Atos 23
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Pâlaŋ an ŋeŋaŋ bembe indiktitimti pigok diindoye, “Notnne, neŋ Kawawaŋgat zikatnan zii zetgat zemtalalat zet ke ŋen nânânnan ku tapme mambanaŋ ewe mayap.”
1 Então Paulo olhou firmemente para os membros do Conselho e disse: — Meus irmãos, tenho vivido até hoje com a consciência limpa diante de Deus.
2 Kegok zeme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ sambe ekŋengalen ŋeŋaŋin temaŋ penaŋ Ananias egaŋ am Pâlyet kandaŋaŋ tabien ekŋengat pigok diindoye, “In an ke zet kilom tazeingat dembusekŋaŋ kutut!”
2 Mas Ananias, o Grande Sacerdote , mandou que os homens que estavam perto de Paulo dessem um tapa na boca dele.
3 Zeme Pâlaŋ Ananias pigok dunduye, “An yompaŋ, egaŋ segeset mulup dolak dolakŋaŋ notnaŋ mti an pembenaŋnok mamanik. Âpme keŋdanen baengut mama mimi bekanaŋaŋ etaŋ gak zemti matazin. Keyepmti geŋ bam Kawawaŋaŋ gawalebe. Geŋ zii zelaŋ zein keyet kataŋ mamti mulup mimiyet zemgeŋgeŋaŋ yaŋ geŋ kwilekiyet ke kulumti neŋmagen musuwewet mulup kileŋ mimiyet kegok diindonik?”
3 Aí Paulo disse a Ananias: — Hipócrita, Deus o castigará por isso! Você está sentado aí para me julgar de acordo com a
4 Kegok dundume am Pâlmak tabien ekŋenaŋ pigok dunduwien, “Geŋ Kawawaŋgalen sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ pi eneyet zet mgasik keboŋ ke dundunik?”
4 Os homens que estavam perto de Paulo perguntaram: — Você está insultando o Grande Sacerdote, o
5 Zeme nâmti Pâlaŋ pigok zeye, “Notnne, neŋ ek sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ main ke nâmti ku zeyap. Mosesiyelen zii zet Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen kapigok zenzeŋaŋ,
5 Paulo respondeu: — Meus irmãos, eu não sabia que ele é o Grande Sacerdote. Pois as
6 Âpme ondedagen ke an notnaŋ Sadusi ma notnaŋ Palisi ekŋenaŋ ilinsakwep tapmambien. Pâlaŋ ke indikti ŋakŋak omba penaŋ mti pigok zeye, “Nâgât yeŋpapmne tipman baenen Palisi mamkwati gakikiengatnan wawat tazin manzemtemien. Yaŋ alak neŋ gakikiengatnan wawat keyet webem mayap tazema kapiyepmti in alak zelen pi onzemneip.”
6 Quando Paulo percebeu que alguns do Conselho eram do partido dos saduceus e outros do partido dos fariseus , disse bem alto: — Meus irmãos, eu sou fariseu e filho de fariseus. Estou aqui sendo julgado porque creio que os mortos vão ressuscitar.
7 Zet kegok zeme Palisi ma Sadusi ekŋenaŋ ilinak sakwep wati zet mmot mtot mti ŋeŋaŋ bembe ilinaŋgat tuŋguwinan kalalaŋ temaŋ sokbeye.
7 Assim que ele disse isso, os fariseus e os saduceus começaram a discutir, e o Conselho se dividiu.
8 Sadusi ekŋenaŋ gakikiengatnan wawat ma Kawawaŋgalen ensel ma we mee ku talip manzemtemien. Âpme Palisi ekŋenaŋ naman ke talip manzemtemien.
8 É que os saduceus não creem que os mortos vão ressuscitar, nem que existem anjos ou espíritos; mas os fariseus creem nessas coisas.
9 Keyepmti ondedakŋinan ke kwisak temaŋ penaŋ kuye. Kegok mme Palisi ekŋenmagengatnaŋ zii zet zikat indandanaŋ an notnaŋaŋ wati zet memendepmak mti zewien, “Nin an kapiyelen yomaŋ ŋen ku tapme eknup. Kawawaŋgalen ensel ma we ŋenaŋ dundume nâŋge mene ke ku nânup.”
9 E assim a gritaria aumentou ainda mais. Então alguns mestres da Lei que pertenciam ao partido dos fariseus se levantaram e protestaram. Eles disseram: — Não vemos nenhum mal neste homem. Pode ser mesmo que um anjo ou um espírito tenha falado com ele.
10 Kegok mti kasa kasa omba penaŋ mme kasa kuku an ŋeŋaŋaŋ nâŋge. Mneti ekŋenaŋ Pâl yupmet yupkot mme sutnaŋ teman etim mebekokot mme gakisem zemkiŋgati kasa kuku an zemindeme met Pâl am ekŋengat tuŋguwinangatnan saŋ mti kasa kuku mkaen wati mebien.
10 A briga chegou a tal ponto, que o comandante ficou com medo de que Paulo fosse despedaçado por eles. Por isso mandou os guardas descerem para tirar Paulo do meio deles e o levar de volta para a fortaleza.
11 Tambu keyet Amobotnaŋaŋ Pâlmagen sokbemti zeye, “Geŋ windendi timti kaliŋaŋ bemti tabanik. Zelusalem mkaen pien manzemkawaŋ bemnenik sepem kegogak naman Loma mkaen meti zemkawaŋ bemnewanik.”
11 Na noite seguinte o Senhor Jesus apareceu a Paulo e disse:
12 Msat msame Zuda an ekŋenaŋ zet zemtâmti zewien, “Nin tu meu mee ninipiŋ belak mamti Pâl kumann gakimeŋgut tu meu bamgat nimbanup.”
12 Na manhã seguinte alguns judeus se ajuntaram e juraram que não iam comer nem beber nada enquanto não matassem Paulo.
13 An 40 mee kogaŋ zenâ zenâ mti kegok zemtâmpewien.
13 Os homens que combinaram fazer isso eram mais de quarenta.
14 Mti an ekŋen keyaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma sesewat mka temaŋgalen an danuŋ notnaŋ ekŋenmagen met sokbemti pigok zemsokbemindawien, “Nin tu meu ninipiŋ belak mamti Pâl kumann gakimeŋgut tu meu niniyet zemkatik bempemti pi inmagen kot sokbemindanup.
14 Eles foram falar com os chefes dos sacerdotes e com os líderes do povo e disseram: — Nós fizemos o seguinte juramento: “Que Deus nos amaldiçoe se comermos ou bebermos qualquer coisa enquanto não matarmos Paulo.”
15 Keyepmti in kasa kuku an ŋeŋaŋ ekmagen zet kapigok beme mebe. Geŋ Pâl ningalen ondedagen ewe pemane kopme pien zetnaŋ ondedakŋnan ke zetnaŋ zemdelaŋ zewanup. Âpme egaŋ zelin nâmti peme kopme nin selen dombemti buzak kumann gakiwe.”
15 Agora vocês e o Conselho Superior , mandem pedir ao comandante que traga Paulo aqui. Digam que estão querendo examinar melhor o caso dele. Então, antes que ele chegue, nós estaremos prontos para matá-lo.
16 Kasa zet kegok tazemnâme Pâlyat biatnaŋaŋ zet ke wak kambu nâmti windem bemti kasa kuku mkaen ke moti eiŋaŋgat zet ke dunduye.
16 Mas o filho da irmã de Paulo ficou sabendo do plano; ele entrou na fortaleza e contou tudo a Paulo.
17 Dundume nâmti Pâlaŋ kasa kuku an ekŋengat ŋeŋaŋin ŋen zeme kopme zeye, “Geŋ nemba kapi wati kasa kuku an ŋeŋaŋ temaŋ ekmagen wati mepmane nemba isikŋaŋ kapiyaŋ zapat ŋen dundusem.”
17 Então Paulo chamou um dos oficiais e disse: — Leve este moço ao comandante. Ele tem uma coisa para contar a ele.
18 Zeme kasa kuku ŋeŋaŋ keyaŋ naman kasa kuku ŋeŋaŋ temaŋ penaŋ kaindemagen wapmeti zeye, “Pâl an mka katikŋan pemann matazin egaŋ nazemtetime mepma nemba kapiyaŋ gâgât zapat ŋen diŋgoŋgoyelen nâmti mene zeme aikti geŋmagen kolap.”
18 O oficial levou o moço ao comandante e disse: — Aquele preso que se chama Paulo mandou me chamar e pediu que eu trouxesse este moço porque ele tem uma informação para o senhor.
19 Kegok dundume kasa kuku an ŋeŋaŋ temaŋ keyaŋ nemba isikŋaŋ ke betnamti ganzenan ilidak metati yaŋkwesiye, “Zet zigok ze zemane nâmbiya?”
19 O comandante pegou o moço pela mão, levou-o para um lado e perguntou: — O que é que você tem para me contar?
20 Zeme nemba keyaŋ pigok dunduye, “Zuda an ŋeŋaŋ ekŋenaŋ geŋmagen zet kapigok beme kokogat zet zenâ zenâ tapmme nâya. Geŋ Pâl ekŋengalen ondedagen wati meti yaŋaŋ penaŋ ewe zemâtâtindandayet zeyo.
20 Ele respondeu: — Alguns judeus combinaram pedir ao senhor que leve Paulo amanhã ao Conselho Superior, com a desculpa de quererem examinar melhor o caso dele.
21 Keyepmti geŋ tatnâmane ekŋenaŋ zet ke beme kopme geŋ zelin ku nâmindesenik. An 40 mee sebempein kegogaŋ Pâl kume gakikiyet nâmti tu meu kiŋgati belak mamti Pâl kume gakimeŋgut bam tu meu niniyet zemkatik beyo. Ekŋenaŋ selen baen dombem tati Pâl geŋ zempemane mepme kukuyet gâgât damuŋ talip.”
21 Mas não acredite nisso, pois mais de quarenta deles vão ficar escondidos esperando Paulo para o matar. Todos eles fizeram este juramento: “Que Deus nos amaldiçoe se comermos ou bebermos qualquer coisa antes de termos matado Paulo.” Eles estão prontos para cumprir o juramento e esperam apenas saber o que o senhor vai resolver.
22 Nemba isikŋaŋaŋ zet kegok zeme kasa kuku an ŋeŋaŋ temaŋ egat pigok zempemti peme mege, “Geŋ zet zemane nâyap ke an ŋen ewe ku dundundupiŋ.”
22 Então o comandante respondeu: — Não diga a ninguém que você me contou isso. E mandou que o moço fosse embora.
23 Âpme an kasa kuku ŋeŋaŋ temaŋ egaŋ kasa kuku an ŋeŋaŋ zut idamandame kopmalu pigok diidoye, “It kasa kuku an seleset mebegalen an 200 ma âs palen tati mebegalen an 70 ma ŋelip sage tiwep an 200 kegok indaaikmane ekŋenaŋ 9 kilok tambuyet penaŋ wati Sisalia mkaen mebep.
23 Então o comandante chamou dois oficiais e disse: — Arranjem duzentos soldados, e mais setenta cavaleiros, e duzentos lanceiros para ir até a cidade de Cesareia. Estejam prontos para sair daqui às nove horas da noite.
24 Âpme Pâl egat âsiŋaŋ ŋen weyaŋpeme keyet palen totapme kakanemuŋ wapmane mane amobotnaŋ temaŋ Pilik ekmagen wati moseip.”
24 Preparem também cavalos para Paulo montar e o levem com toda a segurança para o governador Félix.
25 Kasa kuku an ŋeŋaŋ temaŋ Kolodias Lisias egaŋ ekŋenaŋ mesât mme amobotnaŋ temaŋ egat papia ŋen kapigok kuye,
25 Depois o comandante escreveu uma carta que dizia o seguinte:
26 “Neŋ kasa kuku ŋeŋaŋaŋ amobotnaŋ Pilik gâgât zemkawaŋ bembe papia kapi kuyap.
26 “Excelentíssimo Governador Félix, “Saudações.
27 An kasa kuku ekŋenaŋ wati kolip ke Zuda an ekŋenaŋ kume gakikiyet zeme keyepmti neŋ an ke Loma mkaengatnaŋ kegok nâmtiyepm kasa kuku an ekŋenmak meti Zuda am ekŋengat belinangatnan menze mti pemann geŋmagen kozin.
27 “Alguns judeus agarraram este homem e quase o mataram. Quando soube que ele era cidadão romano, eu fui com os meus soldados e não deixei que ele fosse morto.
28 Yaŋaŋ kwilekiyet wati zelen pewien keyet yaŋaŋ penaŋ weyaŋ nâmâtâtâgat nâmti an ŋeŋaŋ ekŋen indaondak indemti Pâl wati ondedagen ke meban.
28 Eu queria saber por que o estavam acusando e por isso resolvi levá-lo diante do Conselho Superior dos judeus.
29 Wati met ke tati ekma ekŋenaŋ Pâlaŋ kwilekiŋen nukŋaŋ ku mge keyaŋgut ilinaŋgalen zii zet keeset belak sekŋan bemti zeme pigok nâmban. Kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ mge keyaŋ mka katikŋan ma kukuyelen keyet kataŋ ku beye. Keyepmti wati mka katikŋan mepewan.
29 Então descobri que ele não tinha feito nada para merecer a prisão ou a morte. A acusação contra ele era a respeito da própria lei deles.
30 Âpme Zuda an notnaŋ ekŋenaŋ selen dombemti kume gakikiyelen zeme keyepmti neŋ ek pema geŋmagen kozin ma am egat sekŋan mambemzep. Ekŋen kegogak zemindema kopme geŋ taindikmane zelin zem musuwebep.”
30 Quando fui informado de que havia um plano para matá-lo, resolvi mandá-lo ao senhor. E disse para aqueles judeus que fizessem as acusações na sua presença. “Saúde. “Cláudio Lísias.”
31 Papia kegok kumti indame kasa kuku an ekŋenaŋ an ŋeŋaŋin egat zetnaŋ gawepumti Pâl tambuyet penaŋ wati mane mane met Antipatilis mkaen ke met wembien.
31 Então os soldados cumpriram as ordens. Pegaram Paulo e o levaram durante a noite até a cidade de Antipátride.
32 Yaŋ msat msame kasa kuku an sambe ekŋenaŋ naman gilik zemkopme an âsien tati mebien ekŋenaŋ etaŋ Pâl wati Sisalia mkaen mebien.
32 No dia seguinte os soldados voltaram para a fortaleza, deixando que os cavaleiros continuassem a viagem com Paulo.
33 An âs palen tati mebien ekŋenaŋ meti Sisalia mkaen pataŋ zemti amobotnaŋ temaŋ ke papia samti Pâl wapmet zimosetnan onzempeme tage.
33 Eles o levaram para a cidade de Cesareia, deram a carta ao Governador e lhe entregaram Paulo.
34 Âpme amobotnaŋ temaŋ egaŋ papia ke makume delaŋ zeme Pâlyet yaŋkwesiye, “Geŋ msat desetgatnan?”
34 O Governador leu a carta e perguntou a Paulo de onde ele era. Quando soube que era da região da Cilícia,
35 Kegok zeme amobotnaŋaŋ zeye, “Ele, an sek danen bemzenze zet manzeip ekŋenaŋ kopmeŋgut zedi mti kodak ke zemane nâmbap.” Zemti egaŋ kasa kuku an zemindeme wati amobotnaŋ Elotgalen mkaen ke met pemti damuŋ mamimtatemien.
35 disse: — Quando os seus acusadores chegarem, eu ouvirei o que você tem para dizer. Em seguida mandou que ele ficasse preso no palácio do Governador .
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 23, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.