Eclesiastes 2
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARA
1 Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se \+xt Pred 1:16\+xt*] säger i mitt hjärta: ”Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda” Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
1 Disse comigo: vamos! Eu te provarei com a alegria; goza, pois, a felicidade; mas também isso era vaidade.
2 Jag sa om skrattet: ”Det är dårskap”,
2 Do riso disse: é loucura; e da alegria: de que serve?
3 Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv.
3 Resolvi no meu coração dar-me ao vinho, regendo-me, contudo, pela sabedoria, e entregar-me à loucura, até ver o que melhor seria que fizessem os filhos dos homens debaixo do céu, durante os poucos dias da sua vida.
4 Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar,
4 Empreendi grandes obras; edifiquei para mim casas; plantei para mim vinhas.
5 jag gjorde mig trädgårdar och parker och jag planterade alla slags fruktträd.
5 Fiz jardins e pomares para mim e nestes plantei árvores frutíferas de toda espécie.
6 Jag gjorde mig vattendammar för att bevattna skogen som växte upp med träd.
6 Fiz para mim açudes, para regar com eles o bosque em que reverdeciam as árvores.
7 Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
7 Comprei servos e servas e tive servos nascidos em casa; também possuí bois e ovelhas, mais do que possuíram todos os que antes de mim viveram em Jerusalém.
8 Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
8 Amontoei também para mim prata e ouro e tesouros de reis e de províncias; provi-me de cantores e cantoras e das delícias dos filhos dos homens: mulheres e mulheres.
9 Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst.
9 Engrandeci-me e sobrepujei a todos os que viveram antes de mim em Jerusalém; perseverou também comigo a minha sabedoria.
10 Vad än mina ögon önskade (begärde)
10 Tudo quanto desejaram os meus olhos não lhes neguei, nem privei o coração de alegria alguma, pois eu me alegrava com todas as minhas fadigas, e isso era a recompensa de todas elas.
11 Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort
11 Considerei todas as obras que fizeram as minhas mãos, como também o trabalho que eu, com fadigas, havia feito; e eis que tudo era vaidade e correr atrás do vento, e nenhum proveito havia debaixo do sol.
12 Jag, jag vände mig själv [jag upprepas för att ge betoning, se \+xt Pred 1:16\+xt*] till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Qohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?
12 Então, passei a considerar a sabedoria, e a loucura, e a estultícia. Que fará o homem que seguir ao rei? O mesmo que outros já fizeram.
13 Sedan insåg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
13 Então, vi que a sabedoria é mais proveitosa do que a estultícia, quanto a luz traz mais proveito do que as trevas.
14 Den vise har ögon i sitt huvud (förmåga att se),
14 Os olhos do sábio estão na sua cabeça, mas o estulto anda em trevas; contudo, entendi que o mesmo lhes sucede a ambos.
15 Då sa jag i mitt hjärta:
15 Pelo que disse eu comigo: como acontece ao estulto, assim me sucede a mim; por que, pois, busquei eu mais a sabedoria? Então, disse a mim mesmo que também isso era vaidade.
16 För av den vise mannen likaväl som dåren,
16 Pois, tanto do sábio como do estulto, a memória não durará para sempre; pois, passados alguns dias, tudo cai no esquecimento. Ah! Morre o sábio, e da mesma sorte, o estulto!
17 Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
17 Pelo que aborreci a vida, pois me foi penosa a obra que se faz debaixo do sol; sim, tudo é vaidade e correr atrás do vento.
18 Och jag, jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
18 Também aborreci todo o meu trabalho, com que me afadiguei debaixo do sol, visto que o seu ganho eu havia de deixar a quem viesse depois de mim.
19 och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen.
19 E quem pode dizer se será sábio ou estulto? Contudo, ele terá domínio sobre todo o ganho das minhas fadigas e sabedoria debaixo do sol; também isto é vaidade.
20 Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
20 Então, me empenhei por que o coração se desesperasse de todo trabalho com que me afadigara debaixo do sol.
21 Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet.
21 Porque há homem cujo trabalho é feito com sabedoria, ciência e destreza; contudo, deixará o seu ganho como porção a quem por ele não se esforçou; também isto é vaidade e grande mal.
22 Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som hon har arbetat med under solen?
22 Pois que tem o homem de todo o seu trabalho e da fadiga do seu coração, em que ele anda trabalhando debaixo do sol?
23 Alla hennes dagar är smärta (fyllda med lidande) och hennes sysselsättning förtret (arbetet är frustrerande och ger besvikelse), inte ens på natten får hennes hjärta vila.
23 Porque todos os seus dias são dores, e o seu trabalho, desgosto; até de noite não descansa o seu coração; também isto é vaidade.
24 Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av sitt arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
24 Nada há melhor para o homem do que comer, beber e fazer que a sua alma goze o bem do seu trabalho. No entanto, vi também que isto vem da mão de Deus,
25 För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom?
25 pois, separado deste, quem pode comer ou quem pode alegrar-se?
26 För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn.
26 Porque Deus dá sabedoria, conhecimento e prazer ao homem que lhe agrada; mas ao pecador dá trabalho, para que ele ajunte e amontoe, a fim de dar àquele que agrada a Deus. Também isto é vaidade e correr atrás do vento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Eclesiastes 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.