Lucas 10
Nek Bible (NIF_WBT) vs NTLH
1 Siñgi Yesulɨ bɨndambo gwañgwa 70 enbɨ taleumbi, endɨ it kwelan ba kwet ñaup eñguk tuop wandɨñ gwañgwañiilɨ tɨpet tɨpet telak dama ñanelɨñdok enɨ-mupi,
1 Depois disso o Senhor escolheu mais setenta e dois dos seus seguidores e os enviou de dois em dois a fim de que fossem adiante dele para cada cidade e lugar aonde ele tinha de ir.
2 ñɨndɨñ enguk, “Bien mepmeptok wɨn asup, gan kena tɨndɨlok ama wɨn lakat, wala tɨmbi sɨndɨ kena molom nɨmolo tɨ-ñɨmɨumbi, kena ama dɨwɨn ep tɨmbɨ indaumbi, kenan gɨnañ enɨ-mulɨmbi ñanekalɨñ.
2 Antes de os enviar, ele disse:
3 Ñawɨt! Ñambi, ñɨndɨñ nandɨnekalɨñ: sɨndɨ sipsip nɨñañ wandin kamot moyen sañan endok boñgɨpsɨnan nak sanɨ-mulambi ña kunekalɨñ.
3 Vão! Eu estou mandando vocês como ovelhas para o meio de lobos.
4 Sɨndɨ ñanepi, mɨnem wakɨt lɨk ba kesɨsɨ gwɨlap wɨn nɨm mep ñanekalɨñ. Tɨmbi telak plon ama yambɨmbi, manda manda nɨm tɨ-semnekalɨñ.
4 Não levem bolsa, nem sacola, nem sandálias. E não parem no caminho para cumprimentar ninguém.
5 It nolok ba nolok lonepi, dama it wolok pakañ enda we sembi, ñɨndɨñ enɨnekalɨñ, ‘Busuk pat-samun.’
5 Quando entrarem numa casa, façam primeiro esta saudação: “Que a paz esteja nesta casa!”
6 Tɨkap busuk molom nolɨ it wolok kulakta, busuk mandanjɨlɨ enda gwɨlam tɨ-ñɨmekak. Tɨkap nɨmda, busuk mandanjɨ walɨ sɨnloñ undane bɨukak.
6 Se um homem de paz morar ali, deixem a saudação com ele; mas, se o homem não for de paz, retirem a saudação.
7 Sɨndɨ it pɨmbɨñ nɨm kunekalɨñ. Kena tɨndɨn ama enda tuan ombɨ-mɨlok, wala tɨmbi it lonekalɨñ wolokgot pipat-mɨlat tɨmbi, nanañ tuk sep towiumbi nanekalɨñ walɨ wakan tuanjɨ tɨlak.
7 Fiquem na mesma casa e comam e bebam o que lhes oferecerem, pois o trabalhador merece o seu salário. Não fiquem mudando de uma casa para outra.
8 It kwet nolok ña tombɨmbi sep tiañembi, nanañ samumbi nanekalɨñ.
8 — Quando entrarem numa cidade e forem bem-recebidos, comam a comida que derem a vocês.
9 Tɨmbi wandɨñ ama jɨmbatsɨat ep tɨmbɨ kɨndem dambi, wɨnasɨla ñɨndɨñ enɨ-tɨ-kunekalɨñ, ‘Yambattɨ indañgan sambɨ-dɨkñeuktok nainñɨn dumala-talelak.’
9 Curem os doentes daquela cidade e digam ao povo dali: “O
10 Tɨmbi nain nola it kwet nolok ña tomñɨlɨmbi, sep tiañem not nɨm tɨ-samumbi, wolonda sɨndɨ ipakanan ñambi, ñɨndɨñ enɨnekalɨñ,
10 Porém, quando entrarem numa cidade e não forem bem-recebidos, vão pelas ruas, dizendo:
11 ‘Nɨtɨ sɨndok plap no nɨm tɨke ñamɨk, wɨn sɨndok kɨlɨkɨlɨksɨlɨ kesɨtnetnan galɨlak wɨn bo wɨp mamañendambi pɨumbi, sɨnlok pat-samekak. Ganmek sɨndɨ ñɨndɨñ nandɨwɨt: Yambattɨ indañgan sambɨ-dɨkñeuktok nainñɨn dumala-talelak.’ Sɨndɨ wɨnasɨla wɨndɨñ enɨnekalɨñ.
11 “Até a poeira desta cidade que grudou nos nossos pés nós sacudimos contra vocês! Mas lembrem disto: o Reino de Deus chegou até vocês.”
12 Nak ñɨndɨñ sanlet: tombon ombɨ-tɨketɨkelok nainnan amatam siñgi wɨt-samsamɨn endok tombonjɨlɨ kolan tɨndɨn Sodom it kwelan kuñgɨlɨñ endok tombonjɨ maklelak.
12 E Jesus disse mais isto:
13 Kolasin gɨt Betsaida nasɨ sɨndɨ kilañmet! Yambattɨ salamɨlekak! Nak kundit gembɨnat asup sɨndok kandañ tɨñgut walɨ Tilo ba Sidon it kwelan indaumda, platik sɨnɨk wɨnasɨlɨ gɨnanjɨ tambanembi, blandok dasindasin dasimbi, kwɨlɨñ plon pipatnelɨñ.Gan sɨndɨ gɨnañjɨ nɨm tambaneñgɨlɨñ,
13 Jesus continuou:
14 wala tɨmbi Yambattɨ amatam yambɨ-danbekak wolonda sɨndɨ tombon ombɨ-tɨkenekalɨñ walɨ Tilo gɨt Sidon nasi tombonjɨ makleukak.
14 No Dia do Juízo, Deus terá mais pena de Tiro e de Sidom do que de vocês, Corazim e Betsaida!
15 Tɨmbi Kapaneam nasi, sɨndɨ ‘Yambattɨ kunum gɨnañ nɨp loukak’ wɨndɨñ nɨm nandɨnekalɨñ! Nɨm sɨnɨk, sɨndɨ jɨmbɨñ sep kolɨ pɨnekalɨñ.”
15 E você, cidade de Cafarnaum, acha que vai subir até o céu? Pois será jogada no
16 Tɨmbi Yesulɨ yousɨmbi, gwañgwañiila enguk, “No en mandanjɨ nandɨ-tɨke-kɨliñ eukak endɨ nokok mandana nandɨ-tɨke-kɨliñ eukak. Tɨmbi no en siñgi wɨt-samekak endɨ naka siñgi wɨt-namekak. Gan no en naka siñgi wɨt-namekak endɨ Yambatta siñgi wɨlɨmekak, wɨn Yambat nindɨ nak nanɨ-mukuk enda siñgi wɨlɨmekak.”
16 Então disse aos discípulos:
17 Tɨmbi gwañgwa 70 Yesulɨ kena tɨndɨlok enɨ-mukuk endɨ sɨlɨsɨlɨ plon undane bɨmbi nɨmbi eñgɨlɨñ, “Wopum, nɨndɨ ñambi, dɨkok koka plon kena tɨnambi, yalɨ kolan endɨ bo mandanɨ pa tañgoneañ yañ!”
17 Os setenta e dois voltaram muito alegres e disseram a Jesus: — Até os demônios nos obedeciam quando, pelo poder do nome do senhor, nós mandávamos que saíssem das pessoas!
18 Eumbi enguk, “Nak Satandɨ pɨumbi ka-tuakut wɨn pɨsapɨsattɨ kunum gɨnañ nanin pɨlak wandin.
18 Jesus respondeu:
19 Nandañ: sɨndɨ malet ba kauñ ep yalinelɨñdok ba kanjɨknɨ Satan endok gembɨn gɨtɨk tɨke-pɨ yalinelɨñdok nak ikan gembɨ sam-taleñgut pat-samlak, wala tɨmbi nepek nolɨ sep tɨmbɨ kolauktok tuop nɨm.
19 Escutem! Eu dei a vocês poder para pisar cobras e escorpiões e para, sem sofrer nenhum mal, vencer a força do inimigo.
20 Gañgan sɨndɨ yal kolandɨ manjɨ tañgoneañ wala sɨlɨsɨlɨ nɨm tɨnekalɨñ. Nɨm. Sɨndok kosɨ kunumdok kot sambat gɨnañ youyoulɨn patak wala mek nandɨ-koñgom tɨnekalɨñ.”
20 Porém não fiquem alegres porque os espíritos maus lhes obedecem, mas sim porque o nome de cada um de vocês está escrito no céu.
21 Nain wolonda Dɨndɨm Woñdɨ Yesulok gɨnannan sɨlɨsɨlɨ wopum tɨmbɨ tokñe-ñɨmumbi, ñɨndɨñ eñguk, “Bep, kunum kwet molom, nak ñɨndɨñda ganɨ-kɨndem dalet: dɨk nanandɨñga ama nanandɨnjɨat ba nandɨ-daklenjɨat enda kɨmɨsembɨñguñ, wandingan embi wɨn amatam nanandɨnjɨ nɨmnat enda tɨmbɨ dakle-semguñ. Biañgan sɨnɨk, Bep, dɨk wɨndɨñ tɨmbepi nandɨñguñ tuop tɨñguñ.”
21 Naquele momento, pelo poder do Espírito Santo, Jesus ficou muito alegre e disse:
22 Tɨmbi amatamda ñɨndɨñ enguk, “Bepnalɨ gembɨn ba nanandɨn gɨtɨk wɨn naka nam-taleñguk. En noñganlɨñgot nak Nɨñañ nɨtein wɨn nandɨ-namlak. Tɨmbi nak wakɨt ama nin nak ep kasɨlembi, Bep daut semlet nɨndɨñgot Bep en nɨtein wɨn nandɨ-ñɨmamɨñ.”
22 — O meu Pai me deu todas as coisas. Ninguém sabe quem é o Filho, a não ser o Pai; e ninguém sabe quem é o Pai, a não ser o Filho e também aqueles a quem o Filho quiser mostrar quem o Pai é.
23 Yesulɨ gwañgwañii gɨta nɨsɨñgan palɨñɨlɨmbi, ñɨndɨñ enguk, “Amatam nindɨ nepek sɨndɨ kañ wolok tuop dausɨlɨ kañ endɨ amatam dɨwɨn yapma kle-pakañ.
23 Então Jesus virou-se para os discípulos e disse só para eles:
24 Kusei ñɨndɨñda wɨndɨñ sanlet: plofet ama gɨta ama wapmañ damañgan kuñgɨlɨñ asuptɨ nepek sɨndɨ kañ wɨn kanepi nandɨ-koñgom tɨñgɨlɨñ, gan endɨ nɨm kañgɨlɨñ, ba manda sɨndɨ nandañ wɨn nandɨnepi nandɨ-koñgom tɨñgɨlɨñ, gan endɨ nɨm nandɨñgɨlɨñ.”
24 Eu afirmo a vocês que muitos
25 Nain nola endɨkñe manda nandɨ-tale ama nolɨ Yesuloñ bɨ indambi, Yesulok nanandɨn ka-nanduktok e-ka tɨmbi nɨñguk, “Endaut, nak nɨtek tɨmbi, kuñgu taletalen nɨmnat wɨn kasɨlewɨt?”
25 Um mestre da Lei se levantou e, querendo encontrar alguma prova contra Jesus, perguntou: — Mestre, o que devo fazer para conseguir a vida eterna?
26 Eumbi nɨ-nandɨmbi eñguk, “Endɨkñe manda nɨtek youyoulɨn patak? Wɨn nɨnɨmbɨm nandɨna.”
26 Jesus respondeu:
27 Eumbi, ñɨn tambane nɨñguk, “Dɨk gɨnañga ba gɨnañga tip, gembɨñga ba nanandɨñga wɨn Wopum Yambatka endok gɨtɨk bi-ñɨm-taleumbi palmekak. Tɨmbi dɨtnala nandɨlañ, wɨndɨñgangot nokala nandɨ-ñɨmekañ.”
27 O homem respondeu: — “Ame o Senhor, seu Deus, com todo o coração, com toda a alma, com todas as forças e com toda a mente. E ame o seu próximo como você ama a você mesmo.”
28 Wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ nɨñguk, “Manda wɨn tambane elañ wɨn dɨndɨm sɨnɨk. Dɨk wɨndɨñgan tɨ-ta-kulañda, kuñgu kwambɨñ pakamekak.”
28 — A sua resposta está certa! — disse Jesus. — Faça isso e você viverá.
29 Tɨmbi ama walɨ ‘Endɨkñe manda kɨmɨt-kle-taleñgut’ wɨndɨñ inda-dakleuktok Yesula ñɨndɨñ nɨ-nandɨmbi eñguk, “Tɨmbi ninda nandɨwambi, notna tɨmbekak?”
29 Porém o mestre da Lei, querendo se desculpar, perguntou: — Mas quem é o meu próximo?
30 Eumbi, Yesulɨ tambane eyout manda no ñɨndɨñ eñguk, “Ama nolɨ Jelusalem nanin Jeliko it kwelan pɨm ñaupi, telaknan ñañɨpi, ama piñdasɨ endok kɨsɨnan loñguk. Loumbi wɨpi, dasindasin gɨt kwɨlɨkwɨlɨ gɨtɨkan lom tɨke-ñɨm talembi, ama en kak bim ñaumbi, kɨmbepi tɨ pakuk.
30 Jesus respondeu assim:
31 Palɨñɨlɨmbi, ñɨndɨñ indañguk: tapma ama nolɨ telak wolokgan pɨm ñambi ka-kɨmnembi, giñgiñgan ñambi, makle ñañguk.
31 Acontece que um sacerdote estava descendo por aquele mesmo caminho. Quando viu o homem, tratou de passar pelo outro lado da estrada.
32 Ñaumbi, tapma ittok kena ama nolɨ bo wolok bɨ tomguk endɨ wɨndɨñgangot ka-kɨmnembi, giñgiñgan ñambi, makle ñañguk.
32 Também um
33 Gan ama Samalia nanin no telak wolokgan ñañguk endɨ ama wɨn pakuknan bɨ sua kañbi, blan tɨ-ñɨmbi,
33 Mas um
34 endoñnan ñambi, wandan wɨn tuk galkñat wakɨt wain tuktɨ wɨlɨpi tɨmɨlɨmɨñguk. Tɨ-talembi, enlok doñki plon kɨmɨlɨm loumbi nañgɨp ñambi, patnandɨ ilan kɨmɨpi ka-dɨkñeñguk.
34 Então chegou perto dele, limpou os seus ferimentos com azeite e vinho e em seguida os enfaixou. Depois disso, o samaritano colocou-o no seu próprio animal e o levou para uma pensão, onde cuidou dele.
35 Salaumbi kañɨp ñaupi, kena nain tɨpet wolok tuan mɨnem jimbi, patnandɨ it molom mɨmbi, ñɨndɨñ nɨñguk, ‘Dɨk ama ñɨn ka-dɨkñeukañ, tɨmbi mɨnem gamlet walɨ nain nɨtepektok tuop. Makleukakta, siñgi undane bɨmbi, yousɨmbi gametat.’”
35 No dia seguinte, entregou duas moedas de prata ao dono da pensão, dizendo:
36 Yesulɨ wɨndɨñ embi, endɨkñe manda nandɨ-tale ama nɨ-nandɨmbi eñguk, “Ama tɨpet gɨt no endɨ ama nin piñdasɨlok kɨsɨnan loñguk wɨn kañgɨlɨñ. Dɨk nɨtek nandɨlañ, endoñnan nanin ama nin endɨ ama wolok nol sɨnɨk indalak?”
36 Então Jesus perguntou ao mestre da Lei:
37 Eumbi nɨñguk, “Gɨnañ busuk tɨ-ñɨmɨñguk en.” Tɨmbi Yesulɨ nɨñguk, “Dɨk bo ñambi, wɨndɨñgangot tɨ-kuukañ.”
37 — Aquele que o socorreu! — respondeu o mestre da Lei. E Jesus disse:
38 Tɨmbi Yesulɨ gwañgwañii gɨt Jelusalem ñanepi, telaknan ñañɨpi, it kwet nolok tombɨmbi, tam no koi Mata endɨ ilnan nɨ-tiañeumbi loñguk.
38 Jesus e os seus discípulos continuaram a sua viagem e chegaram a um povoado. Ali uma mulher chamada Marta o recebeu na casa dela.
39 Loumbi, Matalok dalañ koi Malia endɨ Wopumdok kesiinan bɨ pipapi, mandan nandɨ-pakuk.
39 Maria, a sua irmã, sentou-se aos pés do Senhor e ficou ouvindo o que ele ensinava.
40 Gan Mata endɨla nanañ neknek tɨ-jumupi, glimona tɨmbi, Yesuloñ indambi nɨ-ñombɨmbi nɨñguk, “Wopum. Dalana nambiumbi, natnañgan nanañ tɨ-jumut kena tɨlet. Dɨk wala nɨm nandɨlañ ba? Nɨmbɨm bɨm, nep kɨmɨlɨn.”
40 Marta estava ocupada com todo o trabalho da casa. Então chegou perto de Jesus e perguntou: — O senhor não se importa que a minha irmã me deixe sozinha com todo este trabalho? Mande que ela venha me ajudar.
41 Eumbi, Wopumdɨ tambane nɨñguk, “Mata Mata. Dɨk nepek asuptok nandɨ-bendɨ wopum tɨmbi, gɨnañga mɨlatalak,
41 Aí o Senhor respondeu:
42 gan dɨk nepek noñgangotta tɨpɨkalañ. Malia endɨla wɨn ep tɨndɨ kɨndem kasɨlelak wɨn nɨm apma tɨkelok.
42 mas apenas uma é necessária! Maria escolheu a melhor de todas, e esta ninguém vai tomar dela.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.