Gênesis 39
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 Josef fördes ner till Egypten och Potifar [namnet betyder ”tillhör solen” eller ”hängiven solen”], en av faraos generaler, chefen över livvakten, en egyptier köpte honom från ismaeliternas hand, de som hade fört honom dit ner.
1 E José foi conduzido ao Egito, e Potifar, um oficial de Faraó, capitão da guarda, um egípcio, comprou-o das mãos dos ismaelitas, que o haviam levado para lá.
2 Herren (Jahveh) var med Josef [frasen återkommer tre gånger till, se vers 3, 21, 23] och han var en framgångsrik man. Han var i sin herres hus, egyptiern.
2 E o SENHOR estava com José, e ele era um homem próspero; e ele estava na casa de seu senhor, o egípcio.
3 Hans herre [Potifar] såg att Herren (Jahveh) var med honom och att Herren (Jahveh) lät allt han gjorde lyckas väl i hans hand.
3 E seu senhor viu que o SENHOR estava com ele, e que o SENHOR fazia tudo prosperar na sua mão.
4 Josef fann nåd (oförtjänt kärlek; favör) i hans ögon och blev hans personlige tjänare. [En position som finns väl dokumenterad i egyptisk litteratur.] Potifar utsåg Josef till arbetsledare (tillsyningsman) över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand [att ansvara över].
4 E José encontrou graça aos olhos dele, e ele o serviu. E ele o fez supervisor da sua casa, e tudo o que ele possuía colocou na mão dele.
5 Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren (Jahveh) egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet.
5 E aconteceu que, desde o tempo em que ele o fizera supervisor sobre sua casa, e sobre tudo que possuía, o SENHOR abençoou a casa do egípcio por causa de José. E a bênção do SENHOR estava sobre tudo o que ele possuía na casa, e no campo.
6 Så Potifar betrodde allt han ägde i Josefs hand (vård, förvaltarskap) och gjorde sig inget bekymmer om något (han litade helt på Josef), förutom [valet av] maten han åt.
6 E ele deixou tudo que possuía nas mãos de José, e ele não sabia o que possuía, a não ser o pão que comia. E José era uma boa pessoa e formoso à vista.
7 Det hände efter en tid att hans herres [Potifars] hustru kastade sina blickar på Josef och sa: ”Ligg med mig!”
7 E aconteceu que, depois destas coisas, a esposa de seu senhor lançou seus olhos sobre José; e ela disse: Deita-te comigo.
8 Men Josef vägrade och sa till sin herres hustru: ”Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
8 Mas ele se recusou, e disse à esposa de seu senhor: Eis que meu senhor não sabe do que está comigo na casa, e ele confiou tudo o que tem nas minhas mãos;
9 Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?” [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även \+xt 2 Mos 20:14; Ords 5-7; Gal 5:23\+xt*.]
9 não há ninguém maior na casa do que eu. Tampouco me negou coisa alguma senão a ti, pois és mulher dele. Como, então, eu poderia fazer tamanho mal e pecar contra Deus?
10 Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara (vistas i samma rum; umgås) med henne.
10 E aconteceu que, enquanto ela falava com José dia após dia, ele não lhe ouvia para deitar-se com ela, ou para estar com ela.
11 En dag hände det när han gick in i huset för att uträtta sina sysslor att ingen av de personer som brukade vara i huset var där inne.
11 E aconteceu que, certo tempo, José entrou na casa para fazer seu serviço, e não havia ninguém dos homens da casa ali dentro.
12 Då tog hon tag i hans mantel och sa: ”Ligg med mig!” Men han lämnade sin mantel i hennes hand, flydde och tog sig ut [ur huset].
12 E ela o apanhou pela sua veste, dizendo: Deita-te comigo. E ele deixou sua veste na mão dela, fugiu e saiu para fora.
13 När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,
13 E aconteceu que, quando ela viu que ele havia deixado sua veste em sua mão, e havia fugido para fora,
14 ropade hon på männen i huset och talade med dem och sa: ”Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.
14 ela chamou os homens da casa, e falou a eles, dizendo: Vede, ele trouxe para cá um hebreu para nos escarnecer. Ele veio a mim para deitar-se comigo, e eu gritei em alta voz,
15 När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut.” [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
15 e aconteceu que, quando ele ouviu que eu levantei a minha voz e gritei, ele deixou sua veste comigo, fugiu e saiu para fora.
16 Hon lade hans mantel bredvid sig till dess att hennes herre kom hem.
16 E ela guardou a veste dele consigo, até que seu senhor voltasse para casa.
17 Sedan talade (berättade) hon samma sak till honom: ”Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig (roa sig med mig).
17 E ela lhe falou segundo estas palavras, dizendo: O servo hebreu, que tu nos trouxeste, veio a mim para me escarnecer.
18 När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut.”
18 E aconteceu que, quando eu levantei a minha voz e gritei, ele deixou sua veste comigo, e fugiu.
19 När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sa: ”Detta gjorde din tjänare mot mig”, då upptändes hans vrede.
19 E aconteceu que, quando seu senhor ouviu estas palavras de sua mulher, que ela lhe falou, dizendo: Foi desta maneira que teu servo agiu comigo, sua ira se acendeu.
20 Josefs herre [Potifar] tog honom och satte honom i fängelset, platsen där kungens fångar hölls bundna. Han var nu där i fängelset.
20 E o senhor de José o tomou, e o colocou na prisão, em um lugar onde estavam presos os prisioneiros do rei; e ele esteve ali na prisão.
21 Men Herren (Jahveh) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) i fängelsechefens ögon.
21 Mas o SENHOR estava com José, e lhe mostrou misericórdia, e lhe deu favor aos olhos do guarda da prisão.
22 Fängelsechefen satte Josef till att ansvara för alla fångarna (han gav dem i Josefs hand) och allt som gjordes där, det gjordes [beslutades, administrerades] genom honom.
22 E o guarda da prisão confiou à mão de José todos os prisioneiros que estavam na prisão, e tudo o que eles faziam ali, era ele que fazia ali.
23 Fängelsechefen tittade inte på (gjorde sig ingen oro för) något som var i hans (Josefs) hand, eftersom Herren (Jahveh) var med honom och allt som han [Josef] gjorde lät Herren (Jahveh) lyckas väl.
23 O guarda da prisão não cuidava de nada que estava sob a mão dele, porque o SENHOR estava com ele, e aquilo que ele fazia, o SENHOR fazia prosperar.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 39, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.