1 En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var.
2 Jag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.
3 Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.
4 När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.
5 Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.
6 Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.
7 Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige. För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.