João 11

Nabak NT (NAF_TBL) vs NAA

Sair da comparação
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Betani mka msalen ke an ŋen mamtan kwitnaŋ Lasalus ek zawat temaŋ penaŋ mti tapme ipmanet Maliamak Mata egelaŋ ke tati mamomtatemun.
1 Um homem chamado Lázaro estava doente. Ele era de Betânia, da aldeia de Maria e de sua irmã Marta.
2 Lasalusiyet ipmaŋ Malia kapiyaŋ maneti bam Amobotnaŋ Zisas gakikiŋaŋgalen kan bududuk beme wet kelakŋaŋ sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ piyaŋ ek setnanen zulutpemti ŋoksinaŋaŋ kaput pewe.
2 Esta Maria, cujo irmão Lázaro estava doente, era a mesma que ungiu o Senhor com perfume e lhe enxugou os pés com os seus cabelos.
3 Lasalusiyet ipmanet zut keyaŋ iwitdaŋgat yayaŋ mti Zisasmagen zet pigok bemalu mege: “Amobotnaŋ, nodi penaŋ Lasalus piwan zawat temaŋ tapm weingat kot eksenik.”
3 Por isso, as irmãs de Lázaro mandaram dizer a Jesus: — Aquele que o Senhor ama está doente.
4 Âpme Zisasiyaŋ zet ke nâmti pigok zeye, “Zawat keyet penaŋaŋ wa gakiki sokbembeyet yek. Kawawaŋgat Nemuŋaŋ egalen kwizet buŋamaŋ msalen pien palakŋaŋ beme Kawawaŋgat kwizet buŋamaŋ mwat onzempepeyet kegok sokbein.”
4 Ao receber a notícia, Jesus disse:
5 Zisasiyaŋ Lasalus ipmanet Matamak Malia ekŋen kemak notn notn dolakŋaŋ mti mamtemien.
5 Ora, Jesus amava Marta e a irmã dela, e também Lázaro.
6 Âpme Zisasiyaŋ zapat ke nâmpemti mka keyegak kasup zut pi ewe tage.
6 Quando soube que Lázaro estava doente, ainda se demorou dois dias no lugar onde estava.
7 Yaŋ msame wati Zisasiyaŋ nembaŋane ningat pigok zeye, “Kame naman Zudia mkaenak gilik zemti metne.”
7 Depois, disse aos seus discípulos:
8 Zeme nin pigok dunduwenn, “An zikat indanda, geŋ alagati kanda manepemane nanzaŋaŋ gosâgât mme kunzuŋti kotn yanaman keyegak gilik zemti mesâgât tazenik?”
8 Os discípulos disseram: — Mestre, ainda há pouco os judeus queriam apedrejá-lo! E o senhor quer voltar para lá?
9 Yaŋkwesimann pigok dinndoye, “Pi ewe tambuŋanak mulup mimiyelen kan ewe teepmaŋ tazin. An ŋen kasupgat zikatnaŋ ekmâtâti mepme kwileki ŋenaŋ sekŋaŋ ŋen ku mawalezin.
9 Jesus respondeu:
10 An ŋenaŋ tambuyet mamezin beme egaŋ busatnaŋ ku tazingapmti tambusosokgat pumpem pumpem olat metiŋgut tep palen ma nanzaŋ palen mee sekŋaŋ mawalezin.”
10 Mas, se andar de noite, tropeça, porque nele não há luz.
11 Kegok zemti zet ŋen ewe pigok tusumti ningat zeye, “Notn Lasalus ek zawat mti muluk tawein yaŋ neŋ meti butema wasem.”
11 Tendo dito isso, acrescentou:
12 Zeme nembaŋane nin pigok zewenn, “Amobotnaŋ, egaŋ zawat mti muluk tawen beme ikŋaŋ ŋep alik bemti wabe.”
12 Então os discípulos disseram: — Senhor, se dorme, estará salvo.
13 Zisasiyaŋ Lasalus penaŋ gakiye ke met mme wawagat nâmti zeye. Âpme nemba nin nâmann zawat mti muluk tawenaŋ met buteme wasem kok nâmti zewenn.
13 Jesus falava da morte de Lázaro, mas eles pensavam que tivesse falado do repouso do sono.
14 Âpme Zisasiyaŋ naman pigok weyaŋ zemkawaŋ bemndaye, “Lasalus ek tambumbu tuk weŋge yaŋ neŋ meti butema ewe wasem.
14 Então Jesus lhes disse claramente:
15 Neŋ zawat zapatnaŋ nâmban yaŋgut kapiyegak mamann gakiyan. Âpme neŋ ekmagen mulup mma in ekti nâmkiŋpepe kaliŋaŋ aikbep keyepmti nâma dolakŋaŋ penaŋ bein. Ele kame nin ilak ek eksât metne.”
15 Por causa de vocês me alegro de que não estivesse lá, para que vocês possam crer. Mas vamos até ele.
16 Âpme ninmagengatnaŋ nemba ŋen kwitnaŋ Tomas kwitnaŋ ŋen Glik zeleset Didimas makumtemien ke ningalen zeleset nemba pepet kok zewanek. Egaŋ nin pigok dinndoye, “Kame nin sambe bepi nsakwep ekmak mepmann ndome gakimâbanup.”
16 Então Tomé, chamado Dídimo, disse aos outros discípulos: — Vamos também nós para morrer com o Mestre!
17 Zisasmak nin ewe kainde maman Lasalus met beme kasup zulak zulak pi sumen weme egaŋ bam mege. Keyepmti kwapataŋ zemann am ekŋenaŋ zewien, “Lasalus ilak tugan bewen.”
17 Quando Jesus chegou, encontrou Lázaro já sepultado havia quatro dias.
18 Betani mka ke beŋan penaŋ yek; Zelusalem mka temaŋ keyet sokŋanik. (Mail zut mee kegok mamekotemien.)
18 Ora, Betânia ficava a mais ou menos três quilômetros de Jerusalém.
19 Keyepmti Zuda am sambe ekŋenaŋ Matamak Malia iwit gakime ambembesi mimidesât mepmâbien.
19 Muitos dos judeus vieram visitar Marta e Maria, a fim de consolá-las por causa do irmão.
20 Âpme Matayaŋ Zisasmak nin kotnup zeme nâmti weneŋaŋ ke tapme egaŋ windembem toti selen meti ndaige.
20 Marta, quando soube que Jesus estava chegando, foi encontrar-se com ele; Maria, porém, ficou sentada em casa.
21 Kegok mti Zisasiyet pigok dunduye, “Amobotnaŋ, geŋ kapi mambek ze ipm ku gakinak.
21 Então Marta disse a Jesus: — Se o Senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido.
22 Yaŋgut alak pigogat geŋ kwileki ŋeniyet nâmti bipdi dundum samane egaŋ keyet penaŋaŋ ŋep mamgain.”
22 Mas também sei que, mesmo agora, tudo o que o senhor pedir a Deus, ele concederá.
23 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Geŋ yayaŋ ku mi, ipdi Lasalus ek ŋep gilik zemti wasem.”
23 Jesus disse a ela:
24 Zeme nâmti Matayaŋ pigok zeye, “Maneti bam kan temanen gilik zemti wabe e ŋep nâyap.”
24 Ao que Marta respondeu: — Eu sei que ele há de ressurgir na ressurreição, no último dia.
25 Zeme Zisasiyaŋ pigok zeye, “Gakikiengatnan wawat ma mama keyet ŋotekŋaŋ neŋ keyepmti am ŋenaŋ neŋ nâmkiŋpemnewe beme gakiwe yaŋgut neŋ ŋep mamaŋaŋ ewe gilik zemsawap.
25 Então Jesus declarou:
26 Ma am ŋen ewe sekŋaŋ melesiŋ mamti neŋ nâmkiŋpemnewe beme egaŋ gakikipiŋ mamambe. Geŋ neŋ zet zeyap kapi ŋep nâmkiŋpenik?”
26 E todo o que vive e crê em mim não morrerá eternamente. Você crê nisto?
27 Zeme Matayaŋ zeye, “Amobotnaŋ, geŋ Kilais, Kawawaŋgat Nemuŋaŋ, msalen kapi totogat buŋam zapatnaŋ zenzeŋaŋ elak geŋ kapi e penaŋ nâmkiŋpemgeyap.”
27 Marta respondeu: — Sim, Senhor! Eu creio que o senhor é o Cristo, o Filho de Deus que devia vir ao mundo.
28 Zet kegok zemti met weneŋaŋ Maliayet zeme kopme igak buzak pigok dunduye, “An zikat indanda ilak kotati gâgât tazein.”
28 Depois de dizer isto, Marta foi chamar Maria, a sua irmã, e lhe disse em particular: — O Mestre chegou e está chamando você.
29 Zeme Maliayaŋ nânâŋak wati sakwep Zisasmak nin tabenen mege.
29 Quando Maria ouviu isso, levantou-se depressa e foi até ele,
30 Nin mka set biman baen tati Mata zempeme kwapme ewe keyegak totapmambenn.
30 pois Jesus ainda não tinha entrado na aldeia, mas permanecia onde Marta o havia encontrado.
31 Zeme nâmti Maliayaŋ mka keŋangatnan sakwep wawatnak toti mepme Zuda am ekmak ambembesien tapmambien ekŋenaŋ wa sumen daen susât mezin mene zemti mâti kwatopmâbien.
31 Os judeus que estavam com Maria em casa e a consolavam, vendo-a levantar-se depressa e sair, seguiram-na, pensando que ela ia ao túmulo para chorar.
32 Âpme Maliayaŋ windembemti mka set biman baen toti ndikme tapmmann Zisas pedondom samti pigok zeye, “Amobotnaŋ, geŋ kapi tabek ze ipm ŋep ku gakinak.”
32 Quando Maria chegou ao lugar onde Jesus estava, ao vê-lo, lançou-se aos seus pés, dizendo: — Se o Senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido.
33 Zemti sume Zuda am ek mâti mebien ekŋenaŋ ek mukulem mti ambembesi temaŋ mbien. Tapmme Zisasiyaŋ indikti keŋaŋ bekanaŋ penaŋ beme siyaŋ bimaŋ soye.
33 Quando Jesus viu que ela chorava, e que os judeus que a acompanhavam também choravam, agitou-se no espírito e se comoveu.
34 Some pigok indayaŋkwesiye, “In sekŋaŋ pe denen bemien?” Indayaŋkwesime ekŋenaŋ zewien, “Amobotnaŋ, kopmane meti sumaŋ zikat gaman ekbak.”
34 E perguntou: Eles responderam: — Senhor, venha ver!
35 Met zikat same ekti Zisasiyaŋ siap ulu alep timti suye.
35 Jesus chorou.
36 Sume Zuda am ekŋenaŋ ekti zewien, “An pi an kapimak notn notn penaŋ mti mamalup keyepmti egat tasuin egip.”
36 Então os judeus disseram: — Vejam o quanto ele o amava.
37 Âpme notnaŋ ekŋenaŋ zewien, “An kapi an ŋen zikatnaŋ beŋaŋ ŋen weyaŋpeye keyet zapatnaŋ mekopme nâmbenn. Kogogapm an kapi sakwep kodak ze Lasalus kapi ŋep weyaŋpeme alik tadak.”
37 Mas alguns disseram: — Será que ele, que abriu os olhos ao cego, não podia fazer com que Lázaro não morresse?
38 Âpme Zisasiyaŋ keŋaŋ ewe bekanaŋ penaŋ beme sum sokŋan penaŋ mebenn. Lasalus gakime sekŋaŋ mti met miŋa keŋan wepemti nanzaŋ temaŋ ŋen wilili peme met einzuŋaŋ bekek tage.
38 Jesus, agitando-se novamente em si mesmo, foi até o túmulo, que era uma gruta em cuja entrada tinham colocado uma pedra.
39 Keyet mti Zisasiyaŋ sumpemti pigok zeye, “In nanzaŋ temaŋ kapi kwanzepeme kaiŋan melak.” Zeme an gakiye keyet mâŋaŋaŋ pigok zeye, “Amobotnaŋ, tambumbu zulak zulak ilak sumen tapme tozin yalak pi sek sesikŋaŋ tapein pi zigogat nanzaŋ kwanzempepeyet tazenik.”
39 Então Jesus ordenou: Marta, irmã do falecido, disse a Jesus: — Senhor, já cheira mal, porque está morto há quatro dias.
40 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Neŋ zet daen diŋgoya e nâmane betetnaŋ bein. Geŋ belak nâmkiŋpem nemane neŋ Kawawaŋgalen winde keyet penaŋaŋ mma sokbeme eksenik.”
40 Jesus respondeu:
41 Âpme am notnaŋ ekŋenaŋ nanzaŋ temaŋ bepiwan kwanzepeme mepme Zisasiyaŋ zikatnaŋ kululuŋen gwaen ekme mopme pigok dunduye, “Bien, geŋ dundundun kan kataŋ nâmti manamukulem mnik keyepmti wisikŋ diŋgoyap. Neŋ am maŋge sambe talip ekŋen kapiyaŋ neŋ giti penaŋ zemnemane koban keyet yaŋaŋ ekmâtâtâtgat mulup msât tati diŋgoyap.”
41 Então tiraram a pedra. E Jesus, levantando os olhos para o céu, disse:
42 — ausente —
42 Eu sei que sempre me ouves, mas falei isso por causa da multidão presente, para que creiam que tu me enviaste.
43 Kegok zemti kwizet temaŋ pigok kuye, “Lasalus, geŋ pien kwatot!”
43 E, depois de dizer isso, clamou em alta voz:
44 Zeme am gakikiŋaŋ piwan banisiyaŋ setnaŋ betnaŋ kwasim pepeŋaŋ ma ŋokŋaŋ saŋgum meselem zempewien melesiŋ kwatopme Zisasiyaŋ zeye, “In banisiyaŋ betetak temaŋ mpepeŋaŋ e kwalet pemti peme melak.” Zeme kwalet pewien.
44 Aquele que tinha morrido saiu, tendo os pés e as mãos amarrados com ataduras e o rosto envolto num lenço. Então Jesus lhes ordenou:
45 Âpme Zuda am sambe Maliayet ipmaŋgat siyet kobien ekŋenmagengatnaŋ am sambe notnaŋaŋ Zisasiyaŋ muluwaŋ mamanamaŋ mme ekti nâmkiŋpempewien.
45 Muitos dos judeus que tinham vindo visitar Maria, vendo o que Jesus havia feito, creram nele.
46 Âpme notnaŋaŋ belak Palisi ekŋenmagen meti Zisasiyaŋ Lasalus gakikiengatnan mme watage keyet zet zapatnaŋ mimindawien.
46 Outros, porém, foram até os fariseus e lhes contaram o que Jesus havia feito.
47 Minindame nâmti sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ temaŋ ma Palisi egat kandaŋan mambien ekŋenaŋ an ŋeŋaŋ bembe notnaŋ indazemtetime kot ondekme pigok diindowien, “An kapi muluwaŋ mamanamaŋ omba penaŋ am sutnan tapmmezin kapi zigok msawanup?
47 Então os principais sacerdotes e os fariseus convocaram o Sinédrio e disseram: — O que estamos fazendo, uma vez que este homem opera muitos sinais?
48 Nin nâmti belak nâmpemti mamann am sambe bepi ekmagen met tusumâpme delaŋ zeme Loma amobotnaŋ manndadamuŋ min egaŋ ekme ŋep ku beme ningalen sesewat mka temaŋ pi kumasek yaloŋti aminne eyo indom yalom bep!”
48 Se o deixarmos assim, todos crerão nele; depois, virão os romanos e tomarão não só o nosso lugar, mas a própria nação.
49 Ekŋengat tuŋguwinaŋgatnaŋ an ŋen kwitnaŋ Kaipas ek kan keyet sâpe sâpe bumbu sambe ekŋengat ŋeŋaŋin mamtan. An keyaŋ pigok diindoye, “In sambe bekapi keŋinpiŋ penaŋ!
49 Mas um deles, Caifás, que era sumo sacerdote naquele ano, advertiu-os, dizendo: — Vocês não sabem nada,
50 Nin am sambe bekapi waleletgat zapat etaŋ bemâpmann ŋep ku bewe keyepmti an kwewaŋ ningat dopm gakimti am sambe pi ma nin mee eyo ndamukulem mbe.”
50 nem entendem que é melhor para vocês que morra um só homem pelo povo e que não venha a perecer toda a nação.
51 Zet ke belak ikŋaŋgat keŋaŋgalak ku zeye. Kawawaŋaŋ zet ke keŋanen beme zemkawaŋ beye. Nup kan keyet egaŋ sâpe sâpe bumbu sambe ekŋengat ŋeŋaŋin mamtan keyepmti kwitnaŋ kwitnaŋ bam sokbewe keyet zetnaŋ zemkawaŋ beye. Zisas ek penaŋ Zuda am nin yomengatnan gilik zemti ndatitiyet gakikiyet zenzeŋaŋ.
51 Ora, Caifás não disse isto por conta própria, mas, sendo sumo sacerdote naquele ano, profetizou que Jesus estava para morrer pela nação.
52 Wa ke Zuda am ekŋen etaŋ indamukulem mimiyet etaŋ ku gakiwe. Egaŋ gakimti am Kawawaŋgalen maŋge msat kataŋ mamanup nin bepi ondekndeme maŋga kwep bemti mamambanup.
52 E não somente pela nação, mas também para reunir em um só corpo os filhos de Deus, que andam dispersos.
53 Âpme Zuda an ŋeŋaŋ ekŋenaŋ kan keyet yaŋbemti Zisas kume gakikiyet zetnaŋ mbien.
53 Desde aquele dia, resolveram matar Jesus.
54 Âpme Zisas Zuda amobotnaŋ ekŋenaŋ mineti gakikiŋaŋ temaŋ ewe tapme sutnateman kume gakinakmagengapmti Zuda msalen sosok penaŋ ku maŋge egaŋ nin msat tuŋgupman keyet ganzenan mka ŋen kwitnaŋ Epalaim zeme ke met mamtemenn.
54 Assim sendo, Jesus já não andava publicamente entre os judeus, mas retirou-se para uma região vizinha ao deserto, para uma cidade chamada Efraim, onde permaneceu com os discípulos.
55 Zuda am ekŋengalen Aŋgalalaŋ Kendoŋin ke sokŋan beme mka isisikŋaŋ am sambe ekŋenaŋ Zelusalem mka teman yominaŋgat nâmti Kawawaŋgat sâpe sâpe busâgât eweŋanak ŋeŋaŋ mepmâbien.
55 Estava próxima a Páscoa dos judeus, e muitos daquela região foram a Jerusalém antes da Páscoa para se purificar.
56 Meti Zuda am ekŋenaŋ sesewat mka temanen motati Zisas zimosetnaŋ timati ilinak met zenâm kot zenâm mti zewien, “An kapi pe Aŋgalalaŋ Kendoyet kapi kopme eksenup manze weyaŋ zeme nâne.”
56 Lá, procuravam Jesus e, estando eles no templo, diziam uns aos outros: — O que vocês acham? Ele não virá à festa?
57 Zeme Palisi an ma sâpe sâpe bumbu ŋeŋaŋ ekŋenaŋ zet pigok am zemkabem indawien, “Zisas kopme ekti ningat kot sakwep zemsokbemndaseip. Mme nin an ke wati met mka katikŋaŋ pesenup.”
57 Ora, os principais sacerdotes e os fariseus haviam ordenado que, se alguém soubesse onde ele estava, o denunciasse, para que pudessem prendê-lo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.