Lucas 4
Nǝkukuǝ Ikinan (TNK) vs NVT
1 Nəpɨn Iesu rəpwəh nui arɨs Jotan mə trɨrərɨɡ mevən ia tənə Kalili, rerɨn rukuər ia Nənɨmwɨn Ikinan. Nənɨmwɨn nəha riri pen in revən fwe ia kwopun akwesakwes ikɨn.
1 Jesus, cheio do Espírito Santo, voltou do rio Jordão e foi conduzido pelo Espírito no deserto,
2 Ia kwopun nəha Setan rəmwur nəpɨn foti mə tro Iesu rɨmwei ia nərəhaien. Ia nəpɨn nəha Iesu rəpwəh nəniien nari. Nəpɨn foti me nəha həuvehe mhəukurau pam, nənə in rɨreɡi nukumhə rɨnahi.
2 onde foi tentado pelo diabo durante quarenta dias. Não comeu nada durante todo esse tempo, e teve fome.
3 Nənə Setan rɨni pen tukwe in mə, “Trɨni mɨnuə ik Tɨni Kumwesən pərhien, ni pen tɨ kəpwier i mə truvehe mo nəveɡɨnien irə.”
3 Então o diabo lhe disse: “Se você é o Filho de Deus, ordene que esta pedra se transforme em pão”.
4 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tukwe in mə, “Kɨmərai pen ia Nəkukuə Ikinan mə, ‘Iərmama trəpwəh nɨmɨruien ia nəveɡɨnien əpa.’”
4 Jesus, porém, respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Uma pessoa não vive só de pão’”.
5 Ia nəpɨn nəha Setan ruvehi Iesu mutə mahatən nɨtətə me pam kiɡ me kamhərɨmənu ia nirəha ia təkure tɨprənə i,
5 Então o diabo o levou a um lugar alto e, num momento, lhe mostrou todos os reinos do mundo.
6 nənə mɨni pen tukwe in mə, “Takuvei pehe nasoriien mik ikərɨmənu ia nɨtətə me pam nəha. Nautə amasan me pam ia nirəha tuho səim ia nirəha. Nautə me nəha hənəmak raka ia rəɡɨk. Iakukurən nuvei penien m sin nəɡhɨn iakokeikei mə takuvei pen min.
6 “Eu lhe darei a glória destes reinos e autoridade sobre eles, pois são meus e posso dá-los a quem eu quiser”, disse o diabo.
7 Ro iamɨnhi irə trɨni mɨnuə ikɨsiai iou, mɨnɨmwi nukurhum mi ia nənimek, narimnari me pam nəha tuhəuvehe mho səim irə.”
7 “Eu lhe darei tudo se me adorar.”
8 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tukwe in mə, “Kɨmərai pen ia Nəkukuə Ikinan mə, ‘Tikɨsiai Iərɨmənu Kumwesən səim, mɨnɨmwi nukurhum mi ia nənimen. In əpa nə tiko nəkwan.’”
8 Jesus respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Adore o Senhor, seu Deus, e sirva somente a ele’”.
9 Ia nəpɨn nəha Setan ruvehi Iesu mevən fwe ia Jerusalem, mukurei pen in ia kwopun riti irənhə anan ia təkure nimwə səvəi Kumwesən, nənə mɨni pen tukwe in mə, “Trɨni mɨnuə ik Tɨni Kumwesən pərhien, ivə irapw ia kwopun i.
9 Então o diabo o levou a Jerusalém, até o ponto mais alto do templo, e disse: “Se você é o Filho de Deus, salte daqui.
10 Kɨmərai pen ia Nəkukuə Ikinan mə,
10 Pois as Escrituras dizem: ‘Ele ordenará a seus anjos que o protejam.
11 mhəuvehi utə ik ia rəɡɨnraha,
11 Eles o sustentarão com as mãos, para que não machuque o pé em alguma pedra’”.
12 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tukwe in mə, “Nəkukuə Ikinan rani mə, ‘Tikəpwəh neipweipwiien Iərɨmənu Kumwesən səim.’”
12 Jesus respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Não ponha à prova o Senhor, seu Deus’”.
13 Setan ramousari iamɨnhi irə mə tro Iesu rɨmwei ia nərəhaien me nəha. Nəpɨn ro sampam, rəpwəh Iesu mamevən mə tɨ nəpɨn riti ruvehe mwi tukwe.
13 Quando o diabo terminou de tentar Jesus, deixou-o até que surgisse outra oportunidade.
14 Kurirə irə Iesu rɨrərɨɡ, mevən ia tənə Kalili, nɨskaiien səvəi Nənɨmwɨn Ikinan rarə irə. Nəɡkiariien sə raməvisau in ruvirɨs mevən ia kwopun me pam ia tənə nəha.
14 Então Jesus, cheio do poder do Espírito, voltou para a Galileia. Relatos a seu respeito se espalharam rapidamente por toda a região.
15 Nənə in ramahatən nərmama ia nəkwai nimwəfwaki me səvəi nəkur Isrel. Nərmama me pam kamhəuvehi utə nəɡhɨn.
15 Ele ensinava nas sinagogas, e todos o elogiavam.
16 Nɨmwai nəkukuə kɨnərfe|alt="Prophets words written on a scroll" src="HK00150B.TIF" size="col" loc="Near to the text" copy="Horace Knowles" ref="Luk 4:16" Nənə Iesu ruvehe ia Nasaret, kwopun nəha in rɨməpwinari ikɨn. Ia Sapat in ruvnimwə ia nimwəfwaki səvəi nəkur Isrel rəmwhen ramo ia Sapat me pam, mərer mə trəvsini irapw Nəkukuə Ikinan.
16 Quando Jesus chegou a Nazaré, cidade de sua infância, foi à sinagoga no sábado, como de costume, e se levantou para ler as Escrituras.
17 Nənə iərmama riti ruvehi nɨmwai nəkukuə nəha kɨnərfe kɨrai pen nəɡkiariien səvəi Profet Aesea irə, muvehi muvei pen m Iesu. Nənə Iesu ruvehi mɨvi atukw i, mətui mətoni kwopun kɨmərai pen nəɡkiariien i rɨni iamɨnhi irə mɨnuə:
17 Entregaram-lhe o livro do profeta Isaías, e ele o abriu e encontrou o lugar onde estava escrito:
18 “Nənɨmwɨn səvəi Iərɨmənu ramarə ia nirak,
18 “O Espírito do Senhor está sobre mim, pois ele me ungiu para trazer as boas-novas aos pobres. Ele me enviou para anunciar que os cativos serão soltos, os cegos verão, os oprimidos serão libertos,
19 nənə mɨni irapw
19 e que é chegado o tempo do favor do Senhor”.
20 Nəpɨn Iesu rəvsini irapw pam nəɡkiariien nəha, rəsisəɡ nəkukuə, muvei pen mɨne iərmama sə ramətui tɨ nəkukuə me, nənə məkure. Nərmama me pam ia nəkwai nimwəfwaki nəha səvəi nəkur Isrel nənimenraha revən tukwe.
20 Jesus fechou o livro, devolveu-o ao assistente e sentou-se. Todos na sinagoga o olhavam atentamente.
21 Nənə Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Nəɡkiariien i ia Nəkukuə Ikinan kɨmiaha hiamreɡi ipwet i ruvəuvehe muvəukuə.”
21 Então ele começou a dizer: “Hoje se cumpriram as Escrituras que vocês acabaram de ouvir”.
22 Nərmama me pam nəha haməni amasan Iesu. Irəha hamərkərinari ia nəɡkiariien amasan me səməme kamhəuku pen ia tərhun. Mətə kurirə həni mə, “Rosi a mə tɨni Josef nəha uə?”
22 Todos falavam bem dele e estavam admirados com as palavras de graça que saíam de seus lábios. Contudo, perguntavam: “Não é esse o filho de José?”.
23 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Iakreɡi kɨmiaha hiokeikei mə tihəni pehe tukw iou i nəɡkiariien i kani rerɨn mə: ‘Tokta. Tikukupwən muvehimɨru atukw a ik pwəh kɨmaha iahəni nɨpərhienien ia niram.’ Rosi nəɡkiariien riti mwi kɨmiaha tihəni pehe tukw iou i in i mə, ‘Nɨmtətien me nəha kɨmaha iahamreɡi ikɨno fwe ia taon nəha Kapaneam, ramasan mə iko mwi ia kwopun i imwam.’”
23 Então ele disse: “Sem dúvida, vocês citarão para mim o ditado: ‘Médico, cure a si mesmo’, ou seja, ‘Faça aqui, em sua cidade, o mesmo que fez em Cafarnaum’.
24 Iesu rarə mɨni mwi mə, “Iakani nɨpərhienien tukumiaha i profet riti nəkur imwəni me ko həpkɨsiai mhə in.
24 Eu, porém, lhes digo a verdade: nenhum profeta é aceito em sua própria cidade.
25 Mətə pərhien iakani pehe tukumiaha i fwe kupwən ia nəpɨn səvəi Profet Elaeja nɨpran me həpɨk səməme nərman me səvənraha hemhə mhəpwəh irəha kamharə ia tənə Isrel. Nesən rɨpkauər mhə nuk kahar məkwə sikis nukumhə asori ruvehe mahi nərmama pam ia tənə nəha
25 “Por certo havia muitas viúvas necessitadas em Israel no tempo de Elias, quando o céu se fechou por três anos e meio e uma fome terrível devastou a terra.
26 mətə Kumwesən rɨpkərhi pen mhə Elaeja mə trasitu ia nirəha riti. In rərhi pen in revən əpa fwe ia rukwənu nəha Jerefat ia tənə Saeton mə trasitu ia pran riti sə iərman səvənhi remhə məpwəh in.
26 E, no entanto, Elias não foi enviado a nenhuma delas, mas sim a uma estrangeira, uma viúva de Sarepta, na região de Sidom.
27 Kurirə irə ia nəpɨn səvəi Profet Elisa nərmama həpɨk səməme nemhəien skai ro tekɨnraha kamharə ia tənə Isrel. Mətə Elisa rɨpko mhə irəha riti ruvehe məmher. In ro Neman əpa iəmə Siria ruvehe məmher.”
27 E havia muitos leprosos em Israel no tempo do profeta Eliseu, mas o único que ele curou foi Naamã, o sírio”.
28 Nəpɨn nərmama me ia nəkwai nimwəfwaki həreɡi nəɡkiariien me nəha, irəha pam niemaha rəpi irəha.
28 Quando ouviram isso, aqueles que estavam na sinagoga ficaram furiosos.
29 Həskəmter, mhəkwtəmhiri Iesu, mhəsuə in, mhəier ia taon səvənraha, mhəuvən ia nɨpəseɡi təkuər sə həno taon səvənraha ikɨn mə tuhəsuə irapw i.
29 Levantaram-se, expulsaram Jesus da cidade e o arrastaram até a beira do monte sobre o qual a cidade tinha sido construída. Pretendiam empurrá-lo precipício abaixo,
30 Mətə Iesu ravən amasan a ia kurkwanraha, mamevən.
30 mas ele passou por entre a multidão e seguiu seu caminho.
31 Iesu reiwaiu mevən ia Kapaneam taon riti ia tənə Kalili, nənə ia Sapat ramahatən nərmama.
31 Então Jesus foi a Cafarnaum, uma cidade na Galileia, onde ensinava na sinagoga aos sábados.
32 Irəha hərkəri asori nari ia nahatənien səvənhi, tɨ nəri nə mə nəɡkiariien səvənhi nɨskaiien səvəi Kumwesən ramarə irə.
32 Ali também o povo ficou admirado com seu ensino, pois ele falava com autoridade.
33 Iərmama riti ia nəkwai nimwəfwaki nəha səvəi nəkur Isrel nənɨmwɨn ərəha ramarə irə. Iərmama nəha rəkwein əpwəmwɨs mɨni mə,
33 Certa ocasião, estando ele na sinagoga, um homem possuído por um demônio, um espírito impuro, gritou:
34 “Iesu iəmə Nasaret! Ikuvehe mə tiko nəfe ia kɨmaha? Ikuvehe mə tikouraha kɨmaha uə? Iakukurən ik. Ik iəmə ikinan səvəi Kumwesən.”
34 “Por que vem nos importunar, Jesus de Nazaré? Veio para nos destruir? Sei quem é você: o Santo de Deus!”.
35 Mətə Iesu rɨnise nənɨmwɨn ərəha nəha, mɨni mə, “Əpwəh nəɡkiariien, mier ia iərmama i.” Iəremhə ro iərmama nəha rɨmwei ia kurkwanraha, mier irə, məpwəh nourahaien in.
35 Jesus o repreendeu, dizendo: “Cale-se! Saia deste homem!”. Então o espírito jogou o homem no chão à vista da multidão e saiu dele, sem machucá-lo.
36 Nərmama me nənimenraha rier. Həni pen tɨ nirəha me i mə, “Nəfe i nəɡkiariien? Iəmə i rauvehi nasoriien mɨne nɨskaiien sə ruku pen tɨ Kumwesən, məɡkiari m nənɨmwɨn ərəha me mə tuhəier ia iərmama, nənə irəha həier.”
36 Admirado, o povo exclamava: “Que autoridade e poder ele tem! Até os espíritos impuros lhe obedecem e saem quando ele ordena!”.
37 Kurirə nəɡkiariien kani ia Iesu rier mevən ia kwopun me pam ia tənə nəha.
37 E as notícias a respeito de Jesus se espalharam pelos povoados de toda a região.
38 Iesu rərer, mier ia nimwəfwaki nəha səvəi nəkur Isrel, mevən muvnimwə ia nimwə səvəi Saemon. Kaka pran səvəi Saemon ramemhə, maməkwiei fifa. Nənə irəha həɡkiari pen m Iesu tukwe.
38 Depois de sair da sinagoga naquele dia, Jesus foi à casa de Simão, onde encontrou a sogra dele muito doente, com febre alta. Quando os presentes suplicaram por ela,
39 Iesu revən mərer pen ipaka tɨ prən nəha ia kwopun ramapri ikɨn, mɨnise nemhəien, nənə nemhəien raraka irə. Təkwtəkwuni a prən nəha rɨskəmter, mɨnasui raka nəveɡɨnien sənənraha.
39 Jesus se pôs ao lado da cama e repreendeu a febre, que a deixou. Ela se levantou de imediato e passou a servi-los.
40 Nəpɨn meri ruvəivə, nərmama pam kamhəuvehi irəha me nepwɨn səməme nemhəien me səpəmsəpə kamharə ia nirəha, həuvehi irəha, mhəuvehe tɨ Iesu. Nənə Iesu rəmrutə rəɡɨn mi ia nirəha kuatia kuatia, mo irəha pam həuvehe mhəsanɨn.
40 Quando o sol se pôs, as pessoas trouxeram seus familiares enfermos até ele. Qualquer que fosse a doença, ao pôr as mãos sobre eles, Jesus curava a todos.
41 Nəremhə me mwi həier ia nərmama həpɨk, mamhəkwein əpwəmwɨs mə, “Ik Tɨni Kumwesən!” Mətə Iesu rɨnise irəha mə tuhəpwəh nəɡkiariien, tɨ nəri nə mə irəha həukurən in mə in Kristo.
41 Muitos estavam possuídos por demônios, que saíam gritando: “Você é o Filho de Deus!”. Jesus, no entanto, os repreendia e não permitia que falassem, pois sabiam que ele era o Cristo.
42 Nəpɨn rɨnamran, Iesu rier mevən ia kwopun riti sə nərmama həiwən ikɨn. Nənə nərmama kamhətui in. Nəpɨn hətoni, hokeikei mə tuhənise in mə trəpwəh nəpwəhien irəha.
42 Logo cedo na manhã seguinte, Jesus retirou-se para um lugar isolado. As multidões o procuravam por toda parte e, quando finalmente o encontraram, suplicaram que não as deixasse.
43 Mətə in rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Takaməkeikei mevən ia taon me nepwɨn mwi, məvisau irapw nəɡkiariien amasan sə raməɡkiari ia nɨtətə sə Kumwesən ramərɨmənu irə. In i wok Kumwesən rɨnərhi pehe iou tukwe.”
43 Ele, porém, disse: “Preciso anunciar as boas-novas do reino de Deus também em outras cidades, pois para isso fui enviado”.
44 Ro pen Iesu revən maməvisau ia nəkwai nimwəfwaki me səvəi nəkur Isrel ia tənə Jutia.
44 E continuou a anunciar sua mensagem nas sinagogas da Judeia.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.