2 Crônicas 18
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab (hebr. Achav).
1 Josafá, que possuía riqueza e glória em abundância, aliou-se por casamento com Acab.
2 Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.
2 Ao cabo de alguns anos, desceu à Samaria, à casa de Acab. Para recebê-lo com a comitiva, este matou numerosos carneiros e bois. Em seguida, persuadiu-o a fazer guerra contra Ramot de Galaad.
3 Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?”
3 Acab, rei de Israel, disse a Josafá, rei de Judá: Queres vir comigo para atacar Ramot de Galaad? Josafá respondeu-lhe: Farei o que fizeres, assim como meu exército. Iremos à guerra contigo.
4 Joshafat sa dock till Israels kung: ”Men fråga först Herren om det.”
4 Contudo, Josafá disse mais ao rei de Israel: Consulta primeiro, eu te peço, o oráculo do Senhor.
5 Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?”
5 O rei de Israel reuniu os profetas, que eram em número de quatrocentos, e lhes perguntou: Devemos ir atacar Ramot de Galaad, ou devemos abster-nos disso? Eles responderam: Vai; o Senhor a entregará às mãos do rei.
6 Men Joshafat sa: ”Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?”
6 Mas Josafá replicou: Por acaso não existe aqui algum outro profeta do Senhor a quem possamos consultar?
7 Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns ännu en man, Mika (hebr. Michajho), Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren (Jahveh). Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka.”
7 Sim, respondeu o rei de Israel, há ainda um, por meio do qual se poderia consultar o Senhor; mas eu o detesto, porque nunca anuncia algo de bom; sempre a desgraça. É Miquéias, filho de Jemla. Josafá disse: Não fale o rei assim.
8 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sa: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.”
8 Então o rei de Israel fez sinal a um eunuco e lhe deu esta ordem: Faze vir o mais depressa possível Miquéias, filho de Jemla.
9 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.
9 O rei de Israel e Josafá, rei de Judá, tomaram lugar, cada um num trono, revestidos de suas insígnias reais, na praça que está à entrada da porta de Samaria, e todos os profetas profetizavam em sua presença,
10 Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sa: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga araméerna, så att de förgörs.”
10 Sedecias, filho de Canaana, tinha feito para si chifres de ferro, e disse: Eis o que diz o Senhor: Com estes chifres ferirás os sírios até exterminá-los.
11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sa: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”
11 E todos os profetas profetizavam da mesma maneira, nesses termos: Sobe a Ramot de Galaad: Serás vencedor, porque o Senhor entregará a cidade às mãos do rei.
12 Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika (hebr. Michajho) talade till honom och sa: ”Se profeternas ord, med en mun [lovar] de gott (lycka) till kungen. Jag ber dig, låt dina ord vara som ett med dem och tala gott.”
12 Todavia, o mensageiro que tinha ido procurar Miquéias, lhe dizia: Os profetas são unânimes em predizer a vitória do rei. Seja teu oráculo conforme o deles. Predize o bom êxito.
13 Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”
13 Miquéias respondeu: Por Deus, só anunciarei o que o Senhor me disser.
14 När han kom till kungen frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?”
14 Quando ele chegou perto do rei, disse-lhe o rei: Miquéias, devemos nós ir atacar Ramot de Galaad, ou devemos nós abster-nos disso? - Vai, respondeu Miquéias, serás vencedor; ela será entregue às mãos do rei.
15 Men kungen sa till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens (Jahvehs) namn?”
15 Disse-lhe o rei: Quantas vezes terei que conjurar-te a que só digas a verdade em nome do Senhor?
16 Då sa han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt hus (sin familj).”
16 Respondeu então Miquéias: Vejo todo o Israel disperso pelas montanhas, qual um rebanho sem pastor. O Senhor disse: Estes não têm chefe; voltem eles tranqüilamente, cada qual para sua casa!
17 Då sa Israels kung till Joshafat: ”Sa jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?”
17 Disse o rei de Israel a Josafá: Bem que eu te dizia que a meu respeito ele não havia de anunciar jamais alguma coisa boa; sempre a desgraça.
18 Men Mika sa: ”Hör alltså Herrens (Jahvehs) ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
18 Replicou Miquéias: Escutai o oráculo do Senhor: eu vi o Senhor assentado no seu trono e todo o exército dos céus em volta dele, à sua direita e à sua esquerda.
19 Och Herren (Jahveh) sa: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sa si och den andre så.
19 Disse o Senhor: Quem seduzirá a Acab para que suba a Ramot de Galaad e lá encontre sua perda? - Um respondia de um modo e outro de outro.
20 Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren (Jahveh) och sa: Jag ska locka honom till det.
20 Então um espírito avançou até a frente do Senhor e disse: Eu irei seduzi-lo. Perguntou o Senhor: De que maneira?
21 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
21 Vou, respondeu ele, fazendo-me espírito de mentira na boca de seus profetas. - É isso mesmo, replicou o Senhor. Conseguirás seduzi-lo. Vai e faze como disseste.
22 Och se, nu har Herren (Jahveh) gett en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren (Jahveh) har talat olycka över dig.”
22 O Senhor infundiu, portanto, um espírito de mentira na boca de todos os profetas aqui presentes; mas foi a tua perda que decretou o Senhor.
23 Då gick Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sa: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?”
23 Nesse momento, Sedecias, filho de Canaana, aproximou-se de Miquéias e deu-lhe uma bofetada, dizendo: Por onde saiu de mim o espírito do Senhor para falar-te?
24 Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.”
24 Vê-lo-ás, respondeu Miquéias, no dia em que hás de ir de aposento em aposento a fim de te esconderes.
25 Men Israels kung sa: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen,
25 Então o rei de Israel deu esta ordem: Prendei Miquéias; conduzi-o a Amon, governador da cidade, e a Joás, filho do rei.
26 och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.”
26 Dizei-lhes: Ordem do rei: Metei este homem na prisão; dai-lhe uma alimentação de mísero até que eu retorne são e salvo.
27 Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”
27 Ao que Miquéias respondeu: Se realmente voltares são e salvo é sinal de que não falou o Senhor por mim. E acrescentou: Escutai bem, ó povo, tudo isso.
28 Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
28 O rei de Israel subiu portanto a Ramot de Galaad com o rei de Judá, Josafá.
29 Och Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
29 Ele lhe disse: Eu vou disfarçar-me para entrar no combate; tu, porém, veste tuas próprias roupas. O rei de Israel disfarçou-se, por conseguinte, antes de entrar em combate.
30 Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.”
30 Ora, o rei da Síria tinha dado a seus trinta e dois chefes de carros a ordem seguinte: Ninguém atacareis, seja pequeno ou grande, mas só o rei de Israel.
31 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Där är Israels kung!” Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
31 Ao verem Josafá, os chefes dos carros disseram entre si: É certamente o rei de Israel, e avançaram sobre ele. Mas Josafá soltou seu grito {de guerra}, e o Senhor o socorreu; Deus afastou dele os sírios.
32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
32 Então os chefes dos carros, vendo que não era o rei de Israel, afastaram-se dele.
33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sa kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.”
33 Nesse momento, um homem que tinha retesado o arco ao acaso, feriu o rei de Israel na parte fraca da couraça. O rei disse ao cocheiro de seu carro: Volta a rédea e conduze-me para fora do campo, porque estou ferido.
34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna. Men vid solnedgången dog han.
34 Mas, nesse dia, o combate foi tão violento, que o rei teve que ficar em pé no carro diante dos sírios, até a tarde. Ao pôr-do-sol, ele morreu.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Crônicas 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.