2 Samuel 18
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARIB
1 Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100.
1 Então Davi contou o povo que tinha consigo, e pôs sobre ele chefes de mil e chefes de cem.
2 Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: ”Även jag själv ska säkert gå med er.”
2 E Davi enviou o exército, um terço sob o mando de Joabe, outro terço sob o mando de Abisai, filho de Zeruia, irmão de Joabe, e outro terço sob o mando de Itai, o giteu. E disse o rei ao povo: Eu também sairei convosco.
3 Men folket sa: ”Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden.”
3 Mas o povo respondeu: Não sairás; porque se fugirmos, eles não se importarão conosco; nem se importarão conosco ainda que morra metade de nós; porque tu vales por dez mil tais como nós. Melhor será que da cidade nos mandes socorro.
4 Och kungen sa till dem: ”Vad är det bäst att jag gör i era ögon?”
4 Respondeu-lhes o rei: Farei o que vos parecer bem. E o rei se pôs ao lado da porta, e todo o povo saiu em centenas e em milhares.
5 Men kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sa: ”För min skull, behandla ynglingen Avshalom varsamt.” Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
5 E o rei deu ordem a Joabe, a Abisai e a Itai, dizendo: Tratai brandamente, por amor de mim, o mancebo Absalão. E todo o povo ouviu quando o rei deu ordem a todos os chefes acerca de Absalão.
6 Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog.
6 Assim saiu o povo a campo contra Israel; e deu-se a batalha no bosque de Efraim.
7 Och Israels folk blev slagna där inför Davids tjänare och det var en stor slakt den dagen, 20 000 män.
7 Ali o povo de Israel foi derrotado pelos servos de Davi; e naquele dia houve ali grande morticínio, de vinte mil homens.
8 Och striden blev där utspridd över hela landets ansikte (yta) och skogen slukade mer folk än svärdet slukade den dagen.
8 Pois a batalha se estendeu sobre a face de toda aquela terra, e o bosque consumiu mais gente naquele dia do que a espada.
9 Och Avshalom råkade hamna framför Davids tjänare. Och Avshalom red på sin mulåsna och mulåsnan gick in under de kraftiga grenarna på en terebint och hans huvud fastnade med ett stadigt grepp i terebinten och han blev hängande mellan himlarna och jorden och mulåsnan gick vidare. [Att han fastnar med huvudet i terebintens grenar beror förmodligen på hans väldiga hår som har trasslat in sig i grenarna, se \+xt 2 Sam 14:26\+xt*.]
9 Por acaso Absalão se encontrou com os servos de Davi; e Absalão ia montado num mulo e, entrando o mulo debaixo dos espessos ramos de um grande carvalho, pegou-se a cabeça de Absalão no carvalho, e ele ficou pendurado entre o céu e a terra; e o mulo que estava debaixo dele passou adiante.
10 Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: ”Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint.”
10 um homem, vendo isso, contou-o a Joabe, dizendo: Eis que vi Absalão pendurado dum carvalho.
11 Och Joav sa till mannen som berättat för honom: ”Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och en gördel.”
11 Então disse Joabe ao homem que lho contara: Pois que o viste, por que não o derrubaste logo por terra? E eu te haveria dado dez siclos de prata e um cinto.
12 Och mannen sa till Joav: ”Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’
12 Respondeu, porém, o homem a Joabe: Ainda que eu pudesse pesar nas minhas mãos mil siclos de prata, não estenderia a mão contra o filho do rei; pois bem ouvimos que o rei deu ordem a ti, e a Abisai, e a Itai, dizendo: Guardai-vos, cada um, de tocar no mancebo Absalão.
13 Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd.”
13 E se eu tivesse procedido falsamente contra a sua vida, coisa nenhuma se esconderia ao rei, e tu mesmo te oporias a mim:
14 Och Joav sa: ”Jag kan inte stanna här med dig.” Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
14 Então disse Joabe: Não posso demorar-me assim contigo aqui. E tomou na mão três dardos, e traspassou com eles o coração de Absalão, estando ele ainda vivo no meio do carvalho.
15 Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
15 E o cercaram dez mancebos, que levavam as armas de Joabe; e feriram a Absalão, e o mataram.
16 Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket.
16 Então tocou Joabe a buzina, e o povo voltou de perseguir a Israel; porque Joabe deteve o povo.
17 Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
17 E tomaram a Absalão e, lançando-o numa grande cova no bosque, levantaram sobre ele mui grande montão de pedras. E todo o Israel fugiu, cada um para a sua tenda.
18 Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sa: ”Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst.” Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
18 Ora, Absalão, quando ainda vivia, tinha feito levantar para si a coluna que está no vale do rei; pois dizia: Nenhum filho tenho para conservar a memória o meu nome. E deu o seu próprio nome àquela coluna, a qual até o dia de hoje se chama o Pilar de Absalão.
19 Och Achimaats, Tsadoqs son sa: ”Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahveh) har hämnats honom hans fiender.”
19 Então disse Aimaaz, filho de Zadoque: Deixa-me correr, e anunciarei ao rei que o Senhor o vingou a mão e seus inimigos.
20 Men Joav sa till honom: ”Du ska inte bära några nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag, men idag ska du inte bära några nyheter eftersom kungens son är död.”
20 Mas Joabe lhe disse: Tu não serás hoje o portador das novas; outro dia as levarás, mas hoje não darás a nova, porque é morto o filho do rei.
21 Och Joav sa till kushiten: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
21 Disse, porém, Joabe ao cuchita: Vai tu, e dize ao rei o que viste. O cuchita se inclinou diante de Joabe, e saiu correndo.
22 Och en gång till sa Achimaats, Tsadoqs son till Joav: ”Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten.” Och Joav sa: ”Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?”
22 Então prosseguiu Aimaaz, filho de Zadoque, e disse a Joabe: Seja o que for, deixa-me também correr após o cuchita. Respondeu Joabe: Para que agora correrias tu, meu filho, pois não receberias recompensa pelas novas?
23 ”Vad hindrar att jag springer?”
23 seja o que for, disse Aimaaz, correrei. Disse-lhe, pois, Joabe: Corre. Então Aimaaz correu pelo caminho da planície, e passou adiante do cuchita.
24 Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.
24 Ora, Davi estava sentado entre as duas portas; e a sentinela subiu ao terraço da porta junto ao muro e, levantando os olhos, viu um homem que corria só.
25 Väktaren ropade och berättade för kungen.
25 Gritou, pois, a sentinela, e o disse ao rei. Respondeu o rei: Se vem só, é portador de novas. Vinha, pois, o mensageiro aproximando-se cada vez mais.
26 Och väktaren sa: ”Se, en annan man springer ensam.”
26 Então a sentinela viu outro homem que corria, e gritou ao porteiro, e disse: Eis que lá vem outro homem correndo só. Então disse o rei: Também esse traz novas.
27 Och väktaren sa: ”Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil.” Och kungen [David] sa: ”Han är en bra man och kommer med goda nyheter.”
27 Disse mais a sentinela: O correr do primeiro parece ser o correr de Aimaaz, filho de Zadoque. Então disse o rei: Este é homem de bem, e virá com boas novas.
28 Och Achimaats ropade och sa: ”Shalom (allt är väl)!” Sedan böjde han sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sa: ”Välsignad är Herren, din Gud (Jahveh Elohim), som har överlämnat männen som reste sig (lyfte sina händer) mot min herre kungen.”
28 Gritou, pois, Aimaaz, e disse ao rei: Paz! E inclinou-se ao rei com o rosto em terra, e disse: Bendito seja o Senhor teu Deus, que entregou os homens que levantaram a mão contra o rei meu senhor.
29 Och kungen sa: ”Är det väl med ynglingen Avshalom?” Och Achimaats svarade: ”När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var.”
29 Então perguntou o rei: Vai bem o mancebo Absalão? Respondeu Aimaaz: Quando Joabe me mandou a mim, o servo do rei, vi um grande alvoroço; porem não sei o que era.
30 Och kungen sa: ”Stig åt sidan och stå där.” Och han gick åt sidan och stod still.
30 Disse-lhe o rei: Põe-te aqui ao lado. E ele se pôs ao lado, e esperou de pé.
31 Och se, kushiten kom och kushiten sa: ”Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahveh) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig.”
31 Nisso chegou o cuchita, e disse: Novas para o rei meu senhor. Pois que hoje o Senhor te vingou da mão de todos os que se levantaram contra ti.
32 Och kungen sa till kushiten: ”Är det väl med ynglingen Avshalom?”
32 Então perguntou o rei ao cuchita: Vai bem o mancebo Absalão? Respondeu o cuchita: Sejam como aquele mancebo os inimigos do rei meu senhor, e todos os que se levantam contra ti para te fazerem mal.
33 Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sa han: ”Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!”
33 Pelo que o rei ficou muito comovido e, subindo à sala que estava por cima da porta, pôs-se a chorar; e andando, dizia assim: Meu filho Absalão, meu filho, meu filho Absalão! quem me dera que eu morrera por ti, Absalão, meu filho, meu filho!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.