João 6

Nek Bible (NIF_WBT) vs NAA

Sair da comparação
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Tɨmbi Yesulɨ Galili kwelan undanem bɨ pakap, nain nola kɨkeñ tɨkembi, Galili tuk guañ, wolok koi no Taibelias, wɨn dɨkñembi, tombon kandañ gwañgwañii gɨta wandɨñ ñañguk.
1 Depois dessas coisas, Jesus atravessou o mar da Galileia, que é o de Tiberíades.
2 Tɨmbi amatam kɨmɨn wopumdɨ Yesulɨ jimba kundit ama jɨmbatsɨatta tɨ-semlɨñguk wɨn pa kayañgɨlɨñda tɨmbi, en kle-gɨmgɨm embi ñañgɨlɨñ.
2 Uma grande multidão o seguia, porque tinham visto os sinais que ele fazia na cura dos enfermos.
3 Tɨmbi Yesulɨ tambon kandañ ña tombi, kwet jañgɨn nolok lombi, gwañgwañii gɨta pip pakuk.
3 Então Jesus subiu ao monte e sentou-se ali com os seus discípulos.
4 (Nain wolonda Juda amatamdok gwɨlat wopum no, koi Kamaikamai gwɨlat, walɨ dumalañguk.)
4 Ora, a Páscoa, festa dos judeus, estava próxima.
5 Tɨmbi Yesulɨ deium ñaumbi, amatam kɨmɨn wopum endoñ bɨumbi yambɨmbi, Filipta nɨ-nandɨmbi eñguk, “Nɨndɨ nanañ denanin tuambi, amatam ñandin sɨnɨk ep towineñ?”
5 Então Jesus, erguendo os olhos e vendo que uma grande multidão se aproximava, disse a Filipe:
6 (Endɨ amatam ep towiuktok nandɨ-sambat ikan tɨñguk, gan Filiptok nanandɨ-kɨlɨktɨn ka-nanduktok wɨndɨñ eñguk.)
6 Mas Jesus dizia isto para testá-lo, porque sabia o que estava para fazer.
7 Tɨmbi Filiptɨ tambane nɨñguk, “Tɨkap nɨndɨ kena tɨmbi, sandap 200 wolok tuan pat-nɨmumda, mɨnem walɨ plaua nanañ tuanambi, amatam noñgan noñganlɨ lakatgot nanelɨñda, walɨ gama tuop nɨm tɨ-semek.”
7 Filipe respondeu: — Nem mesmo duzentos denários de pão seriam suficientes para que cada um recebesse um pedaço.
8 Tɨmbi Yesulok gwañgwa no koi Andlu, Simon Petlolok kwayañ, endɨ Yesu ñɨndɨñ nɨñguk,
8 Um dos discípulos, chamado André, irmão de Simão Pedro, disse a Jesus:
9 “Gwañgwa no ñɨn patak, endok plaua nanañ wɨn bali kwɨlanlɨ tɨndɨn kɨt tambongot gɨt mɨkbalak sinjin tɨpet palmɨlak. Gan plaua gɨt mɨkbalak wandin walɨ amatam asupgan pakañ nɨtek tuop tɨ-semek?”
9 — Aqui está um menino que tem cinco pães de cevada e dois peixinhos. Mas o que é isto para tanta gente?
10 Tɨmbi Yesulɨ gwañgwañii enbɨmbi, endɨ amatamdɨ pip patnelɨñdok enbɨmbi pipakɨlɨñ. (Kwet wolok kli asup pakuk.) Tɨmbi ama endok kwɨnakwɨnatsɨ wɨn 5,000 ba nɨtepek.
10 Jesus disse: Havia muita relva naquele lugar. Assim, os homens se assentaram, e eram quase cinco mil.
11 Tɨmbi Yesulɨ plaua nanañ wɨn epbi, Kunum Yambat weñmɨmbi, amatam wolok pipakɨlɨñ enda danɨ-semnelɨñdok gwañgwañiila emguk. Emu taleumbi, mɨkbalak tɨpetta wɨndɨñgangot tɨñguk. Tɨmbi amatamdɨ nandɨ-galksɨlok tuop epbi nañgɨlɨñ.
11 Então Jesus pegou os pães e, tendo dado graças, distribuiu-os entre eles; e também igualmente os peixes, tanto quanto queriam.
12 Na tokñeumbi, Yesulɨ gwañgwañiila enguk, “Nanañ nambɨmbi, dɨp pat-ta-ñalak wɨn kiulɨt! Nɨm kañbi, binam pap kolauk.”
12 E, quando já estavam satisfeitos, Jesus disse aos seus discípulos:
13 Wɨndɨñda endɨ amatamdɨ nanañ na-tɨlap biñgɨlɨñ wɨn kiukɨlɨñ, wɨn plaua nanañ kɨt tambongot wolok dɨpdɨplɨ sandɨñ lɨk 12 tokñeñgɨlɨñ.
13 Assim, pois, o fizeram e encheram doze cestos de pedaços dos cinco pães de cevada, que sobraram depois que todos tinham comido.
14 Amatamdɨ Yesulɨ jimba kundit wɨn tɨmbɨm kañgɨlɨñda tɨmbi manda ñɨndɨñ eu satañguk, “Biañgan sɨnɨk, Kunum Yambattɨ plofet nɨ-mulɨm kwelan indauktok een wɨn ama ip ñakan sɨnɨk!”
14 Quando as pessoas viram o sinal que Jesus havia feito, disseram: — Este é verdadeiramente o profeta que devia vir ao mundo.
15 Endɨ wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ yambɨ-nandɨñguk, wɨn amatamdɨ en kaikgan tɨkembi, ama wapmañjɨ wɨndɨñ mambɨ ilektok nandɨ-sambat tɨñgɨlɨñ, wala tɨmbi endɨ yambɨk bimbi, bɨndambo engan kwet jañgɨnnan loñguk.
15 Jesus ficou sabendo que estavam para vir com a intenção de fazê-lo rei à força. Então ele se retirou outra vez, sozinho, para o monte.
16 Timlala tɨmbɨmbi, Yesulok gwañgwañiilɨ kwet jañgɨnnan nanin tuk guañnan pɨmbi pakɨlɨñ.
16 Ao final do dia, os discípulos de Jesus desceram para o mar.
17 Pakap, kwet kɨlɨm eumbi, Yesulɨ endoñ gama nɨm bɨñgukta tɨmbi endɨ kɨkeñ plon lombi, tuk guañ dɨkñembi, ña Kapaneam kandañ ñanepi ñañgɨlɨñ.
17 E, entrando num barco, passaram para o outro lado, rumo a Cafarnaum. Já estava escuro, e Jesus ainda não tinha ido até onde eles estavam.
18 Ñañɨlɨmbi, sasale wopum bɨmbi, tuk pendɨlɨmbi, tuktok gembɨndɨ wopumgan mɨlakuk.
18 E o mar começava a ficar agitado, porque soprava um vento forte.
19 Endɨ 5 ba 6 kilomita wolok tuop kɨndit ñambi kañgɨlɨñ, wɨn Yesu kesɨktɨ tuk plon yaliyali bɨmbi, kɨkeñ tɨmbɨ dumalaum kañbi mɨsɨñgɨlɨñ.
19 Os discípulos já tinham navegado uns cinco ou seis quilômetros, quando viram Jesus andando sobre o mar, aproximando-se do barco; e ficaram com medo.
20 Gan Yesulɨ enguk, “Ñɨn natna sɨnɨk, nɨm mɨsɨnelɨñ.” Wɨndɨñ eumbi,
20 Mas Jesus lhes disse:
21 gwañgwañiilɨ kɨkeñ gɨnañ nañgɨp lonelɨñdok nandɨ-koñgom tɨñgɨlɨñ, tɨmbi wolongan kɨkeñdɨ kwet ñanepi ñañgɨlɨñ wandɨñ ña suañguk.
21 Então eles o receberam com alegria, e logo o barco chegou ao seu destino.
22 Kwet salaumbi, amatam tuk guañ tambon kandañ gamañgot pakɨlɨñ endɨ ka-nandɨ-tomgɨlɨñ, wɨn “Desa kɨkeñ noñganlɨñgot ñolok pakuk, gan Yesulɨ wolok plon nɨm loñguk. Wɨn gwañgwañii nɨsɨñgot wolok plon lombi ña-taleñgɨlɨñ.”
22 No dia seguinte, a multidão que tinha ficado do outro lado do mar notou que ali havia apenas um pequeno barco e que Jesus não tinha entrado nele com os seus discípulos, tendo estes partido sozinhos.
23 Tɨmbi kɨkeñ dɨwɨndɨ Taibelias it kwelan nanin bɨmbi, Yesulɨ Kunum Yambat weñmɨmbi, amatam nanañ ep towiñguk kwet wolok ñasɨñgan bɨ tomgɨlɨñ.
23 Entretanto, outros barquinhos de Tiberíades se aproximaram do lugar onde a multidão havia comido o pão depois que o Senhor deu graças.
24 Tɨmbi amatamdɨ ka-nandɨ-tomgɨlɨñ, wɨn Yesu gɨt gwañgwañiilɨ kwet wolok nombo nɨm pakɨlɨñ, wala tɨmbi endɨ kɨkeñ wandɨñ bɨ tomgɨlɨñ wolok plon lombi, Yesu lonjɨnepi Kapaneam it kwelan ñañgɨlɨñ.
24 Quando aquela multidão viu que Jesus não estava ali nem os seus discípulos, entraram nos barcos e partiram para Cafarnaum à procura de Jesus.
25 Ñambi, Yesu en tuk guañ tambon kandañ tɨmbɨ indaumbi, nɨ-nandɨmbi eñgɨlɨñ, “Endaut, dɨk dawanda ñandɨñ bɨñ?”
25 E, tendo-o encontrado no outro lado do mar, lhe perguntaram: — Mestre, quando o senhor chegou aqui?
26 Tɨmbi Yesulɨ e-nandɨnjɨ wɨn nandɨ-kɨmnembi, ñɨndɨñ tambane enguk, “Ba sɨndɨ nak jimba kundit asup tɨmbam kañbi, kusatna nandɨ-dakleñgɨlɨñda tɨmbi nep lonjañ ba? Wɨn biañgan nɨm! Nak sanlet, wɨn sɨndɨ nandɨ-galksɨlok tuop nanañ na tokñeñgɨlɨñ, walañgot tɨmbi nep lonjañ.
26 Jesus respondeu:
27 Sɨndɨ nanañ kolalak wandin kasɨlenelɨñdok kena boñgɨt nɨm tɨnekalɨñ. Tambo sɨndɨ nanañ walɨ sep tɨmbɨ kaiktaumbi, kuñgu taletalen nɨmnat samlak wɨn kasɨlenelɨñdok gɨñgɨnembi, kena boñgɨt tɨnekalɨñ. Tɨmbi nak Ama Sɨsɨnɨktɨ nanañ wakan sametat, wɨn kusei ñɨndɨñda: Bep Yambattɨ nak wɨndɨñ tɨmbettok nanbɨ taleñguk.”
27 Trabalhem, não pela comida que se estraga, mas pela que permanece para a vida eterna, a qual o Filho do Homem dará a vocês; porque Deus, o Pai, o confirmou com o seu selo.
28 Wɨndɨñ eumbi, endɨ nɨ-nandɨñgɨlɨñ, “Ale, nɨndɨ Kunum Yambattok kenan tɨneñdok nɨtek sɨnɨk tɨlok?”
28 Então lhe perguntaram: — Que faremos para realizar as obras de Deus?
29 Eumbi tambane enguk, “Kunum Yambat endɨ ñɨndɨñ tɨnelɨñdok nandɨ-samlak: sɨndɨ endɨ ama nin nɨ-mulɨm pɨ indañguk, wɨn natna nandɨ-kɨlɨktɨ tɨ-nam-ta-kunekalɨñ.”
29 Jesus respondeu:
30 Amatamdɨ manda wɨn nandɨmbi, ñɨndɨñ nɨ-nandɨñgɨlɨñ, “Ale, dɨk jimba kundit nek sɨnɨk no tɨmbɨm kañmek, dɨk manda biañgan elañ wɨn gumañ nandɨ-kwambɨñ daneñ? Wɨn ñɨndɨñ youyoulɨn patak, ‘Endɨ nanañ kunum gɨnañ nanin emum nayañgɨlɨñ,’ wala tɨmbi Mose endɨla nɨndok bep pañniila nanañ koi mana wɨn kwet sɨlaninnan emumbi nayañgɨlɨñ. Wɨndɨñda dɨtna kundit engano nek sɨnɨk daut nɨmetañ?”
30 Então eles disseram: — Que sinal o senhor fará para que vejamos e creiamos no senhor? O que o senhor pode fazer?
31 — ausente —
31 Nossos pais comeram o maná no deserto, como está escrito: “Deu-lhes a comer pão do céu.”
32 Eumbi tambane enguk, “Endɨ nanañ wɨn nayañgɨlɨñ wɨn biañgan sɨnɨk, gan nak ñɨndɨñ sanba: nanañ kunum gɨnañ nanin emguk wɨn Mose nɨm. Tambo nokok Bepna en wakan nanañ sɨsɨnɨk wɨn kunum gɨnañ nanin pa samlak.
32 Jesus lhes disse:
33 Wɨn kusei ñɨndɨñda: nek ñalɨ kunum gɨnañ nanin pɨmbi, kwelalok amatam kuñgu sɨsɨnɨk emlak, walɨ nanañ biañgan sɨsɨnɨk Kunum Yambat en pa samlak wakan.”
33 Porque o pão de Deus é o que desce do céu e dá vida ao mundo.
34 Eumbi nɨñgɨlɨñ, “Wopum, dɨk nain tuop nanañ wɨn nɨmekañ.”
34 Então lhe disseram: — Senhor, dê-nos sempre desse pão.
35 Eumbi enguk, “Kuñgu sɨsɨnɨk wolok nanañ wɨn natna wakan. No en nokoñ bɨmbi, nep yousɨmbi, nandɨ-kɨlɨktɨ tɨ-namlakta, endok gɨnan tipmɨnlɨ nanañ tukta nombo nɨm kɨmbekak.
35 Jesus respondeu:
36 Gan nak sangut wolok tuop sɨndɨ nokok kusatna ikan nambɨ-nandañ, gañgan nɨm nandɨ-kɨlɨktɨ tañ.
36 Porém eu já disse que vocês não creem, embora estejam me vendo.
37 Bepnalɨ amatam nokok kɨtnanan yapɨtak, endɨ gɨtɨktɨ nokok kandañ bɨ-talenekalɨñ. Tɨmbi nokok kandañ bañ wɨn nak endoñnan nanin no nɨm ep kleutat. Nɨm sɨnɨk.
37 Todo aquele que o Pai me dá, esse virá a mim; e o que vem a mim, de modo nenhum o lançarei fora.
38 Wɨn kusei ñɨndɨñda: nak natnalok mana tañgoneupi kunum gɨnañ nanin kwelan ñɨn nɨm pɨñgut. Tambo Bepnalɨ nanɨ-mukuk endok man mandan tañgoneuttok indañgut.
38 Porque eu desci do céu, não para fazer a minha própria vontade, mas a vontade daquele que me enviou.
39 Tɨmbi endok man mandan wɨn ñɨndɨñ: amatam nokok kɨtnanan yapɨt-taleñguk, endoñnan nanin walɨ no nɨm pait-talenekalɨñ. Tambo nak endɨ gɨtɨk ep kamaimbi, nain taletalennan kɨmnan nanin epma mɨlat-talenekalɨñ.
39 E a vontade de quem me enviou é esta: que eu não perca nenhum de todos os que ele me deu; pelo contrário, eu o ressuscitarei no último dia.
40 Wɨn Bepnalɨ ñɨndɨñ indauptok nandɨ-galk talak: amatam nin endok Nɨñañ nokok kusatna nambɨ-daklembi, nandɨ-kɨlɨktɨ tɨ-namañ, endɨ gɨtɨk kuñgu taletalen nɨmnat wɨn kasɨlenekalɨñ, tɨmbi nain taletalennan natna mek kɨmnan nanin epma mɨlatnekalɨñ.”
40 De fato, a vontade de meu Pai é que todo aquele que vir o Filho e nele crer tenha a vida eterna; e eu o ressuscitarei no último dia.
41 Yesulɨ “Nanañ kunum gɨnañ nanin pɨñguk wɨn natna” wɨndɨñ eñgukta tɨmbi, Juda ama biesɨlɨ kusei kɨmɨpi, endok plon e-balep tɨmbi,
41 Então os judeus começaram a murmurar contra ele, porque tinha dito: “Eu sou o pão que desceu do céu.”
42 nɨsɨñgan e-nandɨ tɨmbi eñgɨlɨñ, “En Yesu yañ, Joseptok nɨñañ wɨn, tɨmbi nɨndɨ endok meñ beu nandɨ-semamɨñ! Nɨtekta tɨmbi ama wandin walɨ kunum gɨnañ nanin kwelan pɨñguk wɨndɨñ pa elak?”
42 E diziam: — Este não é Jesus, o filho de José? Por acaso não conhecemos o pai e a mãe dele? Como é que ele agora diz: “Desci do céu”?
43 Eumbi tambane enguk, “Sɨndɨ sɨnlok boñgɨpsɨnan e-balembalep nombo nɨm tɨmbɨt.
43 Jesus respondeu:
44 Bep nin nak nanɨ-mukuk en amatam nokoñ nɨm yanañgɨlɨmda, ama nolɨ nokoñ bɨmbi, nep kle kunelɨñdok tuop nɨm. Tɨmbi nain taletalennan natna mek kɨmnan nanin ep tɨmba mɨlatnekalɨñ.
44 Ninguém pode vir a mim se o Pai, que me enviou, não o trouxer; e eu o ressuscitarei no último dia.
45 Plofet amalɨ manda youkɨlɨñ wolok gɨnañ ñɨndɨñ youyoulɨn patak, ‘Kunum Yambattɨ amatam gɨtɨk enɨ-daut tɨ-sembi, nanandɨ emekak.’ Wɨndɨñda tɨmbi amatam Beptɨ nanandɨ emlak wɨn nandɨmbi nandɨ-dasiañ, endɨ gɨtɨktɨ nokoñ bɨmbi, nep kle kuañ.
45 Está escrito nos Profetas: “E todos serão ensinados por Deus.” Portanto, todo aquele que ouviu e aprendeu do Pai, esse vem a mim.
46 Ama nolɨ Bep dailɨ kañguk wɨndɨñ nɨm sanlet. Wɨn nak Bep gɨt kukap kwelan pɨ indañgut, nak noñgandɨñgot en kañgut.
46 Não que alguém tenha visto o Pai, a não ser aquele que vem de Deus; este já viu o Pai.
47 Wɨn biañgan sɨnɨk. Tɨmbi ñɨndɨñ sanlet: nin endɨ nandɨ-kɨlɨktɨ tɨ-nam-kulakta, endɨ Bep gɨt papat kwambɨñgan kulak.
47 — Em verdade, em verdade lhes digo: quem crê em mim tem a vida eterna.
48 Kuñgu sɨsɨnɨk wolok nanañ wɨn natna wakan.
48 Eu sou o pão da vida.
49 Sɨndok bep pañjiilɨ kwet sɨlaninnan kuñɨpi, nanañ koi mana kunum gɨnañ nanin pɨñguk wɨn nayañgɨlɨñ, gañgan endɨ sembɨ-taleñgɨlɨñ.
49 Os pais de vocês comeram o maná no deserto e morreram.
50 Gan nanañ sɨsɨnɨk kunum gɨnañ nanin pɨñguk walɨ mana wandin nɨm. Tambo nin endɨ nanañ wakan nalak, endɨ nɨm sembekak.”
50 Este é o pão que desce do céu, para que todo o que dele comer não pereça.
51 Yesulɨ yousɨmbi enguk, “Nanañ kunum gɨnañ nanin pɨmbi, kuñgu sɨsɨnɨk wɨn pa samlak wɨn natna wakan. No en nanañ wɨn pa nalakta, endɨ papat kwambɨñgan kuukak. Nanañ wɨn nokok pɨñgɨpna, tɨmbi kwelalok amatamdɨ papat kwambɨñgan kunelɨñdok nak tapma tɨ-semetat.”
51 Eu sou o pão vivo que desceu do céu; se alguém comer deste pão, viverá eternamente. E o pão que eu darei pela vida do mundo é a minha carne.
52 Yesulɨ wɨndɨñ eñgukta tɨmbi Juda ama biesɨlɨ gɨnañjɨ komba dɨumbi, kusei kɨmɨpi, nɨsɨñgan e-tañan tɨmbi, ñɨndɨñ eñgɨlɨñ, “Ama wandin walɨ enlok pɨñgɨu nɨnda nɨmum naneñdok telak no nɨm patak!”
52 Então os judeus começaram a discutir entre si, dizendo: — Como é que este pode nos dar a sua própria carne para comer?
53 Eumbi enguk, “Manda et walɨ biañgan sɨnɨk. Tɨmbi ñɨndɨñgot sanlet: tɨkap sɨndɨ Ama Sɨsɨnɨk nokok pɨñgɨpna gɨt wekatna nɨm nanekalɨñda, kuñgu sɨsɨnɨk walɨ nɨm pat-samekak.
53 Jesus respondeu:
54 Gan nokok pɨñgɨpna gɨt wekatna na-ta-kulaktɨ kuñgu taletalen nɨmnat wɨn ip palmɨlak, tɨmbi nain taletalennan natna en kɨmnan nanin tɨmba mɨlalekak.
54 Quem come a minha carne e bebe o meu sangue tem a vida eterna, e eu o ressuscitarei no último dia.
55 Wɨn kusei ñɨndɨñda: nokok pɨñgɨpna gɨt wekatna walɨ nanañ tuk sɨsɨnɨk.
55 Pois a minha carne é verdadeira comida, e o meu sangue é verdadeira bebida.
56 Wɨndɨñda tɨmbi nin endɨ nokok pɨñgɨpna gɨt wekatna na-ta-kulak, endɨ nakɨta galɨ-kwambɨñ dambi kulak, tɨmbi nak en gɨta galɨ-kwambɨñ dambi kulet.
56 Quem come a minha carne e bebe o meu sangue permanece em mim, e eu permaneço nele.
57 Bep kuñgu molomdɨ nanɨ-mupi, kuñgu namgukta tɨmbi kulet. Wɨndɨñgangot nin endɨ nak nep na-ta-kulakta, nak kuñgu sɨsɨnɨk wɨn ip pa mɨletta tɨmbi endɨ papat kwambɨñgan kuukak.
57 Assim como o Pai, que vive, me enviou, e igualmente eu vivo por causa do Pai, também quem de mim se alimenta viverá por mim.
58 Nanañ kunum gɨnañ nanin pɨñguk wɨn natna wakan. Nanañ ñalɨ bep pañdɨ nanañ koi mana wɨn nambi, kukap sembɨñgɨlɨñ wandin nɨm. Tambo nin endɨ nanañ ñɨn pa nalakta, endɨ papat kwambɨñgan kuukak.”
58 Este é o pão que desceu do céu, em nada semelhante àquele que os pais de vocês comeram e, mesmo assim, morreram; quem comer este pão viverá eternamente.
59 Yesulɨ Kapaneam it kwelan papi, it kiyau gɨnañ amatam enɨ-daut tɨ-semguk, wolonda endɨ manda wɨndɨñ eñguk.
59 Jesus disse essas coisas quando ensinava na sinagoga de Cafarnaum.
60 Amatamdɨ Yesulɨ enlok pɨñgɨu gɨt wekai nanala manda eum nandɨmbi, en kle-kuñgɨlɨñ, endoñnan nanin asuptɨ ñɨndɨñ eñgɨlɨñ, “Manda ñɨn mɨlap sɨnɨk yañ. Nindɨ sɨnɨk kɨndem nandɨ-dasiuk?”
60 Muitos dos seus discípulos, tendo ouvido tais palavras, disseram: — Duro é este discurso; quem pode suportá-lo?
61 Gan endɨ e-balep wɨndɨñ tɨñgɨlɨñ wɨn Yesulɨ enlok gɨnan gɨnañ ikan nandɨ-daklembi enguk, “Manda walɨ sɨndok nanandɨ-kɨlɨktɨnjɨ tɨmbɨ kolalak ba?
61 Mas Jesus, sabendo por si mesmo que os seus discípulos murmuravam a respeito do que ele havia falado, disse-lhes:
62 Wɨndɨñda tɨmbi tɨkap sɨndɨ nak Ama Sɨsɨnɨktɨ dama pakutnan undane lowambi nambɨnelɨñda, nɨtek nandɨ-namnelɨñ?
62 Que acontecerá, então, se virem o Filho do Homem subir para o lugar onde primeiro estava?
63 Wɨn Kunum Yambattok Woñɨn walɨ wakan kuñgu sɨsɨnɨk wɨn samlak, tɨmbi kwelan ama nolɨ wolok sep plaptauktok tuop nɨm. Wɨn natna manda sanɨ-talelet walɨ sep tɨmbɨ pañgɨtaumbi, sɨndɨ Woñ wakɨt kuñgu sɨsɨnɨk wɨn gumañ kasɨleañ.
63 O Espírito é o que vivifica; a carne para nada aproveita. As palavras que eu lhes tenho falado são espírito e são vida.
64 Ganmek sɨndoñnan nanin dɨwɨndɨ nokok mandana nɨm nandɨ-dasiañ.” (Yesulɨ manda wɨn eñguk wɨn kusei ñɨndɨñda: endɨ kenan kusei kɨmɨkuknan ikan yambɨ-nandɨ-dakleñguk, wɨn ama nindɨ en nɨm nandɨ-kɨlɨktɨ tɨñmɨñgɨlɨñ, ba nin sɨnɨktɨ en kanjɨkñiilok kɨsɨnan kɨmɨlekak.)
64 Mas há descrentes entre vocês. Ora, Jesus sabia, desde o princípio, quais eram os que não criam e quem iria traí-lo.
65 Tɨmbi yousɨmbi enguk, “Amatam dɨwɨndɨ nokok mandana nɨm nandɨ-dasiañda tɨmbi nak ñɨndɨñ ikan sanɨt: tɨkap Beptɨ ama no nɨm nandɨ-taleñmekta, endɨ nokoñ bɨmbi, nep kle-kuuktok tuop nɨm.”
65 E prosseguiu:
66 Yesulɨ manda wɨndɨñ eu taleumbi, en kle-kuñgɨlɨñnan nanin asuptɨ en siñgi wɨlɨm ñambi, en gɨta nombo nɨm kuñgɨlɨñ.
66 Diante disso, muitos dos seus discípulos o abandonaram e já não andavam com ele.
67 Wɨndɨñda tɨmbi Yesulɨ gwañgwañii 12 enɨ-nandɨmbi eñguk, “Ba sɨndɨ bo nak nambɨk bimbi, ñanepi nandañ ba?”
67 Então Jesus perguntou aos doze:
68 Eumbi, Simon Petlolɨ tambane nɨñguk, “Wopum, nɨndɨ dɨk gambineñda, nindoñ sɨnɨk ñaneñ? Neta, manda kuñgu taletalen nɨmnat wɨn tɨmbɨ inda-nɨmlak wɨn dɨk noñgandɨñgot pa nɨnɨlañ.
68 Simão Pedro respondeu: — Senhor, para quem iremos? O senhor tem as palavras da vida eterna,
69 Tɨmbi nɨndɨla ikan gambɨ-nandɨ-daklembi, nandɨ-kwambɨñ damɨñ, wɨn dɨk wakan Kunum Yambattɨ gep danbi ganɨ-mukuk.”
69 e nós temos crido e conhecido que o senhor é o Santo de Deus.
70 Tɨmbi Yesulɨ tambane enguk, “Natnañgan gwañgwa 12 sep kasɨleñgut. Ganmek sɨndoñnan nanin nolɨ kolan molomdok gɨñgɨt kulak.”
70 Então Jesus lhes disse:
71 Wɨndɨñ eñguk wɨn Simon Iskaliottok nɨñañ Judas enda eñguk. Wɨn kusei ñɨndɨñda: Judas endɨ gwañgwa 12 endoñnan nanin no, ganmek endɨ Yesu kanjɨkñiilok kɨsɨnan kɨmɨlepi tɨñguk.
71 Ele se referia a Judas, filho de Simão Iscariotes, porque este, sendo um dos doze, era quem o haveria de trair.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.