João 17
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs MNT
MNT Minaifia NT
1 Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.
1 Jesu ana bai’ufununayah isah eo sasawar ufunamaim, au mar nuwra’at naatu yoyoban eo, “Tamai, veya i na tit sawar. Natu wabin kwifai kubora’ara’ah na’atube o Natun Tamah ifai ebora’ara’ah.
2 Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif.
2 Anayabin sabuw etei kaifih isan fair itin, saise sabuw iyab o ibitin etei boro yawas wanatowanin nitih.
3 Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum.
3 Iti yawas wanatowan anayabin o su’ubi isan, o akisimo i turobe ana God, naatu Jesu Keriso ibiyafar i auman su’ubin isan.
4 Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.
4 Iti tafaramamaim a fair ibitu sabuw ai’obaiyih hi’itin, naatu bowabow sinafumih ibitu etei abow aisawar.
5 Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.
5 Tamai nati fair mar tafaram matara’e ana veya ayu itu airit tama’am boun i ayu kwitu maiye.”
6 Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.
6 “Iyabowat tafaramamaim hima hibowabow ibow ayu ibitu ai obaiyih o hisu’ubi sawar. Nati sabuw i o nowa ibow ayu itu, naatu o a tur hibosiyasiyar hibow.
7 Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.
7 Naatu bounabo sabuw hiso’ob, sawar ibow ayu ibitu etei o biyane hina.
8 Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.
8 Tur ayu ibitu etei au bai’ufnunayah ao hinowar sawar naatu hibai hibukikin, hiso’ob i men baifuwenamih. Naatu hiso’ob hitumatum ayu o biyane iyafaru ana.
9 Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.
9 Ayu ibitu isah ayoyoyoban, men tafaram wanawanan sabuw tema’am isah ayoyoyobanamih baise iyabowat ayu ibitu i isah ayoyoyoban, anayabin nati sabuw i o nowa.
10 Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.
10 Naatu abistanawat ayu biyau tema’am etei i o nowa naatu abistanawat o biya tema’am i ayu nowau, naatu ayu au fair bonamanamarin i bai’ufununayah biyahimaim irerereb sabuw hi’itin.
11 Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.
11 Naatu boun i ayu o isa anan, ayu boro men tafaramamaim anama maiye’emih, baise i boro tafaramamaim hinama. Tamai o i Kakafiyin o wab ana fairamaim inatarfafarih nati wab o ibitu’umaim saise hinan ta’imon hinamatar, boun o ayu airit ta’imon tama’am na’atube.
12 När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.
12 Ayu i bairi ama’am anamaramaim, o wab ayu ibitu imaim atafafarih akaifih gewas bairi ama. Men ta kasiyomih, baise orot ta’imonamo i bai’akir kakafin bai, saise abisa Buk Atamaninamaim hikikirum na iturobe.
13 Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
13 Naatu ayu boun i o isa anan, iti tafaram wanawanan ama’am anamaramaim iti sawar etei isah aobo, saise ayu au yasisir tutufin i wanawanahimaim nakarsuwei.
14 Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
14 Ayu a tur aitih, naatu tafaram kwahirih, anayabin i men tafaram nowanamih, boun ayu na’atube men iti tafaram nowanamih.
15 Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
15 Ayu au yoyoban i men au bai’ufununayah bosairih isan, baise ayu abifefeyani o wagabur kakafihine inatarfafarih.
16 De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
16 Ayu i men iti tafaram nowan, imih i auman men iti tafaram nowanamih.
17 Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
17 O a turobe’emaim kweiwa’an uhew tematar, O a tur i turobe anababatun.
18 Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
18 Ayu tafaram wanawanan aiyafarih hin boun ayu tafaram wanawanan i yafaru anan na’atube.
19 Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.
19 I isah ayu taiyuwu aiwa’an uhew amatar, saise ibo auman o isa anababatun uhew hitamatar.
20 Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;
20 “Ayu men i akisih isah ayoyoyobanamih, baise iyab i hai turamaim ayu isou tebitutumu i isah auman ayoyoyoban,
21 Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.
21 saise i etei hinan ta’imon hinamatar. Tamai boun ayu wanawana’umaim kuma’am na’atube ayu o wanawanamaim anama. Karam i auman hitan wanawanatamaim hitama, saise tafaram hititumatum o i ayu iyafaru ana.
22 Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
22 O a gewasin ayu ibitu, i aitih, saise i hinan ta’imon hinamatar, boun o ayu airit ta’imon tama’amabe.
23 Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.
23 Ayu i wanawanahimaim naatu o ayu wanawana’umaim, saise i hinan anababatun ta’imon hinamatar. Saise tafaram boro naso’ob ayu i o iyafaru, naatu o i kubiyabuwih boun ayu kubiyabuwu na’atube.
24 Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.
24 “Tamai iyab ayu ibitu i akokok menamaim ama’am bairi imaim anama, saise ayu au marakaw bonamanamarin hina’itin, nati marakaw bonamanamarin o ayu itu, anayabin o iyabuwu ufibo tafaram matar.
25 Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.
25 “Tamai mokob maiyow; sabuw iti tafaramamaim o men hisu’ubi, baise ayu wan asu’ubi, naatu etei hiso’ob ayu i o iyafaru ana.
26 Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,
26 O isa ayu aorereb hinowar sawar, naatu ayu boro’ika boro o isa anao’rerereb saise yabow nati ayu ibitu i wanawanahimaim nama naatu ayu taiyuwu i wanawanahimaim anama.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 17, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.