Atos 9
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs ACF
1 Âpme Sâlaŋ am Amobotnaŋ Zisas mâti mamamtemien ekŋen indikti timti indapmâtindome gakikiyelen mulupmaŋ temaŋ penaŋ mamimtan keyepmti egaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ temaŋ ekmagen meti
1 E Saulo, respirando ainda ameaças e mortes contra os discípulos do Senhor, dirigiu-se ao sumo sacerdote.
2 zemâtâtât papia ŋen same mti Damaskas mkaen Zuda ilinaŋgalen sesewat mka isisikŋaŋ kataŋ meti animbi Amobotnaŋ Zisasiyelen set alakŋaŋ mâti maip ekŋen indatimatimti kokogat yaŋkwesime sâpe sâpe bumbu aniyaŋ zemâtâtât zet kapigok kumsaye. An ma imbi ekŋenaŋ Amobotnaŋ Zisasiyelen mama mimi alakŋaŋ kapi mâti maip beme egaŋ ŋep indatimti belin zamtimti Zelusalem mkaen indatim kobe.
2 E pediu-lhe cartas para Damasco, para as sinagogas, a fim de que, se encontrasse alguns deste Caminho, quer homens quer mulheres, os conduzisse presos a Jerusalém.
3 Kegok kumsame mti Damaskas mka sokŋanik mepme kululuŋengatnaŋ busatnaŋ temaŋ penaŋaŋ toti egat palen mbusatnaŋ bemti tage.
3 E, indo no caminho, aconteceu que, chegando perto de Damasco, subitamente o cercou um resplendor de luz do céu.
4 Kegok mme egaŋ msat palen tot kutum wemti tati nâme zet ŋen kapigok sokbeye, “Sâl, Sâl, geŋ kwilekiyet neŋ napmât giŋgiŋ penaŋ mti nawalesât mulupmaŋ temaŋ tapmnik?”
4 E, caindo em terra, ouviu uma voz que lhe dizia: Saulo, Saulo, por que me persegues?
5 Zeme Sâliyaŋ pale kaim wepeŋ tati yaŋkwesiye, “Amobotnaŋ, geŋ kwi?”
5 E ele disse: Quem és, Senhor? E disse o Senhor: Eu sou Jesus, a quem tu persegues. Duro é para ti recalcitrar contra os aguilhões.
6 Keyet geŋ wati mka temaŋ daen mepmaneŋgut bam an ŋenaŋ mulupdi zigok mbanik ke zemâtâtgame nâmbanik.”
6 E ele, tremendo e atônito, disse: Senhor, que queres que eu faça? E disse-lhe o Senhor: Levanta-te, e entra na cidade, e lá te será dito o que te convém fazer.
7 Âpme Sâlmak am notnaŋ mebien ekŋenaŋ muluwaŋ ke ekti weŋin mepme zetpiŋ belaŋ diliŋ zem tati nâme zet ke sokbeye yaŋgut ekŋenaŋ am penaŋ ke ku ekbien.
7 E os homens, que iam com ele, pararam espantados, ouvindo a voz, mas não vendo ninguém.
8 Âpme Sâlaŋ wati zikat eksâgât olapme am notnane ekŋenaŋ betnamti Damaskas mkaen mebien.
8 E Saulo levantou-se da terra, e, abrindo os olhos, não via a ninguém. E, guiando-o pela mão, o conduziram a Damasco.
9 Ke mepeme kasup tuk pi zikatnaŋ beŋaŋ piyaŋ tu meu mee ninipiŋ; belak mawemtan.
9 E esteve três dias sem ver, e não comeu nem bebeu.
10 Âpme Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ an ŋen kwitnaŋ Ananias zeme ke egaŋ Damaskas mkaen ke matatan. An keyet Amobotnaŋaŋ kie kienok sokbemsamti Ananiasiyet pigok kuye, “Ananias!”
10 E havia em Damasco um certo discípulo chamado Ananias; e disse-lhe o Senhor em visão: Ananias! E ele respondeu: Eis-me aqui, Senhor.
11 Zeme Amobotnaŋaŋ pigok dunduye, “Geŋ wati Set Teŋ manzeip keeset meti Zudayelen mkaen moti an ŋen Tasas mkaengatnaŋaŋ dundundu mulup tapmgat moti aiksenik. An keyet kwitnaŋ Sâl.
11 E disse-lhe o Senhor: Levanta-te, e vai à rua chamada Direita, e pergunta em casa de Judas por um homem de Tarso chamado Saulo; pois eis que ele está orando;
12 Egaŋ tati geŋ kie kienok gikme geŋ ekmagen meti bedaŋ ŋokŋanen bemane zikatnaŋ ewe dolakŋaŋ beme ekmâtâlep.”
12 E numa visão ele viu que entrava um homem chamado Ananias, e punha sobre ele a mão, para que tornasse a ver.
13 Amobotnaŋaŋ kegok dundume nâmti Ananiasiyaŋ ke nâme nukŋaŋ beme zeye, “Amobotnaŋ, am sambe ekŋenaŋ an keyet yaŋaŋ pigok manzeme nâyap. Egaŋ Zelusalem mkaen amdine geŋ gapmâtmaip ekŋen ke egaŋ sambe penaŋ maindawalezin.
13 E respondeu Ananias: Senhor, a muitos ouvi acerca deste homem, quantos males tem feito aos teus santos em Jerusalém;
14 An ke sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋaŋ nâmpemti papia same mti Damaskas mka temaŋ pien animbindine geŋ sesewatgamti mandundumganup. Nin setn betn zamti mka katikŋaŋ ndatimti mesât kozan.”
14 E aqui tem poder dos principais dos sacerdotes para prender a todos os que invocam o teu nome.
15 Zeme Amobotnaŋaŋ zeye, “Geŋ ŋepgat met an ke nen mulup an aikman. Egaŋ nâgât kwizet buŋamm mti am Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ma amobotnaŋine ma Islael am ekŋenmagen meti zemkawaŋ bemnewe keyet geŋ met ekti zikatnan weyaŋpe.
15 Disse-lhe, porém, o Senhor: Vai, porque este é para mim um vaso escolhido, para levar o meu nome diante dos gentios, e dos reis e dos filhos de Israel.
16 Âpme nenn egaŋ kwizet buŋamm mmamti sek sindem tiwe keyet set zikat sama ekbe.”
16 E eu lhe mostrarei quanto deve padecer pelo meu nome.
17 Zeme Ananiasiyaŋ mka zemâtâtpeye ke esemteŋ met aikti mka keŋan moti betnaŋaŋ Sâl ŋokŋanen bemti zeye, “Sâl notn bekan, Amobotnaŋ Zisasiyaŋ selen baen sokbemgame ekdak. Egaŋ neŋ kot zikadi mma ewe eegalen zemneme kolap. Egaŋ geŋ zikadi ekti Emetak Teŋmak bembeyet tazein.”
17 E Ananias foi, e entrou na casa e, impondo-lhe as mãos, disse: Irmão Saulo, o Senhor Jesus, que te apareceu no caminho por onde vinhas, me enviou, para que tornes a ver e sejas cheio do Espírito Santo.
18 Zeme keyegak zikatnaŋ keŋangatnan aŋgala galaŋaŋ pâpmaŋ nemboŋ piyaŋ doloŋ zem topme zikatnaŋ weyaŋ ekti wati zeme Zisasiyet kwitnanen tu zulutpemti
18 E logo lhe caíram dos olhos como que umas escamas, e recuperou a vista; e, levantando-se, foi batizado.
19 bam tu meu same nimti windeŋaŋ timti
19 E, tendo comido, ficou confortado. E esteve Saulo alguns dias com os discípulos que estavam em Damasco.
20 keyegak Zuda am ilinaŋgalen sesewat mka sambe meti Zisasiyet yaŋaŋ zempalakŋaŋ bemti pigok zeye, “Zisas ek Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ.”
20 E logo nas sinagogas pregava a Cristo, que este é o Filho de Deus.
21 Kegok zeme nâmti amnaŋ nâmtemtem mti zewien, “An kapiyaŋ Zelusalem mkaen daen an kwitn kapi kumti sesewatsame egaŋ indom walet mammnaŋ naman pien koti kegogak animbi kwit keyegak kumti masesewatsaip. Ekŋen kapi belin zamtimti sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ekŋenmagen indatimti mesât koge e wa an ikŋaŋ kapi manzeegit?”
21 E todos os que o ouviam estavam atônitos, e diziam: Não é este o que em Jerusalém perseguia os que invocavam este nome, e para isso veio aqui, para os levar presos aos principais dos sacerdotes?
22 Yaŋgut Sâlaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ ke windeŋaŋbeŋ zemti amgat Zisas ek Kilais keyet yaŋaŋ weyaŋ diindomti zemâtâpme am Zuda Damaskas mkaen matatemien ekŋenaŋ zet ŋen dundunduyet olati ŋeŋin penaŋ zime
22 Saulo, porém, se esforçava muito mais, e confundia os judeus que habitavam em Damasco, provando que aquele era o Cristo.
23 ekŋenaŋ ilinak ondedak mti Sâl kume gakikiyet zemtâwien.
23 E, tendo passado muitos dias, os judeus tomaram conselho entre si para o matar.
24 Zuda am ekŋenaŋ kegok zemti tambuyet ma msayet mka temaŋ keyet set biman baen damuŋ mtati Sâl topme kusenup zemti tapme egaŋ zapalin ke nâŋge.
24 Mas as suas ciladas vieram ao conhecimento de Saulo; e como eles guardavam as portas, tanto de dia como de noite, para poderem tirar-lhe a vida,
25 Kegok mme Sâlgat notnane Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ ekŋenaŋ tambusutnan buzak Sâl suasembeen weti kimbat enzuŋaset tegen timtati peme âlâlâlâŋ zupman baen toweti mege.
25 Tomando-o de noite os discípulos o desceram, dentro de um cesto, pelo muro.
26 Sâl egat yaŋaŋaŋ manâmtemien keyepmti egaŋ Zelusalem mkaen gilik zem meti am Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ ekŋenmak ondeksât mme ekŋenaŋ egat nâme Zisasiyet kasa mamm wan an kapi nâmbien keyepmti ek kiŋgatpeme
26 E, quando Saulo chegou a Jerusalém, procurava ajuntar-se aos discípulos, mas todos o temiam, não crendo que fosse discípulo.
27 Banabasiyaŋ Sâl tetimti ombemindendeŋaŋ ekŋenmagen meti Amobotnaŋaŋ Sâl Damaskas selen sokbemsamti zet dunduye ma Sâlaŋ Damaskas mkaen moti Zisasiyet yaŋaŋ windeŋaŋbeŋ penaŋ zemâtâge keyet yaŋaŋ zemkawaŋ bemindame ekŋenaŋ nâmâtât peme
27 Então Barnabé, tomando-o consigo, o trouxe aos apóstolos, e lhes contou como no caminho ele vira ao Senhor e lhe falara, e como em Damasco falara ousadamente no nome de Jesus.
28 ekŋenmak ke tati egaŋ Zelusalem am nâmkiŋpepemak ekŋengalen ondedakŋinan kan kataŋ meti Amobotnaŋgat kwizet buŋamaŋ windeŋaŋbeŋ manzempalakŋaŋ bemtan.
28 E andava com eles em Jerusalém, entrando e saindo,
29 Mti Zuda am Glik zet manzemtemien ekŋenmak Sâlmak zet zapat dolakŋaŋgat zet mmot mtot mti Zuda Glik zet manzemtemien ekŋengat ŋeŋin zime set ŋen aikti Sâl kume gakikiyet nâmbien.
29 E falava ousadamente no nome do Senhor Jesus. Falava e disputava também contra os gregos, mas eles procuravam matá-lo.
30 Âpme am notnane notnaŋ Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ ekŋenaŋ zapat ke nâmti Sâl wati Sesalia mka teman topeme Tasas mkaen mege.
30 Sabendo-o, porém, os irmãos, o acompanharam até Cesaréia, e o enviaram a Tarso.
31 Âpme Zudia ma Galili ma Samalia msalen am Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ maŋge mambien ekŋenmagen sisipeŋpeŋaŋ ku sokbeye keyepmti ekŋengat tuŋguwinan sewakŋaŋaŋ weme Emetak Teŋaŋ indapmukulem mimindeme nâmkiŋpepeen gweŋ gweŋ kumti Amobotnaŋgat kandaŋaŋegak mambien. Âpme Am notnaŋ Emetak Teŋaŋ keŋin m eleŋ beleŋ beme ekŋenaŋ kot am nâmkiŋpepemak ekŋenmagen tusume indama kume omba penaŋ beye.
31 Assim, pois, as igrejas em toda a Judéia, e Galiléia e Samaria tinham paz, e eram edificadas; e se multiplicavam, andando no temor do Senhor e consolação do Espírito Santo.
32 Pitayaŋ msat kataŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ mandiindom metneti Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ Lida mka msalen mamtemien ekŋenmak kegogak met mamti Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ diindoye.
32 E aconteceu que, passando Pedro por toda a parte, veio também aos santos que habitavam em Lida.
33 Egaŋ mka keyetnaŋ an ŋen kwitnaŋ Inias ek setnaŋ wesiŋ bembeŋaŋaŋ nup kan 8 pi egaŋ set mee bugan mebepiŋ belak mkaen milam mawemtan.
33 E achou ali certo homem, chamado Enéias, jazendo numa cama havia oito anos, o qual era paralítico.
34 Yaŋ Pitayaŋ an ke meekti pigok dunduye, “Inias Zisas Kilaisiyaŋ mme dolakŋaŋ benik keyet geŋ wati sindi weyaŋ kutumbe.” Zeme egaŋ keyegak pututuk zemwati sinaŋ bekan kutum bemti mebe kokot mge.
34 E disse-lhe Pedro: Enéias, Jesus Cristo te dá saúde; levanta-te e faze a tua cama. E logo se levantou.
35 Pitayaŋ muwaŋ kegok mme Lida am ma Selon am ekŋenaŋ an wesiŋ wati mepme ekti Amobotnaŋ Zisasiyet nâmkiŋpewien.
35 E viram-no todos os que habitavam em Lida e Sarona, os quais se converteram ao Senhor.
36 Âpme naman Zopa mka msalen imbi ŋen nâmkiŋpepeŋaŋmak mamtan kwitnaŋ Tabita kwitnaŋ ŋen Glik zeleset Dokas makumtemien. Egaŋ kan kataŋ am sambe bee keŋ taolet mimindamti am bekopsat notnaŋ ola olat palen mamtemien ekŋen indapmukulem mti maweyaŋindemtan.
36 E havia em Jope uma discípula chamada Tabita, que traduzido se diz Dorcas. Esta estava cheia de boas obras e esmolas que fazia.
37 Âpme Pitayaŋ ewe Lida mka msalen keyegak mame kan keyegak imbi keyaŋ zawat temaŋ mti gakime tuyaŋ sekŋaŋ zulutpemti met mka keŋan sakŋan gwaen mopeme weŋge.
37 E aconteceu naqueles dias que, enfermando ela, morreu; e, tendo-a lavado, a depositaram num quarto alto.
38 Âpme Zopa mka ke Lida mka keyet sokŋanit matatan. Keyepmti Zopa am nâmkiŋpepemak ekŋenaŋ Pita Lida mkaen kotazin zeme nâmti ekŋenaŋ Zopa an zut zemideme meti Pitayet zewun, “Lida am ekŋenaŋ nit geŋ gaikti sakwep mebegat zemndeme gaikmesâgât kolup.”
38 E, como Lida era perto de Jope, ouvindo os discípulos que Pedro estava ali, lhe mandaram dois homens, rogando-lhe que não se demorasse em vir ter com eles.
39 Zemalu Pitayaŋ milawatnaŋ bekan mutuweti egetmak Zopa mkaen mebien. Met pataŋ zeme keyegak wati Dokas mka keŋaŋ ŋen tedukŋan gwaen peme weme tapmambien ke wati mopme imbi kwambet sambe ekŋenaŋ Pita bembuluŋtati Dokasiyaŋ alik mamti kâlâwin teepmaŋ ma kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ sambe selim indamâge ke zikat samti si kundundu tapmmambien.
39 E, levantando-se Pedro, foi com eles; e quando chegou o levaram ao quarto alto, e todas as viúvas o rodearam, chorando e mostrando as túnicas e roupas que Dorcas fizera quando estava com elas.
40 Mme Pitayaŋ am ekŋen ke zemindeme zupman towepmâpme igak tot pedondom tati Kawawaŋgat dunduye. Dundum delaŋ zemti zimosetnaŋ imbi gakikiŋaŋ tage keeset ekti zeye, “Tabita wat!” Zeme imbi gakikiŋaŋaŋ belak zemti Pita waekme
40 Mas Pedro, fazendo sair a todos, pôs-se de joelhos e orou: e, voltando-se para o corpo, disse: Tabita, levanta-te. E ela abriu os olhos, e, vendo a Pedro, assentou-se.
41 Pitayaŋ met betname am nâmkiŋpepemak ma imbi kwambet ekŋen indakumtetime kwapmâpme Dokas mme alik beye ke zikat indame ekti oloŋen temaŋ penaŋ mbien.
41 E ele, dando-lhe a mão, a levantou e, chamando os santos e as viúvas, apresentou-lha viva.
42 Âpme keyet zapatnaŋaŋ Zopa animbi sambe bee nâme delaŋ zeme am sambe penaŋaŋ Amobotnaŋgat nâmkiŋpewien.
42 E foi isto notório por toda a Jope, e muitos creram no Senhor.
43 Mme Pitayaŋ an ŋen Saimon soŋgom sekŋaŋaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ maweyaŋtan an keyelen mkaen kan teepmanik mawemtan.
43 E ficou muitos dias em Jope, com um certo Simão curtidor.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.