Números 11
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
1 O povo pôs-se a murmurar amargamente aos ouvidos do Senhor. O Senhor, ouvindo isso, irou-se: o fogo do Senhor acendeu-se entre eles e devorou a extremidade do acampamento.
2 Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahveh) och elden ebbade ut.
2 O povo clamou a Moisés; Moisés orou ao Senhor e o fogo extinguiu-se.
3 Och platsen fick namnet Tavera [betyder: ”brinnande”], eftersom Herrens (Jahvehs) eld hade brunnit ibland dem.
3 Deu-se àquele lugar o nome de Tabeera, porque o fogo do Senhor se tinha acendido no meio deles.
4 Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: ”begärde ett begär”) och även Israels söner grät för deras skull och sa: ”Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!]
4 A população que estava no meio de Israel foi atacada por um desejo desordenado; e mesmo os israelitas recomeçaram a gemer: "Quem nos dará carne para comer?, diziam eles.
5 Vi kommer ihåg fisken som vi fick äta fritt (gratis; för intet) i Egypten, gurkorna och melonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken,
5 Lembramo-nos dos peixes que comíamos de graça no Egito, os pepinos, os melões, os alhos bravos, as cebolas e os alhos.
6 men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på.”
6 Agora nossa alma está seca. Não há mais nada, e só vemos maná diante de nossos olhos."
7 Mannat var som korianderfrö och dess utseende var som utseendet på bdelliumharts [antagligen en sorts vitaktig pärla].
7 O maná assemelhava-se ao grão de coentro e parecia-se com o bdélio.
8 Folket gick runt och samlade det och malde det i kvarnar och slog det i mortlar och kokade det i grytor och gjorde kakor av det, och smaken på det var som smaken av en brödkaka med olja. [Det finns en tydlig koppling här till det bröd som offras i templet när smaken beskrivs som en brödkaka med olja. Det visar tydligt att manna är mer än bara fysisk mat, det är också en påminnelse om vem som förser och att vi har del i det himmelska.]
8 O povo dispersava-se para colhê-lo; moía-o com a mó ou esmagava-o num pilão, cozia-o numa panela e fazia bolos com ele, os quais tinham o sabor de um bolo amassado com óleo.
9 Och när daggen föll över lägret på natten föll mannat ovanpå den.
9 Enquanto de noite caía o orvalho no campo, caía também com ele o maná.
10 Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.
10 Ouviu Moisés o povo que chorava, agrupado por famílias, cada uma à entrada de sua tenda. A cólera do Senhor acendeu-se com violência. Moisés entristeceu-se.
11 Och Mose sa till Herren (Jahveh): ”Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig?
11 E disse ao Senhor: "Por que afligis vosso servo? Por que não acho eu favor a vossos olhos, vós que me impusestes a carga de todo esse povo?
12 Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder?
12 Porventura fui eu que concebi esse povo? Ou acaso fui eu que o dei à luz, para me dizerdes: leva-o em teu seio como a ama costuma levar o bebê, para a terra que, com juramento, prometi aos seus pais?
13 Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta.
13 Onde encontrarei carne para dar a todo esse povo que vem chorar perto de mim, dizendo: dá-nos carne para comer?
14 Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig.
14 Eu sozinho não posso suportar todo esse povo; ele é pesado demais para mim.
15 Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände.”
15 Em lugar de tratar-me assim, rogo-vos que antes me façais morrer, se achei agrado a vossos olhos, a fim de que eu não veja a minha infelicidade!
16 Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig.
16 O Senhor respondeu a Moisés: "Junta-me setenta homens entre os anciãos de Israel, que sabes serem os anciãos do povo e tenham autoridade sobre ele. Conduze-os à tenda de reunião, onde estarão contigo.
17 Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av Anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam).
17 Então descerei e ali falarei contigo. Tomarei do espírito que está em ti e o derramarei sobre eles, para que possam levar contigo a carga do povo e não estejas mais sozinho.
18 Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahvehs) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahveh) ge er kött och ni ska äta.
18 Dirás ao povo: santificai-vos para amanhã, e tereis carne para comer, pois chorasses aos ouvidos do Eterno, dizendo: Quem nos dará carne para comer? Estávamos tão bem no Egito!... O Senhor vos dará carne, e comereis.
19 Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i sträck] –
19 E comereis não só um dia, nem dois, nem cinco, nem dez, nem vinte,
20 utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahveh) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?”
20 mas durante um mês inteiro, até que ela vos saia pelas narinas e vos cause nojo: porque rejeitasses o Senhor que está no meio de vós e dissestes-lhe chorando: por que saímos nós do Egito?"
21 Mose sa: ”Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
21 Moisés disse: "Este povo, no meio do qual estou, conta seiscentos mil homens de pé, e dizeis que lhes dareis carne para que comam um mês inteiro!
22 Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?”
22 Porventura matar-se-á tanta quantidade de ovelhas e bois até que tenham bastante? Ou juntar-se-ão todos os peixes do mar para fartá-los?"
23 Och Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Är Herrens (Jahvehs) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte.”
23 O Senhor respondeu a Moisés: "Acaso será impotente a mão do Senhor? Verás sem demora se se fará ou não o que eu te disse."
24 Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahvehs) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet.
24 Moisés saiu e referiu ao povo as palavras do Senhor. Reuniu setenta homens dos anciãos do povo e os colocou em volta da tenda.
25 Och Herren (Jahveh) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av Anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
25 O Senhor desceu na nuvem e falou a Moisés; tomou uma parte do espírito que o animava e a pôs sobre os setenta anciãos. Apenas repousara o espírito sobre eles, começaram a profetizar; mas não continuaram.
26 Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad [betyder: ”Gud har älskat”] och den andre hette Medad [betyder: ”älskar”], och Anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
26 Dois homens tinham ficado no acampamento: um chamava-se Eldad e o outro, Medad, e o espírito repousou também sobre eles, pois tinham sido alistados, mas não tinham ido à tenda; e profetizaram no acampamento.
27 En ung man sprang och berättade för Mose och sa: ”Eldad och Medad profeterar i lägret!”
27 Um jovem correu a dar notícias a Moisés: "Eldad e Medad, disse ele, profetizam no acampamento."
28 Och Josua, Nuns son, som var Mose tjänare från sin ungdom, svarade och sa: ”Min herre Mose, tysta dem.”
28 Então Josué, filho de Nun, servo de Moisés desde a sua juventude, tomou a palavra: "Moisés, disse ele, meu senhor, impede-os."
29 Men Mose sa till honom: ”Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahvehs) folk var profeter så att Herren (Jahveh) skulle ha lagt sin Ande över dem!” [\+xt Apg 2:28-29; 1 Kor 12:27-31; 14:1-5\+xt*]
29 Moisés, porém, respondeu: "Por que és tão zeloso por mim? Prouvera a Deus que todo o povo do Senhor profetizasse, e que o Senhor lhe desse o seu espírito!"
30 Och Mose drog sig undan till lägret, han och Israels äldste.
30 E Moisés retirou-se do acampamento com os anciãos de Israel.
31 Och det kom en vind från Herren (Jahveh) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär 2 alnar [0,9 meter] högt över markens ansikte.
31 Um vento mandado pelo Senhor, vindo das bandas do mar, trouxe consigo codornizes, e derramou-as sobre o acampamento, numa extensão de cerca de um dia de caminho para ambos os lados em volta do acampamento; e cobriam o solo, cerca de dois côvados de alto sobre a superfície da terra.
32 Och folket stod upp hela den dagen och hela natten och hela nästa dag och samlade vaktlar, den som samlade minst samlade tio chomer [en chomer var ett stort mått på flera hundra liter – ordet kommer från ordet för åsna och den vikt den kunde bära] och de spred ut dem överallt omkring sig runtom lägret.
32 Levantou-se então o povo, e ajuntou durante todo aquele dia, toda a noite e todo o dia seguinte tantas codornizes, que aquele que menos ajuntou conseguiu encher dez homeres. E estenderam-nas, para si mesmos, em toda a volta do acampamento.
33 Medan köttet fortfarande var mellan deras tänder, innan det var tuggat, upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot folket och Herren (Jahveh) slog folket med en mycket stor plåga.
33 Ainda a carne estava nos seus dentes, e ainda não estava mastigada, quando a cólera do Senhor se inflamou contra o povo e o Senhor feriu o povo com um grande flagelo.
34 Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.]
34 Chamou-se àquele lugar Quibrot-Hataava, porque ali sepultou-se o povo que se deixara dominar pelo desordenado.
35 Från Kivrot-Hataava vandrade folket till Chatserot, och de uppehöll sig i Chatserot.
35 De Quibrot-Hataava, partiu o povo para Haserot, onde se deteve.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Números 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.