Mateus 17
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Âpme egaŋ gakimti wawatnaŋgat zapatnaŋ nembaŋane ningat mimindamti kasup mulup mimi 6 delaŋ peme keyet palaŋan Zisasiyaŋ Pita ma Zemsmak meniŋaŋ Zân indaikti ilinak kalaŋ ŋengat mowebien.
1 Seis dias depois, Jesus foi para um monte alto, levando consigo somente Pedro e os irmãos Tiago e João.
2 Motati ekme Zisasiyet sek sepemaŋ asekti mamanamaŋ beme zimosetnaŋ busatnaŋ kasup nemboŋ sokbeme melakanduŋaŋ busatnaŋ leŋganaŋ beye.
2 Ali, eles viram a aparência de Jesus mudar: o seu rosto ficou brilhante como o sol, e as suas roupas ficaram brancas como a luz.
3 Kegok sokbeme nembaŋane tuk ekŋenaŋ Mosesimak Ilaiza kululuŋengatnaŋ koti Zisasmak zapat tapmmalu indikbien.
3 E os três discípulos viram Moisés e Elias conversando com Jesus.
4 Keyepmti Pitayaŋ zemkawaŋ bemti Zisasiyet zeye, “Amobotnaŋ, kapi tatnup pembenaŋ penaŋ! Nâmane ŋep beme mzalaŋ tuk walasenup kwep gâgât ŋen Mosesiyet ma ŋen Ilaizayet.”
4 Então Pedro disse a Jesus: — Como é bom estarmos aqui, Senhor! Se o senhor quiser, eu armarei três barracas neste lugar: uma para o senhor, outra para Moisés e outra para Elias.
5 Kegok zeme zanza busatnaŋaŋmak piyaŋ indasumuŋme zanza keŋanen zet ŋande ŋenaŋ kapigok zeye, “Kapi nanaŋgat Nemun penaŋ; egat nâmtikŋaŋ mampeyap. Neŋ ek ombempewanaŋ am yomengatnaŋ indati kwabe keyet oloŋen miap. In egat zetnaŋ gawepuwep.”
5 Enquanto Pedro estava falando, uma nuvem brilhante os cobriu, e dela veio uma voz, que disse: — Este é o meu Filho querido, que me dá muita alegria. Escutem o que ele diz!
6 Kegok mme nembaŋane ekŋenaŋ zet ŋande ke nâmti igagen kiŋgati ŋenzimoselin ambulut tabien.
6 Quando os discípulos ouviram a voz, ficaram com tanto medo, que se ajoelharam e encostaram o rosto no chão.
7 Mme Zisasiyaŋ kot indataŋgumti zeye, “Walit, ku kiŋgalit.”
7 Jesus veio, tocou neles e disse:
8 Zeme ekŋenaŋ ekme am ŋenpiŋ; Zisasiyaŋ igak tage.
8 Então eles olharam em volta e não viram ninguém, a não ser Jesus.
9 Keyetnan toti Zisasiyaŋ zemkulumindemti zeye, “In kwitnaŋ mamanamaŋ ego ke am ŋen diindondopiŋ tapme neŋ Angat Nemuŋaŋaŋ gakikiengatnaŋ gilik zem wapmaŋgut.”
9 Quando estavam descendo do monte, ele lhes deu esta ordem:
10 Zeme nembaŋaneyaŋ egat yaŋkwesiwien, “Kwilekiyet mti zii zet zikat indanda an ekŋenaŋ Ilaizayaŋ kukŋaŋgat kopme Mesaya An Kawawaŋaŋ amŋane yomengatnaŋ timekwatindendeyet ombempeye keyaŋ bam kobe manzeip?”
10 Então os discípulos perguntaram: — Por que os
11 Zeme Zisasiyaŋ pigok zeye, “An ŋen sepemaŋ Ilaizanok kukŋaŋgat penaŋ koti am ŋoktikŋin mkawaŋ bemindemti kwitnaŋ kwitnaŋ sambe weyaŋme pembenaŋ bewe.
11 Ele respondeu:
12 Yaŋgut neŋ pigok diindowi: An ke Ilaizanok tipman baen kopme am ekŋenaŋ ku nâmâtâti yuŋgu yuŋgu msawien. Sepem kegok yegak neŋ Angat Nemuŋaŋ yuŋgum nawep.”
12 porém eu afirmo a vocês que Elias já veio, e não o reconheceram, mas o maltrataram como quiseram. Assim também maltratarão o Filho do Homem.
13 Zeme nembaŋane nin zet ke Zân tu zululut angat tazein ke nâmbenn.
13 Então os discípulos entenderam que Jesus estava falando a respeito de João Batista.
14 Kegok mti Zisasmak nembaŋane nin am maŋgeen kopataŋ zemann an ŋen Zisasiyet kandaŋan kot pedondom tati
14 Quando eles chegaram perto da multidão, um homem foi até perto de Jesus, ajoelhou-se diante dele
15 zeye, “Amobotnaŋ, nâgât nemunaŋgat kembeŋ mi. Ek miakimbe omba kan kataŋ sokbemsame tewen ma tuyen matozin.
15 e disse: — Senhor, tenha pena do meu filho! Ele é epilético e tem ataques tão fortes, que muitas vezes cai no fogo ou na água.
16 Kegok mame neŋ nembandine ekŋenmagen tetim kopma ekŋenaŋ ŋep ku weyaŋpeyo.”
16 Eu o trouxe para os seus discípulos a fim de que eles o curassem, mas eles não conseguiram.
17 Zeme Zisasiyaŋ zeye, “In nâmkiŋpepeŋinpiŋ. In set teŋ ku mamâlip! Neŋ inmak kwesiŋ mamti indamukulem mma ewe in nâgât ku nâmkiŋpenep. Anemba neŋmagen tetim kolit.”
17 Jesus respondeu:
18 Aik kopme Zisasiyaŋ we bekanaŋ zet msame keyegak nemba pemti mepme nembayaŋ dolakŋaŋ beye.
18 Então deu uma ordem, o demônio saiu, e no mesmo instante o menino ficou curado.
19 Âpme nembaŋane nin Zisas igak tapme koti yaŋkwesiwenn, “Nin eneyet we bekanaŋ mâpmâgat olapmann bep?”
19 Depois os discípulos chegaram perto de Jesus, em particular, e perguntaram: — Por que foi que nós não pudemos expulsar aquele demônio?
20 Zemann dinndoye, “Nâmkiŋpepeŋin âlâgâlâk keyepmti we bekanaŋ ke ku zempeyo. Neŋ penaŋ diindowi, in nâmkiŋpepeŋin penaŋaŋ isikŋaŋ bugan kabis alik katnaŋ isikŋaŋ bugan keboŋ taindanak beme nukŋaŋ kapi delaŋ zek zeme ŋep delaŋ zemâtnak. In kwileki ŋengat ku olabiek.”
20 Jesus respondeu:
21 [We bekanaŋ ekŋen keboŋ ke kwileki ŋen belakŋaŋaŋ ku indamâbâgalen.]
21 [Mas esse tipo de demônio só pode ser expulso com oração e jejum.]
22 Âpme maneti nembaŋane nin nsakwep Galili msalen meti Zisasiyaŋ nin kapigok dinndoye, “Pi maman kan belaknik neŋ Angat Nemuŋaŋ am ekŋengat belinan neme mopma
22 Um dia os discípulos estavam se reunindo na Galileia, e Jesus disse a eles:
23 nome gakimti kasup tuk tati wabap.” Kegok zeme nâmti nin kembeŋ penaŋ mbenn.
23 e eles vão matá-lo; mas três dias depois ele será ressuscitado. E os discípulos ficaram muito tristes.
24 Âpme Zisas ma nembaŋane nin Kapenuam mkaen koti sesewat mkayelen takis titi an ekŋenaŋ koti Pita yaŋkwesiwien, “Ingalen an zikat indandaŋin sesewat mka temaŋgalen takis ke mambein, ma?”
24 Quando Jesus e os discípulos chegaram à cidade de Cafarnaum, os cobradores do imposto do Templo foram perguntar a Pedro: — O mestre de vocês não paga o imposto do Templo?
25 Kegok zeme Pitayaŋ zeye, “Âk. Mambein.”
25 — Paga, sim! — respondeu Pedro. Depois Pedro entrou em casa, mas, antes que falasse alguma coisa, Jesus disse:
26 Zeme Pitayaŋ zeye, “Maŋge notnaŋ ekŋenaŋ mambeip; noline ekŋenaŋ ku mambeip.”
26 — São os estrangeiros! — respondeu Pedro.
27 Mneti nin ekŋen ku indamann ŋenzinziŋ mseip keyepm tunduaen meti uk pemane towepme aŋgala ŋen ŋeŋaŋ mandasenigen keyet kaŋgalemaŋ keŋan mânep mti geŋ sesewat mka temaŋgalen takis nâgât ma gâgât sepem bembeyelen aiksenik. Ke mmeti ndaŋgat takis besenik.”
27 Mas nós não queremos ofender essa gente. Por isso vá até o lago, jogue o anzol e puxe o primeiro peixe que você fisgar. Na boca dele você encontrará uma moeda. Então vá e pague com ela o meu imposto e o seu.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 17, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.