Mateus 21
Nek Bible (NIF_WBT) vs NTLH
1 Yesu gɨt gwañgwañii endɨ Jelusalem it kwet tɨmbɨ dumalaumbi, Oliv kwet jañgɨnnan lombi, Betfage it kwelan tomgɨlɨñ. Tomñɨlɨmbi, Yesulɨ gwañgwañiit tɨpet en-mupi
1 Quando Jesus e os discípulos estavam chegando a Jerusalém, pararam no povoado de Betfagé, que fica perto do monte das Oliveiras. Dali Jesus enviou dois discípulos na frente,
2 enguk, “Sɨtɨ it kwet da patak wolok ñandekamɨk! Ñam tombi, wolongan doñki nɨñaññat toalɨ ep top yambiyambin kandetamɨk. Kañbi pɨsap yanañgɨpi bɨwɨt!
2 com a seguinte ordem:
3 Tɨkap nimbek nolɨ sambɨmbi san-kaumbi, ñɨndɨñ nɨndekamɨk, ‘Molomdɨ doñki kena emektok nandɨlak. Tɨmbi platik sɨnɨk yambiumbi yanañgɨlɨmbi bɨndetamɨk.’”
3 Se alguém falar alguma coisa, digam que o Mestre precisa deles. Assim deixarão vocês trazerem logo os animais.
4 Yesulɨ doñkila eñguk wɨn endɨ plofet ama nolɨ damañgan kumbi manda eñguk walɨ bien inda-dakleuktok tɨñguk. Manda wɨn ñɨndɨñ,
4 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito:
5 — ausente —
5 “Digam ao povo de Jerusalém: Agora o seu rei está chegando. Ele é humilde e está montado num jumento e num jumentinho, filho de jumenta.”
6 Tɨmbi gwañgwa tɨpet endɨ ñambi, Yesulɨ kena manda enguk wolok tuop tɨmbi,
6 Então os discípulos foram e fizeram o que Jesus havia mandado.
7 doñki me nɨñañ yanañgɨpi, Yesuloñ bɨñgɨmɨk. Bɨmbi, sauloñjet kiundepi, doñki plon kɨmɨlɨmbi, Yesulɨ wolok plon lo pipapi ñañguk.
7 Levaram a jumenta e o jumentinho, jogaram as suas capas sobre eles, e Jesus montou.
8 Tɨmbi amatam kɨmɨn wopum endoññan nanin asupgandɨ endok koi gɨñgɨt tɨke-lonelɨñdok sauloñjɨ telak plon samba eñɨlɨmbi, dɨwɨndɨ komba sak kiyat dombɨmbi mep bɨm, wɨndɨñgot telak plon ipane-ta-ñañgɨlɨñ.
8 Da grande multidão que ia com eles, alguns estendiam as suas capas no chão, e outros espalhavam no chão ramos que tinham cortado das árvores.
9 Tɨmbi amatam Yesu siñgi dama tɨmbi kleñgɨlɨñ endɨ enda Mesia nɨmbi, ñɨndɨñ yousɨyousɨñgan kɨtɨmbi eñgɨlɨñ,
9 Tanto os que iam na frente como os que vinham atrás começaram a gritar: — Que Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor! Hosana a Deus nas alturas do céu!
10 Yesulɨ Jelusalem it kwelan ama wapmañ nomɨk lo tombɨmbi, wɨnasi gɨtɨktɨ wɨn ka sɨlɨkñembi, “Wɨn nin?” e-nandɨñgɨlɨñ. E-nandumbi,
10 Quando Jesus entrou em Jerusalém, toda a cidade ficou agitada, e o povo perguntava: — Quem é ele?
11 amatam kɨmɨn wopumdɨ tambane e-ta-ñañgɨlɨñ, “Ñɨn plofet Yesu en Nasalet it kwet, Galili distrik nanin.”
11 A multidão respondia: — Este é o
12 Tɨmbi Yesulɨ tapma it sañ jimba gɨnañ lombi, kɨmɨlɨ tua tɨmbi, mɨnem kena tɨ-pakɨlɨñ lo yambɨmbi, nandum tuop nɨm tɨñguk. Wɨndɨñda endɨ ama tapma tɨndɨlok nepenepek kɨmɨlɨm tuañgɨlɨñ gɨtɨk ep klembi, ama mɨnem tambo mɨñ kena tɨñgɨlɨñ endok kɨmɨkɨmɨtsɨ wakɨt monɨk tuatualok kɨmɨkɨlɨñ endok pipapatsɨ wɨlɨ tombolɨmbi,
12 Jesus entrou no pátio do Templo e expulsou todos os que compravam e vendiam naquele lugar. Derrubou as mesas dos que trocavam dinheiro e as cadeiras dos que vendiam pombas.
13 ñɨndɨñ enguk, “Anutulok manda no ñɨndɨñ youyoulɨn patak, ‘Nokok itna wɨn nan-wowoñ tɨndɨlok it een’. Gan kɨmɨlɨ tua ama sɨndɨ it ñɨn tɨmbɨm kumbu amalok pat-sembɨ it nomɨk tɨlak.”
13 Ele lhes disse:
14 Yesulɨ tapma it sañ jimba gɨnañnan palɨñɨlɨmbi, ama kesɨt nɨm kuñgɨlɨñ gɨt ama dausɨ sipmɨsipmɨn endɨ endoñ bɨumbi, ep tɨmbɨ kɨndem dañguk.
14 Cegos e coxos iam encontrar Jesus no pátio do Templo, e ele os curava.
15 Tɨmbi wembe gwañgwa wandɨñ pakɨlɨñ endɨ ñɨndɨñ kɨtɨñgɨlɨñ, “Ama wapmañ Devittok Komblin endok koi tɨke-lowɨt!” Tapma ama biesɨ gɨt endɨkñe nandɨ-tale ama endɨ manda wɨn nandɨmbi, Yesu kundit kɨndem engano asup tɨñguk wɨn kañbi, gɨnañjɨ komba dɨumbi,
15 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei ficaram zangados quando viram as coisas maravilhosas que ele fazia e ouviram as crianças gritando no pátio do Templo: —
16 ñɨndɨñ nɨ-nandɨñgɨlɨñ, “Endɨ Mesia ganañ wɨn dɨk nandɨlañ ba?” Eumbi tambane enguk, “Ba wɨn nandɨlet ñak. Gan sɨndɨla Ama Wapmañ Devittɨ Wopumla ñɨndɨñ nɨñguk wɨn pinapi nandɨ-kamalañ bek, ‘Dɨk wembe gwañgwa tip ba wopum ep tɨmbɨ pañgɨtaumbi, gan-tɨke-loumbi kɨndem dalak.’”
16 E eles disseram a Jesus: — Você está ouvindo o que estão dizendo? Jesus respondeu:
17 Wɨndɨñ embi, ama biesɨ yambimbi, Jelusalem nanin Betani it kwelan ñambi, wandɨñ douñguk.
17 Então Jesus os deixou, saiu da cidade e foi para o povoado de Betânia. E passou a noite ali.
18 Kwet salaumbi, Yesulɨ Jelusalem undane ñañɨpi, nanañ gawat tɨñguk.
18 No dia seguinte, quando estava voltando para a cidade, Jesus teve fome.
19 Tɨmbi deium ñaumbi, komba fik no telak pawan palɨmbi kañguk. Kañbi, ñasɨñgan kuseinan ña bienla deium loumbi, lonjɨ ka-tɨlapi, sakgot kañguk. Kañbi, komba fik nɨ-suambapi eñguk, “Dɨk bienga nombo nɨm laliukañ, nɨm sɨnɨk.” Eumbi, wolongan komba fik walɨ yañetambi kɨmɨñguk.
19 Ele viu uma figueira na beira da estrada e foi até lá, mas não encontrou nada; só folhas. Aí disse para a figueira: E na mesma hora a figueira secou.
20 Gwañgwañiilɨ wɨn ka sɨlɨkñembi eñgɨlɨñ, “Nɨtek tɨmbi, komba fik ñalɨ platik sɨnɨk kɨmbi yañetalak?”
20 Os discípulos viram isso, ficaram muito admirados e disseram: — Como a figueira secou depressa!
21 Eumbi, Yesulɨ tambanembi enguk, “Nak biañgan sɨnɨk sanba: tɨkap sɨndɨ gɨnañ tɨpet nɨm tɨmbi, Anutu biañgan nandɨ-kɨlɨktɨ tɨñmɨ-kunelɨñda, nak kundit komba fik ñala tɨt wɨndɨñgangot sɨndɨ bo tɨnelɨñ. Tɨmbi wakangot nɨm ya. Tɨkap sɨndɨ kwet jañgɨn ñala ‘Mɨlapi, tuk kimbɨñ gɨnañ pɨ!’ nɨmbɨmbi, gumañ wolok tuop indawɨk.
21 Então Jesus disse:
22 Sɨndɨ Anutula nepek no ba no tɨmbektok nɨmolo tɨ-ñɨmbi, nandɨ-samektok nandɨ-kɨlɨktɨ tañda, wɨndɨñ inda-samekak.”
22 Se crerem, receberão tudo o que pedirem em oração.
23 Yesulɨ tapma it sañ jimba gɨnañ lombi, amatam enɨ-daut tɨ-semguk. Enɨ-daut tɨ-sem-palɨñɨlɨmbi, tapma ama biesɨ gɨta Islael amalok ama biesɨ endɨ endoñ bɨmbi, nɨ-kañbi eñgɨlɨñ, “Nindɨ ganbɨmbi, kundit ñandin pa tɨlañ? Ba nindok mandanla ba gembɨnla wɨndɨñ pa tɨlañ?”
23 Jesus chegou ao Templo, e, quando já estava ensinando, alguns chefes dos sacerdotes e alguns líderes judeus chegaram perto dele e perguntaram: — Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu essa autoridade?
24 Eumbi tambane enguk, “Nak bo nepek nola san-nandutet. Dɨndɨm tambane nanɨnetañda, nak bo nindok mandala kundit wandin sɨnɨk pa tɨlet wɨn sanbetet.
24 Jesus respondeu:
25 Nindɨ Yoane nɨmbɨmbi, amatam tuk i-semguk? Wɨn Kunum Molomdɨ ba ama nolɨ?” Wɨndɨñ eumbi, kusei kɨmɨpi, nɨsɨñgan dombɨ tañan tɨmbi eñgɨlɨñ, “Nɨndɨ ‘Kunum Molomdɨ’ wɨndɨñ eneñda, endɨ ñɨndɨñ nɨnɨ-nandutak, ‘Wɨndɨñda sɨndɨ nekta Yoanelok mandan nɨm nandɨ-dasiñgɨlɨñ?’
25 Respondam: quem deu autoridade a João para batizar? Foi Deus ou foram pessoas? Aí eles começaram a dizer uns aos outros: — Se dissermos que foi Deus, ele vai perguntar: “Então por que vocês não creram em João?”
26 Gan nɨndɨ ‘Ama nolɨ Yoane nɨmbɨm kena tɨñguk’ wɨndɨñ eneñda, amatam kɨmɨn wopum Yoanela plofet nandɨñmañ endɨ nɨtek tɨ-nɨmnelɨñ walañgot mɨsɨnetamɨñ.”
26 Mas, se dissermos que foram pessoas, temos medo do que o povo pode fazer, pois todos acham que João era profeta .
27 Wɨndɨñda endɨ Yesu ñɨndɨñ tambane nɨñgɨlɨñ, “Nindɨ Yoane nɨmbɨmbi, tuk i-semguk wɨn nɨndɨ nɨm nandamɨñ.” Eumbi enguk, “Ale, wɨndɨñda nak bo nindɨ nanbɨmbi, kundit pa tɨlet wɨn nɨm sanbetet.”
27 Por isso responderam: — Não sabemos.
28 Yesulɨ yousɨmbi, Juda ama biesɨla enbi eñguk, “Sɨndɨ kasat ñala nɨtek nandañ? Ama nolok nɨñañiit tɨpet kuñgɨmɨk. Tɨmbi tualoñ ña ñɨndɨñ nɨñguk, ‘Tua, dɨk man ñambi, wain kena tɨ!’
28 Jesus continuou:
29 Eumbi, jip jup tɨñguk, gan siñgimek endɨ gɨnañ tambaneumbi, ña kena tɨñguk.
29 — Ele respondeu: “Eu não quero ir.” Mas depois mudou de ideia e foi.
30 Tɨmbi besettɨ monaloñ ña wɨndɨñgangot nɨmbɨmbi, beula nɨñguk, ‘Ale, ñautet.’ Endɨ wɨndɨñ eñguk, gan nɨm ñañguk.
30 — O pai foi e deu ao outro filho a mesma ordem. E este disse: “Sim, senhor.” Mas depois não foi.
31 Sɨndɨ nɨtek nandañ, gwañgwa nindɨ beulok man tañgoneñguk?” Eumbi, endɨ eñgɨlɨñ, “Tualɨ.” Tɨmbi Yesulɨ enguk, “Nak biañgan sanba: takis epep ama ba tam telak joñgolok endɨ sɨndok kwesɨ kɨnjannan Anutu enlok gɨñgɨt indaumbi yambɨ-dɨkñelak.
31 — Qual deles fez o que o pai queria? — perguntou Jesus. E eles responderam: — O filho mais velho. Então Jesus disse a eles:
32 Kusei ñɨndɨñda tɨmbi wɨndɨñ indalak: Yoanelɨ bɨmbi, dɨndɨm kuñgulok telak daut samumbi, sɨndɨla mandan nandum tlal tɨñguk, gan takis epep ama gɨt tam telak joñgolok endɨla mandan wɨn nandɨmbi tɨke-kɨliñ eñgɨlɨñ. Sɨndɨ nepek wɨn kañgɨlɨñ, gan gɨnañjɨ nɨm tambanembi, Yoanelok mandan nandɨmbi nɨm tɨke-kɨliñ eñgɨlɨñ.”
32 Pois João Batista veio para mostrar a vocês o caminho certo, e vocês não creram nele; mas os cobradores de impostos e as prostitutas creram. Porém, mesmo tendo visto isso, vocês não se arrependeram e não creram nele.
33 Yesulɨ yousɨmbi, tapma ama biesɨ ba Falisi amala enbi eñguk, “Nak e-yout manda no sanbambi nandɨwɨt. Kena molom nolɨ wain kap kwet nolok tɨpiñguk. Tɨpi-talembi, sañ im gɨmbunembi, wain tul wɨsɨ-dottok kwet no kɨndipi, kena ka-dɨkñelok it ombap kloñ no kawattɨ kɨndilɨm ikuk. Wɨndɨñ tɨ-talembi, kenan wɨn ka-dɨkñelok kɨsɨ plon kɨmɨpi, kwet mayañgan nolok ñañguk.
33 Jesus disse:
34 Ña kuñɨlɨmbi, bien mepmettok nain indaumbi, kena gwañgwañii dɨwɨndɨ wain bien enlok mepmettok ka-dɨkñeloñ en-mulɨm bɨmbi, wain kena gɨnañ tomgɨlɨñ.
34 Quando chegou o tempo da colheita, o dono mandou alguns empregados a fim de receber a parte dele.
35 Tɨmbi ka-dɨkñe endɨ gwañgwa en-mumulɨn wɨn epmbi, no wɨpi, no wɨlɨ kɨmbɨmbi, no kawattɨ wɨkɨlɨñ.
35 Mas os lavradores agarraram os empregados, bateram num, assassinaram outro e mataram ainda outro a pedradas.
36 Wɨndɨñ tɨmbɨmbi, kena molomdɨ gwañgwa dɨwɨn nombo en-mukuk. Kunakunatsɨ wɨn gwañgwa dama en-mukuk yapma klembi, asup en-mulɨmbi bɨ tombɨmbi, kundit wɨndɨñgangot tɨ-semgɨlɨñ.
36 Aí o dono mandou mais empregados do que da primeira vez. E os lavradores fizeram a mesma coisa.
37 Siñgi sɨnɨk endɨ enlok nɨñañ sɨnɨk nɨ-mupi, ñɨndɨñ nandɨñguk, ‘Nɨñanalɨ ña tombɨmbi kañbi, giñgiñgan tɨñmɨnekalɨñ.’
37 Depois de tudo isso, ele mandou o seu próprio filho, pensando: “O meu filho eles vão respeitar.”
38 Tɨmbi ka-dɨkñelɨ nɨñañ wɨn kañbi, nɨsɨñgan ñɨndɨñ eñgɨlɨñ, ‘Gamanda endɨ wakan kena ñolok molom tɨmbekak, wala tɨmbi nɨndɨ en wɨpi, kenan ñɨn nɨnlok gɨñgɨt kasɨlena.’
38 Mas, quando os lavradores viram o filho, disseram uns aos outros: “Este é o filho do dono; ele vai herdar a plantação. Vamos matá-lo, e a plantação será nossa.”
39 Wɨndɨñ embi tɨkeñɨpi, kena gɨnañ nanin munjut munjut ñakap, kena pawan wɨlɨ kɨmguk.”
39 — Então agarraram o filho, e o jogaram para fora da plantação, e o mataram.
40 Yesulɨ wɨndɨñ embi en-nandɨmbi eñguk, “Wain kena molomdɨ undane bɨmek, ka-dɨkñe wɨn nɨtek tɨ-semekak?”
40 Aí Jesus perguntou:
41 Eumbi nɨñgɨlɨñ, “Nepek kolan sɨnɨk tɨñgɨlɨñda tɨmbi endɨ bo kolan sɨnɨk yandɨpmum kɨm-talenekalɨñ. Tɨmbi endɨ kena ka-dɨkñe komblin kɨndem ep kasɨlembi, kenan endok kɨsɨnan kɨmɨlɨmbi, wain bien mepmettok nain indaumbi, nain tuop endɨ bien dɨwɨn enlok melɨm tɨ-kunekalɨñ.”
41 Eles responderam: — Com certeza ele vai matar aqueles lavradores maus e vai arrendar a plantação a outros. E estes lhe darão a parte da colheita no tempo certo.
42 Tɨmbi Yesulɨ enla manda embi enguk, “Anutulok manda youyoulɨn patak ñɨn sɨndɨ pinat nandɨmbi kamalañ bek,
42 Jesus então perguntou:
43 Manda wolok tuop it kɨndikɨndit amalɨ kawat wɨn siñgi wɨlɨmgɨlɨñ, wɨndɨñgan sɨndɨ nak siñgi wɨt-namgɨlɨñ, wala tɨmbi nak ñɨndɨñ sanba nandɨwɨt: Sɨndɨ Anutulok gɨñgɨtñii ku-ta-bañ, gan endɨ pipapipat wɨn sapma tɨkembi, amatam no nindɨ endok manda tañgonembi bien tɨmbɨ indañ enda emekak.
43 E Jesus terminou:
44 Ama nolɨ kawat wolok plon pi wɨlekta en wɨlɨ mɨnanda taleuk. Ba kawat walɨ ama nolok plon pɨwɨkta, kawat walɨ ama wɨn wɨlɨ gakñe-taleuk.”
44 Quem cair em cima dessa pedra ficará em pedaços. E, se a pedra cair sobre alguém, essa pessoa vai virar pó.
45 Tapma ama biesɨ gɨt Falisi ama endɨ Yesulɨ e-yout manda eñguk wɨn nandɨmbi, “Nɨndañgan elak” wɨndɨñ nandɨmbi,
45 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus ouviram as parábolas que Jesus contou e sabiam que ele estava falando a respeito deles.
46 tɨkenepi nandɨñgɨlɨñ. Gan amatam kɨmɨn wopum endɨ Yesula plofet no wɨndɨñ nandɨñmɨñgɨlɨñ, wala tɨmbi Falisi amalɨ amatamdɨ mik tɨ-semnelɨñ wala mɨsɨmbi, nɨm tɨkeñgɨlɨñ.
46 Por isso queriam prendê-lo, mas tinham medo da multidão porque o povo achava que Jesus era profeta .
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.