Lucas 20
Nabak NT (NAF_TBL) vs NAA
1 Âpme kasup ŋengat Zisasiyaŋ sesewat mka temaŋ keŋan tati am Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ tazikat indamaŋge. Egaŋ kegok tapmme sâpe sâpe bumbu an ekŋengalen ŋeŋaŋ bembe an ma zii zet zikat indanda an ma sesewat mka temaŋgalen an damuŋ ekŋenaŋ ekmagen koti
1 Aconteceu que, num daqueles dias, estando Jesus a ensinar o povo no templo e a evangelizar, chegaram os principais sacerdotes e os escribas, juntamente com os anciãos,
2 kapigok yaŋkwesiwien, “Wae, geŋ winde deyetnaŋ ma kwiyaŋ nâmgame amnaŋ sesewat mka keŋan bem kwiti kwiti tapmme indamâbanan?”
2 e lhe perguntaram: — Diga-nos com que autoridade você faz estas coisas? Ou quem lhe deu esta autoridade?
3 Ekŋenaŋ kegok yaŋkwesime Zisasiyaŋ pigok zeye, “An ekŋen, neŋ yaŋkwesisi kwep penaŋ indayaŋkwesiwi. Ele, notnne, zeme nâmbi,
3 Jesus respondeu:
4 Zân tu zulutindende an ek am tu zulutindendeyelen kwiyaŋ nâmpeye? Kawawaŋaŋ nâmpeye ma amnaŋ nâmpewien?”
4 O batismo de João era do céu ou dos homens?
5 Egaŋ kegok zeme ekŋenaŋ ilinak zenâ zenâ mti zewien, “Nin egat zigok zesenup? ‘Kawawaŋmagengatnaŋ,’ zesenup beme egaŋ zet dopmaŋ pigok zesem, ‘Yaŋ kok ke kwilekiyet mti Zângalen tu zululut mulupmaŋ ke ku nâmkiŋpewien?’
5 Então discutiram entre si: — Se dissermos: “Do céu”, ele dirá: “Por que não acreditaram nele?”
6 Yaŋgut nin, ‘Ammagen,’ zesenup beme am sambeyaŋ nanzaŋaŋ ndome gakisenup. Enenogat ekŋenaŋ nâiwen Zân ek golaŋ zenze an dolakŋaŋ kegok nâip.”
6 Mas, se dissermos: “Dos homens”, o povo todo nos apedrejará, porque está convicto de que João era profeta.
7 Kegok zemti ekŋenaŋ Zisasiyet dunduwien, “Wae, deyetnaŋ ke nin ku nânup.”
7 Por fim, responderam que não sabiam de onde era.
8 Kegok zeme Zisasiyaŋ diindoye, “Ele, neŋ kegogak winde deyetnaŋ timti kwitnaŋ kwitnaŋ tapmiyap ke ku zema nâseip.”
8 E Jesus lhes disse:
9 Âpme Zisasiyaŋ zet kapigok tusum zemti bemzenze zet ŋen am ekŋenmagen zemkawaŋ bemindeye, “An ŋenaŋ wain alikŋaŋ mulupmanen ondemti an notnaŋ ekŋenaŋ ekdamuŋ mti ikŋaŋgat notnaŋ sasayelen zemindemti msat pemŋen meti kwesiŋ maŋge.
9 A seguir, Jesus passou a contar ao povo esta parábola:
10 Ke mepmame kan wain katnaŋaŋ elikti ŋep bem weme an mulup toŋaŋ mulup an ŋen zempeme wain katnaŋ egat weŋaŋnok muluwen ke titiyelen mege. Kegok zempeme mege yaŋgut an ekŋen mulup damuŋ mamtemien ekŋen keyaŋ mulup an ke omba penaŋ kumti kwitnaŋ ŋen sasapiŋ mme belak mege.
10 No devido tempo, mandou um servo aos lavradores para que lhe dessem do fruto da vinha. Mas os lavradores, depois de espancá-lo, o despacharam de mãos vazias.
11 Kegok sokbeme an mulup toŋaŋ ewe mulup an ŋen zempeme muluwen ke mege yaŋgut mulup damuŋ mamtemien ekŋenaŋ kumsage penaŋ mti zet sakambuk igak igak msamti belak kwitnaŋ ŋen sasapiŋ zempeme mege.
11 Em vista disso, enviou-lhes outro servo, mas também a este espancaram e, depois de insultá-lo, despacharam de mãos vazias.
12 Kegok sokbeme mulup toŋaŋaŋ mulup nemba ŋen ewe zempeme keyegak mege. Yaŋgut mulup damuŋ ekŋenaŋ kumsage penaŋ mti zempeme kimbat zupman toge.
12 Mandou ainda um terceiro; também a este, depois de feri-lo, expulsaram.
13 An kemagen kegok sokbeme mulup toŋaŋ keyaŋ ikŋaŋgat zeye, ‘Neŋ zigok penaŋ mbawe? Oo, alakŋati nâyap. Neŋ nanaŋgat nemun penaŋ gogot mamiap ke zempema muluwen ke mebe. Kegok mbawen ekŋenaŋ eksemti wain katnaŋ ŋep same kobe!’
13 Então o dono da vinha disse: “Que farei? Enviarei o meu filho amado; talvez o respeitem.”
14 Egaŋ ikŋaŋgat kegok zemti ikŋaŋgat nemuŋaŋ ke peme mege. Ke meti muluwen kokogalen sokŋan kopme mulup damuŋ mamtemien ekŋen mulup toŋaŋ ikŋaŋgat nemuŋaŋ ke ekti ilinak zenâ zenâ mti zewien, ‘Ikŋaŋgat nemuŋaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sambe kapi toŋaŋ bewe keyepm nin kuman gakime kwitnaŋ kwitnaŋ sambe kapi nin toŋaŋ bewanup.’ Kegok zewien.
14 — Mas, quando os lavradores viram o filho, começaram a discutir entre si: “Este é o herdeiro; vamos matá-lo, para que a herança seja nossa.”
15 Ekŋenaŋ kegok zenâ zenâ tapmme mulup toŋaŋgat nemuŋaŋ keyaŋ paselengatnaŋ keŋan moti ekŋenmagen sokŋan mepme ekŋenaŋ ambeti paselen watoti kume gakiye.” Zisasiyaŋ kegok zemti am indayaŋkwesiye, “In zigok nâip, wain mulup toŋaŋaŋ an keŋ katik ekŋen kemagen zigok mimindewe?”
15 E, lançando-o fora da vinha, o mataram.
16 Egaŋ kegok zemti ewe kapigok tusum zeye, “Mulup toŋaŋ keyaŋ kasa kuku an ekŋenmak koti an keŋ katik ekŋen indome gakime wain mulup ke an notnaŋ belakŋaŋ indame ekŋenaŋ ekdamuŋ mti wain katnaŋ notnaŋ ikŋaŋgat sasayet nâmti indaye.” Egaŋ kegok zeme am tabien ekŋenaŋ ke nâmti zewien, “Yaŋgut an keŋ katik ekŋen keyaŋ kok ke ŋep ku mbiek!”
16 Virá, exterminará aqueles lavradores e entregará a vinha a outros. Ao ouvir isto, disseram: — Que tal não aconteça!
17 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ ekŋen indikti kapigok diindoye, “Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet papiaen kapigok kumpepeŋaŋ,Zet kapiyet yaŋaŋ zigok?”
17 Mas Jesus, com o olhar fixo neles, disse:
18 Zemti ewe tusum zeye,Keyepm neŋ tepum kenok beyap.”
18 Todo o que cair sobre esta pedra ficará em pedaços; e aquele sobre quem ela cair ficará reduzido a pó.
19 Egaŋ kegok zeme zii zet zikat indanda ma sâpe sâpe bumbuyelen an ŋeŋaŋ bembe ekŋenaŋ Zisas keyegak atamti mka katikŋan pepeyelen nâwien enenogat bemzenze zet keyaŋ ekŋen indaampuye. Ekŋenaŋ kegok mimiyelen nâwien keyaŋgut am maŋge temaŋ ekŋenaŋ nanzaŋaŋ ndoseip ke nâmti kiŋgabien.
19 Naquela mesma hora, os escribas e os principais sacerdotes procuravam prender Jesus, porque entenderam que ele havia contado essa parábola contra eles; mas temiam o povo.
20 Kegok nâmti ekŋenaŋ Zisas weyaŋ maeknâmtemien. Ekŋenaŋ kegok tapmti an dâsukitoŋ notnaŋ mânewaŋ indakwitimti zemindeme an pembenaŋnok Zisasmagen zikat kambu eegalen ma egaŋ zet zemyuŋgume zii zet zikat indanda ma sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ bembe ekŋenmagen gilik zem koti zemkume ekŋenaŋ Loma gapmangalen amobotnaŋmagen zemkumti winde tasain ma zemdelaŋ zenze ekmak tazingapm zemindeme mebien. Yaŋgut an zikat kambu eek ekŋen ke an bekanaŋ.
20 Eles passaram a vigiar Jesus. Enviaram espiões que se fingiam de justos para ver se o apanhavam em alguma palavra, a fim de entregá-lo à jurisdição e à autoridade do governador.
21 An zikat kambu eek ekŋen keyaŋ meti Zisasiyet yaŋkwesiwien, “An zikat indanda, nin nânuwen gâlen zedi ma mzikat indandandi esemteŋ penaŋ mamkawaŋ benik. Nin nânuwen am kwilinmak ma am kwilinpiŋ ekŋenmagen Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ sakam kwep mamkawaŋ bemindenik. Yaŋgut geŋ zet penaŋ Kawawaŋmagengatnaŋ amnaŋ mama mimi zigok tatagalen ke mammkawaŋ bem indenik.
21 Então lhe perguntaram: — Mestre, sabemos que o senhor fala e ensina corretamente e não se deixa levar pela aparência das pessoas, mas ensina o caminho de Deus segundo a verdade.
22 Ekŋenaŋ kegok zemti ewe tusum zewien, ‘Ele zemane nâne. Ningalen zii zelaŋ zeinen nin mânep takis Loma gapman sasayelen ma yek?’”
22 É lícito pagar imposto a César ou não?
23 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ ekŋengalen tetimaeŋin ke ekmâtâti kapigok diindoye,
23 Mas Jesus, percebendo a artimanha deles, respondeu:
24 “Ele, notnne, in mânep kanziŋaŋ ŋen taindain beme name ekbi. Mânep palen an zimosetnaŋ ma kwitnaŋ kwiyelen kumpepeŋaŋ?” Kegok indayaŋkwesime ekŋenaŋ zewien, “Loma gapmangalen amobotnaŋ kwitnaŋ Sisa egat weŋaŋmak kwitnaŋaŋ tazin.”
24 — Mostrem-me um denário. De quem é a figura e a inscrição? Eles responderam: — De César. Então Jesus lhes disse:
25 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ zeye, “Ele, kwitnaŋ kwitnaŋ amobotnaŋ Sisayet weŋaŋ tatatnaŋ beme ek sawep ma am in Kawawaŋ ikŋaŋgalen bet muluwaŋ keyepmti in ikŋaŋgat zapat mait.”
25 — Pois deem a César o que é de César e a Deus o que é de Deus.
26 Kegok diindoye keyepm kan egaŋ ammak tapme ekŋenaŋ ekmagen tetimae mti zemkukuyelen ŋen ku mbien enenogat egaŋ ekŋengalen yaŋkwesisi dopmaŋ zeye keyet nâmtemtem mti zetpiŋ buzak tabien.
26 Não puderam apanhá-lo em palavra alguma diante do povo; e, admirados da sua resposta, calaram-se.
27 Âpme Sadusi an notnaŋ Zisasmagen kobien. An ekŋen keyaŋ maotnâmtemienen am gakikiŋaŋaŋ ku belek zemwabep. Kogogapmti ekŋenaŋ koti Zisasiyaŋ yaŋkwesiwien,
27 Chegando alguns dos saduceus, que dizem não haver ressurreição,
28 “An zikat indanda, Mosesiyaŋ meluwaŋ papiaen kapigok kuye,
28 perguntaram a Jesus: — Mestre, Moisés nos deixou escrito que, se um homem casado morrer sem deixar filhos, o irmão desse homem deve casar com a viúva e gerar descendentes para o falecido.
29 Kegok zemti ewe tusum zewien, “Kan ŋen an ŋengat nemulatnene 7 mamkwabien. Ya yuŋinaŋ imbi wati nemunambaŋapiŋ belak gakiye.
29 Ora, havia sete irmãos: o primeiro casou e morreu sem filhos;
30 Yuŋinaŋ gakime muŋaŋaŋ imbi kwambet ke wage.
30 o segundo
31 Ya muŋinmagen sakam kegogak sokbeme an gwalaŋ imbi kwambet ke wage. Sakam kegogak ekŋen sambemagen ilindiŋ sokbeme nemunambaŋinpiŋ gakiwien.
31 e o terceiro também casaram com a viúva, e assim foi com os sete. Todos morreram sem deixar filhos.
32 Ekŋenmagen kegok sokbeme bam penaŋ imbi keyaŋ gakiye.
32 Por fim, morreu também a mulher.
33 Kegok sokbeme an 7 ekŋenaŋ imbi ke mkipmaŋ bewien keyepm kan am gakikiŋaŋ belek zem mamayen wabep kan keyet imbi ke an kwiyet imbiŋaŋ penaŋ bewe?”
33 Portanto, na ressurreição, de qual deles a mulher será esposa? Porque os sete casaram com ela.
34 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ diindoye, “An ma imbi alak takwalip kapiyaŋ awembiŋ mambeip
34 Jesus respondeu:
35 yaŋgut an ma imbi ekŋenaŋ kululuŋgat zapat matalip ekŋenaŋ ŋep gakikiengatnaŋ belek zem wati kululuŋen mobep. An imbi ekŋen keyaŋ kululuŋen gwaen awembiŋ ku mambep.
35 mas os que são considerados dignos de alcançar a era vindoura e a ressurreição dentre os mortos não casam, nem se dão em casamento.
36 Ma ekŋenaŋ enselnok mamti ewe ku gakiwep. Ekŋen Kawawaŋgalen nemba matalip enenogat ekŋenaŋ gakikiengatnaŋ belek zem wabien.
36 Pois não podem mais morrer, porque são iguais aos anjos e são filhos de Deus, sendo filhos da ressurreição.
37 Âpme ingalen yaŋkwesisi penaŋ am gakikiŋaŋgatnan wawat keyet yaŋaŋ nâsât nâmti mkoloen yaŋaŋ kapigok. Mosesiyaŋ am gakikiŋaŋaŋ mambelek zemwati mama kanzizit matip keyelen yaŋaŋ msokbembeyelen Kawawaŋaŋ didik kunduman tep tazime keyet Moses sokbemsame Mosesiyaŋ Kawawaŋgat kapigok zeyeyet meluwaŋ mge ke maiŋti ku manâmâtâlip? Mosesiyaŋ Kawawaŋgat kapigok zeye,
37 E que os mortos ressuscitam, Moisés o indicou no trecho referente à sarça, quando afirma que o Senhor é o Deus de Abraão, o Deus de Isaque e o Deus de Jacó.
38 Wae, ek am gakikiŋaŋgalen Kawawaŋ yek. Ek am ikŋaŋ mama kanzizitgat zapat ombemindeye ekŋengalen Kawawaŋ maŋgeyaŋ tapmain. Am gakiwien ekŋen ewe alik mamaip enenogat Kawawaŋaŋ nâmindeinen ekŋen alik ikŋaŋ nemboŋ tapmaip.”
38 Ora, Deus não é Deus de mortos, e sim de vivos; porque para ele todos vivem.
39 Egaŋ kegok zeme zii zet zikat indanda an ekŋenaŋ zewien, “An zikat indanda, geŋ yaŋkwesisiyet dopmaŋ dolakŋaŋ penaŋ zenik!”
39 Então alguns dos escribas disseram: — Boa resposta, Mestre!
40 Kegok ke sokbeme Zisasiyet yaŋkwesisi ŋen yaŋkwesisiyet kiŋgagatnaŋmak mbien.
40 E não ousaram mais fazer perguntas a Jesus.
41 Âpme Zisasiyaŋ am ekŋengat diindoye, “Am inmagengatnaŋ ŋoktik dâsuki ŋen tageen kapigok, Kilais ek Dewitgat iŋsokŋaŋaŋ etaŋ manzeip.
41 Mas Jesus lhes perguntou:
42 Dewilaŋ Kilaisiyet zet kapi kulekiyet mti papia kwitnaŋ Sam keyet keŋan kapigok kuye,
42 Pois o próprio Davi afirma no Livro dos Salmos:
43 — ausente —
43 até que eu ponha
44 Dewilaŋ Kilaisiyet ‘Amobotnaŋŋ’ zeye ke zigoset mti in ‘Dewitgat alikŋaŋ etaŋ tadak?’ Ke penaŋ Kilais neŋ sokbewan yaŋgut neŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ kogogapm Dewilaŋ zet zapat itnaŋaŋen kuyeen ke nâgât ‘Amobotnaŋŋ,’ zeye eneyet neŋ Kawawaŋaŋ zemnemetot amgat yomgat dopmaŋ gakikiyet toban.”
44 — Portanto, Davi o chama de Senhor. Então como ele pode ser filho de Davi?
45 Âpme am sambeyaŋ wak bemti Zisasiyelen zet tatnâme egaŋ nembaŋaneyet kapigok diindoye,
45 Quando todo o povo estava ouvindo, Jesus disse aos seus discípulos:
46 “In zii zet zikat indanda an ekŋengalen ŋoktik mgasik ke ku mâti mbep. Ekŋenaŋ melakandu teepmaŋ gwaen biminaŋgatnan baen selinan tot lapit mepme mamti ilinaŋgat nâme mobotnaŋ beme selen ma tambaŋgumen mame amnaŋ sekŋin moindendeyet etaŋ manâip. Ekŋenaŋ sesewat mkaen amobotnaŋgalen mundumen ŋeŋaŋ gwaenen etaŋ mametalip. Ma ondedak temanen ekŋenaŋ meu ma soŋgom temaŋ indame niniyelen etaŋ manâip.
46 — Cuidado com os escribas, que gostam de andar com vestes talares e muito apreciam as saudações nas praças, as primeiras cadeiras nas sinagogas e os primeiros lugares nos banquetes.
47 Ma ekŋenaŋ imbi kwambetgalen mânep milawat ma mkaŋin mee pi menzem timti indamâpme kileŋ mepme dundundu teepmaŋaŋ myuŋguŋguŋin beke mamimatanepeme amnaŋ ŋep ku eegalen mambein keyepm kan delaŋ zenze kanen Kawawaŋaŋ zem indomti tosaŋin bekanaŋ penaŋ mmoti indawe!”
47 Eles devoram as casas das viúvas e, para o justificar, fazem longas orações. Estes sofrerão juízo muito mais severo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.