Lucas 18
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARC
1 Och han [Jesus] berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud) och inte tappa modet (inte ge upp; ordagrant: ”inte ge efter för ondska” – gr. me egkakeo).
1 E contou-lhes também uma parábola sobre o dever de orar sempre e nunca desfalecer,
2 Han sa: ”I en stad fanns en domare. Han fruktade inte Gud och hade ingen respekt för människor. [Han gjorde som han själv ville.]
2 dizendo: Havia numa cidade
3 I samma stad fanns en änka som gång på gång kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få rätt mot min motpart.’
3 Havia também naquela mesma cidade
4 Han vägrade under en lång tid, men till sist sa han till sig själv: ’Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor
4 E, por algum tempo, não quis; mas, depois, disse consigo: Ainda que não temo a Deus, nem respeito os homens,
5 ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.’ ” [Ordagrant ”slå mig och ge mig en blåtira.”]
5 todavia, como esta viúva me molesta, hei de fazer-lhe justiça, para que enfim não volte e me importune muito.
6 Herren sa: ”Ni hör vad den orättfärdige domaren säger.
6 E disse o Senhor: Ouvi o que diz o injusto juiz.
7 Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem?
7 E Deus não fará justiça aos seus escolhidos, que clamam a ele de dia e de noite, ainda que tardio para com eles?
8 Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer?”
8 Digo-vos que, depressa, lhes fará justiça. Quando, porém, vier o Filho do Homem, porventura, achará fé na terra?
9 Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
9 E disse também esta parábola a uns que confiavam em si mesmos, crendo que eram justos, e desprezavam os outros:
10 ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var tullindrivare (publikan).
10 Dois homens subiram ao templo, a orar; um, fariseu, e o outro, publicano.
11 Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
11 O fariseu, estando em pé, orava consigo desta maneira: Ó Deus, graças te dou, porque não sou como os demais homens, roubadores, injustos e adúlteros; nem ainda como este publicano.
12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’
12 Jejuo duas vezes na semana
13 Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sa: ’Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.’
13 O publicano, porém, estando em pé, de longe, nem ainda queria levantar os olhos ao céu, mas batia no peito, dizendo: Ó Deus, tem misericórdia de mim, pecador!
14 Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
14 Digo-vos que este desceu justificado para sua casa, e não aquele; porque qualquer que a si mesmo se exalta será humilhado, e qualquer que a si mesmo se humilha será exaltado.
15 Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det tillrättavisade de (hindrade och sa strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.]
15 E traziam-lhe também crianças, para que ele as tocasse; e os discípulos, vendo isso, repreendiam-nos.
16 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de.
16 Mas Jesus, chamando-as para si, disse: Deixai vir a mim os pequeninos e não os impeçais, porque dos tais é o Reino de Deus.
17 Sannerligen (Amen), säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
17 Em verdade vos digo que qualquer que não receber o Reino de Deus como uma criança não entrará nele.
18 En ledare [troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin] frågade Jesus: ”Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18 E perguntou-lhe um certo príncipe, dizendo: Bom Mestre, que hei de fazer para herdar a vida eterna?
19 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
19 Jesus lhe disse: Por que me chamas bom? Ninguém há bom, senão um,
20 Du kan buden:
20 Sabes os mandamentos: Não adulterarás, não matarás, não furtarás, não dirás falso testemunho, honra a teu pai e a tua mãe.
21 Då svarade han: ”Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom.” [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid bar mitsvah som betyder att man blir en ”budets son”. Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i \+xt Luk 1:6\+xt*. I \+xt Matt 19:20\+xt* framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
21 E disse ele: Todas essas coisas tenho observado desde a minha mocidade.
22 När Jesus hörde det, sa han till honom: ”Ett saknas (fattas – gr. leipo) dig fortfarande. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge).” [I \+xt Mark 10:21\+xt* står det hur Jesus såg på honom med kärlek.]
22 E, quando Jesus ouviu isso, disse-lhe: Ainda te falta uma coisa: vende tudo quanto tens, reparte-
23 När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik – mycket rik. [Mannen visade sig vara en avgudadyrkare – han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.]
23 Mas, ouvindo ele isso, ficou muito triste, porque era muito rico.
24 Jesus såg att han var djupt bedrövad och sa: ”Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
24 E, vendo Jesus que ele ficara muito triste, disse: Quão dificilmente entrarão no Reino de Deus os que têm riquezas!
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”
25 Porque é mais fácil entrar um camelo pelo fundo de uma agulha do que entrar um rico no Reino de Deus.
26 De som hörde det frågade: ”Vem kan då bli frälst (räddad)?”
26 E os que ouviram isso disseram: Logo, quem pode salvar-se?
27 Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se \+xt Luk 19:1-10\+xt*.]
27 Mas ele respondeu: As
28 Då sa Petrus: ”Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig.” [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
28 E disse Pedro: Eis que nós deixamos tudo e te seguimos.
29 Jesus sa till dem: ”Sannerligen (Amen), säger jag er: Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se \+xt Matt 19:10-12\+xt*] eller syskon eller föräldrar eller barn,
29 E ele lhes disse: Na verdade vos digo que ninguém há, que tenha deixado casa, ou pais, ou irmãos, ou mulher, ou filhos pelo Reino de Deus
30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen och sedan evigt liv i den kommande världen.”
30 e não haja de receber muito mais neste mundo e, na idade vindoura, a vida eterna.
31 Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sa till dem: ”Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där).
31 E, tomando consigo os doze, disse-lhes: Eis que subimos a Jerusalém, e se cumprirá no Filho do Homem tudo o que pelos profetas foi escrito.
32 Han ska överlämnas till hedningarna, och de ska håna (tala nedvärderande) och förolämpa (skymfa) och spotta på honom.
32 Pois há de ser entregue aos gentios e escarnecido, injuriado e cuspido;
33 De ska prygla honom hårt (han ska få utstå 40 piskslag) och på tredje dagen ska han uppstå igen.” [Tre typer av straff utfärdades av romarna. I ökad grad av grymhet var de: slag, piskning, och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog.]
33 e, havendo-
34 Men de tolv lärjungarna begrep ingenting av detta. Det var helt dolt för dem, och de kunde inte förstå (greppa) vad han sa.
34 E eles nada disso entendiam, e esta palavra lhes era encoberta, não percebendo o que se lhes dizia.
35 Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se \+xt Matt 20:30\+xt*. Den som förde konversationen hette Bartimaios, se \+xt Mark 10:46\+xt*.]
35 E aconteceu que, chegando ele perto de Jericó, estava um cego assentado junto do caminho, mendigando.
36 När tiggaren hörde folkskaran gå förbi frågade han gång på gång vad som stod på.
36 E, ouvindo passar a multidão, perguntou que era aquilo.
37 De berättade för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.
37 E disseram-lhe que Jesus, o Nazareno, passava.
38 Då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande).”
38 Então, clamou, dizendo: Jesus, Filho de Davi, tem misericórdia de mim!
39 De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): ”Davids son, förbarma dig över mig.”
39 E os que iam passando repreendiam-no para que se calasse; mas ele clamava ainda mais: Filho de Davi, tem misericórdia de mim!
40 Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus:
40 Então, Jesus, parando, mandou que lho trouxessem; e, chegando ele, perguntou-lhe,
41 ”Vad vill du att jag ska göra med dig?” Han svarade: ”Herre, låt mig kunna se igen.”
41 dizendo: Que queres que te faça? E ele disse: Senhor, que eu veja.
42 Jesus sa till honom: ”Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig.”
42 E Jesus lhe disse: Vê; a tua fé te salvou.
43 I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.
43 E logo viu e seguia-o, glorificando a Deus. E todo o povo, vendo isso, dava louvores a Deus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.