Eclesiastes 4
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.
1 Então retornei, e considerei todas as opressões que se fazem debaixo do sol; e eis que vi as lágrimas daqueles que foram oprimidos, e eles não tinham um consolador, e ao lado dos seus opressores havia poder; mas eles não tinham um consolador.
2 Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;
2 Por isso eu louvei os que já morreram, mais do que os que ainda vivem.
3 Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.
3 Sim, melhor do que estes está aquele que ainda não existe; aquele que não viu as más obras que se fazem debaixo do sol.
4 Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
4 Novamente, considerei todo o trabalho, e toda a obra correta, pela qual um homem é invejado pelo seu próximo. Isto também é vaidade e angústia de espírito.
5 Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
5 O tolo cruza as suas mãos, e come a sua própria carne.
6 Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.
6 Melhor é a mão cheia de quietude do que ambas as mãos cheias com trabalho, e angústia de espírito.
7 Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:
7 Então retornei, e vi vaidade debaixo do sol.
8 mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
8 Há somente um, e não há um segundo; sim ele não tem filho ou irmão; e contudo não há fim para todo o seu trabalho, e também seus olhos não se satisfazem com riqueza; e nem ele diz: Para quem eu trabalho, e privo a minha alma do que é bom? Isto também é vaidade, sim, é um trabalho doloroso.
9 Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.
9 Melhor é serem dois do que um, porque têm melhor recompensa por seu trabalho.
10 Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.
10 Porque se eles caírem, um levantará o seu companheiro; mas ai do que estiver só quando cair, porquanto não haverá outro que o levante.
11 Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?
11 Também, se dois dormirem juntos, eles se aquecerão; porém como poderá um só se aquecer?
12 Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.
12 E, se alguém prevalecer sobre ele, os dois lhe resistirão; e o cordão de três dobras não se quebra tão depressa.
13 Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.
13 Melhor é a criança pobre e sábia do que um rei velho e tolo, que não se deixa mais admoestar.
14 Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.
14 Porque do cárcere ele sai para reinar; enquanto outro, que nasceu em seu reino, torna-se pobre.
15 Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;
15 Considerei todos os viventes que andam debaixo do sol com a criança, a sucessora, que ficará no seu lugar.
16 det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Predikaren, 5 Kapitlet Förhastade löften inför Gud. Fåfänglig undran; fåfänglig ävlan.
16 Não há um fim de todas as pessoas, até de todas que foram antes delas; tampouco os que lhe sucederem se regozijarão nele. Na verdade, isto também é vaidade e angústia de espírito.
17 Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är.
17 — ausente —
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Eclesiastes 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.