Atos 21

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Nin Epesa am ekŋen belin butem indemti waŋgaen moti esemteŋ piyaŋ mane mane Kosi mkaen pataŋ zewenn. Eyetnan mametne metne Lodes mkaen pataŋ zemann msat ke msame keyetnan metne metne Patala mkaen pataŋ zewenn.
1 Depois de nos separarmos dele, embarcamos e fomos em direção a Cós, e no dia seguinte a Rodes e dali a Pátara.
2 Ke met tati ekmann waŋga ŋen Pinisia msalen mesât tapmme ekti naman waŋga ŋen kobenn ke pemti ŋen keyet moti mebenn.
2 Encontramos aí um navio que ia partir para a Fenícia. Entramos e seguimos viagem.
3 Meti ekmann Saiplas msat bet alomeset daen tapme ekti belak sebempemti metne metne Silia msalen pataŋ zemti waŋgayaŋ Taia mkaen met ombem tati waŋgayaŋ milawat msat keyelen timti mege ke tatime topmaŋge.
3 Quando estávamos à vista de Chipre, deixando-a à esquerda, continuamos rumo à Síria e aportamos em Tiro, onde o navio devia ser descarregado.
4 Âpme nin toti met am nâmkiŋpepemak notnaŋ indaikti ekŋenmak kasup 7 mambenn. Âpme Emetak Teŋaŋ am notnaŋgat zemindeme ekŋenaŋ koti Pâlaŋ Zelusalem mkaen ku mebegalen zemkulumpewienaŋgut egaŋ zelin ku nâŋge.
4 Como achássemos uns discípulos, detivemo-nos com eles por sete dias. Eles, sob a inspiração do Espírito, aconselhavam Paulo que não subisse a Jerusalém.
5 Ke manepemann mebegalen kan beme imbi ma nemba sambe ekŋenaŋ ndatimti nembuyen toweti nsakwep pedondom tati Kawawaŋgat dunduwenn.
5 Mas, passados que foram esses dias, partimos e seguimos a nossa viagem. Todos eles com suas mulheres e filhos acompanharam-nos até fora da cidade. Ajoelhados na praia, fizemos a nossa oração.
6 Dundum delaŋ zemti bet butem aimti nin waŋgaen moti mepmann ekŋenaŋ gilik zemti mkaŋinan mobien.
6 Despedimo-nos então e embarcamos, enquanto eles voltaram para suas casas.
7 Nin waŋgaen moti Taia msat katipemti metne metne Tolemes mkaen pataŋ zemti am nâmkiŋpepemak ekŋen mukum indemti kasup kwep pi ekŋenmak ke wembenn.
7 Navegando, fomos de Tiro a Ptolemaida, onde saudamos os irmãos, passando um dia com eles.
8 Yaŋ msat msame metne metne Sisalia mkaen pataŋ zemti Pilip aikbenn. Egaŋ msat ke mamti Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ manzemtan. Ek ke aikti ekmak ke matatemenn an ke eweŋan Zelusalem mkaen daen mame ombemindendeŋaŋ indamukulem mti mulup mimiyet zemindewien ekŋen kemagengatnaŋ an ŋen ilak ke.
8 Partindo no dia seguinte, chegamos a Cesaréia e, entrando na casa de Filipe, o Evangelista, que era um dos sete {diáconos}, ficamos com ele.
9 Ek nambalatnene zulak zulak nembip bepiyaŋ mamtemien. Ekŋen ke Kawawaŋaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ bam zigok sokbewe keyet zapatnaŋ diindome nâmti am mandiindomtemien.
9 Tinha quatro filhas virgens que profetizavam.
10 Nin ke ondektatnepemann Zudia mkaengatnaŋ golaŋ zenze an ŋen kwitnaŋ Agabas zeme ke egaŋ kotneti ninmagen pataŋ zeye.
10 Já estávamos aí fazia alguns dias, quando chegou da Judéia um profeta, chamado Ágabo.
11 Pataŋ zemti Pâlyet bitimaŋ kwaleti egalen bitim ke mtati ikŋaŋgat setnaŋ betnaŋ zampemti zeye, “Emetak Teŋaŋ kapigok dinop, ‘Bitim kapiyet toŋaŋ ek Zelusalem mkaen met pataŋ zeme Zuda am ekŋenaŋ kapigok msamti am Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ekŋengat belen bempewep.’”
11 Veio ter conosco, tomou o cinto de Paulo e, amarrando-se com ele pés e mãos, disse: Isto diz o Espírito Santo: assim os judeus em Jerusalém ligarão o homem a quem pertence este cinto e o entregarão às mãos dos pagãos.
12 Agabasiyaŋ zet kegok zeme nin ma mka mtoŋ nin nsakwep ondekti Pâlaŋ Zelusalem mkaen ku mebegat zemkulumpewenn.
12 A estas palavras, nós e os fiéis que eram daquele lugar, rogamos-lhe que não subisse a Jerusalém.
13 Âpme Pâlaŋ pigok dinndoye, “Kulekiyet nâgât keŋin bekanaŋ beme tasumnaip? Neŋ Zelusalem mkaen mka katikŋaŋ etaŋ mobogalen yek. Amobotnaŋ Zisas kwitnaŋgat mti gakikiyelen nâmdelaŋ zemti weyaŋ talap.”
13 Paulo, porém, respondeu: Por que chorais e me magoais o coração? Pois eu estou pronto não só a ser preso, mas também a morrer em Jerusalém pelo nome do Senhor Jesus.
14 Nin egat zet kegok zemann egaŋ ningalen zet ku nâme keyepmti nin pigok etaŋ zewenn, “Yegak pemann ke mepme Amobotnaŋaŋ ikŋaŋ nâmtazin kegok msawe.”
14 Como não pudéssemos persuadi-lo, desistimos, dizendo: Faça-se a vontade do Senhor!
15 Kasup notnaŋ pi ekŋenmak ke tapmann delaŋ zeme naman Zelusalem mkaen mebegalen milawatn weyaŋ bewenn.
15 Depois desses dias, terminados os preparativos, subimos a Jerusalém.
16 Âpme Sisalia am nâmkiŋpepemak notnaŋ ekŋenaŋ ndatime Zelusalem mka teman meti Mnasongalen mkaen meti ekmak ke matatemenn. An ke Saiplas mkaengatnan yaŋ egaŋ Zisasiyet eweŋan penaŋ nâmkiŋpemti mamtan.
16 Foram também conosco alguns dos discípulos de Cesaréia, que nos levaram à casa de Menason de Chipre, um antigo discípulo em cuja casa nos devíamos hospedar.
17 Ekmak ke mamann am nâmkiŋpepemak notnaŋ ekŋenaŋ ndikti ningat oloŋen temaŋ penaŋ minndawien.
17 À nossa chegada em Jerusalém, os irmãos nos receberam com alegria.
18 Yaŋ msat msame dapmelaŋgeyelen an ŋeŋaŋ notnaŋ ekŋenaŋ Zemsiyelen mkaen mot ondek tapme Pâlaŋ nin ndatime bam keyegak moti
18 No dia seguinte, Paulo dirigiu-se conosco à casa de Tiago, onde todos os anciãos se reuniram.
19 Pâlaŋ belin butem indemti Kawawaŋaŋ mukulem mpeme am Zuda maŋgaen ku sokbembeŋaŋ ekŋenmagen Zet Zapat Dolakŋaŋ diindom mege. Keyet zapatnaŋ ilindiŋ penaŋ weyaŋ diindom mâge.
19 Tendo-os saudado, contou-lhes uma por uma todas as coisas que Deus fizera entre os pagãos por seu ministério.
20 Pâlaŋ zet zapat ke zemdelaŋ zeme ekŋenaŋ Kawawaŋ zemsesewatpemti Pâl pigok dunduwien, “Notn, nânik Zuda am sambe penaŋ tausen ŋen tausen ŋen pi Zisas nâmkiŋpem mâbienaŋ talip. Ekŋen sambeyaŋ Mosesiyelen zii zet ke omba penaŋ windeŋaŋ bemti bandim mti matalip.
20 Ouvindo isso, glorificaram a Deus e disseram a Paulo: Bem vês, irmão, quantos milhares de judeus abraçaram a fé sem abandonar seu zelo pela lei.
21 Âpme geŋ muluwen daen mamane gâgât zapadi kapigok kopme nâmbenn. Gâgât egaŋ Zuda am kwep kwep am maŋge notnaŋ ekŋengat tuŋguwinan met maip ekŋen Mosesiyelen zii zet ku mâbâgat mandiindon. Mti nemuŋine ekŋengat sekŋin butnaŋ ku antitiyet manzemkulumindemezin. Ma Zuda am mama mimiŋin ke katikpe mâpme delaŋ zenzeyet maindapitilin.
21 Eles têm ouvido dizer de ti que ensinas os judeus, que vivem entre os gentios, a deixarem Moisés, dizendo que não devem circuncidar os seus filhos nem observar os costumes {mosaicos}.
22 Am ekŋen piyaŋ gâgât yaŋaŋdi kegok manâip kapi zigok msenup? Ekŋenaŋ gâgât ek Zelusalem mkaen kolep zapadi elak nâmâpmien.
22 Que se há de fazer? Sem dúvida, saberão de tua chegada.
23 — ausente —
23 Faze, pois, o que te vamos dizer. Temos aqui quatro homens que têm um voto.
24 — ausente —
24 Toma-os contigo, faze com eles os ritos da purificação e paga por eles {a oferta obrigatória} para que rapem a cabeça. Então todos saberão que é falso quanto de ti ouviram, mas que também tu guardas a lei.
25 Âpme msat notnanen am nâmkiŋpepemak bembeŋaŋ ekŋen keyegut nin ekŋenaŋ soŋgom sipmaŋ ma soŋgom minzamti tatatnaŋ ke ma imbimak set kilom mee ku mamayet nin papia ŋen kumti bemann mepme ekti gawepuwep.”
25 Mas a respeito dos que creram dentre os gentios, já escrevemos, ordenando que se abstenham do que for sacrificado aos ídolos, do sangue, da carne sufocada e da fornicação.
26 Kegok zenâmti tabien yaŋ msat msame Pâlaŋ an zulak zulak ke idatimti sekŋin weyaŋ zuluti kwitnaŋ kwitnaŋin weyaŋme dolakŋaŋ beme sesewat mka teman moti kan zigok sesewat mka teman ke tapmetiŋgut bam kot sâpe sâpe nnaŋgat buwanup zemti keyet yaŋaŋ sâpe sâpe bumbu an yaŋkwesim nâsâgât mowebien.
26 Então Paulo acompanhou aqueles homens no dia seguinte e, purificando-se com eles, entrou no templo e fez aí uma declaração do termo do voto, findo o qual se devia oferecer um sacrifício a favor de cada um deles.
27 Sâpe sâpe bumbuyelen kan sokŋan beme Pâlaŋ moti sesewat mkaen mame Zuda am Esia msalen mamtemien ekŋenaŋ ekti animbi keŋin walapme ekŋenaŋ
27 Ao fim dos sete dias, os judeus, vindos da Ásia, viram Paulo no templo e amotinaram todo o povo. Lançando-lhe as mãos,
28 atam kitik mtati kwizet ŋakŋak mti zewien, “Islael am kot ndapmukulem mit! An kapiyaŋ msat kataŋ meti nin sambe kapi Mosesiyelen zii zet ma sesewat mkan kapi eyo zemtalati mamimtotndein. Mti Glik an notnaŋ indatimti kwapme ekŋenaŋ mme sesewat mkan temaŋ kapi okbi okbiŋaŋmak mambein nâip!”
28 gritavam: Ó judeus, valei-nos! Este é o homem que por toda parte prega a todos contra o povo, a lei e o templo. Além disso, introduziu até gregos no templo e profanou o lugar santo.
29 Pâlaŋ an ŋen kwitnaŋ Tolopimas Epesa mkaengatnaŋ ke wati Zelusalem mka temaŋ ke mebe kokot mmalu maidiktemien keyepmti ekŋenaŋ wa sesewat mka temaŋnan eyo mawakwazin kegok nâmyuŋgumti kegok zewien.
29 É que tinham visto Trófimo, de Éfeso, com ele na cidade, e pensavam que Paulo o tivesse introduzido no templo.
30 Kegok zeme Zelusalem animbi sambe ekŋenaŋ zapat ke nâmti weŋin mepme windem bemti kot ondekti Pâl atamti sesewat mka temanengatnan mandamti zupman baen toweti sesewat mka temaŋgalen set sakwep puŋ paŋ kekme delaŋ zemâge.
30 Alvoroçou-se toda a cidade com grande ajuntamento de povo. Agarraram Paulo e arrastaram-no para fora do templo, cujas portas se fecharam imediatamente.
31 Am ekŋenaŋ Pâl atamti kume gakikiyelen tapmme keyet zapatnaŋaŋ elelaŋ Loma kasa kuku an ŋeŋaŋ temaŋ ekmagen pigok mopme nâŋge. Zelusalem am ekŋenaŋ kasa kukuyelen ilinsakwep zenâ zenâ mti talip.
31 Como quisessem matá-lo, o tribuno da coorte foi avisado de que toda Jerusalém estava amotinada.
32 Kegok nâmti kasa kuku an mobotnaŋ ma tototnaŋ indatime buluŋ sakwep mepme am ekŋenaŋ Pâl takunapeme kasa kuku ŋeŋaŋaŋ kasa kuku notnaŋ ekŋen indatimti mepme indikti peme tapme telelaŋ mekoti tabien.
32 Ele tomou logo soldados e oficiais e correu aos manifestantes. Estes, ao avistarem o tribuno e os saldados, cessaram de espancar Paulo.
33 Âpme kasa kuku an ŋeŋaŋ keyaŋ zeme Pâl wati tek katikŋaŋ zulaŋ betnaŋ zampeme tapme am ekŋengat indayaŋkwesiye, “An kapi kwitnaŋ kwi ma ek desetgatnaŋ ma yom zigok penaŋ mip?” Kegok yaŋkwesime
33 Aproximando-se então o tribuno, prendeu-o e mandou acorrentá-lo com duas cadeias. Perguntou então quem era e o que havia feito.
34 animbi sambeyaŋ zet yaŋaŋ sepemaŋ igak igak zemti kwizet kaliyaŋ temaŋ mbien. Kegok mme kasa kuku an ŋeŋaŋ egaŋ zelinaŋgat yaŋaŋ ku weyaŋ nâmâtâti keyepm zeme Pâl wati kasa kuku ilinaŋgalen mkaen wati mobien.
34 Na multidão todos gritavam de tal modo que, não podendo apurar a verdade por causa do tumulto, mandou que fosse recolhido à cidadela.
35 Âpme Pâl wati mka sepaloŋen mopme am ekŋenaŋ mot yuptot kusât mme kasa kuku an ekŋenaŋ luanzamti mka keŋan
35 Quando Paulo chegou às escadas, foi carregado pelos soldados, por causa do furor da multidão.
36 wapmosât mopme am sambeyaŋ baman moti ŋakŋak mti pigok zewien, “An ke kume gakik, kume gakik!”
36 O povo o seguia em massa dizendo aos gritos: À morte
37 Pâl mka keŋan wati mosât tapmopme Pâlaŋ kasa kuku ŋeŋaŋgat yaŋkwesimti zeye, “Geŋ ŋep nâmnemane neŋ am kamba zet ŋen diindosap?”
37 Quando estava para ser introduzido na fortaleza, Paulo perguntou ao tribuno: É-me permitido dizer duas palavras? Este respondeu: Sabes o grego!
38 Eweŋan penaŋ Izip an ŋenaŋ gapmanmak kasa kukuyelen am 4000 indatimti msat tuŋgupman mebien an ke geŋ kapi ma belakŋaŋ ŋen?”
38 Não és tu, portanto, aquele egípcio que há tempos levantou um tumulto e conduziu ao deserto quatro mil extremistas?
39 Yaŋkwesime Pâlaŋ pigok dunduye, “Neŋ Zuda an penaŋ Talsas mka temaŋ penaŋ Sisilia msalen tazin ke sokbewan keyet geŋ nâmnemane neŋ am zet bugan diindowi.”
39 Paulo replicou: Eu sou judeu, natural de Tarso, na Cilícia, cidadão dessa ilustre cidade. Mas rogo-te que me permitas falar ao povo.
40 Zeme nâmpeme Pâlaŋ sepaloŋ dukŋan gwaen tati am zemkulumindeme zepiŋ buzak tati nâme zet Ibulu zeleset pigok zeye,
40 O tribuno lho permitiu. Paulo, em pé nos degraus, acenou ao povo com a mão e se fez um grande silêncio. Falou em língua hebraica do seguinte modo:

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.