João 1
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC
1 Eweŋan baen Zet egaŋ yaŋbemti Kawawaŋmak ilisakwep mamkwabunaŋ Zet ke Kawawaŋegak.
1 No princípio era o Verbo, e o Verbo estava junto de Deus e o Verbo era Deus.
2 Ke tipman baen Kawawaŋmak ilisakwep mamti
2 Ele estava no princípio junto de Deus.
3 Kawawaŋaŋ zempeme kwitnaŋ kwitnaŋ sambe bepi mme sokbemâge. Ek piŋan kwitnaŋ kwitnaŋ igak ŋen ku sokbemâge yek.
3 Tudo foi feito por ele, e sem ele nada foi feito.
4 Zet ek mama keyet toŋaŋ egalen busatnaŋaŋ am mbusatnaŋ bemindeye.
4 Nele havia a vida, e a vida era a luz dos homens.
5 Âpme busatnaŋaŋ tambu sosok keŋan mepme tambu sosogaŋ kunzuŋti mege.
5 A luz resplandece nas trevas, e as trevas não a compreenderam.
6 — ausente —
6 Houve um homem, enviado por Deus, que se chamava João.
7 — ausente —
7 Este veio como testemunha, para dar testemunho da luz, a fim de que todos cressem por meio dele.
8 Wa Zân ikŋaŋ am mbusatnaŋ bemindendeyet ku koge. Egaŋ belak an busatnaŋ toŋaŋ tobe keyet buŋam zapatnaŋ etaŋ manzemtan.
8 Não era ele a luz, mas veio para dar testemunho da luz.
9 An busatnaŋ toŋaŋ keyaŋ msalen kapi sokbemkawaŋ bemti am msalen mammbusatnaŋ bemindein.
9 {O Verbo} era a verdadeira luz que, vindo ao mundo, ilumina todo homem.
10 Ek ke eweŋan Bipmaŋmak mambunen msat kapi mme sokbeye. Ya egaŋ naman mamkwati msalen kapi amnaŋ masokbenupnok sepem sokbemeŋgut am msalengatnaŋ ekŋenaŋ naman egat yaŋaŋ penaŋ ku weyaŋ eknâmâtâbien.
10 Estava no mundo e o mundo foi feito por ele, e o mundo não o reconheceu.
11 Egaŋ Zuda msalen ke mame Zuda am ma ikŋaŋgat donnotnane ma eiŋbipmane mee penaŋ piyaŋ ek mtopemti wisat mpewien.
11 Veio para o que era seu, mas os seus não o receberam.
12 Âpme am ek notn mpemti nâmkiŋpewien ekŋen Kawawaŋgat nemunambaŋane bemti mamayet indapmukulem mimindeye.
12 Mas a todos aqueles que o receberam, aos que crêem no seu nome, deu-lhes o poder de se tornarem filhos de Deus,
13 Wa animbi Kawawaŋgat nemunambaŋane penaŋ bemti mamaip ke animbiyaŋ mame nemba masokbeip sepem keboŋ yek. Ma angalen segat tikŋaŋaŋ ndabeme mamaip keyet penaŋaŋ yek. Kawawaŋaŋ ekŋenaŋ ikŋaŋgat nemunambaŋane bembeyet nâmindeme kogok ekŋenmagen sokbeye.
13 os quais não nasceram do sangue, nem da vontade da carne, nem da vontade do homem, mas sim de Deus.
14 Âpme Zet egaŋ amnaŋ masokbenup keyet kataŋ sokbemti am ningat tuŋgupmnan kapi mamtan. Mamti keŋ taoletmak ma zetnaŋ penaŋ penaŋak zem mamti menok sepem igak igak mme amnaŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ kwep etaŋ keyet mama mimiŋaŋ dolakŋaŋ ke ma windeŋaŋ temaŋ ke Bipmaŋaŋ miak peme koge ke ekbenn.
14 E o Verbo se fez carne e habitou entre nós, e vimos sua glória, a glória que o Filho único recebe do seu Pai, cheio de graça e de verdade.
15 Zânaŋ egat zetnaŋ pigok zemkawaŋ beye, “Neŋ an ikŋaŋ keyet buŋam zapatnaŋ diindowan, ‘An bamnan takozin egaŋ neŋ sebemnemti Amobotnaŋ penaŋ bein. Msat kululuŋ ma neŋ mee pi sokbembepiŋ tapma egaŋ tipman penaŋ baen mamkwage.’”
15 João dá testemunho dele, e exclama: Eis aquele de quem eu disse: O que vem depois de mim é maior do que eu, porque existia antes de mim.
16 Egaŋ ningat tikŋaŋ manâmndein keyepmti keŋ taoletnaŋgat penaŋaŋ ikŋaŋgalen mama mimi dolak dolakŋaŋ sambe piyaŋ elimiak ndeye.
16 Todos nós recebemos da sua plenitude graça sobre graça.
17 Moses egaŋ Kawawaŋgalen zii zet ke aikndaye. Âpme Zisas Kilaisiyaŋgut keŋ taoletmak Zet Zapat Dolakŋaŋ penaŋ timtot ndaye.
17 Pois a lei foi dada por Moisés, a graça e a verdade vieram por Jesus Cristo.
18 An ŋenaŋ Kawawaŋ sepemaŋ bugan ku ege. Nemuŋaŋ neŋ Bipmmak mamayap neŋ egalen zet zapatnaŋ ke mkoti zemkawaŋ bemindama nâmbien.
18 Ninguém jamais viu Deus. O Filho único, que está no seio do Pai, foi quem o revelou.
19 Zuda amobotnaŋ ekŋenaŋ Zelusalem mkaen tati sâpe sâpe bumbu an ekŋengat kandaŋinaŋ mulup an mamaip ekŋen zemindeme Zânmagen meti pigok yaŋkwesiwien, “Geŋ pe Kilais ma an kwi? Ze zemane nâne.”
19 Este foi o testemunho de João, quando os judeus lhe enviaram de Jerusalém sacerdotes e levitas para perguntar-lhe: Quem és tu?
20 Zeme egaŋ keyegak ikŋaŋgat yaŋaŋaŋ pigok penaŋ zemkawaŋ bemti diindoye, “Neŋ wa Kilais yek.”
20 Ele fez esta declaração que confirmou sem hesitar: Eu não sou o Cristo.
21 Zeme ekŋenaŋ naman ewe pigok yaŋkwesiwien, “Âpme geŋ an kwi? Geŋ Ilaiza?”
21 Pois, então, quem és?, perguntaram-lhe eles. És tu Elias? Disse ele: Não o sou. És tu o profeta? Ele respondeu: Não.
22 Zeme ekŋenaŋ pigok zewien, “Geŋ kwi penaŋ? Ze weyaŋ yaŋaŋdi zemane nâne. Am zemndeme kotn am ekŋen keyet pe zigok met zeman nâseip? Geŋ gitaŋgat penaŋ yaŋdi zigok penaŋ manzenik?”
22 Perguntaram-lhe de novo: Dize-nos, afinal, quem és, para que possamos dar uma resposta aos que nos enviaram. Que dizes de ti mesmo?
23 Zeme Zânaŋ pigok diindoye, “Neŋ golaŋ zenze an Aizaya egaŋ zet pigok zeye keyet penaŋaŋ,
23 Ele respondeu: Eu sou a voz que clama no deserto: Endireitai o caminho do Senhor, como o disse o profeta Isaías {40,3}.
24 Âpme an ekŋen Palisi ekŋenaŋ zemindeme kobienan
24 Alguns dos emissários eram fariseus.
25 naman pigok yaŋkwesiwien, “Nin tatnâmann geŋ, ‘Neŋ Kilais yek ma Ilaiza yek ma golaŋ zenze an ŋen yek,’ zenik. Kegok beme geŋ kwilekiyet am tu manzulutindenik?”
25 Continuaram a perguntar-lhe: Como, pois, batizas, se tu não és o Cristo, nem Elias, nem o profeta?
26 Zeme Zânaŋ kapigok diindoye, “Neŋ am tu etaŋ manzulutindeyap. Âpme an ingat tuŋguwinan sokbeyeyaŋ mamain ek ke in ku maekmâtâlip.
26 João respondeu: Eu batizo com água, mas no meio de vós está quem vós não conheceis.
27 An keyaŋ bamnan gwaen takozin. An bekeboŋ beke neŋ bukaboŋ kapiyaŋ elewat temaŋ timpema ŋep ku bewe.”
27 Esse é quem vem depois de mim; e eu não sou digno de lhe desatar a correia do calçado.
28 Ekŋenaŋ meyaŋkwesiwienen ke Betani mka Zodan tu nembet daeset tazinen ke mebien. Zânaŋ mka ke mamti am Zodan tuyen tu manzulutindemtan.
28 Este diálogo se passou em Betânia, além do Jordão, onde João estava batizando.
29 Msat msame Zânaŋ am tu zulutindemambe tati ekme Zisasiyaŋ ninmagen takopme ekti ningat pigok dindoye, “An inde takozingat egit. An kainde Kawawaŋgalen Sipsip Nembaŋaŋ. Zuda am ekŋenaŋ yomin delaŋ zenzeyet nâmti Sipsip Kawawaŋgat sâpe sâpe mambuip. Sepem kegogak Kawawaŋaŋ ikŋaŋgat Nemuŋaŋ takozin ke amgat belen beme msat sambe am ningat yom delaŋ zenzeyet kume gakiwe.
29 No dia seguinte, João viu Jesus que vinha a ele e disse: Eis o Cordeiro de Deus, que tira o pecado do mundo.
30 Neŋ an keyet ilak eweŋan pigok diindowan, ‘An bamnan takozin ke Amobotnaŋ temaŋ neŋ ewe sokbembepiŋ tapma egaŋ eweŋan tipman penaŋ baen mamkwage.’
30 É este de quem eu disse: Depois de mim virá um homem, que me é superior, porque existe antes de mim.
31 Ek eweŋan Kawawaŋaŋ an yomengatnaŋ gilik zemndadagat ombempeye ke neŋ ku ekmâtâban yaŋgut Kawawaŋaŋ zet zapatnaŋ etaŋ zemkawaŋ bemname neŋ Islael am in ondekindemti egat zapatnaŋ diindoma nâmti in egaŋ kokogat weyeyaŋ mulup mti mamayet nâmti inmagen tu zululut mulup kapi mimiyet zemneme inmagen yaŋbewan.”
31 Eu não o conhecia, mas, se vim batizar em água, é para que ele se torne conhecido em Israel.
32 Kogogapm Kawawaŋaŋ pigok dinoŋge, “Neŋ Emetak Teŋaŋ kululuŋengatnan age sasakandenombe nemboŋ bemti ekmagen totapme ekbanik beme an ilak ke.
32 {João havia declarado: Vi o Espírito descer do céu em forma de uma pomba e repousar sobre ele.}
33 Nen an ke eweŋan ku nâmâtâtpewan yaŋgut Kawawaŋaŋ neŋ am tu zulutindendeyet mulup zet kapi naŋgeyaŋ pigok dinoye, ‘Nâlen Emetak Teŋaŋ toti dukŋanen tapme ekbanik beme an keyaŋ am nâlen Emetak Teŋ ke indamâbe.’
33 Eu não o conhecia, mas aquele que me mandou batizar em água disse-me: Sobre quem vires descer e repousar o Espírito, este é quem batiza no Espírito Santo.
34 Neŋ yaŋaŋ kegok zemâtâtname ekbangapmti muluwaŋ kegok sokbeme ekti ek ilak Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ elak nâmâtâpewan.”
34 Eu o vi e dou testemunho de que ele é o Filho de Deus.
35 Msat msame Zânaŋ nembaŋanet zut nit ndatimti msat keyegak koti tapmambenn.
35 No dia seguinte, estava lá João outra vez com dois dos seus discípulos.
36 Tatnepemann Zisasiyaŋ keyegak kwawepme ekti Zânaŋ nigat pigok dinitdoye, “An zut, an da egit. Ek Kawawaŋgalen Sipsip Nembaŋaŋ.”
36 E, avistando Jesus que ia passando, disse: Eis o Cordeiro de Deus.
37 Zeme nemba zut piwan nânâŋak keyegak Zân pemti met Zisasiyet baman mâti mebun.
37 Os dois discípulos ouviram-no falar e seguiram Jesus.
38 Mepmalu Zisasiyaŋ gilik zem idikti pigok idayaŋkwesiye, “An zut, it kwilekiyet napmâti takolup?”
38 Voltando-se Jesus e vendo que o seguiam, perguntou-lhes: Que procurais? Disseram-lhe: Rabi {que quer dizer Mestre}, onde moras?
39 Yaŋkwesimalu pigok dinitdoye, “It kopmalu neŋ met mkan zikat idama egit.” Zemti idati tapmetnepeme msat gasim beme ekmak ke tapmetneti tambu sutnan gilik zemti naman mkaŋidanen kobun.
39 Vinde e vede, respondeu-lhes ele. Foram aonde ele morava e ficaram com ele aquele dia. Era cerca da hora décima.
40 An zut Zânaŋ Zisasiyet yaŋaŋ zeme nâmti ekmagen mebun nitmagengatnaŋ nemba ŋen kwitnaŋ Endulu ek Saimon Pitayet datnaŋ.
40 André, irmão de Simão Pedro, era um dos dois que tinham ouvido João e que o tinham seguido.
41 Enduluyaŋ metneti meniŋaŋ Saimon aikti pigok dunduye, “Neŋ Mesaya, kwitnaŋ ŋen Kilais manzeip ek ilak aiga.”
41 Foi ele então logo à procura de seu irmão e disse-lhe: Achamos o Messias {que quer dizer o Cristo}.
42 Kegok zemti meniŋaŋ Zisasmagen wati mepmalu Zisasiyaŋ ekti zeye, “Geŋ Saimon Zângat nemuŋaŋ muŋ. Gâgât kwidi alakŋaŋ neŋ Sipas gayap.” (Sipas kwit keyet yaŋaŋ “nanzaŋ”.)
42 Levou-o a Jesus, e Jesus, fixando nele o olhar, disse: Tu és Simão, filho de João; serás chamado Cefas {que quer dizer pedra}.
43 Msat msame Zisasiyaŋ Galili msalen mesât tati Pilip selen aikti pigok dunduye, “Geŋ kopmane neŋmak medi.” Zemti wati mebun.
43 No dia seguinte, tinha Jesus a intenção de dirigir-se à Galiléia. Encontra Filipe e diz-lhe: Segue-me.
44 Âpme Pilipmak Endulu muŋanet ekŋen mkaŋin kwep Besaidayetnaŋ.
44 {Filipe era natural de Betsaida, cidade de André e Pedro.}
45 Metneti Piliwan Nataniel meaikti pigok dunduye, “Mosesimak golaŋ zenze an notnaŋaŋ itnaŋaŋ baenen an kapi Kawawaŋaŋ nin yomengatnaŋ gilik zem ndadagat ombempeye keyet zetnaŋ meluwaŋ mbien ewan penaŋaŋ alak aikti ekmak tapmanup. An ke Zisas Zosepgat nemuŋaŋ Nasalet mkaengatnaŋ.”
45 Filipe encontra Natanael e diz-lhe: Achamos aquele de quem Moisés escreveu na lei e que os profetas anunciaram: é Jesus de Nazaré, filho de José.
46 Zeme Natanieliyaŋ zet dopmaŋ kapigok gilik zemti saye, “Geŋ nâmane Nasalet mkaen bukanda kwileki dolakŋaŋ ŋen sokbewe bein?”
46 Respondeu-lhe Natanael: Pode, porventura, vir coisa boa de Nazaré? Filipe retrucou: Vem e vê.
47 Zemti Nataniel wati Zisasmagen mepme Zisasiyaŋ Nataniel ekti zeye, “An kapi Islael an penaŋ. Ek zet dâsuki ŋen ku manzein.”
47 Jesus vê Natanael, que lhe vem ao encontro, e diz: Eis um verdadeiro israelita, no qual não há falsidade.
48 Zeme Natanielaŋ zeye, “Zisas, neŋ pe de mama yaŋŋ nikbanangapmti kegok zenik?”
48 Natanael pergunta-lhe: Donde me conheces? Respondeu Jesus: Antes que Filipe te chamasse, eu te vi quando estavas debaixo da figueira.
49 Zeme nâmti egaŋ Zisas pigok dunduye, “An zikat indanda, geŋ penaŋ sukwep Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ Islael am ningalen Amobotnaŋ Temaŋ.”
49 Falou-lhe Natanael: Mestre, tu és o Filho de Deus, tu és o rei de Israel.
50 Zeme Zisasiyaŋ pigok zeye, “Neŋ geŋ tep pik kandaŋan tapmane giga zeya keyepmti nâgât nâmkiŋpemnenik? Nânik, pi ewe belak yaŋbemti butnaŋ isikŋaŋ bugan ekdik. Âpme penaŋ penaŋ ewe bam sokbeme mamti ekmebanik!”
50 Jesus replicou-lhe: Porque eu te disse que te vi debaixo da figueira, crês! Verás coisas maiores do que esta.
51 Kegok dundumti naman nembaŋane ilinsakwep pigok diindoye, “Neŋ zet penaŋ ŋen pigok diindoma nâit, bamgat in taekme kululuŋ gwaenen ŋandem tapme Kawawaŋgalen ensel ekŋenaŋ Angat Nemuŋaŋ neŋmagen motopme ekbep.”
51 E ajuntou: Em verdade, em verdade vos digo: vereis o céu aberto e os anjos de Deus subindo e descendo sobre o Filho do Homem.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.