Atos 28

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs ARA

Sair da comparação
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Nin ke ilindiŋ mot tapmann msat ŋetakŋaŋ motabenn keyet kwitnaŋ Malta kume nâmbenn.
1 Uma vez em terra, verificamos que a ilha se chamava Malta.
2 Âpme msat keyelen am ekŋenaŋ kot ndikti notn notn minndamti map tâgâ temaŋ minndame tâgâyet diŋdiŋ tapmmambenngapmti tep timkoti bum ndeme kâti tapmambenn.
2 Os bárbaros trataram-nos com singular humanidade, porque, acendendo uma fogueira, acolheram-nos a todos por causa da chuva que caía e por causa do frio.
3 Âpme Pâlaŋ tep sembe melesiŋ kopeme weŋge ke kwabume nombe kukŋaŋbeŋ ŋen tep sembe keŋan ke tageyaŋ tewaŋ zime tep kipmaŋgapm kwati Pâl betnanak imtapme
3 Tendo Paulo ajuntado e atirado à fogueira um feixe de gravetos, uma víbora, fugindo do calor, prendeu-se-lhe à mão.
4 msat mtoŋ ekŋen keyaŋ ekti weŋin mepme ilinak zet kusuŋ kasaŋ mti zewien, “An kapi am kileŋ maindoin keyepmti nembuyen baen toti gakikipiŋ mip yaŋ pi kwat tatnepeme nombeyaŋ dopmaŋ pi mutumsain egip.”
4 Quando os bárbaros viram a víbora pendente da mão dele, disseram uns aos outros: Certamente, este homem é assassino, porque, salvo do mar, a Justiça não o deixa viver.
5 Nombe kukŋaŋbeŋ keyaŋ ime Pâlaŋ tetelipeme tewen toti zime egaŋ sek sindem ma zikat gililiŋ mee ŋen ku mge.
5 Porém ele, sacudindo o réptil no fogo, não sofreu mal nenhum;
6 Kegok mme am ekŋenaŋ sekŋaŋ semesem ma zikatnaŋ gililiŋ peme tokutumti gakisem mene zemti tati ekbien ekbienaŋ yek beme zewien, “Kawawaŋ ŋen an kapi!”
6 mas eles esperavam que ele viesse a inchar ou a cair morto de repente. Mas, depois de muito esperar, vendo que nenhum mal lhe sucedia, mudando de parecer, diziam ser ele um deus.
7 Nin msat moti mambenn keyelen amobotnaŋin kwitnaŋ Pabilias. Egalen mulupmaŋ nin taben keyet sokŋanik kandati tage. An keyaŋ nin egalen mkaen ke mebegalen zet beme mepme kopme nin met ekmak ke kasup tuk tabenn.
7 Perto daquele lugar, havia um sítio pertencente ao homem principal da ilha, chamado Públio, o qual nos recebeu e hospedou benignamente por três dias.
8 Kan keyet Pabiliasiyet bipmaŋaŋ mkaŋanen ke zawat temaŋ sek kip ma tip zawat mti mawemtan. Yaŋ Pâlaŋ zapatnaŋ nâmti mkaŋanen moti betnaŋ an penaŋ egat ŋokŋan bemti Kawawaŋgat dundume zawatnaŋ delaŋ peye.
8 Aconteceu achar-se enfermo de disenteria, ardendo em febre, o pai de Públio. Paulo foi visitá-lo, e, orando, impôs-lhe as mãos, e o curou.
9 Kegok mme am msat keyetnaŋaŋ zapatnaŋ nâmti am zawatmak ma liŋgilinmak indatim kopme weyaŋindeme alik bemâbien.
9 À vista deste acontecimento, os demais enfermos da ilha vieram e foram curados,
10 Pâlaŋ kegok mme am ekŋenaŋ keŋin pembenaŋ nâmndemti tebumolet omba penaŋ mimndamti ke ndapmanepeme eyoŋga tuk delaŋ zeme keyet sakŋan naman mebegalen kan beme set ŋalem mee bumti ndame timti naman waŋga ŋengat moti mebenn.
10 os quais nos distinguiram com muitas honrarias; e, tendo nós de prosseguir viagem, nos puseram a bordo tudo o que era necessário.
11 Waŋga ke Aleksandia mka temangatnan koge. Waŋga keyet ŋeŋaset gwaen msat keyelen kawawaŋin nemba pepet keyet weŋit mimiŋaŋ ke onzemideme matatemun. Nin tabenn kan keyet waŋga ke map tâgâyepm keyegak met matatan.
11 Ao cabo de três meses, embarcamos num navio alexandrino, que invernara na ilha e tinha por emblema Dióscuros.
12 Yaŋ keyet moti mane mane Silakus mka temanen pataŋ zemti mka ke kasup tuk etaŋ tabenn.
12 Tocando em Siracusa, ficamos ali três dias,
13 Eyetnan naman mane mane Legium mka teman pataŋ zewenn. Msat msame naman tâgâ ŋenaŋ kot bamnaset windeŋaŋbeŋ ndakumbume sakwep msasa zut etaŋ pi nembu palen e metne metne Puteoli mka teman pataŋ zemti
13 donde, bordejando, chegamos a Régio. No dia seguinte, tendo soprado vento sul, em dois dias, chegamos a Putéoli,
14 mka keyetnaŋ am Zisas nâmkiŋpepeŋaŋ notnaŋ indaaikmann ekŋenaŋ ndazemtetime moti kasup 7 pi ekŋenmak ke matatemenn. Keyetnan ewe tusum meti Loma mka teman pataŋ zewenn.
14 onde achamos alguns irmãos que nos rogaram ficássemos com eles sete dias; e foi assim que nos dirigimos a Roma.
15 Âpme Loma mka keyet am notnaŋ Zisas manâmkiŋpemamtemien ekŋenaŋ nin kokogalen zapatn eweŋanak nâmbien keyepmti notnaŋaŋ koti Apias bemkwiti kwiti mundumen ke ndaikbien. Âpme notnaŋaŋ Mukup Tuk mka teman ke ndaikme Pâlaŋ indikti keŋaŋ eleŋ beleŋ beme Kawawaŋgat wisikŋ zeye.
15 Tendo ali os irmãos ouvido notícias nossas, vieram ao nosso encontro até à Praça de Ápio e às Três Vendas. Vendo-os Paulo e dando, por isso, graças a Deus, sentiu-se mais animado.
16 Met pataŋ zemann Lomayelen amobotnaŋ temaŋaŋ Pâlyet zeme met mkaŋaŋ igak ŋen timti tapme kasa kuku an kwewaŋ damuŋ mti tatagat zempeye.
16 Uma vez em Roma, foi permitido a Paulo morar por sua conta, tendo em sua companhia o soldado que o guardava.
17 Pâl ke mepeme kasup tuk kegok tati Zuda an ŋeŋaŋ notnaŋ Loma mkaen ke mamtemien ekŋen indaondak indemti zeye, “Zuda am notnne neŋ Zuda am notnne notnaŋ ku kalaŋindewan ma yeŋsokŋne ekŋengalen mama mimi ke ku myuŋguwan yaŋgut an damuŋ nne ekŋenaŋ belak etaŋ Loma an ekŋenmagen zem nome ekŋenaŋ Zelusalem mkaen mka katikŋan newien.
17 Três dias depois, ele convocou os principais dos judeus e, quando se reuniram, lhes disse: Varões irmãos, nada havendo feito contra o povo ou contra os costumes paternos, contudo, vim preso desde Jerusalém, entregue nas mãos dos romanos;
18 Âpme Loma amobotnaŋ Sisalia mkaen main egaŋ zetn ke guluk gilik mti yaŋaŋ nâŋgeyaŋ yom yaŋaŋ ŋenpiŋ nome gakikiyelen kataŋ ŋen kum beye keyepmti belak nâmneme kwaweweget zeye.
18 os quais, havendo-me interrogado, quiseram soltar-me sob a preliminar de não haver em mim nenhum crime passível de morte.
19 Yaŋgut Zuda am notnaŋ ekŋenaŋ Sisalia amobotnaŋ mamain egalen zet mtopemti neŋ nome gakikiyet zetnaŋ windeŋaŋ mbien. Keyepmti neŋ pigok nâmban yegat neŋ amobotnaŋ temaŋ Loma tazin egalen mepma egaŋ zetn nâmti zetn zemdelaŋ zemnewe. Kegok nâmti zema keyepmti neme kapi kopman. Neŋ notnne ekŋen kaindeyaŋ muluwaŋ mnawien keyet nâmbekambemindemti ekŋengat ŋenzinziŋ ŋen ku mimindawan.
19 Diante da oposição dos judeus, senti-me compelido a apelar para César, não tendo eu, porém, nada de que acusar minha nação.
20 Keyepm neŋ in indikti inmak zet zenâ zenâ mimiyelen nâmti zema kolo. Neŋ Islael am nin Kawawaŋaŋ zetik mndandaŋaŋ keyet penaŋaŋ sokbembeyet webemti mamamtemenn keyet penaŋaŋ sokbeme keyet zet zapatnaŋ zempalakŋaŋ bema keyepmti nati mka katikŋaŋ met newienaŋ ewe mka katikŋanagak ewe pi tatakolap.”
20 Foi por isto que vos chamei para vos ver e falar; porque é pela esperança de Israel que estou preso com esta cadeia.
21 Kegok diindome ekŋenaŋ zewien, “Msatnnan Zuda am notnne mambien ekŋenaŋ gâgât zemâtâtât papia ŋen ku ndame ekbenn ma am ŋen zempeme egaŋ koti gâlen yom zet ŋen ku zeme nâmbenn.
21 Então, eles lhe disseram: Nós não recebemos da Judeia nenhuma carta que te dissesse respeito; também não veio qualquer dos irmãos que nos anunciasse ou dissesse de ti mal algum.
22 Keyepm geŋ giti yaŋaŋdi penaŋ weyaŋ dindomane nâne. Am nâmkiŋpepe set alakŋaŋ mâti tapmaip am maŋge ekŋen keyet zapalingulak manzeme nânup. Am maŋge alakŋaŋ ilinak ondekti tapmaip ekŋengat am sambeyaŋ peŋpeŋ mamiindeip. Keyegulak zapalin zemkopme manânup.”
22 Contudo, gostaríamos de ouvir o que pensas; porque, na verdade, é corrente a respeito desta seita que, por toda parte, é ela impugnada.
23 Kegok zemti belak ondedagat kanaŋ kwep bem indamti belak zemindeme mekobien. Met manepeme kan ke bemeŋgut Zuda am Loma mkaen ke mamtemien ekŋen sambe penaŋaŋ Pâlyelen mkaen ke met gak zem tabien. Âpme Pâlaŋ Kawawaŋgalen zemâtâtât katnanen mama keyet ma Mosesiyelen zii zet ma golaŋ zenze an ekŋenaŋ Zisasiyet zetnaŋ zemkwabien keyet yaŋaŋ tambuŋan yaŋbemti tadiindom metnepeme met msat gasi penaŋ beye.
23 Havendo-lhe eles marcado um dia, vieram em grande número ao encontro de Paulo na sua própria residência. Então, desde a manhã até à tarde, lhes fez uma exposição em testemunho do reino de Deus, procurando persuadi-los a respeito de Jesus, tanto pela lei de Moisés como pelos profetas.
24 Zet zapat mimindame nâmti am notnaŋ ekŋenaŋ zetnaŋ nâme penaŋ beye. Âpme am notnaŋ ekŋenaŋ nâmti ku nâmkiŋpewien.
24 Houve alguns que ficaram persuadidos pelo que ele dizia; outros, porém, continuaram incrédulos.
25 Mti ilinak zet mmot mtot mme Pâlaŋ nâmti zet kapigok diindoye, “Emetak Teŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ golaŋ zenze an Aizayayet zet pigok dundume nâmti egaŋ met yeŋsokŋneyet diindome nâmbien.
25 E, havendo discordância entre eles, despediram-se, dizendo Paulo estas palavras: Bem falou o Espírito Santo a vossos pais, por intermédio do profeta Isaías, quando disse:
26 Geŋ meti am maŋge pigok diindo,
26 Vai a este povo e dize-lhe: De ouvido, ouvireis e não entendereis; vendo, vereis e não percebereis.
27 Am maŋge ekŋen kapi seoŋ penaŋ keyepmti ekŋenaŋ wakŋin mambekek maip ma zikalin manzimoŋ maip kegok ku mbiek benagen zikalinaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ŋep ekmâtâbiek ma wakŋinaŋ zet ŋep nâmâtâbiek ma keŋinaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ŋen nâmâtâtât ke penaŋ ŋep penaŋ nâmbiek. Kegok mti neŋmagen keŋin gilik zeme neŋ ŋep mukulem mimindema nâgât yaŋŋ nâmâtâti napmâpmambiek.’” (Aizaya 6:9-10)
27 Porquanto o coração deste povo se tornou endurecido; com os ouvidos ouviram tardiamente e fecharam os olhos, para que jamais vejam com os olhos, nem ouçam com os ouvidos, para que não entendam com o coração, e se convertam, e por mim sejam curados.
28 Zet kegok penaŋ diindoye keyepmti neŋ pigok diindoma nâit, “Kawawaŋaŋ am weyaŋ timkwat indendeyet setnaŋ aige ke am msat belakŋan ekŋenaŋ setnaŋ ke ekmâtâti nâmkatikŋaŋ mbep am ekŋen keyet zapat bewe.”
28 Tomai, pois, conhecimento de que esta salvação de Deus foi enviada aos gentios. E eles a ouvirão.
29 [Pâlaŋ zet kegok zemdelaŋ zeme Zuda am ekŋenaŋ ilinak zet mmot mtot mbienaŋ yek beme belak toti mepmâbien.]
29 [Ditas estas palavras, partiram os judeus, tendo entre si grande contenda.]
30 Âpme Pâlaŋ nup kan zut pi mka belakŋan igak maweme am ekŋenaŋ mot ekmak zet zapat zenâ zenâ msâgât mamototemien.
30 Por dois anos, permaneceu Paulo na sua própria casa, que alugara, onde recebia todos que o procuravam,
31 Mot ekmak tapme egaŋ ekŋengat kwalaŋ kwalaŋpiŋ Kawawaŋgalen zemâtât katnanen mama keyet zapatnaŋ ma Amobotnaŋ Zisas Kilaisiyet zapatnaŋ zet windeŋaŋbeŋ manzemâtâtindamtan. Âpme keyet an ŋenaŋ ŋen ku manzemkulumpemtan.
31 pregando o reino de Deus, e, com toda a intrepidez, sem impedimento algum, ensinava as coisas referentes ao Senhor Jesus Cristo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 28, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.