Neemias 9

Svenska Folkbibeln (1998) (SWEFOLK1998) vs VC

SWEFOLK1998

VC Versão Católica

¹ På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden.

¹ No vigésimo quarto dia do mesmo mês, vestidos de sacos, e com a cabeça coberta de pó, os israelitas reuniram-se para um jejum.

² De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

² Os que eram de origem israelita estavam separados de todos os estrangeiros, e apresentaram-se para confessar seus pecados e as iniqüidades de seus pais.

³ De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.

³ De pé em seus lugares, escutaram a leitura da lei do Senhor, seu Deus, durante um quarto do dia; e durante o outro quarto do dia confessaram seus pecados e prostraram-se diante do Senhor, seu Deus.

⁴ Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.

⁴ Josué, Bani, Cedmiel, Sabanias, Boni, Sarebias, Bani e Canani, que haviam tomado lugar no estrado dos levitas, invocaram em alta voz o Senhor, seu Deus.

⁵ Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!Lovat vare ditt härliga namn,som är upphöjtöver allt lov och pris.

⁵ E os levitas Josué, Cedmiel, Bani, Hasebnias, Serebias, Odaías, Sebnias e Fataías diziam: Levantai-vos, bendizei ao Senhor, vosso Deus, de eternidade em eternidade! Seja bendito o vosso nome glorioso, com toda a sorte de louvores e bênçãos.

⁶ Du ensam är Herren.Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,jorden och allt som är på den,haven och allt som är i dem,och du håller dem alla vid liv.Himlens härskara tillber dig.

⁶ Sois vós, Senhor, vós somente, que fizestes o céu dos céus e todo o seu exército, a terra e tudo o que ela contém, o mar e tudo o que nele se encerra; sois vós quem dais a vida a todos os seres, e o exército dos céus vos adora.

⁷ Du, Herre, är den Gudsom utvalde Abramoch förde honom ut från det kaldeiska Uroch gav honom namnet Abraham.

⁷ Vós, Senhor Deus, fostes quem escolheu Abrão, quem o fez deixar a terra de Ur, na Caldéia, e quem lhe deu o nome de Abraão.

⁸ Du fann hans hjärta trofast inför digoch du slöt förbund med honom:att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,amoreernas, perisseernas,jebusiternas och girgaseernas land.Du lät dina ord gå i uppfyllelse,ty du är rättfärdig.

⁸ Encontrastes nele um coração fiel, e com ele firmastes uma aliança, prometendo dar à sua posteridade a terra dos cananeus, dos hiteus, dos amorreus, dos ferezeus, dos jebuseus e dos gergeseus, e cumpristes a vossa palavra, porque sois justo.

⁹ Du såg våra fäders nöd i Egyptenoch hörde deras rop vid Röda havet.

⁹ Vistes a aflição de nossos pais no Egito, e ouvistes os seus clamores junto do mar Vermelho.

¹⁰ Du gjorde tecken och under mot farao,mot alla hans tjänareoch mot allt folket i hans land.Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.

¹⁰ Operastes milagres e prodígios contra o faraó, contra todos os seus servos e todo o povo de sua terra, porque sabíeis que haviam tratado com arrogância os nossos pais; e adquiristes um renome que perdura até os nossos dias.

¹¹ Havet delade du framför dem,så att de gick mitt igenom det på torr mark.Men deras förföljare sänkte du i djupet,som en sten i väldiga vatten.

¹¹ Fendestes o mar diante deles, que passaram a pé enxuto; mas precipitastes nos abismos todos os que os perseguiam, como uma pedra é atirada às profundezas das águas.

¹² Med en molnstod ledde du dem om dagenoch med en eldstod om nattenför att lysa dem på den väg de skulle gå.

¹² Vós os guiastes durante o dia por uma coluna de nuvem, e à noite por uma coluna de fogo, para iluminar o caminho que deviam seguir.

¹³ På Sinai berg steg du neroch du talade till dem från himlen,gav dem rättfärdiga föreskrifteroch sanna lagar, goda stadgar och bud.

¹³ Descestes ao monte Sinai, falastes-lhes do alto do céu e destes-lhes justas ordenações, leis verdadeiras, preceitos e mandamentos excelentes.

¹⁴ Om din heliga sabbat gav du dem kunskapoch bud, stadgar och lagar gav du demgenom din tjänare Mose.

¹⁴ Fizestes lhes conhecer o vosso santo sábado, e prescrevestes-lhes, pela boca de Moisés, vosso servo, os mandamentos, preceitos e uma lei.

¹⁵ Bröd från himlen gav du demnär de hungrade,vatten ur klippan lät du kommanär de törstade.Du bjöd dem gåoch ta i besittning det landsom du med upplyft handhade lovat ge dem.

¹⁵ Do alto do céu, destes-lhes pão para saciar a fome; e do rochedo fizestes jorrar água para matar-lhes a sede. E vós os mandastes tomar posse da terra que havíeis jurado dar-lhes.

¹⁶ Men våra fäder handlade övermodigt.De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.

¹⁶ Mas os nossos pais, em seu orgulho, endureceram a cerviz e não observaram os vossos mandamentos.

¹⁷ De vägrade lyssnaoch kom inte ihåg de undersom du hade gjort bland dem.De var hårdnackadeoch valde i sin upproriskhet en anförareför att vända tillbaka till sitt slaveri.Men du är en Gud som förlåter,nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd.Du övergav dem inte,

¹⁷ Recusaram-se a ouvir, e não mais se incomodaram com as maravilhas que operastes em seu favor. Endureceram a cerviz e, em sua rebelião, elegeram um chefe para retornar à sua escravidão. Mas vós sois um Deus sempre pronto ao perdão, clemente e compassivo, vagaroso em encolerizar-se e rico em bondade, e assim não os abandonastes.

¹⁸ fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:"Detta är din gud,som har fört dig upp ur Egypten",och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

¹⁸ Mesmo quando fabricaram para si um bezerro de metal fundido, e vos ultrajaram grandemente dizendo ser aquilo o Deus que os tirara do Egito,

¹⁹ Men i din stora barmhärtighetövergav du dem ändå inte i öknen.Molnstoden vek inte ifrån dem om dagenutan ledde dem på vägen,och eldstoden upplyste om nattenden väg de skulle gå.

¹⁹ usastes de muita misericórdia e não os abandonastes no deserto; e a coluna de nuvem que os guiava durante o dia em sua viagem, bem como a coluna de fogo que lhes iluminava o caminho que deviam seguir durante a noite, não lhes foi arrebatada.

²⁰ Din gode Ande gav du för att undervisa dem.Ditt manna nekade du inte deras mun,och vatten gav du dem när de törstade.

²⁰ Destes-lhes do vosso bom espírito para torná-los prudentes; não lhes recusastes o vosso maná para seu alimento, e destes-lhes água para estancar a sede.

²¹ I fyrtio år försörjde du dem i öknen,så att ingenting fattades dem.Deras kläder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte.

²¹ Durante quarenta anos provestes às suas necessidades no deserto, sem que nada lhes faltasse. Suas vestes não se estragaram e nem seus pés incharam.

²² Du gav dem riken och folkoch delade ut åt dem olika områden.De intog Sichons land,det land som tillhörde kungen i Hesbon,och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.

²² Vós os livrastes dos reinos e dos povos, cujas terras repartistes entre eles. Tomaram posse da terra de Seon, da terra do rei de Hesebon e da terra de Og, rei de Basã.

²³ Deras barn gjorde du talrikasom stjärnorna på himlen.Du förde dem in i det landsom du lovat deras fäderatt komma till och ta i besittning.

²³ Multiplicastes seus filhos como as estrelas do céu; e os fizestes entrar na posse da terra. Havíeis prometido aos seus pais que entrariam e possuiriam essa terra,

²⁴ Och deras barn komoch tog landet i besittning.Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna,och gav dessa i deras hand,både kungarna och landets folk,och de gjorde med dem som de ville.

²⁴ mas foram seus filhos que a ocuparam. Diante deles humilhastes o orgulho dos habitantes da terra, os cananeus; entregastes em suas mãos tanto os reis como as populações, que ficaram à sua mercê.

²⁵ De intog befästa städer och en bördig jordoch tog i besittning hus fulla med allt gott,och uthuggna brunnar, vingårdar,olivplanteringar och fruktträd i mängd.De åt, blev mätta och välmåendeoch njöt av din stora godhet.

²⁵ Eles se apropriaram de cidades fortificadas e de terras férteis; tomaram posse de casas repletas de bens de toda a sorte, de cisternas já feitas, de vinhas, olivais e muitas árvores frutíferas. Puderam comer até se saciar e engordaram, vivendo nas delícias que lhes outorgava a vossa grande bondade.

²⁶ Men de blev olydiga och upproriska mot dig,de kastade din lag bakom sin rygg.De dödade dina profeter som varnade democh ville få dem att vända om till dig.De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

²⁶ Entretanto, foram rebeldes e se revoltaram contra vós. Desprezaram vossa lei; mataram vossos profetas que os conjuravam a retornar a vós. Como cometessem grandes ultrajes para convosco,

²⁷ Då gav du dem i deras fienders handoch dessa förtryckte dem.Men i sin nöd ropade de till dig,och från himlen hörde du det.Efter din stora barmhärtighetgav du dem befriare,som frälste dem ur deras fienders hand.

²⁷ vós os abandonastes às mãos de seus inimigos, que os oprimiram. Mas quando, no tempo de sua miséria, clamaram a vós, vós os ouvistes do alto do céu, e, em vossa grande misericórdia, enviastes-lhes salvadores que os livraram das mãos dos seus inimigos.

²⁸ Men när de kom till ro,gjorde de åter det som var ont inför dig.Då lämnade du dem i deras fienders hand,så att dessa fick råda över dem.Men åter ropade de till dig,och från himlen hörde du det,du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.

²⁸ Mas, assim que voltou a segurança, recomeçaram a fazer o mal diante de vós, e os abandonastes às mãos dos seus inimigos, que os tiranizaram. Mas clamaram de novo a vós, e vós, do alto do céu, os atendestes; assim é que a vossa grande misericórdia operou inúmeras vezes a sua libertação.

²⁹ Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,fastän den människa som håller dem får leva genom dem.De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

²⁹ Vós os conjurastes a voltar à vossa lei, mas eles, em sua arrogância, não escutavam vossas objurgações, transgrediam vossas ordens, que dão a vida ao homem que as observa; nada mais mostraram que ombros rebeldes, cerviz altiva e ouvidos surdos.

³⁰ Du hade tålamod med dem i många åroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.Då gav du dem i de främmande folkens hand.

³⁰ Vossa paciência para com eles durou muitos anos; vós lhes fazíeis admoestações pela inspiração de vosso espírito, que animava os vossos profetas. Então, finalmente, como não vos escutassem, vós os entregastes às mãos dos povos de outras terras.

³¹ Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte.Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

³¹ Mas, mesmo assim, vossa grande misericórdia vos impediu de aniquilá-los, e não os abandonastes porque sois um Deus clemente e compassivo.

³² Och nu, vår Gud, du store,väldige och fruktansvärde Gud,du som håller förbundet och bevarar nåd,må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss,våra kungar, våra furstar,våra präster, våra profeter,våra fäder och hela ditt folk -från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.

³² E agora, Senhor, Deus grande, poderoso e temível, vós que mantendes fielmente vossa aliança misericordiosa, não sejais indiferente a todos os sofrimentos que nos atingem, a nós, nossos reis, nossos chefes, nossos sacerdotes, e a todo o vosso povo, desde o tempo dos reis da Assíria até o presente.

³³ Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss,ty du har visat dig trofast,men vi har varit ogudaktiga.

³³ Em tudo aquilo que nos aconteceu, nada mais houve que justiça de vossa parte, porque procedestes com lealdade, enquanto que nós retribuíamos com o mal.

³⁴ Våra kungar, våra furstar,våra präster och våra fäderhöll inte din lagoch gav inte akt på dina budoch de varningar du gav dem.

³⁴ Nossos reis, nossos chefes, nossos sacerdotes e nossos pais negligenciaram a prática da vossa lei, não mais obedeceram aos vossos mandamentos, nem às advertências que lhes fizestes.

³⁵ Fast de levde i sitt eget rikemed allt det goda som du skänkte demi det vidsträckta och bördiga land som du gav dem,har de ändå inte tjänat digeller vänt om från sina onda gärningar.

³⁵ Malgrado seu reino, apesar dos bens que lhes havíeis dado em abundância, e a despeito desta terra vasta e fértil que lhes entregastes, eles não vos serviram, não renunciaram às suas más obras.

³⁶ Se, idag är vi slavar,i det land som du gav åt våra fäderför att de skulle äta dess frukt och dess goda,se, där är vi slavar.

³⁶ E eis que hoje somos escravos! Escravos na própria terra que destes aos nossos pais, para usufruir de seus frutos e dos seus produtos.

³⁷ Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull.De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar,och vi är i stor nöd."

³⁷ Esta terra multiplica suas messes para reis estrangeiros, que no momento nos tiranizam por causa de nossos pecados, e dispõem a seu arbítrio de nossas pessoas e de nossos animais. Sim, estamos numa grande aflição.

³⁸ På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

³⁸ Por todos esses motivos, contratamos uma aliança sagrada, que redigimos por escrito, e onde os nossos chefes, levitas e sacerdotes vão colocar o seu selo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Neemias 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.

💬 Explicar Neemias 9 no WhatsApp Sobre a Bíblia com IA →