1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.