Lucas 24
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
1 Ora, no primeiro dia da semana, muito cedo de manhã, elas foram ao sepulcro, levando as especiarias que tinham preparado, e algumas outras com elas.
2 Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
2 E elas acharam a pedra do sepulcro revolvida.
3 Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
3 E, elas entrando, não acharam o corpo do Senhor Jesus.
4 Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
4 E aconteceu que, estando elas muito perplexas a esse respeito, eis que pararam junto delas dois homens com vestes resplandecentes;
5 Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
5 e, estando elas com medo, e abaixando as suas faces para o chão, eles lhes disseram: Por que procurais o vivo dentre os mortos?
6 Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
6 Ele não está aqui, mas está ressuscitado; lembrai-vos como ele vos falou, estando ainda na Galileia,
7 Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
7 dizendo: O Filho do homem deve ser entregue nas mãos dos homens pecadores, e ser crucificado, e ao terceiro dia ressuscitar.
8 Och så begynte de komma ihåg hans ord;
8 E elas lembraram-se das suas palavras,
9 Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
9 e, retornando do sepulcro, contaram todas essas coisas aos onze, e a todos os demais.
10 Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
10 Estas eram: Maria Madalena, e Joana, e Maria, mãe de Tiago, e as outras mulheres que estavam com elas, que contaram estas coisas aos apóstolos.
11 Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
11 E as palavras delas lhes pareciam contos infundados, e eles não acreditavam nelas.
12 Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
12 Então, Pedro levantando-se, correu para o sepulcro; e, abaixando-se, viu os panos de linho ali postos; e retirou-se, admirando consigo mesmo o que acontecera.
13 Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
13 E eis que, dois deles foram naquele mesmo dia para uma aldeia chamada Emaús, que distava de Jerusalém sessenta estádios;
14 Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
14 e iam falando um com o outro sobre todas estas coisas que tinham acontecido.
15 Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
15 E aconteceu que, enquanto eles caminhavam juntos e arrazoavam entre si, o próprio Jesus se aproximou, e ia com eles.
16 Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
16 Mas os seus olhos estavam impedidos, para que não o conhecessem.
17 Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
17 E ele lhes disse: Que tipo de palavras são essas que tendes um com o outro enquanto caminhais, e estais tristes?
18 Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
18 E um deles, cujo nome era Cléopas, respondendo, disse-lhe: És tu somente um estrangeiro em Jerusalém, e não soube das coisas que nela têm acontecido nestes dias?
19 Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
19 E ele disse-lhes: Quais coisas? E eles lhe disseram: A respeito de Jesus de Nazaré, que foi um profeta poderoso em feitos e palavras diante de Deus e de todo o povo;
20 Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
20 e como os principais sacerdotes e os nossos governantes o entregaram para ser condenado à morte, e o crucificaram.
21 Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
21 Mas nós esperávamos que fosse ele quem havia de remir Israel; e, todavia, além do mais, já é hoje o terceiro dia desde que essas coisas aconteceram.
22 Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
22 Sim, e também algumas mulheres de nossa companhia nos surpreenderam, as quais de madrugada foram ao sepulcro;
23 Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
23 e, não achando o seu corpo, elas vieram, dizendo que também haviam tido uma visão de anjos que diziam estar ele vivo.
24 Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
24 E alguns dos que estavam conosco foram ao sepulcro, e acharam isto mesmo como as mulheres haviam dito; mas a ele não viram.
25 Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
25 Então, ele lhes disse: Ó tolos, e tardos de coração para crerdes em tudo o que os profetas falaram!
26 Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
26 Não convinha que o Cristo sofresse essas coisas e entrasse na sua glória?
27 Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
27 E, começando por Moisés e por todos os profetas, explicou-lhes em todas as escrituras as coisas a seu respeito.
28 Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
28 E, aproximando-se à aldeia para onde iam; ele fez como quem ia para mais longe.
29 Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
29 Mas eles o constrangeram, dizendo: Fica conosco; porque já é tarde, e já declinou o dia. E ele entrou para permanecer com eles.
30 Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
30 E aconteceu que, estando assentado com eles à mesa, ele tomou o pão e o abençoou, e partiu-o e deu-lhos.
31 Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
31 E os seus olhos foram abertos, e eles o reconheceram; e ele desapareceu de diante deles.
32 Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
32 E eles disseram um para o outro: Não ardia nosso coração enquanto ele falava conosco no caminho, e quando ele nos abria as escrituras?
33 Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
33 E na mesma hora levantaram-se e retornaram para Jerusalém, e encontraram os onze reunidos, e os que estavam com eles,
34 De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
34 dizendo: De fato o Senhor está ressuscitado, e apareceu a Simão.
35 Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
35 E eles contaram que coisas tinham acontecido no caminho, e como o reconheceram no partir do pão.
36 Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
36 E, enquanto eles falavam isto, o próprio Jesus ficou no meio deles, e disse-lhes: Paz seja convosco.
37 Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
37 Mas eles, espantados e atemorizados, pensavam estar vendo um espírito.
38 Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
38 E ele lhes disse: Por que estais perturbados? E por que surgem pensamentos em vossos corações?
39 Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
39 Olhai as minhas mãos e os meus pés, que sou eu mesmo; tocai-me e vede, porque um espírito não tem carne nem ossos, como vedes que eu tenho.
40 Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
40 E, falando isso, ele mostrou-lhes suas mãos e seus pés.
41 Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
41 E, eles ainda não crendo, por causa da alegria e admiração, disse-lhes: Tendes aqui algo de comer?
42 Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
42 Então, eles deram-lhe um pedaço de um peixe assado, e um favo de mel.
43 Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
43 E ele tomou-o e comeu diante deles.
44 Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
44 E ele disse-lhes: Estas são as palavras que eu vos falei, estando ainda convosco, que era necessário que se cumprissem todas as coisas que foram escritas a respeito de mim na lei de Moisés, e nos profetas, e nos salmos.
45 Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
45 Então, ele abriu-lhes o entendimento, para que eles pudessem compreender as escrituras,
46 Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
46 e disse-lhes: Assim está escrito, e assim convinha que o Cristo sofresse e ressuscitasse dos mortos no terceiro dia,
47 Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
47 e que em seu nome se pregasse o arrependimento e a remissão dos pecados a todas as nações, começando por Jerusalém.
48 Och I ären vittne till allt detta.
48 E vós sois testemunhas destas coisas.
49 Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
49 E eis que, eu envio sobre vós a promessa de meu Pai; mas ficai na cidade de Jerusalém, até que do alto sejais revestidos de poder.
50 Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
50 E ele levou-os para fora, até Betânia, e ele levantando as suas mãos, os abençoou.
51 Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
51 E aconteceu que, enquanto os abençoava, apartou-se deles e foi elevado ao céu.
52 Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
52 E eles o adoraram, e retornaram para Jerusalém com grande júbilo;
53 Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
53 e estavam continuamente no templo, louvando e bendizendo a Deus. Amém.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.