Mateus 13
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Kasup keyet Zisasiyaŋ mkaengatnaŋ toti met tundua ganzenan met totatnepeme
1 Naquele mesmo dia Jesus saiu de casa, foi para a beira do lago da Galileia, sentou-se ali e começou a ensinar.
2 am maŋge sambe penaŋ koti bembuluŋ tapme indikti egaŋ waŋga dukŋan mototapme am sambe penaŋaŋ nelum gambibik palen tabien.
2 A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou num barco e sentou-se; e o povo ficou em pé na praia.
3 Egaŋ bemzenze zet palen zet notnaŋ manzemtan. Bemzenze zet ŋen kapigok zeye, “Kan ŋengat an ŋenaŋ mulupmanen wit katnaŋ timtetelime mekokogalen mege.
3 Jesus usou parábolas para ensinar muitas coisas. Ele disse:
4 Egaŋ mulupmanen wit katnaŋ tatetelime notnaŋaŋ mulup selen ke towemâge. Âpme ageyaŋ koti nimbien.
4 Quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Ma wit katnaŋ notnaŋ nanzaŋ palen towemâge. Âpme ke msat belaknik dukŋan gwaen tageyepm dukŋaŋ sakwep kwabien.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Keyepmti kindiŋaŋaŋ towesâgât olati nanzaŋ palen sagak sagak gwaen mepme kasup kukŋaŋbeŋ kwati ekme aŋgasimti memuŋ bewien.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Ma wit katnaŋ notnaŋ didik tuŋgupman towembien. Âpme epeemti dukŋaŋ kwapme didigaŋ mme kwati eiŋeiŋsimti yek bewien.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas.
8 Âpme wit katnaŋ notnaŋ msat kelakŋaŋmagen toti kwati penaŋaŋ sambe penaŋ sokbewien. Yaŋaŋ ŋeniyet penaŋaŋ 100. Yaŋaŋ ŋeniyet penaŋaŋ 60 ma yaŋaŋ ŋeniyet penaŋaŋ 30 kogok sokbemmâge.”
8 Mas as sementes que caíram em terra boa produziram na base de cem, de sessenta e de trinta grãos por um.
9 Zisasiyaŋ zet ke zemdelaŋ zemti kapigok zeye, “An ŋen zet nânâyelen tikŋaŋaŋ tazinaŋ zet kapi ŋep opeimti nâsem.”
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Bemzenze zet kegok zeme nin nembaŋaneyaŋ ekmagen meti yaŋkwesiwenn, “Geŋ bemzenze zet ke yaŋaŋ zigogat am ekŋenmak manzenik?”
10 Então os discípulos chegaram perto de Jesus e perguntaram: — Por que é que o senhor usa
11 Âpme egaŋ kapigok dindoye, “Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama enzilim tazin ke nembanne in nânâyelen zenzeŋaŋ. Notnaŋ ekŋenaŋ ke ku nânâyelen nâmâtâtpeye.
11 Jesus respondeu:
12 Am ŋen Kawawaŋgalen zetnaŋ nâmti nâmtikŋaŋ mbe beme Kawawaŋaŋ nânâ ewe tusumti sawe keyepm egaŋ nânâŋaŋ sambe penaŋ tasawe. Ma am ŋenaŋ zetnaŋ nâmtikŋaŋ ku mbe beme Kawawaŋaŋ nânâŋaŋ isikŋaŋ ke menzem tiwe.
12 Pois quem tem receberá mais, para que tenha mais ainda. Mas quem não tem, até o pouco que tem lhe será tirado.
13 Âpme am ŋenaŋ zikat eek ektiŋgut kwitnaŋ kwitnaŋ ku maekmâtâlip ma wagaŋ zet nâmtiŋgut yaŋaŋ ku manâmâtâlip keyepmti bemzenze zet zeleset mandiindoyap.
13 É por isso que eu uso parábolas para falar com essas pessoas. Porque elas olham e não enxergam; escutam e não ouvem, nem entendem.
14 Âpme Aizayayaŋ golaŋ zenze an Zuda am ekŋengat Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen kapigok zeye,
14 E assim acontece com essas pessoas o que disse o
15 Enenogat ekŋen ke keŋin kaliŋaŋ bembeŋaŋ ma wakŋin kekekŋaŋ ma zikalin beŋaŋ. Keyepm zikalinaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ku maekmâtâlip ma wakŋinaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ku manâmâtâlip. Ma keŋinaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ku maweyaŋnâmâtâlip. Kegok mti keŋin ku gilik zeme neŋ zigoset weyaŋindewak.’ (Aizaya 6:9-10)
15 Pois a mente deste povo está fechada:
16 Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama nembanne inmak tazin e wakŋinaŋ nâmâtâti zikalinaŋ ekmâtâlip keyepmti in oloŋen palen talip.
16 Jesus continuou, dizendo:
17 Neŋ penaŋ diindoma nâit. Eweŋan baenen golaŋ zenze an ma an teŋ notnaŋ ekŋenaŋ niksât webe webe mbien. Ekŋenaŋ nâgât zetn nâsât mbien yaŋgut ku nâmbien.
17 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: muitos profetas e muitas outras pessoas do povo de Deus gostariam de ver o que vocês estão vendo, mas não puderam; e gostariam de ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 Âpme pi wit katnaŋ muluwen ondendeŋaŋ keyet bemzenze zet diindowan. Keyet yaŋaŋ zema nâit,
18 — Então escutem e aprendam o que a
19 An ŋen ek Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama keyet Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ dundume nâmti keŋaŋ penaŋ ku bemti mambe ekmagen Sadaŋ an bekanaŋ mimi egaŋ koti keŋanen katnaŋ teteliliŋaŋ ke mpewe. An ke katnaŋ selen toweŋge keboŋ keyet kataŋ.
19 As pessoas que ouvem a mensagem do vem e tira o que foi semeado no coração delas.
20 Ma nanzaŋ palen toweŋge am keboŋaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ nâmtikŋaŋ mmambep
20 As sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras são as pessoas que ouvem a mensagem e a aceitam logo com alegria,
21 yaŋgut kindiŋaŋ msat keŋan baen penaŋ ku towege e am Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ keŋinanen katikŋaŋ ku tabeyepmti nukŋaŋ sambe ma sisipeŋpeŋ sambeyaŋ sokbemti nâmkiŋpepeŋin mme mapeme towen.
21 mas duram pouco porque não têm raiz. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
22 Ma notnaŋ didik keŋan toweŋge keboŋ mambeyaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ nânâ ke nâmtiŋgut keŋanen ku bemti keŋaŋaŋ segesetgalen kwitnaŋ kwitnaŋ keyet keŋ otnânâŋaŋ bemti mame mânep milawat keyet tikŋaŋaŋ kwati Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ kume eiŋeiŋsimti penaŋepiŋ bewe.
22 Outras pessoas são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem, mas as preocupações deste mundo e a ilusão das riquezas sufocam a mensagem, e essas pessoas não produzem frutos.
23 Msat kelakŋanen toweŋge ekŋen keboŋaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ nâmti keŋinaŋ penaŋ bemti mambep. Âpme ŋen ekmagen penaŋaŋ 100 ma ŋenmagen penaŋaŋ 60 ma ŋenmagen penaŋaŋ 30 kegok masokbein.”
23 E as sementes que foram semeadas em terra boa são aquelas pessoas que ouvem, e entendem a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, cem; outras, sessenta; e ainda outras, trinta vezes mais do que foi semeado.
24 Âpme bemzenze zet ŋen kapigok diindoye, “Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama set kapi nemboŋ: An ŋenaŋ mulupmanen wit katnaŋ dolakŋaŋ teteliye.
24 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
25 Âpme am sambe meluk tawemâpme kasaŋinaŋ kogeen nusi katnaŋ mgasik wit tuŋgupman time mepmâpme kunzuŋge.
25 Certa noite, quando todos estavam dormindo, veio um inimigo, semeou no meio do trigo uma erva ruim, chamada joio, e depois foi embora.
26 Âpme wilaŋ kwati penaŋ sokbesâgât mme nusiyaŋ kegogak kwage.
26 Quando as plantas cresceram, e se formaram as espigas, o joio apareceu.
27 Âpme mulup an ekŋenaŋ ke ekti mulup toŋaŋ dunduwien, ‘Amobotnaŋ, geŋ mulupdanen wit katnaŋ dolakŋaŋ etaŋ teteliwanan. Âpme nusi mgasik zigoset koti kwazin?’
27 Aí os empregados do dono das terras chegaram e disseram: “Patrão, o senhor semeou sementes boas nas suas terras. De onde será que veio este joio?”
28 Yaŋkwesime zeye, ‘Ke kasa ŋenaŋ koti teteliyeyaŋ kwazin.’
28 — “Foi algum inimigo que fez isso!”, respondeu ele.
29 Zeme kapigok diindoye, ‘Yek, wa in nusi selunup zemti wit penaŋaŋ ilizuzut seluwepgapm peme tati
29 — “Não”, respondeu ele, “porque, quando vocês forem tirar o joio, poderão arrancar também o trigo.
30 ilizuzut kwabalup. Âpme wit eleŋgeŋge kanaŋ bemeŋgut, mulup an ekŋenaŋ eleŋgemti nusi makumti pendem mti tewen time mot zime wit mkananen beme tabe.’”
30 Deixem o trigo e o joio crescerem juntos até o tempo da colheita. Então eu direi aos trabalhadores que vão fazer a colheita: ‘Arranquem primeiro o joio e amarrem em feixes para ser queimado. Depois colham o trigo e ponham no meu depósito.’ ”
31 Âpme bemzenze zet ŋen kapigok diindoye, “Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama ke mastat tep katnaŋ keboŋ an ŋenaŋ ke mulupmanen ondeye.
31 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
32 Katnaŋ ke isikŋaŋ penaŋ. Yaŋ semem katikŋaŋ bemtiŋgut tep nemboŋ kwati sebemindemti tep temaŋ mambein. Ma age ekŋenaŋ koti betnanen mkaŋin walati matalip.”
32 Ela é a menor de todas as sementes; mas, quando cresce, torna-se a maior de todas as plantas. Ela até chega a ser uma árvore, de modo que os passarinhos vêm e fazem ninhos nos seus ramos.
33 Âpme bemzenze zet ŋen kapigok diindoye, “Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama ke yis keboŋ. Ma neŋ yis keyet palen bemzema nâseip. Imbi ŋenaŋ yis isikŋaŋ buganmak plawa omba kemak weyaŋme plawa keyaŋ sememti omba penaŋ mambein.”
33 Jesus contou mais esta parábola para o povo:
34 Zisasiyaŋ am zet ke bemzenze palen etaŋ diindomâge. Zet sosok ku zemsokbemindaye. Egaŋ bemzenze zeleset etaŋ zeye.
34 Jesus usava parábolas para dizer tudo isso ao povo. Ele não dizia nada a eles sem ser por meio de parábolas.
35 Kegok mme golaŋ zenze an ŋenaŋ zet kapigok zeye ke penaŋmak beye,
35 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito: “Usarei parábolas quando falar com esse povo e explicarei coisas desconhecidas desde a criação do mundo.”
36 Âpme Zisasiyaŋ am indeme mepme mkaen mowege. Mot tapme nembaŋane nin ekmagen meti zewenn, “Zemane nâne, zet bemzenze nusi muluwen kwakwagat zenak ke yaŋaŋ kwileki?”
36 Então Jesus deixou a multidão e voltou para casa. Os discípulos chegaram perto dele e perguntaram: — Conte para nós o que quer dizer a
37 Yaŋkwesimann dinndoye, “Wit katnaŋ dolakŋaŋ time mekodak ke Angat Nemuŋaŋ.
37 Jesus respondeu:
38 Mulup ke msat sambe kapi keboŋ. Katnaŋ dolakŋaŋ ke Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mamaen mamaipgat nembaŋane keboŋ. Nusiyaŋ an bekanaŋ penaŋgalen nembaŋane keboŋ.
38 O terreno é o mundo. As sementes boas são as pessoas que pertencem ao .
39 Âpme an kasa nusi bekanaŋ katnaŋ ondeye ek ke Sadaŋ. Âpme akumbembe ke kululuŋ msat delaŋ zewe kenok. Ma akumbembeyelen mulup an ekŋen ke ensel.
39 O inimigo que semeia o joio é o próprio Diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os que fazem a colheita são os anjos.
40 Ensel ekŋenaŋ nusi selumti tewen bume ziwe sepem kegogak kan delaŋ zenzeŋan sokbewe.
40 Assim como o joio é ajuntado e jogado no fogo, assim também será no fim dos tempos.
41 Keyepmti Angat Nemuŋaŋaŋ ensel zemindeme toti am maŋgeŋane ekŋenmagengatnaŋ am bekanaŋgalen keŋ walalat ma notnaŋ mama mimiŋin bekanaŋ penaŋ mamaip.
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, e eles ajuntarão e tirarão do seu Reino todos os que fazem com que os outros pequem e também todos os que praticam o mal.
42 Ekŋen keboŋ ondekindemti teziŋ ŋandaŋgalen zapat indeme towebep. Ke sikalem ma zelin aŋgalikti sek sindem palen mamti mamambep.
42 Depois os anjos jogarão essas pessoas na fornalha de fogo, onde vão chorar e ranger os dentes de desespero.
43 Âpme Kawawaŋgalen am ekŋenaŋ Biwin kululuŋen gwaen tazin egat zimosetnan mambep. An ŋen zet nânâyelen tikŋaŋaŋ tazinaŋ zet kapi ŋep opeimti nâsem.
43 Então o povo de Deus brilhará como o sol no Reino do seu Pai. Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
44 An ŋenaŋ ŋengalen mulup an mamtan. Kasup ŋengat mulupmanen ke milawat tosaŋaŋ temaŋen aikti naman msalaŋ kwatampemti keŋaŋ saŋgamaŋ beme mkaŋan mege. Met bo milawatnaŋ sambe ke beme kwitime delaŋ zeye. Delaŋ zeme mânep ke timti met an mulup ma msat keyet toŋaŋmagen mot sokbemsamti mânewaŋ msat ke kwitiye. Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama ke milawat tosaŋaŋ temaŋ keboŋ.
44 — O
45 Kegogak bemzenze zet ŋen pigok zeye. An mânep milawatnaŋ temaŋ ŋenaŋ kekek nanzaŋ satnaŋaŋ weyayaŋaŋ keyet matimatan.
45 — O
46 Âpme egaŋ kekek nanzaŋ satnaŋaŋ weyayaŋaŋaŋ ŋen tosaŋaŋ mobotnaŋ aikti egaŋ milawatnaŋ sambe am ekŋenmagen beme kwitimâpme mânepmaŋ timti met kekek ke tosaŋaŋ mobotnaŋ ke kwitiye. Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama ke kekek tosaŋaŋ temaŋ keboŋ.
46 Quando encontra uma pérola que é mesmo de grande valor, ele vai, vende tudo o que tem e compra a pérola.
47 Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama ke eleŋgolam temaŋ keboŋ am ekŋenaŋ eleŋgolam temaŋ nembuen waŋga mti mapeme towepme aŋgala sepemaŋ igak igak matip keboŋ.
47 — O
48 Âpme ke aŋgalayaŋ gak zem tapme mandame katikŋaŋ mopme kalaŋ kumti niniyelen timti ele keŋan time toge ma ku niniyelen time mege.
48 E, quando está cheia, os pescadores a arrastam para a praia e sentam para separar os peixes: os que prestam são postos dentro dos cestos, e os que não prestam são jogados fora.
49 Msatgalen kanaŋ delaŋ zewe sepem kegok ke sokbesâpm. Keyet Kawawaŋgalen ensel ekŋenaŋ msat ŋen msat ŋen meti am ilak pembenaŋ bembeŋaŋ ekŋengat tuŋguwinangatnan am bekanaŋ indamakumti
49 No fim dos tempos também será assim: os anjos sairão, e separarão as pessoas más das boas,
50 indaâtâtindeme teziŋ ŋandaŋ keŋan towebep. Ke sindem temaŋ timti zelin aŋgalikti mamambep.”
50 e jogarão as pessoas más na fornalha de fogo. E ali elas vão chorar e ranger os dentes de desespero.
51 Kegok zemti ndayaŋkwesiye, “In neŋ zet sambe zeya ke nâmâtâlo?”
51 Então Jesus perguntou aos discípulos: — Sim! — responderam eles.
52 Zemann kapigok dinndoye, “In golaŋ zenze an itnaŋaŋgalen zet ke nâip in keyaŋ nâlen nembanne tati nânâŋin itnaŋaŋmak alakŋaŋ temakwep nânâ temaŋ penaŋ tiip. Kwep ŋen Kawawaŋgalen zet itnaŋaŋ ma ŋen Kawawaŋgalen zet alakŋaŋ. Zut kemak in am ŋep mzikat indanda dolakŋaŋ mbep.”
52 Jesus disse:
53 Zisas egaŋ bemzenze zet sambe ke zemdelaŋ zemti ke pemti meti
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas , saiu dali
54 mkaŋaŋ ŋotekŋan pataŋ zemti sesewat mkaen moti Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ zemzikat indame am ekŋenaŋ tektek mti zewien, “Nânâŋaŋ temaŋ ma menok mamin kapi desetgatnaŋ penaŋ aige?
54 e voltou para a cidade de Nazaré, onde ele tinha morado. Ele ensinava na sinagoga , e os que o ouviam ficavam admirados e perguntavam: — De onde vêm a sabedoria dele e o poder que ele tem para fazer milagres?
55 Nin egat yaŋaŋ nânup. Ek an mka walalat egat nemuŋaŋ ma mamaŋ kwitnaŋ Malia ma meniŋane ekŋengat kwilin nânup Zemsmak Zosep ma Saimonmak Zuda.
55 Por acaso ele não é o filho do carpinteiro? A sua mãe não é Maria? Ele não é irmão de Tiago, José, Simão e Judas?
56 Ma ipmane ninmak temakwep kapi mamanup. Âpme ek nânâ ma winde sambe ke desetgatnaŋ aige?”
56 Todas as suas irmãs não moram aqui? De onde é que ele consegue tudo isso?
57 Kegok zemti peŋpeŋ mpewien. Âpme Zisasiyaŋ kapigok diindoye, “Golaŋ zenze an ŋen kwizet buŋamaŋaŋ msat notnanen tapalakŋaŋ bemepme mkaŋaŋgatnaŋ am ma notnane penaŋ ekŋenaŋ egat wisat mamimpeip.”
57 Por isso ficaram desiludidos com ele. Mas Jesus disse:
58 Âpme mka keyetnaŋ am ekŋenaŋ ku nâmkiŋpewiengapmti Zisasiyaŋ ekŋenmagen menok sambe ku mge.
58 Jesus não pôde fazer muitos milagres ali porque eles não tinham fé.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.