Marcos 5
Ama Iaräs Na Ngät Ama Rharesbane (URO) vs VC
1 Rha män bä särhage na ama namuqa ma Galili bä sävät ama Gerasaqäna arha ivärhäs.
1 Passaram à outra margem do lago, ao território dos gerasenos.
2 Bä nga ma Jisas puk sä qa nämät ama mlauski dä qoki äkt dä akni ama ruqa qärakni i ama iauska qa e mät ka qa män nämät ama ñäpta arha lek ivakt iva qa rhän sage ma Jisas.
2 Assim que saíram da barca, um homem possesso do espírito imundo saiu do cemitério
3 Rhak täkt ama ruqa di qale qa mät ama ñäpta arha lek näkt kaku mamär vät aung iva saqi as kä naqop pät a qa na anga qoi bä qäqi qaku mamär vät aung iva qä naqop pät a qa na anga sengäna.
3 onde tinha seu refúgio e veio-lhe ao encontro. Não podiam atá-lo nem com cadeia, mesmo nos sepulcros,
4 I sa nguna sai dä rhit kop mät aa rhäkt dä aa qar na ama sengäna sokt di qop kä nänbäñmät na ama sengäna dä qat tar ta angätni i ama qrot ngät mamär säng aa qar angät tpäs. Bä qop kaku aung gärakni i aa anga qrot iva qä sämbulap täm ga.
4 pois tinha sido ligado muitas vezes com grilhões e cadeias, mas os despedaçara e ninguém o podia subjugar.
5 Dä qop pät ama qunäng dä ama bängang dä qat tet mänguräp ama ñäpta arha lek bä vät ama dam dap kat tuqaia dä qä nädäktmät na nas na ama dui.
5 Sempre, dia e noite, andava pelos sepulcros e nos montes, gritando e ferindo-se com pedras.
6 Bä nga qa lu ma Jisas inamuk dä qa ang masirhat sagem ga bä arpus na qa mäk säng ma Jisas aa qar.
6 Vendo Jesus de longe, correu e prostrou-se diante dele, gritando em alta voz:
7 Näkt ka nästäm dävuk toqortäqyia, “Nani a nge iva ngia mäsana na ngo, ainge Jisas ma Moräsnaqa Na Rhävuk aa emga? Ngut nok pät a nge iva ngia rhu sage ma Ngämuqa iva qale ngi nasangäm na ngo.”
7 Que queres de mim, Jesus, Filho do Deus Altíssimo?Conjuro-te por Deus, que não me atormentes.
8 Qat tuqaia rhoqoräkt di sa nguna ma Jisas ka qoar na qa rhoqortäqyia, “Vuk sä nge nämät tak täkt ama ruqa ainge ama iauska!”
8 É que Jesus lhe dizia: Espírito imundo, sai deste homem!
9 Näkt ma Jisas ka snanbät sä qa rhoqortäqyia, “Rhat tes nge rhoqor mäniekt?”
9 Perguntou-lhe Jesus: Qual é o teu nome? Respondeu-lhe: Legião é o meu nome, porque somos muitos.
10 Dap kop kät nok masirhat pät ma Jisas iva qale qä narhäk na ngät nävät iaqäkt ama ngärhäktka.
10 E pediam-lhe com instância que não os lançasse fora daquela região.
11 Dap ama vlam ama rhäqäp na ngät di qale ngät e vät ama qurängige bä ngät täs.
11 Ora, uma grande manada de porcos andava pastando ali junto do monte.
12 Dä ama iaus ngä nok pät ma Jisas i ngärhi qoar toqortäqyia, “Mamär iva ngi rhäk na ut sä mänguräp ama vlam ivakt iva u rhon sämät ngät.”
12 E os espíritos suplicavam-lhe: Manda-nos para os porcos, para entrarmos neles.
13 Dä ma Jisas ka rhares pät angärha rhäng bä vuk sä ngät bä ngä mon sämät ama vlam. Iangärhäkt ama vlam di ama udiom ama tauseniom na ngät di ngä ang masirhat manäp pät ama qäsäpki bä ngä mon ba ama rigi bä ngä ñäp däm gi.
13 Jesus lhos permitiu. Então os espíritos imundos, tendo saído, entraram nos porcos; e a manada, de uns dois mil, precipitou-se no mar, afogando-se.
14 Bä ama ruvek kärarhani i mai rhit lu vät iangärhäkt ama vlam di sa rha ang masirhat bä rha sameng mät ama värhäm bä särhage särhage. Dä soknga ama ruvek ta met sae ivakt iva rhi lu iangärhäkt ama lat kärangät i sa ngä märanas.
14 Fugiram os pastores e narraram o fato na cidade e pelos arredores. Então saíram a ver o que tinha acontecido.
15 Bä nga rha män ge ma Jisas dä rha lu qa ruqa qärak i vuk sa ama iaus nämät ka i qat muqun i sa qa monmät näkt sa märäs pät a qa bä mamär na aa mädräm bä nga rha lu rhoqoräkt dä rhit len.
15 Aproximaram-se de Jesus e viram o possesso assentado, coberto com seu manto e calmo, ele que tinha sido possuído pela Legião. E o pânico apoderou-se deles.
16 Ama ruvek kärarhani i rha lu iangärhäkt ama lat di rha sameng ba ama ruvek sävät iangärhäkt ama lat kärangät i ma Jisas ka mualat na ngät pät kärak i qre ama iaus kale ngät mät ka bä qosaqi rha sameng sävät ama vlam.
16 As testemunhas do fato contaram-lhes como havia acontecido isso ao endemoninhado, e o caso dos porcos.
17 Dä ama ruvek ta nasäng i rhat naing bät ma Jisas iva qa rhet nävä iosäkt arha ivärhäs.
17 Começaram então a rogar-lhe que se retirasse da sua região.
18 Bä nga ma Jisas kat don sämät ama mlauski dä qa ruqa qärak i ama iaus ngä met nämät ka qät naing bät ma Jisas iva qä na qa.
18 Quando ele subia para a barca, veio o que tinha sido possesso e pediu-lhe permissão de acompanhá-lo.
19 Dap ma Jisas di qop kaku qa rhares pät aa rhäng dap kinak ka qoar na qa rhoqortäqyia, “Ngia rhet sävät gia vät sage gi qärhae bä ngi sameng ba rha i ma Ngämuqa qa mualat pä gia iar toqor mäniekt dä va ngi sameng sävät ma Ngämuqa aa lavuqi sävät a nas.”
19 Jesus não o admitiu, mas disse-lhe: Vai para casa, para junto dos teus e anuncia-lhes tudo o que o Senhor fez por ti, e como se compadeceu de ti.
20 Dä soknga qärak ka ruqa qa met bä qä nasäng i qä sameng mät ama ivärhäs na ama ngärhäqyisem na ap ama värhap ama mor ap sävät ama lat kärangät i ma Jisas ka mualat na ngät sä qa bä ama ruvek moe di qräk mät ta.
20 Foi-se ele e começou a publicar, na Decápole, tudo o que Jesus lhe havia feito. E todos se admiravam.
21 Bä sa nga evär dä ma Jisas mät ama mlauski bä särhage na ama namuqa e ma Kaperneam dä ama guläñgi ama mor qi na ama ruvek pästämne na rha namet a qa vät ama namuqa aa rhäkt.
21 Tendo Jesus navegado outra vez para a margem oposta, de novo afluiu a ele uma grande multidão. Ele se achava à beira do mar, quando
22 Dä akni ama tpäskinaqa näva ama mämairqi qärak i rhat tes ka i ma Jairus di qa män sae. Bä nga qa lu ma Jisas dä arpus na qa samäk säng aa qar
22 um dos chefes da sinagoga, chamado Jairo, se apresentou e, à sua vista, lançou-se-lhe aos pés,
23 bä qat naing bät ma Jisas masirhat toqortäqyia, “Ngua imgi ama gaini na qi di qorhäs iva qi ñäp dap ngi ang bä ngia rhu ngia rhäkt pät a qi dä va märäs pät a qi bä va ama iar qi.”
23 rogando-lhe com insistência: Minha filhinha está nas últimas. Vem, impõe-lhe as mãos para que se salve e viva.
24 Dä ma Jisas ka met kä na qa.
24 Jesus foi com ele e grande multidão o seguia, comprimindo-o.
25 Näkt aktni ama evopki di qali qi e qärakt i qaku mae da arha rämgi na ama equngi dap ama biaska di qop kat tet pät ama ngärhäqyisem da udiom na ama qoeo.
25 Ora, havia ali uma mulher que já por doze anos padecia de um fluxo de sangue.
26 Bä sa ava gem gi mamär i sa ama rhäqäp na rha ama ruvek kärarhani i rhat dräm dat tumäräspät ta lu vät a qi bä sa qia sot pät a nas ba rha sokt di qop kaku märäs pät a qi dap kinak mor mät arha rämgi.
26 Sofrera muito nas mãos de vários médicos, gastando tudo o que possuía, sem achar nenhum alívio; pelo contrário, piorava cada vez mais.
27 Bä nga qia nari sävät ma Jisas dä qia met säng aa rhäng mänguräp ama guläñgi bä qia rhäk pät aa boiqi
27 Tendo ela ouvido falar de Jesus, veio por detrás, entre a multidão, e tocou-lhe no manto.
28 inguna qiat tu arhä snäng doqortäqyia, “Ngakt bä sokt ngu rhäk pät aa boi dä sa va märäs pät a ngo.”
28 Dizia ela consigo: Se tocar, ainda que seja na orla do seu manto, estarei curada.
29 Dä soknga mae da ama biaska masägos dap kia nari va arha iar i isiska vät a qi nämät iaqyäkt ama rämgi.
29 Ora, no mesmo instante se lhe estancou a fonte de sangue, e ela teve a sensação de estar curada.
30 Bä nga qia rhäk pät ma Jisas aa boi dä qa nari i ama qrot ngä met nävät a qa masägos dä qa rhong namet a nas sävät ama guläñgi dä qa snanbät toqortäqyia, “Auge qa rhäk pät gu boi?”
30 Jesus percebeu imediatamente que saíra dele uma força e, voltando-se para o povo, perguntou: Quem tocou minhas vestes?
31 Dä ma Jisas aa mudäsaqongda rha qoar na qa rhoqortäqyia, “Ngiat lu i ama rhäqäp na rha ama ruvek tit tares nge sokt di qop ngi snanbät i auge qa rhäk pät a nge?”
31 Responderam-lhe os seus discípulos: Vês que a multidão te comprime e perguntas: Quem me tocou?
32 Sokt di qop ma Jisas di qät ñäm namet a nas ivakt iva qä lu i auge qa mualat toqoräkt.
32 E ele olhava em derredor para ver quem o fizera.
33 Dä sa qa ruqi qia räm i sa märäs pät a qi dä soknga qia män bä arpus na qi samäk säng aa qar bä värvar vät a qi mät ama tlenga dap kia sameng na ama engäktki moe sävät a nas ba qa.
33 Ora, a mulher, atemorizada e trêmula, sabendo o que nela se tinha passado, veio lançar-se-lhe aos pés e contou-lhe toda a verdade.
34 Dä qa qoar na qi rhoqortäqyia, “Ngua imgi, gi qatnanakt ngä mumäräs pät a nge. Ngia rhet sa ama isiska bä sak pät a nge nämät iaqäkt gi märänga.”
34 Mas ele lhe disse: Filha, a tua fé te salvou. Vai em paz e sê curada do teu mal.
35 Dap as toqoräkt i ma Jisas kat tamän dä arhani ama gamoe rha män nävät ma Jairus ama narhoerqa näva ama mämairqi aa vätka bä rha qoar nä ma Jairus toqortäqyia, “Ngia imgi di sa qia ñäp. Mäniekt bä va saqi as ngia rhuruan bät kamorqa?”
35 Enquanto ainda falava, chegou alguém da casa do chefe da sinagoga, anunciando: Tua filha morreu. Para que ainda incomodas o Mestre?
36 Dap ma Jisas di qop ka qyiradeng na arha enge dap ka qoar na ama mämairqi at narhoerqa rhoqortäqyia, “Qale ngi natlen, dap sokt ngiat nanakt.”
36 Ouvindo Jesus a notícia que era transmitida, dirigiu-se ao chefe da sinagoga: Não temas; crê somente.
37 Näkt kaku qa rhares pät aung aa rhäng iva qa rhet nasot a qa sae dap sokt kä nä ma Pita näkt ma Jems kä nä ma Jon ma Jems aa läktka.
37 E não permitiu que ninguém o acompanhasse, senão Pedro, Tiago e João, irmão de Tiago.
38 Bä nga rha män bät ka tpäskinaqa aa vät dä ma Jisas ka lu ama ruvek i rhat tuqaia i rhit nok dä rhit sek arhä qän masirhat.
38 Ao chegar à casa do chefe da sinagoga, viu o alvoroço e os que estavam chorando e fazendo grandes lamentações.
39 Dä ma Jisas ka mon säva vät sagem da bä qa snanbät sä rha rhoqortäqyia, “Mäniekt bä ngänit nok dä ngänit sek angän gän masirhat? Nak kop kaku ama rhuimgi qia ñäp dap ki mänatäm.”
39 Ele entrou e disse-lhes: Por que todo esse barulho e esses choros? A menina não morreu. Ela está dormindo.
40 Dä rha rhama täm ga.
40 Mas riam-se dele. Contudo, tendo mandado sair todos, tomou o pai e a mãe da menina e os que levava consigo, e entrou onde a menina estava deitada.
41 Näkt ka sangar at tärhäkt dä qa qoar na qi rhoqortäqyia, “Talita kum.” Di ama rharimini rhoqortäqyia, “Qarhuimgi, ngu qoar na nge i ngia rhäranas.”
41 Segurou a mão da menina e disse-lhe: Talita cumi, que quer dizer: Menina, ordeno-te, levanta-te!
42 Dä qa rhuimgi qia märanas masägos bä qiat tet pa vät. Bä nga rhoqoräkt dä qräk mät ta mamär nävät iangärhäkt ama lat. Iaqyäkt ama rhuimgi di ama ngärhäqyisem da udiom na at koeo.
42 E imediatamente a menina se levantou e se pôs a caminhar {pois contava doze anos}. Eles ficaram assombrados.
43 Dä qa voda rha ama enge ama qrot ngät iva qale rhi nasameng ba aung sävät iangärhäkt ama lat näkt ka qoar na rha iva rhi von gi rhä guani ivakt iva qia äs.
43 Ordenou-lhes severamente que ninguém o soubesse, e mandou que lhe dessem de comer.Jesus de Nazaré
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.