Mateus 22
Nek Bible (NIF_WBT) vs VC
1 Yesulɨ yousɨmbi, nombo ama biesɨla e-yout mandalɨ manda enɨñɨpi, ñɨndɨñ eñguk,
1 Jesus tornou a falar-lhes por meio de parábolas:
2 “Kunum Molomdɨ gɨñgɨtñii yambɨ-dɨkñelak wɨn ñɨndɨñ: ama wapmañ nolok nɨñañlɨ tamɨn tɨkeup tɨmbɨmbi, wapmalɨ kena gwañgwañiilɨ nanañ sina wopum tɨñmɨnelɨñdok embi,
2 The kingdom of the heavens has become like a king who made a wedding feast for his son,
3 manda kɨmɨpi, yoktɨ nanañ wɨn nanelɨñdok en-tiañeñguk. Tɨmbi nanañ nanalok nain indaumbi, yokñiilɨ bɨnelɨñdok kena gwañgwañii en-mulɨmbi ñañgɨlɨñ. Gan yokñiilɨ bɨmbɨla kunjit tambi, nɨm embi gɨñgɨnem pakɨlɨñ.
3 and sent his bondmen to call the persons invited to the wedding feast, and they would not come.
4 Tɨmbi ama wapmañdɨ bɨndambo kena gwañgwa dɨwɨn bo en-mupi, yokñii ep tiañeñguk enda ñɨndɨñ enɨnelɨñdok enguk, ‘Nandañ. Nak nanañna ip tɨ-wɨlɨ dɨkñet. Nokok bulmakau wapai sim ba nɨñañ dɨwɨn no gwok galkñat yandɨp si-talembi, nepek gɨtɨk tɨ-jumɨt tɨ-sam-talemɨñ. Sɨndɨ bɨumbi, nɨñanalɨ tam tɨmbetak en gɨta na sɨlɨsɨlɨ tɨna!’
4 Again he sent other bondmen, saying, Say to the persons invited, Behold, I have prepared my dinner; my oxen and my fatted beasts are killed, and all things ready; come to the wedding feast.
5 En-mulɨmbi, kena gwañgwañiilɨ ña manda eñguk wɨndɨñ engɨlɨñ, gan yokñiilɨ mandanjɨ nandɨ-kɨmnembi ñañgɨlɨñ. Dɨwɨndɨ nanañ kenanjɨnan ñañgɨlɨñ, dɨwɨndɨ mɨnem kenanjɨla ñañgɨlɨñ.
5 But they made light of it, and went, one to his own land, and another to his commerce.
6 Tɨmbi dɨwɨndɨ ama wapmañdok kena gwañgwa wɨn epbi kolan tɨ-sembi yandɨp kɨmgɨlɨñ.
6 And the rest, laying hold of his bondmen, ill-treated and slew {them}.
7 Wɨndɨñ tɨmbɨmbi, ama wapmañdɨ gɨnañ komba dɨumbi, mik amañii en-mulɨmbi ña ama kena gwañgwa yandɨpgɨlɨñ wɨn yandɨp talembi, isɨ kwesɨ wakɨt sium dɨñguk.
7 And {when} the king {heard of it he} was wroth, and having sent his forces, destroyed those murderers and burned their city.
8 Tɨmbɨmbi ama wapmañdɨ kena gwañgwañii dɨwɨnda ñɨndɨñ enguk, ‘Yoknailok nanañ sina tɨ-sem-talet, gan ama nak en-tiañeñgut endɨ kɨndesɨ nɨm.
8 Then he says to his bondmen, The wedding feast is ready, but those invited were not worthy;
9 Wɨndɨñda sɨndɨ telak mannan ñambi, amatam yambɨnetañ tuop en-tiañeum bɨmbi, wapatamdok sina dum nanañ nambɨt.’
9 go therefore into the thoroughfares of the highways, and as many as ye shall find invite to the wedding feast.
10 Eumbi, kena gwañgwañiilɨ enguk tuop telak man tuop ñambi, amatam kɨndesɨ ba kolasɨ yambɨñgɨlɨñ gɨtɨk ep kɨmɨn tɨmbi yanañgɨlɨmbi, nanañ nanala bɨmbi, it gɨnañ tokñeñgɨlɨñ.
10 And those bondmen went out into the highways, and brought together all as many as they found, both evil and good; and the wedding feast was furnished with guests.
11 Amatam it gɨnañnan lo pi palɨñɨlɨmbi, ama wapmañdɨ yambep loñguk. Lombi yambɨñɨpi kañguk wɨn: ama nolɨ dasindasin nain wolok dɨndɨm sɨnɨk yokñiila emgɨlɨñ wɨn nɨm dasimbi, bɨ pipalɨm kañbi
11 And the king, having gone in to see the guests, beheld there a man not clothed with a wedding garment.
12 nɨ-nandɨñguk, ‘Notna, nɨtek tɨmbi dɨk dasindasin gamɨt wɨn nɨm dasimbi bɨñ?’ Eumbi, ama walɨ manda nɨmnat palɨmbi,
12 And he says to him, {My} friend, how camest thou in here not having on a wedding garment? But he was speechless.
13 ama wapmañdɨ kena gwañgwañii enbi eñguk, ‘Sɨndɨ kii kesi toalɨ topbi, pawan kolɨ pɨmbi, kɨlɨm gɨnañ palen.’” Yesulɨ e-yout manda wandin embi yousɨmbi eñguk, “Kɨlɨm gɨnañ amalɨ mano kwɨlɨm tɨmbi, manjɨ sɨ-gɨlɨm danekalɨñ.
13 Then said the king to the servants, Bind him feet and hands, and take him away, and cast him out into the outer darkness: there shall be the weeping and the gnashing of teeth.
14 Nandañ. Kunum Molomdɨ amatam asup en-tiañelak, gan noñgan noñgan mandan nandɨmbi bañ endɨñgot ep kasɨlelak.”
14 For many are called ones, but few chosen ones.
15 Tɨmbi Falisi amalɨ Yesu manda plon kɨmɨtnelɨñdok nandɨmbi, ña kɨmɨn tɨmbi, mandalɨ sɨsoñ tɨñmɨnepi e-sambat tɨñgɨlɨñ. Tɨ-talembi,
15 — ausente —
16 nɨsɨlok gwañgwanjii dɨwɨn gɨt ama wapmañ Elot endok sambalii dɨwɨnen-mulɨmbi ñambi nɨñgɨlɨñ, “Endaut, nɨndɨ dɨkok kusaka nandamɨñ, dɨk juluñ manda nɨm embi, biañgangot pa elañ, Anutulɨ nɨndɨ nɨtek kuneñdok nandɨlak wɨn lolon ba pɨmbɨn gɨtɨk mɨsɨmɨsɨ nɨmnat tuopkan nɨnɨ-daut nɨm tɨ-nɨmlañ.
16 And they send out to him their disciples with the Herodians, saying, Teacher, we know that thou art true and teachest the way of God in truth, and carest not for any one, for thou regardest not men's person;
17 Wala tɨmbi gan-nandɨnambi nɨnbekañ: Romalok ama wapmañ Sisa enda takis mɨnem mamɨñ wala nandum dɨndɨm elak ba nɨtek?”
17 tell us therefore what thou thinkest: Is it lawful to give tribute to Caesar, or not?
18 Wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ kolan tɨñmɨnepi nandɨñgɨlɨñ wɨn ka-nandɨmbi enguk, “Sɨndɨ ama manjɨ manbenjɨ malet nomɨk, mandalɨ sɨsoñ tɨ-namnepi bañ ba?
18 But Jesus, knowing their wickedness, said, Why tempt ye me, hypocrites?
19 Takis mɨnem pa kɨmɨkamɨñ mɨnem wɨn no daut namɨt” eumbi, mɨnem kwandai satnin no ña tɨke bɨ daulmɨñgɨlɨñ.
19 Shew me the money of the tribute. And they presented to him a denarius.
20 Tɨmbi Yesulɨ en-nandɨmbi eñguk, “Mɨnem plon ama walan gɨt kot kundit wɨn nindoñ?”
20 And he says to them, Whose {is} this image and superscription?
21 Eumbi nɨñgɨlɨñ, “Wɨn Sisaloñ”. Wɨndɨñ eumbi enguk, “Ale, Sisalok gɨñgɨt wɨn Sisala tambane mɨnekalɨñ, tɨmbi Anutulok gɨñgɨt wɨn Anutula tambane mɨnekalɨñ.”
21 They say to him, Caesar's. Then he says to them, Pay then what is Caesar's to Caesar, and what is God's to God.
22 Wɨndɨñ eumbi, nandɨ piasat tɨmbi bimbi pɨ ñañgɨlɨñ.
22 And when they heard {him}, they wondered, and left him, and went away.
23 Sandap wolondañgan Sadusi ama dɨwɨn endɨ Yesuloñ bɨñgɨlɨñ. (Ama walɨ ‘Ama sembañ endɨ nɨm mɨlamɨlattok’ wɨndɨñ pa eañ.) Endɨ Yesuloñ bɨmbi, ñɨndɨñ nɨ-nandɨmbi
23 — ausente —
24 eñgɨlɨñ, “Endaut. Endɨkñe manda Moselɨ kɨmɨt-nɨmguk walɨ ñɨndɨñ elak: ama nolɨ yamɨn pap sembɨlakta, endok sambat nɨm talenelɨñdok kwayañlɨ endok tamɨn kanjalɨ tɨkembi, dallok kɨnjan gwañgwa bɨsat ep tɨmbɨ indanekalɨñ.
24 saying, Teacher, Moses said, If any one die, not having children, his brother shall marry his wife and shall raise up seed to his brother.
25 Wɨndɨñda, dakwaya kɨt tambon tɨpet endɨ ñolok kuñgɨlɨñ. Tɨmbi tualɨ tam no tɨkembi kukap, komblin nɨmnat yamɨn papi sembɨñguk. Sembumbi, monalɨ tam wakangot tɨkeñguk.
25 Now there were with us seven brethren; and the first having married died, and not having seed, left his wife to his brother.
26 Tɨkembi, endɨ bo wɨndɨñgangot yamɨn papi sembɨñguk. Tɨmbi gwik endɨ bo wɨndɨñgangot tɨñguk. Tɨmbɨm ña gwik konjok endok plon taleñguk.
26 In like manner also the second and the third, unto the seven.
27 Endɨ gɨtɨkkandɨ sembɨ-taleumbi, siñgi sɨnɨk tam walɨ bo sembɨñguk.
27 And last of all the woman also died.
28 Ale, dɨk eumbi nandɨna: dakwaya endɨ gɨtɨktɨ tam wɨn tɨkeñgɨlɨñ, wala tɨmbi ama sembɨñgɨlɨñ endɨ mɨlamɨlat nainnan mɨlalɨmbi, ama kɨt tombon tɨpet endoñ nanin ama nindɨ sɨnɨk tam wɨn tɨkeukak?”
28 In the resurrection therefore of which of the seven shall she be wife, for all had her?
29 Eumbi tambane enguk, “Sɨndɨ Anutulok mandan youyoulɨn patak wolok kusei ba endok gembɨn nɨm nandɨ-dakleañ, wala tɨmbi mɨlamɨlatta nandumbi kamalalak.
29 And Jesus answering said to them, Ye err, not knowing the scriptures nor the power of God.
30 Amatamdɨ kɨmnan nanin mɨlatmek endɨ kunumdok añelo nomɨk wapatam nɨm pa tɨnekalɨñ.
30 For in the resurrection they neither marry nor are given in marriage, but are as angels of God in heaven.
31 Tɨmbi ama sembɨmbi mɨlatnekalɨñ wolok kandañ Anutulɨ manda ñɨndɨñ sanguk wɨn sɨndɨ pinat nandɨmbi kamalañ bek,
31 Quanto à ressurreição dos mortos, não lestes o que Deus vos disse:
32 ‘Natna Anutu wakan Ablaam wakɨt Aisak ba Jekop endɨ nan-wowoñ tɨ-namañ.’ Endɨ bep pañnii kwelan nombo nɨm kuañ endok plon wɨndɨñ eñguk. Tɨmbi ama kaik kuañ endɨñgot Anutu nɨ-wowoñ tañ, ama sembɨsembɨn endɨ nɨm.”
32 Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaac e o Deus de Jacó {Ex 3,6}? Ora, ele não é Deus dos mortos, mas Deus dos vivos.
33 Amatamdɨ Yesulɨ nanandɨ emguk wɨn nandɨmbi, nandɨ-gɨtɨñgɨtɨk e tɨñgɨlɨñ.
33 E, ouvindo esta doutrina, as turbas se enchiam de grande admiração.
34 Yesulɨ Sadusi amalok manjɨ masipmɨñgukta, Falisi amalɨ wɨn nandɨmbi, bɨ kɨmɨn tɨmbi, Yesuloñ bɨñgɨlɨñ.
34 Sabendo os fariseus que Jesus reduzira ao silêncio os saduceus, reuniram-se
35 Endoññan nanin no endɨ endɨkñe manda nandɨ-tale ama. Endɨ Yesu sɨsoñ tɨñmep nɨ-nandɨmbi eñguk,
35 e um deles, doutor da lei, fez-lhe esta pergunta para pô-lo à prova:
36 “Endaut. Endɨkñe manda nek ñalɨ sɨnɨk dama tɨmbi, loloñ sɨnɨk tɨlak yañ?”
36 Mestre, qual é o maior mandamento da lei?
37 Eumbi nɨñguk, “‘Sɨndɨ gɨnañjɨ wakɨt gɨnañjɨ tip ba nanandɨnjɨ gɨtɨk Wopum Anutunjɨ endok biñmɨnekalɨñ.’
37 Respondeu Jesus: Amarás o Senhor teu Deus de todo teu coração, de toda tua alma e de todo teu espírito {Dt 6,5}.
38 Endɨkñe manda walɨ dama sɨnɨk tɨmbi, loloñ sɨnɨk yañ.
38 Este é o maior e o primeiro mandamento.
39 Tɨmbi endɨkñe wandingangot no wɨn ñɨndɨñ, ‘Dɨk dɨtnala nandɨlañ, wɨndɨñgangot nokala nandɨñmekañ.’
39 E o segundo, semelhante a este, é: Amarás teu próximo como a ti mesmo {Lv 19,18}.
40 Moselɨ endɨkñe manda gɨtɨk kɨmɨt-nɨmguk ba plofet amalɨ nanandɨ nɨmgɨlɨñ wolok bien endɨkñe tɨpet walɨ nɨnɨ-dakleamɨk.”
40 Nesses dois mandamentos se resumem toda a lei e os profetas.
41 Falisi amalɨ kɨmɨn tɨ-palɨñɨlɨmbi, Yesulɨ ñɨndɨñ en-nandɨmbi
41 Como os fariseus se agrupassem, Jesus interrogou-os:
42 eñguk, “Mesia Anutulɨ amatamñii epeplok nɨmbɨ taleñguk wɨn sɨndɨ enda nɨtek nandañ? En nindok komblin?” Eumbi nɨñgɨlɨñ, “Endɨ ama wapmañ Devit endok komblin.”
42 Que pensais vós de Cristo? De quem é filho? Responderam: De Davi!
43 Eumbi enguk, “Wɨndɨñda kusei nɨtektok Dɨndɨm Woñdɨ Devittok gɨnan nanandɨn tɨmbɨ daklembi, enlok komblin wɨn ‘Wopumna’ kɨtɨmbi, ñɨndɨñ eñguk,
43 Como então, prosseguiu Jesus, Davi, falando sob inspiração do Espírito, chama-o Senhor, dizendo:
44 ‘Wopum Anutulɨ Wopumnala ñɨndɨñ nɨñguk, Dɨk kɨtna dɨndɨm kandañ pipalɨmbi, nak kanjɨkkai dɨkok kapmainan yapɨlambi patnekalɨñ wolok tuop.’
44 O Senhor disse a meu Senhor: Senta-te à minha direita, até que eu ponha teus inimigos por escabelo dos teus pés {Sl 109,1}?
45 Manda wolok tuop Devittɨ Mesiala ‘Wopumna’ kɨtɨñguk, wala tɨmbi Mesialɨ nɨtek Devittok komblingot tɨmbek?”
45 Se, pois, Davi o chama Senhor, como é ele seu filho?
46 Eumbi, ama biesɨ gɨtɨktɨ manda tambon no tambane nɨnelɨñdok tuop nɨm. Tɨmbi nain wolondañgan kusei kɨmɨpi, mandalɨ sɨsoñ tɨñmɨnepi ekaeka dɨwɨn tɨnep mɨsɨmbi kak biñgɨlɨñ.
46 Ninguém pôde responder-lhe nada. E, depois daquele dia, ninguém mais ousou interrogá-lo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.