Atos 18
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NVT
1 Egaŋ mulup ke mdelaŋ zemti Aten mka katipemti Kolin mkaen mege.
1 Algum tempo depois, Paulo deixou Atenas e foi para Corinto.
2 Mka ke Zuda an ŋen kwitnaŋ Akwila zeme ke aige. Ek Pontas mkaengatnan yaŋ met Itali msalen manepeme msat keyelen amobotnaŋ temaŋ Kolodias Loma mka teman matatan egaŋ Zuda am Itali msalen maip ekŋenaŋ msat ke pemti mebe kokogat zeye keyepmti Akwilamak imbiŋaŋ Pilisila ekŋenaŋ Itali msat pemti Kolin mkaen ke alaknik koti mamtemun.
2 Ali encontrou um judeu chamado Áquila, natural do Ponto, que havia chegado recentemente da Itália com sua esposa, Priscila, depois que Cláudio César expulsou todos os judeus de Roma.
3 Animbi zut keyaŋ muluwit mka walalatgalen saŋgum katikŋaŋ selimti mamtemun âpme Pâlaŋ mulupmaŋ sepemaŋ kwep keboŋak mamimtan keyepmti egaŋ animbi zut ke idikti egetmak ke tati mânep mulupmaŋ mka walalatgalen saŋgum katikŋaŋ ke selim beme amnaŋ kwititiyet nâmti mamtan.
3 Paulo foi morar e trabalhar com eles, pois eram fabricantes de tendas, como ele.
4 Mulupmaŋ ke mmambe tati Sabat tagoŋgo kan kataŋ Zuda am ekŋengalen sesewat mkaen motati Zet Zapat Dolakŋaŋ keyet yaŋaŋgat Zuda am ma Glik ammak zet peme mebe kokot mti egaŋ nâmkiŋpepemak bembeyet indapmukulem mamimtan.
4 Todos os sábados, Paulo ia à sinagoga e buscava convencer tanto judeus como gregos.
5 Yaŋ bam Sailasmak Timotiyaŋ Masedonia msalengatnan gilik zem kopmaluŋgut Pâlaŋ yaŋbemti mulup keyegak mti Zuda am ekŋengat Zisas Kilais ek Kawawaŋaŋ ikŋaŋ ombempemti zempeme toge keyet yaŋaŋ zemâtâtindaye.
5 Depois que Silas e Timóteo chegaram da Macedônia, Paulo se dedicou totalmente à pregação da palavra e testemunhava aos judeus que Jesus era o Cristo.
6 Yaŋgut am notnaŋ ekŋenaŋ zetnaŋ windeŋaŋ mtopemti zet mobotnaŋ msamti zetnaŋ ku nâmbiengapmti egaŋ kegok diindoye, “In bam walelet aikbep keyelen yomaŋ neŋmagen ku kobe yek.” Kok zemti kâlâpmaŋ tetelime kakalakŋaŋaŋ bululuŋ zemtopme zeye, “In kegok mnaipgapmti neŋ in indemti am Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ekŋenmagen meti mulup mbap.”
6 Mas, quando eles se opuseram a Paulo e o insultaram, ele sacudiu o pó da roupa e disse: “Vocês são responsáveis por sua própria destruição! Eu sou inocente. De agora em diante, pregarei aos gentios”.
7 Kegok zemti an ŋen Titias Zastas egalen mkaen ke meti mawemtan. Âpme an keyaŋ Kawawaŋgat sesewatsamti mamtan egalen mkaŋaŋ Zuda ekŋengalen sesewat mka keyet sokŋanik matatan.
7 Então saiu dali e foi à casa de Tício Justo, um gentio temente a Deus que morava ao lado da sinagoga.
8 Âpme Zuda am ekŋengalen sesewat mka keyet damuŋ temaŋ egat kwitnaŋ Kilispas ek ma egalen sip butnaŋanen ma am notnaŋ sambe ekŋenaŋ Pâlgalen zetnaŋ nâmti Amobotnaŋ Zisasiyet nâmkiŋpeme Pâlaŋ tu zulutindeye.
8 Crispo, o líder da sinagoga, e toda a sua família creram no Senhor. Muitos outros em Corinto também ouviram Paulo, creram e foram batizados.
9 Âpme tambu ŋeniyet Amobotnaŋaŋ Pâl kie kienok sokbemsamti pigok dunduye, “Geŋ nâgât zapatn ammagen zenzeyet kiŋgati dembusekdi aŋgalalaŋpiŋ nâmtalati zemkawaŋ bewanik.
9 Certa noite, o Senhor falou a Paulo numa visão: “Não tenha medo! Continue a falar e não se cale,
10 Neŋ geŋmak tapma an ŋenaŋ wati ku gawalabe mka temaŋ kapiyet keŋan nâlen animbinne sambe penaŋ talip.”
10 pois estou com você, e ninguém o atacará nem lhe fará mal, porque muita gente nesta cidade me pertence”.
11 Kegok zempeme Pâlaŋ mka keyegak mamti am ekŋen ke Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ ewe mandiindom zikat indam mkwatnapeme nup kan kwepmak butnaŋ ŋen mege.
11 Então Paulo permaneceu ali um ano e meio, ensinando a palavra de Deus.
12 Âpme Galio ek Akaia ekŋengalen amobotnaŋ mmonzempewien kan keyet Zuda am ekŋenaŋ Pâlgat keŋin kasa beme ilinak zenâ zenâ mti keŋ kwep bemti Pâl Galiomagen wapmeti zewien,
12 Quando Gálio se tornou governador da Acaia, alguns judeus se levantaram contra Paulo e o levaram diante do governador para ser julgado.
13 “An kapiyaŋ zii zet keŋan mama mimi tazin ke tapme egaŋ naman animbi sambe indatimti set sepemaŋ ŋen zikat indame Kawawaŋgat masesewatsaip.”
13 Eles o acusaram de convencer as pessoas a adorar a Deus de maneira contrária à lei judaica.
14 Kegok zeme Pâlaŋ zet zesât mmaŋgeyaŋ Galioyaŋ Zuda am Pâl wakobien ekŋengat zeye, “An kapiyaŋ yom nukŋaŋ penaŋ ŋen zetnaŋ neŋ mimiyelenok benak ze neŋ inmak sewakŋaŋ totati ŋep zewanek.
14 Mas, assim que Paulo começou a apresentar sua defesa, Gálio se voltou para os acusadores e disse: “Ouçam, judeus! Se sua queixa envolvesse algum delito ou crime grave, eu teria motivo para aceitar o caso.
15 Âk pi in zii zelin tazin keyet zet mmot mtot mti zesâti ilinak etaŋ baen manzemambep ke nâlen mulup yek.”
15 Mas, como se trata apenas de uma questão de palavras e nomes e da sua lei, resolvam isso vocês mesmos. Recuso-me a julgar essas coisas”.
16 Kegok zemti indamâpme zupman toti
16 E os expulsou do tribunal.
17 ekŋen sambeyaŋ Zuda sesewat mka keyelen damuŋ atamti Galioyelen mka solonan met kwapem penaŋ kume Galioyaŋ indiktiŋgut ku indidikŋaŋ sepem tapme takumambien.
17 A multidão agarrou Sóstenes, o novo líder da sinagoga, e o espancou ali mesmo, no tribunal. Gálio, no entanto, não se importou com isso.
18 Pâlaŋ Kolin mkaen kan sambenik maneti bam nâmkiŋpepemak am indamukum indemti Silia msalen mesât mme Pilisilamak apmaŋ Akwila egelaŋ ilinsakwep meti Seŋkilia mkaen pataŋ zemti mka ke Pâlaŋ mulup ŋen msât nâmti egaŋ Kawawaŋgat zemkatik bempemti keyet piliŋaŋ ŋoksinaŋ an ŋeniyet zeme kwenzipme mepme delaŋ zemâpme bam waŋgaen moti Silia msalen mebien.
18 Paulo ainda permaneceu em Corinto por algum tempo. Então se despediu dos irmãos e foi a Cencreia, onde raspou a cabeça, de acordo com o costume judaico para marcar o fim de um voto. Em seguida, partiu de navio para a Síria, levando consigo Priscila e Áquila.
19 Keyetnan ewe waŋgaen moti met Epesa mkaen moti ke kalaŋ mebien. Âpme Pâlaŋ igak Zuda am ekŋengalen sesewat mkaen moti ekŋenmak Zet Zapat Dolakŋaŋ zenâ zenâ mbien.
19 Chegaram ao porto de Éfeso, onde Paulo os deixou. Enquanto estava ali, foi à sinagoga para debater com os judeus.
20 Âpme Zuda am ekŋenaŋ Pâlaŋ ekŋenmak ewe tusumti mamayet zeme egaŋ zelin kumti zeye,
20 Eles pediram que ficasse mais tempo, mas ele recusou.
21 “Neŋ manepema Kawawaŋaŋ nâmnewe beme ewe bam inmagen kapi gilik zem kobap.” Kegok zemti ekŋen mukumindemti waŋgaen moti Sisalia msalen mesât mege.
21 Ao despedir-se, Paulo disse: “Voltarei depois, se Deus quiser”. Então zarpou de Éfeso.
22 Waŋgayaŋ Sisalia msalen mepeme egaŋ meti Zelusalem mkaen moti am nâmkiŋpepemak am bet butem indemti eyetnan toti Antiok mkaen meti
22 A parada seguinte foi no porto de Cesareia, de onde subiu a Jerusalém e visitou a igreja. Em seguida, voltou para Antioquia.
23 ke kan belatnik bugan maneti naman msat temaŋ Galesia ma Piligia meti mka isikŋaŋ notnanen tokwat meti am nâmkiŋpepemak zemgwatnaŋ mimindem mimindem piyaŋ mege.
23 Depois de passar algum tempo ali, voltou pela Galácia e pela Frígia, visitando e fortalecendo todos os discípulos.
24 Zuda an ŋen Epesa mkaen ke koti mamtan an keyet kwitnaŋ Apolos Aleksandia mka temaŋ ke sokbemamti temaŋ beme
24 Enquanto isso, chegou a Éfeso vindo de Alexandria, no Egito, um judeu chamado Apolo. Era um orador eloquente que conhecia bem as Escrituras.
25 am notnaŋ ekŋenaŋ Zânaŋ tu zululut mulup mge keyet yaŋaŋ ma Zisas kobe keyet Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet tazin ke eyo zeme nâmti oloŋen palen am kopma diindomtan.
25 Tinha sido instruído no caminho do Senhor e ensinava a respeito de Jesus com profundo entusiasmo e exatidão, embora só conhecesse o batismo de João.
26 Yaŋ kan ŋeniyet Pilisilamak apmaŋ Akwila egelaŋ sesewat mkaen ke motati nâmalu egaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ windeŋaŋbeŋ bemti am tazemâtâtindame nâmti egelaŋ wati mkaŋidan meti Zisas toti gakimti wage keyet zapatnaŋ weyaŋ yaŋaŋmak zemâtâtsamalu nâŋge.
26 Quando o ouviram falar corajosamente na sinagoga, Priscila e Áquila o chamaram de lado e lhe explicaram com mais exatidão o caminho de Deus.
27 Âpme Apoloyaŋ Akaia msalen mesât mme am nâmkiŋpepemak Epesa mkaen mambien. Ekŋenaŋ Akaia msalen am nâmkiŋpepemak mambien ekŋengat zet kapigok kumti Apolo ikŋaŋ same mti mege, “An kozin ke inmagen kopme ekti in notn mpewep.” Meluwaŋen zet kegok kumti ikŋaŋ same mti mege. Mane mane Kolin mkaen met pataŋ zemti am Kawawaŋaŋ keŋ taoletnaŋgapmti nâmkiŋpepemak bewien ekŋen Zet Zapat Dolakŋaŋgalen mulup penaŋ indapmukulem mti
27 Apolo queria percorrer a Acaia, e os irmãos de Éfeso o incentivaram. Escreveram uma carta aos discípulos de lá, pedindo que o recebessem bem. Ao chegar, foi de grande ajuda àqueles que, pela graça, haviam crido,
28 am maŋge temaŋ penaŋ ekŋengat zikalinan zetnaŋ windeŋaŋbeŋ zemti Zuda am ekŋenmak zet mmot mtot mti Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen golaŋ zenze an ekŋengalen zet tazin ke mkatikŋaŋ bemti zeye, “Zisas ek Kawawaŋaŋ an yomengatnaŋ gilik zem ndadagalen ombempeye.” Kegok zeme amnaŋ zetnaŋ nâmkiŋpewien.
28 pois, em debates públicos, refutava os judeus com fortes argumentos. Usando as Escrituras, demonstrava-lhes que Jesus é o Cristo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.