät bä ba ut aiut kärarhae iva ma Ngämuqa qa rhes ut i ama räktta na ut aiut kärarhae i ut nanakt nä iaqäkt kärak i qa märanas nä ma Jisas nämät ama tñäpki.
24 que foi também para nosso benefício, pois elas garantem que também seremos considerados justos por crermos naquele que ressuscitou dos mortos a Jesus, nosso Senhor.
25 Rha vodäm ma Jisas iva qä ñäp inguna nävät aurha vuirhong. Näkt ka märanas bä ama iar qa ivakt iva qa rhu ut i ama räktta na ut dä ma Ngämuqa aa saqong.
25 Ele foi entregue à morte por causa de nossos pecados e foi ressuscitado para que fôssemos declarados justos diante de Deus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Romanos 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.