Lucas 19
Nabak NT (NAF_TBL) vs NAA
1 Âpme Zisas ma nembaŋane ma am sambe Zeliko mka teman kot pataŋ zemti Zeliko mka tuŋgupmaset moweti mebien.
1 Entrando em Jericó, Jesus atravessava a cidade.
2 Âpme mka keyegak mânep takis titiyelen amobotnaŋ ŋen milombi lombiŋaŋ sambe ke matatan kwitnaŋ Zakias.
2 Eis que um homem rico, chamado Zaqueu, chefe dos publicanos,
3 Ya Zisasiyaŋ selen tapmepme egaŋ, “Zisas an kwi penaŋ?” nâmti eegalen mege. Egaŋ kegok mme am sambeyaŋ bembuluŋme ek an danaŋgapm Zisas ku ekti,
3 procurava ver quem era Jesus, mas não podia, por causa da multidão, por ser ele de pequena estatura.
4 “Set kapieset kosem,” ke nâmti kukŋaŋgat meti tep kwitnaŋ sikamo keyet dukŋan Zisas eksât nâmti mowege.
4 Então, correndo adiante, subiu num sicômoro a fim de ver Jesus, porque ele havia de passar por ali.
5 Âpme Zisasiyaŋ tep keyet yaŋaŋ sokŋan kokogalen koti ekme mopme Zakias ekti zeye, “Zakias, geŋ sakwep kwatot; neŋ alak gâlen mkaen geŋmak metaselup.”
5 Quando Jesus chegou àquele lugar, olhando para cima, disse:
6 Egaŋ kegok zeme Zakiasiyaŋ tep dukŋangatnaŋ sakwep kwatoti zemoloŋen mpemti keŋan oloŋen penaŋ beme Zisas aikti egalen mkaen mebun.
6 Zaqueu desceu depressa e o recebeu com alegria.
7 Zakiasiyaŋ kegok mme am sambe ke ekbienaŋ zet yupmet yupkot mti zewien, “Zisas ek ayomtoŋ egalen amkup mezin!” zewien.
7 Todos os que viram isto murmuravam, dizendo que Jesus tinha se hospedado com um homem pecador.
8 Egelaŋ ke meti mka keŋan moti totati tagoun. Kegok mme Zakiasiyaŋ dendaŋ watati Amobotnaŋgat kapigok dunduye, “Amobotnaŋ, geŋ nâmbak! Neŋ milombi lombin butnaŋ kalaŋti am bekopsat indamti am notnaŋmagen tetimae mti mânewin tiwan ke sek zulak zulak dopmaŋ tusum indasap.”
8 Zaqueu, por sua vez, se levantou e disse ao Senhor: — Senhor, vou dar a metade dos meus bens aos pobres. E, se roubei alguma coisa de alguém, vou restituir quatro vezes mais.
9 Egaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ dunduye, “Alak mka kapiyet toŋaŋ geŋmak imbindi nembandine in Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ nâmti yomin bamkumpemti Kawawaŋgalen nemunamba kwalip.
9 Então Jesus lhe disse:
10 Ma Angat Nemuŋaŋ neŋ am Zakias ek nemboŋ Kawawaŋgat ku manâmkiŋpemti yom mamip ekŋen indamukulem msâgât ma yomin katipepeyelen keyet toban.”
10 Porque o Filho do Homem veio buscar e salvar o perdido.
11 Âpme am maŋge temaŋaŋ Zisasiyelen zet nâmdelaŋ zeme egaŋ bemzenze zet ŋen zesât nâye. Kan keyet ekŋen Zelusalem mkaen sokŋan koti ekŋenaŋ otnâwienen Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnan mama alak sakwep sosok sokbesâpm ke otnâme Zisasiyaŋ keŋinan indikmâtâti
11 Ouvindo eles estas coisas, Jesus contou uma parábola, visto estar perto de Jerusalém e lhes parecer que o Reino de Deus havia de manifestar-se imediatamente.
12 bemzenze zet ŋen kapigok zeye, “An kwizapatnaŋmak ŋen maŋge yaŋ egaŋ msat beŋaŋen mepme keyelen amobotnaŋaŋ msatnaŋgalen amobotnaŋ kwakwagalen ombempeme gilik zemti msatnaŋ yaŋaŋ kokogalen weyaŋ weyaŋ mge.
12 Por isso, Jesus disse:
13 Kan egaŋ mebegalen tati mulup anŋane 10 ekŋengat zeme kotondakme mânep kanziŋaŋ golmak ke kwep kwep indamti kapigok diindoye, ‘An ekŋen nâit, mânep kapiyaŋ mulup notnaŋ same mânep tâgâŋaŋ butnaŋ mandamindame neŋ koti ekbap.’
13 Chamou dez dos seus servos, confiou-lhes dez minas e disse-lhes: “Negociem até que eu volte.”
14 Kegok zemindemti mepme am mkaŋaŋ ŋande kwep ekŋenaŋ sekaŋgaŋ nâmpewien keyepm an zet zenze notnaŋ indeme ekmagen meti kapigok zewien, ‘Nin geŋ amobotnaŋ tatagat ku ndembeme wisat mgenup.’
14 Mas os seus concidadãos o odiavam e enviaram após ele uma embaixada, dizendo: “Não queremos que este reine sobre nós.”
15 Ekŋenaŋ kegok zewien yaŋgut amobotnaŋ ke msat keyelen amobotnaŋ amnaŋ ombempeme gilik zem msatnaŋ yaŋan koge. Kotati mulup anene 10 ekŋen keyet zeme kopme mânep indaye keyet yaŋaŋ nânâyelen indamandaye.
15 — Quando ele voltou, depois de ter tomado posse do reino, mandou chamar os servos a quem tinha dado o dinheiro, a fim de saber quanto tinham conseguido ganhar em seus negócios.
16 Kegok mti mulup an ŋen kukŋaŋgat koti amobotnaŋgat dunduye, ‘Amobotnaŋ, geŋ mânep golmak kwep nawanan ya ke mulupmaŋ sama mânep tâgâŋaŋ 10 mandawan.’
16 — O primeiro se apresentou e disse: “Senhor, a sua mina rendeu dez.”
17 Egaŋ kegok zeme amobotnaŋaŋaŋ dunduye, ‘Geŋ mulup nemba dolakŋaŋ penaŋ keyepm geŋ mulup dolakŋaŋ penaŋ mbanan! Geŋ kwitnaŋ kwitnaŋ isikŋaŋ weyaŋ dolakŋaŋ ekdamuŋ mbanan keyepm neŋ mka ŋande temaŋ 10 geŋ gema indikdamuŋ mbanik.’
17 O senhor lhe disse: “Muito bem, servo bom! E porque você foi fiel no pouco, terá autoridade sobre dez cidades.”
18 Sakam kegogak mulup an ŋenaŋ amobotnaŋmagen koti zeye, ‘Amobotnaŋ, geŋ mânep golmak kwep nawanan ya ke mulupmaŋ sama tâgâŋaŋ 5 aikban.’
18 — O segundo servo veio e disse: “Senhor, a sua mina rendeu cinco.”
19 Kegok zeme amobotnaŋaŋaŋ dunduye, ‘Geŋ mka ŋande 5 gema indikdamuŋ mbanik.’
19 A este o senhor disse: “Você terá autoridade sobre cinco cidades.”
20 Kegok sokbeme mulup an ŋenaŋ koti zeye, ‘Amobotnaŋ, gâlen mânepdi golmak kwep ke pine. Neŋ saŋgum paŋaŋaŋ kwaikti belak mambema tazin.
20 — Então veio outro servo, dizendo: “Senhor, aqui está a sua mina, que eu guardei embrulhada num lenço.
21 Geŋ an keŋdi kaliŋaŋ keyepm neŋ gâgât kiŋgati mânep golmak belak mambema tazin.’ Kegok zemti egaŋ ewe tusum zeye, ‘Geŋ mânep amnaŋ bembeŋaŋ ke geŋ matinik ma suŋem saŋgo amnaŋ tim onzenzeŋaŋ ke geŋ kegogak matinik.’
21 Porque tive medo do senhor, que é homem rigoroso. O senhor retira o que não depositou e colhe o que não semeou.”
22 Egaŋ kegok zeme amobotnaŋaŋaŋ dunduye, ‘Geŋ mulup an bekanaŋ penaŋ. Gitaŋgat zedi tazenik keyet neŋ zemgosowap! Geŋ nâgât yaŋŋ nânik. Neŋ an keŋ kaliŋaŋ ma am notnaŋaŋ milawat bembeŋaŋ matiyap ma suŋem saŋgo timonzenzeŋaŋ ke matiniyap.
22 Mas o senhor respondeu: “Servo mau, eu o julgarei usando as suas próprias palavras. Você sabia que eu sou homem rigoroso, que retiro o que não depositei e colho o que não semeei.
23 Ya kegok benak beme kwilekiyet mti nâlen mânepm mânep mkaŋan ku bewanan? Kegok mbanan ze neŋ mânep tâgâŋaŋ notnaŋ mandam nanak.’
23 Por que você não pôs o meu dinheiro no banco? E, então, na minha vinda, eu o receberia com juros.”
24 Amobotnaŋaŋ kegok zemti am notnaŋ ke tabiengat zeye, ‘In mânep kwep golaŋ mimiŋaŋ ekmagen tasain ke mti an mânep 10 tasain an ke sait.’
24 — E disse aos que estavam ali: “Tirem dele a mina e deem ao que tem as dez.”
25 Egaŋ kegok zeme ekŋenaŋ zewien, ‘Amobotnaŋ, ek mânep golmak 10 tasain. Kulekiyepmti mânep kwep kapi eksasenup?’
25 Eles ponderaram: “Senhor, ele já tem dez.”
26 Ekŋenaŋ kegok zeme amobotnaŋaŋ zeye, ‘Neŋ diindoma nâit an ŋen kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ tasame mulupmaŋ masain beme kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ ewe tusumti same ekmagen polak polak wemsawe. Âk an ŋen kwitnaŋ kwitnaŋ ŋen isikŋaŋ tasawe beme ewe kwitnaŋ kwitnaŋ isikŋaŋ penaŋ bugan tasain ke kogak menzempewep.’
26 Ao que o senhor respondeu: “Pois eu declaro a vocês que a todo o que tem será dado ainda mais; mas ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
27 Kegok zemti ewe kapigok tusum zeye, ‘Neŋ amobotnaŋ msat ŋengalen takwapma am nâgât zekuku mti nâgât ku nâmtikŋaŋ mbien ekŋen ke indatim kot nâgât zikatnnaŋ indome gakit!’”
27 Mas quanto a esses meus inimigos, que não quiseram que eu reinasse sobre eles, tragam-nos aqui e os matem na minha presença.”
28 Âpme Zisasiyaŋ bemzenze zet kegok zemdelaŋ zemti egaŋ ŋeŋaŋ mepme nembaŋane ma am sambe ekŋenaŋ Zelusalem mowewegalen mâti mowebien.
28 E, depois de dizer isto, Jesus prosseguia a sua viagem para Jerusalém.
29 Moweti Betpage ma Betani mka ŋande teman mobogalen moti kalaŋ ŋen kwitnaŋ Olip Kalaŋ ke motati nembaŋane zut kukŋaŋgat ideme mebegalen
29 E aconteceu que, ao aproximar-se de Betfagé e de Betânia, junto ao monte das Oliveiras, Jesus enviou dois dos seus discípulos,
30 buŋam zet kapigok zemideye, “An zut, Betani mka ŋanden sokŋan kanda meti keŋan moweseluwen doŋki nembaŋaŋ tegen opempepeŋaŋ amnaŋ ku mim mamaŋaŋ ke ekti kaluti neŋmagen pien tetim koselup.
30 dizendo-lhes:
31 It kegok mmalut toŋaŋaŋ kapigok idayaŋkwesisem, ‘It kwilekiyet doŋki tekŋaŋ takwalelup?’ zeme it kapigok dunduselup, ‘Amobotnaŋŋnaŋ kapiyaŋ mulupmaŋ sasayelen zemndep,’ kegok zeselup.”
31 Se alguém perguntar: “Por que o estão desprendendo?”, respondam assim: “Porque o Senhor precisa dele.”
32 Kegok zemideme egelaŋ meti mkaen pataŋ zemalut kwitnaŋ kwitnaŋ Zisasiyaŋ kabem idaye keyet katnaŋ sokbeye.
32 E, indo os que foram mandados, acharam tudo conforme Jesus lhes tinha dito.
33 Kan keyet ke metati doŋki ŋen ekti tegaŋ takwalepmalut doŋki keyet toŋaŋaŋ koti idayaŋkwesiye, “It kwilekiyet doŋki tekŋaŋ takwalelup, e?”
33 Quando eles estavam soltando o jumentinho, os donos do animal disseram: — Por que estão desprendendo o jumentinho?
34 Egaŋ kegok idayaŋkwesime egelaŋ zewun, “An nodi, Amobotnaŋ kapiyaŋ mulupmaŋ sasem.” Egelaŋ zet dopmaŋ kegok zemti
34 Eles responderam: — Porque o Senhor precisa dele.
35 doŋki nembaŋaŋ piwan Zisasmagen teti meti tâgâ melakandu teepmaŋ gulumti doŋki palaŋan yaŋgempemti Zisas mukulem mti doŋki palaŋan ambepeme moge.
35 Então trouxeram o jumentinho até Jesus e, pondo as suas capas sobre o animal, ajudaram Jesus a montar.
36 Âpme kan Zisasiyaŋ doŋki dukŋan motati megeen am sambe penaŋaŋ tâgâ melakandu teepmaŋ gulumti doŋkiyaŋ set megeen yaŋgempeme mege.
36 À medida que Jesus avançava, as pessoas estendiam as suas capas no caminho.
37 Kegok sokbeme Zisas ma am ekŋenaŋ Zelusalem mka temaŋmagen sokŋan koti set isikŋaŋ Olip Muluwen towezinen ke pataŋ zewien. Ke koti am sambe Zisas mâti kobien ekŋen keyaŋ yaŋbemti Zisasiyaŋ menok temaŋ mzikat indaye keyet Kawawaŋgat wisikŋ zemti kwizet palen zemsesewati kapigok kuwien,
37 E, quando Jesus se aproximava da descida do monte das Oliveiras, toda a multidão dos discípulos começou, com muita alegria, a louvar a Deus em alta voz, por todos os milagres que tinham visto.
38 — ausente —
38 Diziam: “Bendito é o Rei que vem em nome do Senhor! Paz no céu e glória nas maiores alturas!”
39 Kegok sokbeme Palisi an notnaŋ am ekŋengat tuŋguwinan ke tati Zisas ekti kapigok yaŋkwesiwien, “An zikat indanda, geŋ maŋgendine ekŋen kapi zemkulumindemane kwizetpiŋ buzak talit!”
39 Alguns dos fariseus lhe disseram em meio à multidão: — Mestre, repreenda os seus discípulos!
40 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ diindoye, “Notnne, neŋ zema nâit, ekŋenaŋ kwizet kukupiŋ mseip beme nanzaŋ ekŋenaŋ Kawawaŋgat kwitnaŋ zemsesewatseip.”
40 Mas Jesus respondeu:
41 Ke meti Zelusalem mka temaŋmagen sokŋan kwati Zisasiyaŋ Zelusalem ekti egaŋ keŋaŋ bekanaŋ beme sumti
41 Quando Jesus ia chegando a Jerusalém, vendo a cidade, chorou por ela,
42 kapigok zeye, “Zelusalem am, neŋ nâyawen in kwileki mti keŋ sewakŋaŋ aiikgalen ke in ku nâip alak keŋ sewakŋaŋ aiikgalen kan delaŋ zein.
42 dizendo:
43 Âpme bamgat kasaŋineyaŋ inmagen kot nembet nembet indabembuluŋti sepaloŋ teepmaŋaŋ ingalen kimbalen tim onzemti keyet dukŋaset moti nembet nembet kwatobep.
43 Pois virão dias em que os seus inimigos cercarão você de trincheiras e apertarão o cerco por todos os lados;
44 Ke kwatoti mka temaŋ kapi kasaŋineyaŋ walebep ma am keŋan matalip ekŋenaŋ kegogak walebep. Ma mka nanzaŋaŋ walalatnaŋ ma kimbat ma sesewat mka temaŋ nanzaŋaŋ walalatnaŋ ekŋen keyaŋ mundumin katipemti lala bubuk totemebep enenogat alak Kawawaŋaŋ An in yomengatnaŋ gilik zemindatitiyet zempeme kozin ke in ku mkipmaŋ beip!”
44 e vão arrasar você e matar todos os seus moradores. Não deixarão pedra sobre pedra, porque você não reconheceu o tempo em que Deus veio visitá-la.
45 Âpme Zisasiyaŋ kegok zemdelaŋ zemti Zelusalem mka temaŋ keŋan ke moti sesewat mka temaŋ keŋan moweti ekme amnaŋ keŋan ke aem kwaem tapmme yaŋbemti indamâti zeye,
45 Depois, entrando no templo, Jesus começou a expulsar os que ali vendiam,
46 “Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen pigok zeme meluwaŋ mimiŋaŋ,Yaŋgut in naman mme,
46 dizendo-lhes:
47 Kegok mdelaŋ zemti msasa kataŋ sesewat mka temaŋ keŋan am zezapat dolakŋaŋ mzikat indaye. Kegok tapmme sâpe sâpe bumbu an ekŋengalen an ŋeŋaŋ bembe ekŋen ma an zii zet zikat indanda ekŋen ma sesewat mka temaŋgalen an damuŋ ekŋenaŋ Zisas kume gakikiyelen setgat timabien.
47 Diariamente, Jesus ensinava no templo. Os principais sacerdotes, os escribas e os maiorais do povo procuravam tirar-lhe a vida,
48 Ekŋenaŋ kegok mimiyet nâwien keyaŋgulak am sambe ekŋenaŋ egalen mzikat indandaŋaŋgat nâmtikŋaŋ penaŋ mti ekŋenaŋ egalen zet sambe ke nânâyelen etaŋ nâwien keyepm kegok ku mbien.
48 mas não achavam uma forma de fazer isso, porque todo o povo, ao ouvi-lo, era cativado por ele.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.