Atos 22
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs ARC
1 “Notnne ma bipmne, neŋ ŋeŋaŋ nanaŋgat yaŋaŋ pigok zemâtâpma nâit!”
1 Varões irmãos e pais, ouvi agora a minha defesa perante vós.
2 Pâlaŋ Ibulu zeleset kegok zeme nâmti kwisak ma zet sambe topme delaŋ zeme buzak penaŋ tapme pigok diindoye,
2 (E, quando ouviram falar-lhes em língua hebraica, maior silêncio guardaram.) E disse:
3 “Neŋ Zuda an penaŋ Silia msalen Talsas mka temanen ke sokbewan yaŋ Zelusalem mka teman kapi koti mamti an zikat indanda Gamaliel egat kandaŋan mtoti mama egaŋ zet Mosesiyelen zii zet yeŋsokŋ ekŋen indandaŋaŋ keyet zapat weyaŋ zemkawaŋ bem name eksemti keyet kataŋ mâti mamban. In alak Kawawaŋ windeŋaŋ bemti mâti tapmaip sepem kegogak.
3 Quanto a mim, sou varão judeu, nascido em Tarso da Cilícia, mas criado nesta cidade aos pés de Gamaliel, instruído conforme a verdade da lei de nossos pais, zeloso para com Deus, como todos vós hoje sois.
4 Neŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ alakŋaŋ kapi mma yek bembeyelen mulupmaŋ mti animbi sambe ke mâti mamaŋaŋ ekŋen ilinsakwep belinan zamtimti mka katikŋan maindem meteman.
4 Persegui este Caminho até à morte, prendendo e metendo em prisões, tanto homens como mulheres,
5 Nâgât yaŋŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma sesewat mka temaŋgalen an damuŋ notnaŋaŋ ŋep nâmtalip. Wa neŋ zet kapi dâsuki ku zeyap. Ekŋen keyaŋ am nâmkiŋpepemak notnaŋ Damaskas mkaen mambien ekŋengat papia kumti name mti pigok nâmti mmeban. Ne meti animbi nâmkiŋpepemak notnaŋ Damaskas mkaen indaikti belinan zamtimti Zelusalem mkaen mka katikŋaŋ indatimti kobap.
5 como também o sumo sacerdote me é testemunha, e todo o conselho dos anciãos; e, recebendo destes cartas para os irmãos, fui a Damasco, para trazer manietados para Jerusalém aqueles que ali estivessem, a fim de que fossem castigados.
6 Kegok otnâmti selen metne metne kasup sutnateman beme Damaskas mka sokŋanik mepma busatnaŋaŋ kululuŋen gwaengatnan neŋmagen naombem tapme
6 Ora, aconteceu que, indo eu já de caminho e chegando perto de Damasco, quase ao meio-dia, de repente me rodeou uma grande luz do céu.
7 neŋ totpale baen kutum wemti nâma zet ŋen kapigok sokbeye, ‘Sâl, Sâl, geŋ kwilekiyet napmât giŋgiŋ penaŋ mti nawalesât tapmnik?’
7 E caí por terra e ouvi uma voz que me dizia: Saulo, Saulo, por que me persegues?
8 Yaŋkwesime neŋ kaimak wepeŋ tati zewan, ‘Amobotnaŋ, geŋ kwi?’
8 E eu respondi: Quem és, Senhor? E disse-me: Eu sou Jesus, o Nazareno, a quem tu persegues.
9 — ausente —
9 E os que estavam comigo viram, em verdade, a luz, e se atemorizaram muito; mas não ouviram a voz daquele que falava comigo.
10 — ausente —
10 Então, disse eu: Senhor, que farei? E o Senhor disse-me: Levanta-te e vai a Damasco, e ali se te dirá tudo o que te é ordenado fazer.
11 Mme neŋ busatnaŋaŋ zikatn mme bekanaŋ beyeyepmti ekma sopsop kume olati teŋtewat tapma aminne ekŋenaŋ nabetnamti Damaskas mkaen nati mebien.
11 E, como eu não via por causa do esplendor daquela luz, fui levado pela mão dos que estavam comigo e cheguei a Damasco.
12 Mka ke an ŋen mamtan kwitnaŋ Ananias egaŋ zii zet sambe ke weyaŋ ekdamuŋ mti gawepumti mamtan keyepmti Zuda am mka ke mamtemien ekŋenaŋ egat nâme dolakŋaŋ mambemtan.
12 E um certo Ananias, varão piedoso conforme a lei, que tinha bom testemunho de todos os judeus que ali moravam,
13 An keyaŋ neŋmagen koti pigok dinoye, ‘Pâl, geŋ zikadi dolakŋaŋ ekbak.’ Zeme keyegak zikatn busatnaŋ beme ekmâtâban.
13 vindo ter comigo e apresentando-se, disse-me: Saulo, irmão, recobra a vista. E naquela mesma hora o vi.
14 Ekma zet kapigok dinoye, ‘Yeŋsokŋne ekŋengalen Kawawaŋ egaŋ yaŋaŋaŋ ke zikat game an teŋ toŋaŋ ekti zet zapatnaŋ nâmkaliŋ bembeyelen nâmti ikŋaŋ selen daenen gaombemgeyan.
14 E ele disse: O Deus de nossos pais de antemão te designou para que conheças a sua vontade, e vejas aquele Justo, e ouças a voz da sua boca.
15 Keyepmti geŋ kwitnaŋ kwitnaŋ eknâm mbanan ke am msat kataŋ diindomane nâmâbep.
15 Porque hás de ser sua testemunha para com todos os homens do que tens visto e ouvido.
16 Keyepmti pi kan teepmaŋ eneyet belak mambanik? Keyet geŋ wati Zisasiyet kwitnaŋ nâmkiŋpemane tu zulutgema Zisasiyet dundumane egaŋ yomdi katipewe.’ Zemti tu zulutnembien.
16 E, agora, por que te deténs? Levanta-te, e batiza-te, e lava os teus pecados, invocando o nome do Senhor.
17 Kegok mneme Zelusalem mkaen kapi koti sesewat mka temanen dundundu mulup tapmmambe tati kie kienok Zisas ikŋaŋ ekmâtâpma
17 E aconteceu que, tornando eu para Jerusalém, quando orava no templo, fui arrebatado para fora de mim.
18 kapigok dinoŋge, ‘Mka kapiyelen am ekŋenaŋ gâgât dembusegen nâgât zet zapatnnaŋ topme nâmti wisat mbep keyepmti geŋ sakwep Zelusalem mka kapi pemti belakŋan met.’
18 E vi aquele que me dizia: Dá-te pressa e sai apressadamente de Jerusalém, porque não receberão o teu testemunho acerca de mim.
19 Zeme nâmti neŋ dopmaŋ pigok gilik zemti zewan, ‘Amobotnaŋ, neŋ amdine mka sambe meti sesewat mkaen indakapisikma motapme sindiwaŋ kwapem maindomteman.
19 E eu disse: Senhor, eles bem sabem que eu lançava na prisão e açoitava nas sinagogas os que criam em ti.
20 Mti buŋam zapadi zenze an Stiwen ek kusâti an ekŋenaŋ melakanduŋin gulumti neŋ name timtati ekma nanzaŋ mâtâti kume sip balak balak timti gakime ego ego mti nâma ŋep beye.’
20 E, quando o sangue de Estêvão, tua testemunha, se derramava, também eu estava presente, e consentia na sua morte, e guardava as vestes dos que o matavam.
21 Kegok zema Amobotnaŋaŋ pigok dinoye, ‘Geŋ mebegalen weyaŋ tapmane neŋ msat beŋan am Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ekŋenmagen gema mebanik.’”
21 E disse-me: Vai, porque hei de enviar-te aos gentios de longe.
22 Pâlaŋ am zet kegok diindome nâmti keyegak kwizet kaliyaŋ temaŋ kumti zewien, “An keboŋ ke gakime delaŋ zep. An keboŋ keyaŋ msalen kapi ku tatagalen!”
22 E ouviram-no até esta palavra e levantaram a voz, dizendo: Tira da terra um tal homem, porque não convém que viva!
23 Kegok zemti ŋakŋak temaŋ mti melakanduŋin gulumti time mebekopme tot kânzunzu timti tetelime am palen palen gwaen mekopme ŋenzinziŋ palen tapme indikti
23 E, clamando eles, e arrojando de si as vestes, e lançando pó para o ar,
24 Loma kasa kuku an ŋeŋaŋ egaŋ kasa kuku an ekŋengat zeme Pâl wati mkaŋin keŋan moweti sindiwaŋ witiktiŋgut amnaŋ yaŋaŋ kwilekiyet penaŋ muluwaŋ kapi tapmip. Zemti Pâl yaŋkwesim nânâyet zemindeye.
24 o tribuno mandou que o levassem para a fortaleza, dizendo que o examinassem com açoites, para saber por que causa assim clamavam contra ele.
25 Âpme ekŋenaŋ sindiwaŋ witiksâgât mot tep palen mututut pemti setnaŋ betnaŋ tepmak pepe bemti zampemti witiksât tapmme Pâlaŋ an ŋeŋaŋin keyet yaŋkwesiye, “In Loma an penaŋ zetnaŋ dolakŋaŋ zemdelaŋ zenzepiŋ belak sindiwaŋ wititikgalen set ŋen tapme mamiwaŋ neŋ alak kegok mnasât tapmip?”
25 E, quando o estavam atando com correias, disse Paulo ao centurião que ali estava: É-vos lícito açoitar um romano, sem ser condenado?
26 Kegok zeme an ŋeŋaŋ keyaŋ an ŋeŋaŋin temaŋ ekmagen meti zeye, “An kapi Loma an keyepm zigok penaŋ msasenup?”
26 E, ouvindo isto, o centurião foi e anunciou ao tribuno, dizendo: Vê o que vais fazer, porque este homem é romano.
27 Zeme kasa kuku an ŋeŋaŋ egaŋ Pâlmagen meti zeye, “Geŋ Loma an penaŋ manze zemane nâmbi?”
27 E, vindo o tribuno, disse-lhe: Dize-me, és tu romano? E ele disse: Sim.
28 Zeme kasa kuku an damuŋ temaŋ keyaŋ nâmti zeye, “Neŋ mânep omba penaŋ katipemti keyepmti Loma an penaŋ bewan.”
28 E respondeu o tribuno: Eu com grande soma de dinheiro alcancei este direito de cidadão. Paulo disse: Mas eu sou-o de nascimento.
29 Zeme nâmti Pâl bembuluŋ tati sindiwaŋ witiksâgât tapmmambien piwan keyegak peme tapme mepmâpme kasa kuku an ŋeŋaŋin temaŋ egaŋ neŋ kwilekiyet an keboŋ kapi kileŋ penaŋ zema setnaŋ betnaŋ zamti kusât miyo. Zemti weŋaŋ penaŋ mepme nâpeme mekwapme tatneti weŋge.
29 E logo dele se apartaram os que o haviam de examinar; e até o tribuno teve temor, quando soube que era romano, visto que o tinha ligado.
30 Yaŋ msat msame kasa kuku an ŋeŋaŋ egaŋ Pâl sen katikŋaŋaŋ zampewien ke kwaletpemti Zuda ekŋengalen sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma an ŋeŋaŋ notnaŋ sambe indamandame kopme zigoset mti Pâlyet nâmsopkuku aikbien keyet yaŋaŋgat indayaŋkwesisâgât nâmti zeme ondekme egaŋ Pâl wati tot ondedak keyegak peme totapmaŋge.
30 No dia seguinte, querendo saber ao certo a causa por que era acusado pelos judeus, soltou-o das prisões e mandou vir os principais dos sacerdotes e todo o seu conselho; e, trazendo Paulo, o apresentou diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.