Deuteronômio 2
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARIB
1 Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda havet), så som Herren (Jahveh) hade talat till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
1 Depois viramo-nos, e caminhamos para o deserto, pelo caminho do Mar Vermelho, como o Senhor me tinha dito, e por muitos dias rodeamos o monte Seir.
2 Och Herren (Jahveh) talade till mig och sa:
2 Então o Senhor me disse:
3 ”Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut.
3 Basta de rodeardes este monte; virai-vos para o norte.
4 Och befall folket och säg att det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.
4 Dá ordem ao povo, dizendo: Haveis de passar pelo território de vossos irmãos, os filhos de Esaú, que habitam em Seir; e eles terão medo de vós. Portanto guardai-vos bem;
5 Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej, inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
5 não contendais com eles, porque não vos darei da sua terra nem sequer o que pisar a planta de um pé; porquanto a Esaú dei o monte Seir por herança.
6 Ni ska köpa mat av dem för pengar (silver) och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar (silver) så att ni kan dricka.
6 Comprareis deles por dinheiro mantimento para comerdes, como também comprareis deles água para beberdes.
7 För Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahveh Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).”
7 Pois o Senhor teu Deus te há abençoado em toda obra das tuas mãos; ele tem conhecido o teu caminho por este grande deserto; estes quarenta anos o Senhor teu Deus tem estado contigo; nada te há faltado.
8 Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken.
8 Assim, pois, passamos por nossos irmãos, os filhos de Esaú, que habitam em Seir, desde o caminho da Arabá de Elate e de Eziom-Geber: Depois nos viramos e passamos pelo caminho do deserto de Moabe.
9 Och Herren (Jahveh) sa till mig: ”Angrip inte Moab och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moab; betecknar här även hela området] till Lots söner till besittning.
9 Então o Senhor me disse: Não molestes aos de Moabe, e não contendas com eles em peleja, porque nada te darei da sua terra por herança; porquanto dei Ar por herança aos filhos de Ló.
10 Eméerna [”skräck-folket”] bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna,
10 {Antes haviam habitado nela os emins, povo grande e numeroso, e alto como os anaquins;
11 dessa räknas även som Refaim, liksom anakiterna, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ejmah). Det var ett fruktat folk, se även \+xt 1 Mos 14:5\+xt*.]
11 eles também são considerados refains como os anaquins; mas os moabitas lhes chamam emins.
12 I Seir [sydöst om Döda havet i Edom] bodde tidigare horéerna (ordagrant: ”grottinvånare” – hebr. chori), men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahveh) gav till dem.
12 Outrora os horeus também habitaram em Seir; porém os filhos de Esaú os desapossaram, e os destruíram de diante de si, e habitaram no lugar deles, assim come Israel fez à terra da sua herança, que o Senhor lhe deu.}
13 Nu, res er upp och gå över bäcken Zered.” Och vi gick över bäcken Zered. [Zered betyder att beskära. Zered är en dalgång mellan Moab och Edom som under vintern har ett vattenflöde som mynnar ut på östra sidan av Döda havet.]
13 Levantai-vos agora, e passai o ribeiro de Zerede. Passamos, pois, o ribeiro de Zerede.
14 Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år [jfr \+xt Joh 5:5\+xt*], till dess hela generationen, alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahveh) svurit till dem. [\+xt 4 Mos 14:20-23\+xt*]
14 E os dias que caminhamos, desde Cades-Barnéia até passarmos o ribeiro de Zerede, foram trinta e oito anos, até que toda aquela geração dos homens de guerra se consumiu do meio do arraial, como o Senhor lhes jurara.
15 Även Herrens (Jahvehs) hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda.
15 Também foi contra eles a mão do Senhor, para os destruir do meio do arraial, até os haver consumido.
16 Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt,
16 Ora, sucedeu que, sendo já consumidos pela morte todos os homens de guerra dentre o povo,
17 att Herren (Jahveh) talade till mig och sa:
17 o Senhor me disse:
18 ”Idag är den dag då ni ska gå över Moabs gräns och Ar,
18 Hoje passarás por Ar, o limite de Moabe;
19 och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
19 e quando chegares defronte dos amonitas, não os molestes, e com eles não contendas, porque nada te darei da terra dos amonitas por herança; porquanto aos filhos de Ló a dei por herança.
20 Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim,
20 {Também essa é considerada terra de refains; outrora habitavam nela refains, mas os amonitas lhes chamam zanzumins,
21 ett stort folk och många och resliga som anakiterna, men Herren (Jahveh) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,
21 povo grande e numeroso, e alto como os anaquins; mas o Senhor os destruiu de diante dos amonitas; e estes, tendo-os desapossado, habitaram no lugar deles;
22 som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horéerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag. [Se vers 12.]
22 assim como fez pelos filhos de Esaú, que habitam em Seir, quando de diante deles destruiu os horeus; e os filhos de Esaú, havendo-os desapossado, habitaram no lugar deles até hoje.
23 Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.
23 Também os caftorins, que saíram de Caftor, destruíram os aveus, que habitavam em aldeias até Gaza, e habitaram no lugar deles.}
24 Res er upp, fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se, jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom.”
24 Levantai-vos, parti e passai o ribeiro de Arnom; eis que entreguei nas tuas mãos a Siom, o amorreu, rei de Hesbom, e à sua terra; começa a te apoderares dela, contendendo com eles em peleja.
25 [Herren fortsätter att tala till Mose:] ”Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er.”
25 Neste dia começarei a meter terror e medo de ti aos povos que estão debaixo de todo o céu; os quais, ao ouvirem a tua fama, tremerão e se angustiarão por causa de ti.
26 Och jag sände budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung, med ord om fred och sa:
26 Então, do deserto de Quedemote, mandei mensageiros a Siom, rei de Hesbom, com palavras de paz, dizendo:
27 ”Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.
27 Deixa-me passar pela tua terra; somente pela estrada irei, não me desviando nem para a direita nem para a esquerda.
28 Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter,
28 Por dinheiro me venderás mantimento, para que eu coma; e por dinheiro me darás a água, para que eu beba. Tão-somente deixa-me passar a pé,
29 som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett oss.”
29 assim como me fizeram os filhos de Esaú, que habitam em Seir, e os moabitas que habitam em Ar; até que eu passe o Jordão para a terra que o Senhor nosso Deus nos dá.
30 Men Sichon, Chesbons kung, skulle inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahveh Elohim) hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han skulle ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
30 Mas Siom, rei de Hesbom, não nos quis deixar passar por sua terra, porquanto o Senhor teu Deus lhe endurecera o espírito, e lhe fizera obstinado o coração, para to entregar nas mãos, como hoje se vê.
31 Och Herren (Jahveh) sa till mig: ”Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land.”
31 Disse-me, pois, o Senhor: Eis aqui, comecei a entregar-te Siom e a sua terra; começa, pois, a te apoderares dela, para possuíres a sua terra por herança.
32 Sedan kom Sichon ut mot oss, han och hans folk till strid i Jahats.
32 Então Siom nos saiu ao encontro, ele e todo o seu povo, à peleja, em Jaza;
33 Och Herren vår Gud (Jahveh Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk.
33 e o Senhor nosso Deus no-lo entregou, e o ferimos a ele, e a seus filhos, e a todo o seu povo.
34 Och vi tog alla hans städer vid den tiden och ödelade (förintade – hebr. charam) varje stad fullständigt, männen och kvinnorna och de små, vi lämnade inte kvar någon (vi lät ingen leva).
34 Também naquele tempo lhe tomamos todas as cidades, e fizemos perecer a todos, homens, mulheres e pequeninos, não deixando sobrevivente algum;
35 Bara boskapen tog vi som byte till oss själva med det tillspillogivna i städerna som vi tog.
35 somente tomamos por presa o gado para nós, juntamente com o despojo das cidades que havíamos tomado.
36 Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög [hög mur – ointaglig] för oss, Herren vår Gud (Jahveh Elohim) överlämnade alla framför oss.
36 Desde Aroer, que está à borda do vale do Arnom, e desde a cidade que está no vale, até Gileade, nenhuma cidade houve tão alta que de nós escapasse; tudo o Senhor nosso Deus no-lo entregou.
37 Det var bara Ammons söners land ni inte kom nära – hela området längs floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss [att inte inta dessa].
37 Somente à terra dos amonitas não chegastes, nem a parte alguma da borda do ribeiro de Jaboque, nem a cidade alguma da região montanhosa, nem a coisa alguma que o Senhor nosso Deus proibira.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Deuteronômio 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.